Lottas klagomur

[Lotta72]

Nyårsafton 2010. I morgon är det ett nytt år, och runt om i stugorna firas det med god mat och bubbel. Inte här dock. Sambon har haft runt 39 graders feber större delen av dagen och somnade vid halv sju tiden. Dottern sover också sen halv åtta. Gästerna vi skulle ha är också sjuka så nyårsfirandet får jag sköta på egen hand. Jaha. Och hur gör man det? Inget speciellt att titta på på tv, och istället för att fira så hamnar jag i självömkan och tårar i stället.

Livet känns inte alls roligt just nu. Efter mitt ma i november har jag tappat hoppet om att få utöka vår familj med ett syskon till A. Runt omkring blir folk gravida och föder barn till höger och vänster. Och jag blir ensam kvar med besvikelsen, svartsjukan och tårarna. Och känslan av att det är för jävla orättvist att jag ska behöva vara med om det här. Varför jag? Ivf står för dörren, men det känner jag mig inte alls upplagd för. Kanske p g a min känsla av att jag inte kommer att bli gravid igen. Inte ens med hjälp.

Julen har varit ett andningshål från alla tråkiga tankar, och nyårsafton har jag sett fram emot. Det skulle bli en kväll med mina nära och kära, en kväll i glädjens och hoppets tecken. I stället känner jag en enorm besvikelse och hopplöshet.

Jag inser att det här inlägget är väldigt negativt, och så är min sinnesstämning just nu. Men i morgon är inte bara en ny dag, det är ett nytt år också, och förr eller senare så kommer hoppet att födas inom mig igen. Hoppet om att någon gång få det där pluset och i förlängningen den där bebisen som fattas oss, bebisen som ska göra vår familj komplett.

Men just nu är allt skit.

Gott (?) nytt år på er allihop!

[Snigel]

Fy vilken tråkig nyårsafton Lotta! Förstår att du är deppig.
Vet inte vad man kan säga som piggar upp, men jag hoppas du vet att vi är många härinne som håller alla tummar för att det väldigt snart blir ett syskon till Alice!
Kram på dej!

[tinali]

Naturligtvis får ni ett syskon till A, men ibland får man vänta, så det blir precis exakt rätt bebis som ska bli syster eller bror till A. Fint folk kommer sent, vet ni väl... Jag säger GOTT nytt år till er!

[Fru S.]

Lotta: I början av min egotråd kan du läsa om min tvivel. Det tog längre att bli gravida denna gången och jag tvivlade på att vi någonsin skulle få ett syskon till Gus.

Om IVF är vad som krävs så kommer ni väl göra det? Och funkar inte det så finns det en massa barn i världen som behöver underbara föräldrar som er!

Jag vet att allt känns skit och att det poppar upp bebisar och att alla blir gravida runt en gör det inte lättare.

Skickar varma kramar och styrka till dig.
Ni kommer att få ett syskon!

[Nelia]

Stor kram till dig!

[Kali]

säkert har du sagt på ditt jobb många gånger att "en känsla är en känsla" och ingenting annat än det. precis som en tanke är en tanke. kanske går det med ivf, kanske går det inte men hur du känner avgör inte (tyvärr kanske för då kunde man få bestämma!) hur det kommer att gå. då hade ju det inte funnits barnlängtande människor som aldrig fick barn och människor som blev gravida efter våldtäkter eller oplanerat oskyddat sex. man får ju faktiskt lov att vara deppig även på nyårsafton! så var det, låt det kännas, du behöver inte ha lust att ge dig in i en jobbig ivf-process för att det skall gå vägen! det vore sjukt orimliga krav att ha på sig själv.

ta hand om dig! vi är många som håller tummarna för att det är er tur snart!

[hellokitty]

urk ibland känns allt bra kass! men du ska se att 2011 kommer du få ditt plus

[Lejonella]

Jag skickar en stor styrkekram till dig!!

[Lotta72]

Det fina med sådana här forum är just att man inte är så ensam som man känner sig!

Och Kali, blivande kollega (lycka till med studierna förresten), du har alldeles rätt! Att en känsla är en känsla säger jag nog varenda dag på jobbet! Och det använder jag på mig själv oxå. Logiskt så vet jag ju att det finns all anledning att tro att jag kommer att få fler barn, men tyvärr är ju vi människor inte alltid så rationella som många av oss vill tro. Allra minst jag. Ibland tar känslan över, och då känns det hopplöst, och det måste få vara ok då och då, men tack och lov vet jag att det inte alltid går att lita på känslor... Och det du säger om ivf är huvudet på spiken!

Fru S: Adoption är en fin tanke, men om det skulle bli ett alternativ är vi nog tyvärr för gamla då. Nej! Jag hoppas snarare på att få göra en "Fru S"! Att få byta namn på tråden så småningom...

Men där är jag inte än, och i dag ska jag vara kvar i min självömkan! I morgon däremot blir det nya tag. Då slänger jag ut självömkan tillsammans med allt godis ur huset och tar tag i både tungsinnet och midjemåttet som båda har vuxit av fel orsaker den senaste tiden. Nytt år, nya tag! Eller...

[CattisR]

Men du vad tugnt att läsa om ditt nyår! Förstår verkligen att det känns usch och blä och skit, speciellt när du sett fram emot att få sällskap av nära och kära nu när ni äntligen ska lägga året bakom er. Men nu fixade du det själv, eller hur?!
Vi har ju i vår andra tråd varit inne på att men både får och behöver få tycka att allt är skit och orättvist. Dessutom är det bättre att ösa ur sig det än att bara bita ihop och bli ännu bittrare liksom.

Du vet att du inte är ensam, varken på det här forumet eller nån annanstans. Många är vi som kämpat och gråtit med vår barnlängtan även om man aldrig kan jämföra med någon annans känslor. Ivf eller på egen hand, det visar sig. Kom bara ihåg att ingenting är omöjligt, det har hänt förut och det kommer hända igen på ett eller annat sätt.

Jag tycker du tänker helt rätt nu, släng ut allt det dåliga nu (kanske spara liiiite godis va? ) och fokusera framåt på det nya året och att ta hand om dig själv och din kropp. Rör på dig så endorfinerna kommer igång, det gör mycket för välmåendet i själen.

Stor kram på dig och jag håller tummarna för att A blir storasyster i år!

[sprallos]

Klart du kommer att bli gravid igen, snart! Jag känner inget tvivel. Jag tror man går in i en sorts försvarsmekanism och tänker att det inte kommer att gå för att förbereda sig OM det nu skulle bli så. Men med tanke på att du faktiskt var gravid för bara några veckor sen så känns det bara som en tidsfråga innan du är det igen. Så fort kroppen hämtat sig från MA så puttrar det i bebisverkstaden igen...stor kram, det kommer att gå bra!

[Lotta72]

Sprallos: Tur att andra kan tro åt en, när man själv inte mäktar med. Tack.

Det hjälper onekligen att skriva av sig lite. Känner mig lite piggare och mindre negativ idag. Kan ha att göra med att jag slängde ut allt godis idag! (Cattis: Jo, allt godis åkte ut!! ) Har dessutom kommit ut och gått i det vackra vintervädret tre dagar i rad, så det gör ju oxå sitt till.

Idag börjar jag mitt nya liv (igen). Jag är en riktig känsloätare och har svårt att låta bli att moffa godis när jag känner mig deppig. Sambon och jag är annars bra på att bara äta godis på lördagarna, det är mer eller mindre en regel vi har. Efter ma:t förr den regeln bort, och ett par veckor innan jul konstaterade vi att det inte var någon mening med att göra något innan alla helger. Resultatet blev att jag ställde mig på vågen i går morse och noterade en vikt som jag bara har slagit när jag väntade A. Gjorde mig inte mindre deppig direkt, men desto mer motiverad. BMI:t har passerat över den magiska 25 gränsen, och det är dax att ta tag i sitt liv igen. Så nu blir det viktväktarna för min del. Dels mår jag inte bra av att väga så mycket som jag gör nu, och en annan motivator är ju att jag vill må så bra som möjligt för att ett litet frö ska kunna trivas och må gott där inne!

[Lotta72]

Dax att klaga lite igen.

Blä för flunsan!
Nu är det jag som är drabbad. Mitt i äl-tider! Tur att man som tjej inte måste prestera så mycket vid spermatömningen... H och jag fick nyss till en snabbis. Kan ju undra hur min feber påverkar chanserna. Eller som H uttryckte det: Om man inte försöker vet man ju inte om det kunde ha blivit något...