Liten psykologifråga om "mamma-pippi"...

[Snigel]

Jag är kanske lite trög, så jag hoppas på att någon annan kan hjälpa mej att förstå Liams nya grej:

När vi tittar på Tv tillsammans och programmet visar fåglar, så är han jättesnabb med att förtjust utropa "mamma-pippi!!" när han hittar en fågel som han tycker är lite lagom mammig.
Jättegullig koppling och mamma ler förstås, men så snart bilden byts till något annat så blir han riktigt ledsen. Underläppen darrar och sedan kommer dom stooora tårarna.
Jag brukar säga att mamma-pippin nog flög hem till sina bebisar och att dom kanske ska sova nu, eller något liknande- men det hjälper föga... även om han slutar gråta så säger han snart igen "mamma-pippi..." och börjar storgråta på nytt.

Jag förstår inte riktigt varför han blir så ledsen eller varför han reagerar så på just fåglar- är det någon annan som har någon teori??