Jobbiga eller snälla bebisar?

[Maija]

Hej på er!

Jag och min bästa kompis har fått barn samtidigt och våra barn är så himla olika! Min bebis är typ världens snällaste, gråter endast tyst så man knappt hör det ifall man är i ett annat rum. Hon tog bröstet direkt, nappen direkt, nappflaskan direkt, smakisar direkt. Hon somnar själv för det mesta annars brukar det hjälpa att hålla handen och i nappen. Hon är alltid glad och lugn, trygg i sig själv, sov nästan direkt hela natten till 8 eller 10 på morgonen och hon sover alltid i bilstolen. ja listan kan göras hur lång som helst.

Sedan har vi min kompis bebis som är ganska skrikig och ibland skriker hon så högt att man måste hålla för öronen, hon har inte kolik. Det känns som att hon nästan aldrig är nöjd. Vill bäras runt hela tiden kan knappt åka vagn vaken. Hon tar inte nappen eller flaskan, kan inte åka bilstol utan att man måste vagga den konstant. Hon vill ha tutten både som mat och mys. hon äter bara lite i taget som gör att hon också bara sover kortare stunder på dagarna och nätterna.

Vissa säger att min bebis är tråkig för att hon aldrig gör något sådant? Men jag tycker att det är jätteskönt att hon är så lugn och snäll. Ja hon är ju nästan för bra för att vara sann förmodligen blir nästa bebis helt annorlunda. Hur är era bebisar eller barn jobbiga/snälla? Finns det fler som nästan har dåligt samvete för att det har ubersnälla bebbar?

[LineMor]

Ja barn är mycket olika. Min första var som din. Lugn och mycket försiktig men efter hon började dagis vart hon mycket tuffare, ljudligare och mer framåt. Lilla Elin.... som just hade ner min kaffekopp och nyss skrek i en timma är raka motsatsen till första. Hon skriker en hel del, är på allt hon ser och mycket framåt och självsäker. Får se hur hon blir när hon börjar dagis.

[Stina]

Jag har så svårt att komma ihåg om Ella (första) var skrikig. Hon ville bli buren i alla fall och vara mycket med mig hela tiden. Men gillade vagnen och babysittern.

Men för att få diska etc så hade jag henne i Babybjörnen väldigt mycket. Sen var ju amningen både för mat och snutt samt att kunna somna...

Tuva (andra) ville aldrig ligga vagnen, skrek och var inte alls en sån där nöjd bebis som min vän hade. Han såg alltid glad ut medan Tuva bara var nöjd om hon fick vara i min famn och då skulle man också stå... Det blev inga promenader om vi inte hade henne i Babybjörnen.
Skillnaden på dem två nu är ju som LineMor säger, Tuva är mer framåt och tar för sig mer än vad Ella gör.

[Maija]

Fast som jag förstod Linemor så var det hennes lugna bebis som sedan blev framåt på dagis. Men det verkar ju helt klart vara individuellt med alla barn redan från början...

[Stina]

Hoppsan, ja så kanske hon menade nu när jag läser en extra gång.


Uttrycket "snäll" bebis är ju ganska roligt egentligen...

Jag tycker inte ni ska ha dåligt samvete, det är ju hemskt om man ska behöva känna att det är fel.
Samtidigt förstår jag dig. Med Tuva var det ju superjobbigt att känna att hon var så fruktansvärt klängig och gnällig hela tiden och inte som andra som kunde känna att det var så skönt med bebis.

[thepal]

Själv ogillar jag uttrycket "snäll" bebis väldigt mycket. Kanske just för att min förstfödda dotter var allt annat än just "äta och sovatypen".
Hon skulle alltid vara i famnen och ville amma väldigt mycket vare sig hon var vaken eller sov. Sova gjorde hon förövrigt väldigt lite. Fick hon inte vara med och vara nära så blev hon fort ledsen och arg.

Hon har alltid varit framåt och trygg runt främmande människor och tidig i sin utveckling. Alltså inte velat ligga/sitta lugnt utan hela tiden upptäcka nya saker.

Nu har jag en ny liten hemma som hittills verkar vara betydligt mer lugn och stillsam än hon var. Han är å andra sidan bara 4 veckor så mycket kan hända än, men Minna var redan vid den åldern betydligt mer aktiv än han.

[Maija]

Haha ja just "snäll" kanske var i lite fel bemärkelse, lugn kanske hade varit ett bättre ord

[Ellas pappa]

Jag har alltid reagerat på ordet "snäll" bebis. Är han/hon snäll? Svaret blir ju sällan -Nej sjukt elak! Men så kommer jag ändå på mig själv att fråga precis samma sak när jag träffar folk med små bebisar. Man syftar väl egentligen på är han/hon lugn, mår bra i magen osv. Eller så frågar man underförstått hur har ni det?

Njut av att din dotter verkar må så bra och är nöjd! Tuva vägrade åka barnvagn, vägrade i princip det mesta som hon var självklarheter för andra, sjukt kort stubin, vart galen när man åkte bil osv! Vi kunde ju som familj aldrig ta en promenad eller åka nånstans utan att hon skrek! Det var inte heller vilket skrik som helst utan det skar i öronen, det ver en blandning av robot och nåt annat.

Även om man älskar dom över allt annat så kan ju relationen få sig en törn när all energi går åt till att försöka hantera den frustration man har i sig som man inte kan ta ut över en liten bebis.

Har man en vän som har det lite tufft med sin bebis så kan man ju alltid erbjuda sig att ta bebisen en stund. Den kommer ju fortsätta att skrika men mamman eller pappan får vila upp sig en liten stund.

[shoegal]

Elis var rätt krävande som bebis (kolik, amningsstrul, ville BARA sova i rullande vagn, nattammade 3-4 ggr/natt i nio månader) men idag är han fyra år och sjukt "low maintenance" hihi Han leker jättebra själv, kan sitta länge och leka med playdoh och fantisera, är oftast glad, går utmärkt att resa med (vi var precis i New York och han flög 8 timmar utan att gnälla en enda gång)! Så man vet aldrig vad man får när de blir lite större. Tycker inte man ska ha dåligt samvete över att man fått en "enkelt" bebis eller dåligt samvete om man tycker en mer krävande baby är precis mer krävande. Alla barn är olika helt enkelt

[thepal]

Tycker inte man ska ha dåligt samvete över att man fått en "enkelt" bebis eller dåligt samvete om man tycker en mer krävande baby är precis mer krävande. Alla barn är olika helt enkelt

Skulle vilja ha en gillaknapp till detta ; )

[LineMor]

Håller med Shoegal. Även fast det är samma gener blir dom en egen person.
Ja efter dagis vart Line en helt ny människa. Inte alls den tysta tillbakadragna som hon varit som bebis. Så mycket kan hända under livets resa. Elin är allt annat än lugn bebis. Hon är nu 9 månader men skriker fortfarande flera timmar om dagen och är inte lätt att göra nöjd. Jag är helt slut och längtar till att börja jobba vilket inte ens var en tanke när jag var hemma med den första. Och som du säger Ellas pappa så tar ju barnet alla krafter att det blir svårt att hålla sams med resten av familjen. Men hon är ju endå min lilla ängel! Älskar henne över allt annat. Men man har ju nu fått en helt annan bild och förståelse för dom som har krävande barn.

[Fru S.]

Jag tycker att min bebis (8 månader) är världens snällaste.

Men hon maratonammar på kvällarna, sover bäst om hon sover på mig, somnar helst i sjalen, kan inte somna om inte jag är där.

Bara för att man har ett "high need" barn så betyder det inte att dom inte är snälla.
Jag tycker inte att det är speciellt jobbigt heller. Jag njuter av henne på ett helt annat sätt än med hennes storebror som var precis likadan.

Och nu när han är 3.5 så somnar han på 10 minuter, äter allt, gillar fortfarande att sitta i knäet och är helt fantastisk. (förutom trotsen men det g över!)

[Snigel]

Vi har lilltjejjen som är ett riktigt energiknippe ,som alltid vill pilla med allt, nå allt, hänga med brorsan ,som skriker i högan sky om nåt inte passar. Men som också är oerhört glad, utåtgående, är så nöjd att man nästan glömmer henne rätt som det är.
Storebror är så lugn att man nästan vill elda på honom lite ibland, är försiktig med nya grejer, sitter nöjd o leker själv långa stunder. Han kan få otroliga vansinnesutbrott om något går fel men är samtidigt jätteduktig på "kan själv" (lärde sej just tricket med dragkedjor efter att han stått o pillat med en i ca 10min utan att bli arg).

Så våra två är oerhört olika- det stöd dom behöver av oss skiljer sej väldigt mycket. Att kalla någon av dom krävande generellt vore en överdrift, men nog kan man väl konstatera att lillasyster är en handfull många gånger och även storebror när han får ett trotsutbrott!

[debjuds]

Som sagt så kan ju just benämningen "snäll" ställa till det lite i denna diskussionen jag menar - Ponera att man har en super lugn och harmonisk bebbe men som har elaka tankar, alltså riktigt elaka tankar! Allt ifrån att bita i tuttarna till att nypa andra bebbar, då har man per definition en riktigt elak bebbe Min dotter är dock världens snällaste!