Låtsaskompisar?

[Fru S.]

Hej!
Gus tjatar om "gubben" hela tiden.

"Gubben" i bilen, "gubben" ledsen, "gubben" där.

Vi vet inte vart han fått detta från. Det är så otroligt frustrerande att hela tiden behöva säga att det finns ingen gubbe här, vi har inte sett någon gubbe osv.

Hur gammal är man när man har låtsaskompisar?
Vad kan det annars vara????

[Kali]

gulligt! det är inte gus själv som är "gubben" annars då?

[ToToRo]

hihi a lustigt. liam ser gubbar överallt också. så igår när vi gick upp från källaren frågae jag om det var ett spöke. ja sa liam och sa sen spöke. så nu hälsar vi på källarspöket

[soltrollet]

Och här är det spöket som är överallt. I hallen, på toa, bakom soffan och ja, överallt.
Hon pratar med det så jag ibland nästan blir lite rädd haha

[Nelia]

Vad gulligt, och samtidigt lite lustigt. Jag har inte märkt något liknande med Joel iaf.

[HärligaTöser]

vickan har ett par låtsas kompisar ibland,. kända sådana som pippi och tommy och lilla gubben plus herr nilsson.
det är vanligt runt 2år säger dom.

[Strumpan]

Ja man börjar ju undra faktiskt. När jag frågar Isabelle vem hon pratar med så säger hon alltid pappa .

Hon kan tex helt plötsligt kolla mot dörren i det rum vi befinner oss i, eller mot en stol brevid och så säger hon "HEEEEJ! (jätteglatt) Kom! Komma sitta! (och klappar brevid sig).

Det är lite småläskigt ibland ...

[HärligaTöser]

strumpan: hehe, jo man ryser ibland när dom bara börja på så.

[Fru S.]

Kali: Vi har frågat vad "gubben" heter. Dom har hjälpt till på dagis också. Det enda ungrackarn säger då är "Gubbe botta!!!!"
Så det är bara hemma gubben finns. Ibland säger han det med skräck i rösten, oftast då på natten när han vaknar och pekar på garderoben och gråtande säger "gubben däääääär".

Men det kanske går över snart.

[Ki27]

Leons kusin har en låtsaskompis... eller om det är ett "spöke"
Nu är hon 5-6 år idag, men har haft denne länge, minns inte vad han heter, men det är en pojke i hennes ålder som hon leker med och han är nästan alltid med och han finns hemma hos dem.
Det är så naturligt för henne och så verkligt att det faktiskt känns som om hon ser en ande, hon talar om vad han säger och vad han har på sig osv...
Små barn sägs ju vara mycket mottagliga för den spirituella världen. Och eftersom hon haft honom så länge så kan man börja undra...
Spännande är det iaf!

[kimulf]

Jag vet inte ens om jag vågar skriva här utan att få kommentarer...
Men men....När jag var liten såg jag gummor gubbar barn som tydligen inte fanns.
Mamma skickade mig i terapi när jag var 6 år jag vågade inte vara ensam alls då det var "främmande" folk i närheten. Detta slutade men upplevelser fortsatte men då var jag inte den enda i familjen som "märkte" av det.
Men som sagt barn är mottagliga och sällan rädda för det oförklariga men jag är mörkrädd fortfarande och jag är 29 år nu.

Vet inte var jag vill komma med detta men det e nog inte "alltid låtsaskompisar dom pratar med.
Mvh Kim

[Maiyah]

Tror det kan vara det att han inte kan massa namn och så än också, så han säger gubben till allt för det är lätt. Kaspian kallade allting för bil ett tag..

[Fru S.]

Maiyah: Jodå, namn kan han. MÅNGA! Så det är mycket därför vi undrar.

Han kallar alla andra "gubbar" för "sarboor" tex eller killar.

Kvinnor är oftast farmor eller tant.

Kimulf: Jag var också "känslig" (som min mamma kallar det) när jag var liten, mottaglig för upplevelser. Det växte bort efter hand, men jag har nyligen haft en upplevelse och börjar undra om det är den personen som inte vill lämna huset vi bor i. Det är nämligen bara hemma "gubben" finns.

Vad tror ni om att visa bild på den personen och se om han reagerar???

[Tigi]

hmm låter inte som hans kompis direkt utan något han e rädd för...tänkte på det me garderoben grejjen ...

han kanske börjat tro på spöken?

[soltrollet]

Åhh hu jag får rysningar
Men som sagt man undrar ju ibland. Jag skrev att min flicka pratar med spöket.
Vi har ju frågat hur det där spöket ser ut och då svarar hon: Tatta = farfar.
Ibland springer hon till ytterdörren och ropar glatt: Heeej tatta! Kom in, kom se emil me mej, kom sitt me mej.
Och : Mamma, titta tatta komma nu!
Vi bor dessutom i ett gammalt hus så ibland är man inte så himla kaxig när vi är själva hemma och det knarrar i väggarna...