Lite tankar igen!

[LillaLola]

Jahapp...

Vet inte vart jag ska börja, men anledningen till varför jag skriver är att vi har börjat prata om barn nr 2 lite smått på skoj, nu verkar även han med på det...?! typ... tror jag.. eller ja vi skämtar iaf om det osv, så jag tolkar det som ett kanske ^^
Men av allt jag läser tex här på forumet så verkar det så sjukt jobbigt att ta hand om två stycken... Vet inte hur jag vill göra riktigt.. Är ju sugen på en litenliten igen, men det är ju så mycket som måste redas ut innan osv osv, men just nu är det som poppar upp i huvudet OM det är så himla jobbigt som det verkar och OM det är värt att skaffa en till bara för att liksom. Jag tycker det är sjukt jobbigt redan nu som det är och kan verkligen inte ens tänka mig hur en till graviditet kommer bli samt att sen ta hand om en liten till samtidigt som Sebban växer upp och blir stor.... Jag vill nog egentligen vänta ett par år till, men de säger ju oxå att barnen har mer utbyte av varandra när det är tätt osv, men det var 7 år mellan mig o min bror och det gick hur bra som helst, medan det är 2 år mellan min sambo och hans bror så han tycker det absolut ska vara 2 år mellan.. men gaaaah... som det är nu tar jag ju hand om sebbe helt själv och jag tror inte det kommer ändra sig för fem öre om det kommer en till med i bilden.
Jag vet inte om det är själva känslan att vara gravid som är mest tilltalande eller att få snosa bäbis igen eller vad det nu är som är så lockande med att skaffa en till, men att det är ett nytt BARN man ska sätta till världen, vet jag inte om jag är så hundra på.. klart jag vill ha ett till barn, men kanske inte just nu. Alltså vi "planerar" väl att sätta igång verkstaden efter augusti eller nåt, men det känns fan tidigt det med, men man blir inte yngre heller direkt. Inte för att 30 är någon ålder egentligen, men så mycket stryk som kroppen har fått redan nu efter graviditeten så fasar jag redan efter vad nästa kommer ställa till med :/
Meyy, har ju redan skrivit en liknande tråd om det här, men jag känner att jag inte riktigt är samma lika längre, eller mjo typ, men men... Vad säger ni som har två? Hur mycket jobbigare är det? blir det lättare? Får man mer tillbaka sen eller varför skaffar man en till??
Bör kanske tilläggas att jag är lite depp just nu och har väl en typ 30-årskris och funderar på allt och lite till. Om jag ska börja plugga, att jag vill bli något, att jag vill ut och resa, att jag ska bli snygg och smal till sommaren (eh öh va?! så har jag aldrig känt förut) att jag ifrågasätter mitt förhållande, att jag vill bo själv, osv osv... Känns bara så sjukt att efter jag blev gravid så föll bara alla bitar på plats, men nu så har bara fallit igen, men jag antar att det bara är en fas och att det går över. meyy... Jag har pratat med min sambo om allt det här osv, men poängterat att jag inte tänker göra något av mina känslor utan att de bara är känslor just nu liksom.. gaah röra. Tycker bara så synd om Sebbeliten.. :/ Självklart kommer jag inte låta det gå ut över honom. nåja.. känner mig inte redo iaf för en till och jag vill inte skaffa en bara för att han tycker att det SKA vara 2 år mellan... :/

[Redhotwera]

Visst är det jobbigt med 2 barn, det blir mer jobb, man ska ta hand om båda. samtidigt så är det så mycket som är lättare den andra gången. Du är mer säker i din föräldraroll. Man vågar prova saker som man kanske hade svårt med första gången. Du vet hur det är att ha ett barn. Det andra barnet är lättare att ta hand om liksom (om man inte tänker att det kan vara ett kolikbarn eller annat olyckligt förstås). Det som gör det jobbigare är just att det är 2 att ta hand om.

Vi tänke att det kommer bli jobbigt ett tag med 2 barn ganska tätt men sen är det över. Då har vi gjort småbarnstiden. Vi ville inte börja om med det efter några år. Vi tror också att det är bra på detta sätt för våra barn, inte nödvändigtvis det bästa för barnen men det vet vi ju inte. Du och din bror hade det bra med 7 år mellan er men hur var det för era föräldrar?

[LillaLola]

Tack för ditt svar
Mjo, det är klart att det blir "avverkat" så att säga så det är ju en fördel iaf och det är väl det min sambo har menat oxå antar jag. Och jag vet inte hur mina föräldrar hade det heller om jag ska vara ärlig.. hmm inte tänkt på det heller... meyy... ^^ Men jo som du säger så blir det kanske"lättare" med nr 2 eftersom man redan gjort det en gång och jag tänker redan nu att så där vill jag göra med nästa och så där ska jag inte göra osv ^^ och jag sparar alla kläder och saker o så som han växer ur osv för att tanken är ju att skaffa en till, men jag får bara lite panik.... :/

[Nelia]

Du är inte ensam om att känna panik att få barn tätt. Jag väntar nog gärna ett par, tre år till innan vi sätter igång med nästa, medan en annan del av mig gärna hade satt igång nu med en gång! Nu börjar jag på nytt jobb 1 mars så jag har ytterligare en anledning att vänta några år, så jag lät liksom det ta beslutet åt mig...

Ibland kan jag tänka att barnen säkert får roligare ihop om de är nära varandra i ålder, men samtidigt så har jag själv andra erfarenheter av det då mina småsystrar är 6 och 9 år yngre än mig, och vi har jättegod kontakt! Medan min sambo som har en 2 år yngre bror inte alls har umgåtts mycket med honom egentligen. De har inte mycket mer än bilar som gemensamt intresse...

Sen har jag fått höra av många runt omkring mig att "jamen, det är så skönt att få småbarnsåren gjorda", "Gör dina graviditeter så kan du fixa till kroppen sen", "Det är skönt att vara ung när barnen blir stora" osv osv.. Men samtidigt så känner jag att näää, jag skaffar ju inte barn för att få det förbi, för att längta tills de flyttar hemifrån och hoppas jag är ung o frisk då! Jag vill ju ha barn för att njuta av nuet, ihop med dem! Få vara en enda stor underbar familj, och ju längre den är "hel" desto bättre! Därav kan jag lätt vänta tills Joel börjar skolan innan jag tänker på ett barn till, för jag vill inte vara en trött, grinig morsa som försöker få vardagen att gå ihop med en treåring och en nyfödd, och slitas mellan alla håll o kanter. Det skulle jag aldrig klara, för jag är trött redan som det är med Joel, han kräver så mycket av oss hela tiden och det skulle göra ont i mig om vi inte har ork att ge honom det för att mamma måste amma, mamma måste vila, mamma måste byta blöja tusen ggr om dan, lillasyskonet har kolik... mamma måste laga mat, tvätta, städa, bla bla bla... Ja du fattar..

Nej, jag väntar hellre några år helt enkelt!

[Maiyah]

AJg tycker inte alls att det är speciellt mycket jobbigare med två barn än med ett, visst det blir lite körigt ibland när båda är så små så att de inte kan klä på dig själva och sådär. Men annars är det mest bara roligt, mycket roligare att vara hemma med två än med bara en. Och jag har båda två hemma på heltid och bor i USA så ingen familj eller någonting och en man som jobbar 7-24 så jag tror jag vet vad jag talar om. Nu är min minsta i ju för sig en sovare av rang, tycker man redan att det är jobbigt kanske det blir ännu värre med en till. Men frågar du mig tycker jag det bara är positivt, hade hört att det skulle vara så himla jobbigt första året att ha två småttingar (20 månader mellan mina barn) men det tycker jag inte alls. Det är, som sagt, mycket roligare med två! De interagerar och leker redan väldigt mycket med varandra!! Det är så himla häftigt och underbart att se!

Det som jag tycker varit tufft senaste halvåret är absoult inte barnen utan att jag varit väldigt sjuk men nu när jag fått bra mediciner och är tillbaka på banan igen så är det så himla roligt!!

Hehe mycket reklam för flera barn, men jag känner mig redan sugen på en till..känns som det inte räcker med två!!!

[Taweret]

Jag tyckte att det var jobbigast under graviditeten med nr 2. Vi har 13 mån mellan våra och Oskar lärde sig inte går förren Alma var född så det var mycket bärande som höggravid med foglossning. Sen är det klart att det är mycket passande men annars tycker inte jag att det är så mycket jobbigare att ha två än en. Det som är jobbigt är när man ska ut och på med alla kläder och all packning osv.

Så jag är nog som Maiyah som förespråkar barnen tätt nu när Alma är lite större, första 2 månaderna var tuffa men då hade Alma kolik och vägrade att sova på natten samt att Oskar vaknade kl 5 på morgonen så vi fick aldrig sova. Sen är man mycket säkrare med barn nr två, man har gått igenom det en gång förut så att man hanterar det på ett annat sätt.

Nu har ju jag Oskar hos dagmamma några timmar varje dag men ibland känns det som mer jobb att gå iväg med honom dig än att ha honom hemma.

[Tigi]

jag känner igen mig när du skriver att du inte riktigt vet vad du e sugen på : om det e gravidkänslan eller om det e att ha en liten!..hehe jag e oxå sugen ibland på att bli gravid...men om jag ska va ärlig e jag nog mest sugen på gravid delen ....inte ta hand om en till bebis delen .... inte just nu iallafall....för nu har vi precis haft bebistiden med våra och äntligen har dom blivit lite stora ...jag tycker barn e roligast i 1-2 årsåldern och frammåt...det e ju då man kan göra roliga saker tillsammans men så fort jag blir klar med skolan (nästa vår) skulle jag nog vilja bli gravid igen...jag vill inte vänta tills jag blir 30.....just för jag tror att kroppen tål mer ju yngre man är....men självklart e det där individuellt så det e inget jag kan bevisa om ..om jag får barn nästa år e jag 27 och har tre barn ...det tycker jag låter som en plan =D Alla har vi olika själ och alla gör vi olika val.....så gör som DU verkligen känner..jobbigt med två blir det nog inte...asså jag menar...det beror väl lite på i vilken situation man e i livet...


jag har ju två barn redan men det e ju tvillingar så det e ju inte riktigt samma sak som att ha två små fast i olika åldrar....men jag tycker det e ganska lätt med två...(men som sagt , tror att det kan bero på att dom har samma behov typ eftersom att dem e i samma ålder) . .. . .

[LillaMalin]

Det ÄR jobbigt med två barn men det är samtidigt helt underbart! Graviditeten var nog det som var värst, i alla fall för mig. Jag hade foglossning och halsbränna, jobbiga sammandragningar och allmänt kasst mådde jag. Men jag gillar nog också att ha fått barnen tätt (fråga mig igen när båda kommit i trotsåldern ) Jag tror i alla fall att barnen kommer få ut ganska mycket av varandra när dom blir äldre

[LillaLola]

Åh tack för alla svar Har sett dem lite tidigare, men har inte haft någon chans att svara.
Nelia: Nej men precis, man skaffar ju barn för att man vill ha dem inte för att få dem avklarade liksom :/ o då vill man ju kunna ge allt till bägge. Precis det jag menar och som känns som ett dilemma liksom.. meyy.. vad skönt att fler känner som jag ^^ kram
Maiyah: Hehe okej, men vad bra att höra lite bra saker med ^^ känns alltid skönt att höra Jo men precis tanken är ju att de kommer få utbyte av varandra så det är ju toppen
Taweret: Hehe ja jag kan tänka mig att det kan vara jobbigt så här års att bylsa på dem alla kläder hit och dit och leta fram varenda vante och mössa osv ^^ hehe men oj låter jobbigt att bära samtidigt som man är gravid. Däröfr jag nog oxå vill vänta ett litet tag extra så att sebbi kan gå och "ta hand om sig själv" lite mer Prata lite med osv. Men starkt jobbat med så tätt kram
Tigi: hehe vad skönt att det är någon mer som längtar efter att vara gravid hehe ^^ men det är ju det som är frågan vad man längtar efter egentligen Jo och jag vill heller inte bli för gammal. Kände att denna graviditet/förlossning/barnbärande har tagit grymt på kroppen och jag vill kunna orka med en till så det är ju oxå ett plus till att skaffa snart. Men tufft med tvillingar måste bara fråga hehe men det får du väl alltid höra ÄR de enäggstvillingar och är det svårt att skilja på dem ^^ (var bara tvungen )
LillaMalin: Okej En till röst på tätt ^^ alltid bra att veta vad folk känner och tycker.. måste ju väga för och nackdelar hehe ^^ neeh nu lät det konstigt ^^ hehe nåja jag skyller på att klockan är mycket och jag snart ska sova ^^
Men tusen tack alla fina mammor för era svar
kram på er alla

[Tigi]

LillaLola--- hehe jaa dom är enäggstvillingar.....och nej inte så svårt att se skillnad ...men det e ju lätt för mig att säga.... på dagis har dom fortfarande svårt å frågar varje morgon vem som e vem ^^ .... jag klär dom ju laadrig lika..utan dom har sina egna kläder så dom brukar ha koll pga det tror jag ..


men neeej ..inte så jobbigt me tvillingar som folk värkar tro .. asså visst när domn va spädbarn va det jobbigt.... amma två å grejjer....men nu e det inte så jobbigt... har väl vant mig ... Skönt me two in one iallafall =D

[milla]

Vi har 17 mån mellan våra och jag tycker att det fungerar jätte bra,fick vid ett flertal tillfällen höra hur jobigt det skulle bli mm när jag var gravid med nummer två,det lustiga var att det i stort sett bara var från folk som inte själva hade tätt mellan barnen Jag tycker det är helt underbart och se när dom leker och busar tillsammans,lillasyster skrattar gott åt allt bus som storebror gör i slutet av graviditeten då jag oxå hade diskbråck var det rätt jobbigt men annars fungerade det bra även medans jag var gravid,mycket tack vare att jag hade en väldigt enkel graviditet så klart....
Det är många som har sagt att man inte kan njuta av den första fullt ut och ge den all uppmärksamhet när man skaffar syskon tätt och det klart att dom får dea mer på uppmärksamheten när dom är två men å andra sidan så skulle jag aldrig kunnat ge barn nummer två all uppmärksamhet även om jag väntat längre eftersom det barnet har syskon redan när det föds
Jag tycker att man ska göra precis som man känner om man inte vill ha barn tätt så ska man vänta,det är ju olika vad som passar en,man ska ju inte skaffa syskon bara för att...
Det klart att det är bökigt o hålla på o bylsa på två barn o packa dubbelt när man ska iväg nånstans men jag tycket att det finns saker som blir enklare oxå,tex när lillasyster vaknar på morgonen så blir storebror jätte glad o springer in o ger henne leksaker o så är dom i hennes rum o busar lite och jag kan ligga kvar o dra mig en stund
Så tänker jag också att det blir lite lättare att hitta på saker med barnen när dom är i ungefär samma ålder och förmodligen uppskattar samma saker...
För oss har det iallafall fungerat jätte bra och jag är väldigt glad att jag skaffade syskon tätt men som sagt man ska göra det som passar en själv bäst

[Redhotwera]

Ja, det värsa är nog när man ska ut, speciellt nu när det är overaller och mössor och allt. Det tar ett tag att komma ut.
Det märks redan nu att Edwin är Pennys idol. Hon skrattar och ler åt honom massor. Om Edwin gör ett ljud och hon skrattar, kan vi göra samma och hon skrattar inte! Jag tror det kommer bli jättekul för dem att leka ihop när Penny blivit lite äldre.

[LillaLola]

Åh vad mysigt det låter iaf ^^
vi var på middag i helgen hos ett par som har två stycken små gullungar som det är just 2 år mellan o de är ju så himla fina så ja... hehe just nu lutar det åt att försöka med en till i höst, men men... vi får vällan se

[Kali]

jag tror att alla argumenten funkar åt båda håll faktiskt.

ålderskillnad har inget att göra med hur mycket syskon tycker om varandra. det är mer personlighet och andra förutsättningar. där tror jag man skall välja utifrån vad som känns bäst och fungerar för en själv. det finns liksom inga garantier för att syskon med 1 år emellan kommer ha roligare ihop än syskon med 5 år emellan. Man får förmodligen olika typer av problem bara. Sen misstänker jag att om det blir mycket avundsjuka och svartsjuka så kan det vara svårare om ålderskillnaden är väldigt liten och det stora barnet är för litet för att ha vett på vad man absolut inte får göra. men det är bara en spekulation.

jag har bara 11 dagars erfarenhet av livet som tvåbarnsmamma så kan inte uttala mig om hur lätt eller svårt det är men mitt ideal hade varit att ha ca 3 år emellan barnen (nu är det ganska exakt 2 års skillnad) för att en treåring går att resonera och prata med på ett helt annat sätt. men av ekonomiska skäl var det fördelaktigt för oss att bli gravida inom FKs 1 år och 9 månader och då vägde det skälet tyngre för oss. men viktigast ändå är ändå att man VILL ha ett barn till tänker jag, sen ordnar sig nog det mesta annat.

sen det här med kroppen. det kan ju lika gärna vara så att det är bättre att hinna återhämta sig ordentligt, att alla gravidhormoner (som sägs sitta i ca 3 år efteråt!!!) verkligen har försvunnit o man har hunnit träna o komma i form innan nästa graviditet jämfört med att ta det direkt när kroppen redan är påverkad av den första graviditeten...? sen är det väl individuellt det med, beroende på hur man mådde och hur påverkad man blev.

man måste ju också känna att man orkar alla scenarion, OM nu barn nummer två blir riktigt riktigt riktigt jobbigt, fixar man det då också?

en annan sak är väl om du faktiskt befinner dig i något av en livskris, då kanske det är bra att jobba igenom den först och fatta stora beslut sen?

en annan sak som jag tänkt på är ju hur man förhåller sig till det där med syskonskap och de nackdelar som det kommer innebära för det äldre barnet. min sambo tycker tex synd om Jakob när han måste vänta för att Alma skall amma klart eller att hon måste bytas på. Jag ser det som en naturlig del av uppfostran, man måste vänta, man måste dela med sig, man kan inte få allt på en gång... Så det är ju mycket tuffare för min sambo att hantera båda barnen än vad det är för mig.

näe, nu har jag svamlat nog, nu skall alla barnen pälsas på så vi kan gå ut o promenera!