jobbångest

[Maiyah]

Länge sen jag la in någon tråd. Men nu är det förändringar på gång och som alltid får man ju panik och vill ha lite goda råd från er kloka människor här på forumet..

Jag har varit mammaledig nu i tid och evighet känns det som Med mina båda goingar Kaspian och Cera. I höst ska mannen ta över ledigheten och jag ska ju alltså börja jobba. Där börjar ångesten. Jag har ett jobb på en konsultfirma som mest jobbar i olika mjukvaruutvecklingsprojekt. Vi talar alltså programmering och sådana tekniska saker. Det är väl sådärroligt och jag är inte direkt grymmast i världen på det. Så det känns nervöst att börja igen. Och inte så himla skoj.

Jag har också kollat lite på att forska, och sökt en doktorandtjänst, som jag inte fick men däremot ett erbjudande om projektanställning på ett superintressant projekt på universitetet. Det skulle vara ett år och om jag gillar det och allt går bra så kan jag få börja doktorera då.

Problemet är mest då bara att det är ju sjukt mycket sämre betalt jämfört med att vara datakonsult..

Min man tycker att det är kasst att tjäna 24 000 innan skatt på att inte göra någonting vettigt som han anser att forskning är..medan jag själv är väldigt kluven, Visst är det trevigt med pengar, vi bor i ett dyrt och fint hus och har väl hyfsat dyra vanor. Tack vare att vi båda är välbetalda konsulter har vi också kunnat ha våra barn hemma länge. Ytterligare ett år kommer Cera vara hemma innan dagis blir aktuellt.

Dessutom har jag fått diagnosen reumatism. En kronisk ledsjukdom som gör mig stel och medför en ständig smärta. Att jobba bara med datorer känns därför inte riktigt som ett yrke för min framtid, om jag vill kunna fortsätta jobba...men det finns ju mycket annat man kan göra om man står ut några år som programmerare.

Jag vill satsa på min familj, förmodligen ha ett barn till och ägna mycket tid åt dem. Men jag vill inte vara hemmafru på heltid. Och jag vill inte att min man ska vara tvungen att jobba för att jag ska forska heller.

Svåra val, vad säger ni som studerar om barn och studera? Och pengar, är ju viktigt såklart men hur viktigt?

Sorry att det är så långt! Om någon orkar läsa så tar jag mer än gärna emot alla åsikter ni har

[Kali]

såg det här när du skrivit det men har inte haft tid att svara. förstår att det inte är alldeles lätt att besluta om!

att ha barn och studera tycker jag är jättebra. man har mycket mer tid än vad man har om man arbetar heltid, men du kommer kanske att vara sysselsatt 40 timmar i veckan eftersom det var en projektanställning vid universitetet?

att ha ett arbete man kommer kunna ha länge är förstås positivt men du får väl också fundera på hur din prognos ser ut, även med ett forskarjobb som passar dig, kommer du kunna arbeta ett helt yrkesliv eller kommer du vara tvungen att gå i förtida pension? för även om mindre pengar nu går att lösa så betyder ju en lägre inkomst nu en lägre pension också tex.

kan du vara tjänstledig från din konsulttjänst för att pröva på forskargrejen?

med pengar är det ju så att ju mindre man har desto viktigare blir de... det ÄR jobbigt att inte kunna göra allt man vill o som man varit van att kunna göra. det är jobbigt att behöva fundera sju gånger på om man har råd att köpa nåt som man tycker man behöver o ha ångest över om man lagt ut för mycket pengar när man väl köpt det. men har man bara så det räcker till allt viktigt och lite till att ha roligt för så räcker ju det tänker jag.

näe, nu måste jag sova, hoppas du fick nån input iaf!

[shoegal]

Haha jag tjänar 24600 på mitt jobb, är universitetsutbildad och har arbetat där över sex år, men det är såna feta löner vi får inom socialtjänsten Spelar ingen roll att jag har lån hos CSN Så jag tycker 24000 för en forskartjänst låter helt okej! Jag vet ju var ni bor (haha lät som ett hot) och vi valde ju att flytta från den kommunen just för att husen är så dyra, och bosatte oss på södra sidan för att ha längre levnadskostnader. Jag tycker också vi är bra på att unna oss saker, tycker absolut inte vi lever dåligt Jag jobbar dessutom inte heltid så jag får inte ut himla mycket. Maken tjänar dock mer än jag, det är räddningen...

Nu vet jag inte alls om jag svarade på din fundering, jag har ju inte pluggat med barn, men min barndomsbästis läste in både gymnasiet och sedan fyra år på högskola medan hon hade barn och hennes man är arbetare med arbetarlön. Ja visst fick inte deras son så mycket saker för de hade verkligen inte råd, men han är världens finaste 11 åring ändå

Jag tror dock det är tufft att gå från att ha inkomst till att ha mycket låg inkomst, man vänjer ju sig väldigt snabbt med mer pengar... Precis som Kali skriver så är det tufft att inte kunna göra det man är van vid att göra, men vet man att det är under en övergående period kanske man kan stå ut? Att leva fattigt en period för att göra någonting man blir lycklig av tror jag gör en rik i längden

[Maiyah]

Hehe..tack för input! För min del så har vi ju levt på 1,5 inkomst sedan Kaspian kom eftersom vi aldrig jobbat båda två sen han föddes utan en har varit föräldraledig..

Så pengarna i sig tror inte jag är ett stort problem egentligen, jag är själv uppväxt utan stora ekonomiska tillgångar och det var ändå ett toppenliv. Min man däremot kommer från mer knappa förhållanden med en ensamstående mamma och sådan. Så han är nog mer nervös.

Det är svårt att säga hur mycket tid det tar att doktorera, min mamma gör det nu och hon har ju mycket tid som hon bestämmer över själv, men hon jobbar nog lika mycket som nån annan..

Men det hjälper att skriva lite här vad man tänker, blir lite klarare. Men det vore ju nice om man kunde veta hur ränteutvecklingen skulle se ut för 10 år framöver..så slapp man fundera

tack för att ni svarade!

[ToToRo]

Maiha: ja tycker jag redan läste svaret i din text. självklart ska du byta jobb eftre limpen gick bytte jag jobb, som då innebar en 6 månader vikariat samt sämre lön än innan, men jag trivdes verkligen inte så jag bytte och jag kan lova att jag inte ångrat en sekund! och det ekonomiska har löst sig i efterhand och sjuk nog kan jag ibland uppleva att vi har det bättre ekonomiskt nu än när jag tjänade mer

[MinisMamma]

Jag är ju ensamstående mamma som studerar. Det är tufft och jag har mycket utgifter vilket innebär att jag även jobbar extra. Jag kunde gått tillbaka till Volvo och fått min "feta" volvo lön igen men jag vill inte tillbaka dit.

Men allt går om man vill!

[Sofia85]

Svårt läge, men jag vet vad jag skulle göra i din sits.
Min mardröm är att doktorera och bli fast som "student" hela livet och även om jag trivs med att plugga nu, så längtar jag tills jag är färdig. Jag har valt en teknisk utbildning, trots att jag är mycket mer språkligt intresserad, av den enkla anledningen att jag vill tjäna så mycket pengar som möjligt.
För när jag jobbar så spelar det ingen roll om jag gör något jag är intresserad av, det är ändå ett jobb och då blir det per automatik lite tråkigt för mig efter ett tag. Så om jag var du skulle jag utan tvekan prioritera den höga lönen!

Men nu låter du inte alls som jag.... Det låter helt klart som att du vill forska och eftersom det verkar som att ni kommer att klara er ekonomiskt, så tycker jag att du ska satsa på det du vill och inte det du tycker att du borde göra.

[Maiyah]

tack alla för input! Underbart att läsa när man har ågren!

Sofia85: Jag förstår absolut det du säger, jag har också läst en teknisk utbildning, men jobbet är så himla stor del av ens tid, speciellt om man, som du, vill tjäna mycket pengar. Så det är helt enkelt inte värt att göra någonting som man inte trivs med enligt mig. Jag jobbar som ITkonsult och det är ett roligt och utmanande jobb som jag får bra betalt för. Innan dess arbetade jag som managementkonsult, ännu roligare och ännu mer betalt Men så inte värt all övertid och all press och alla resor hela tiden.

Så jag har testat på din verision och insett att det är så inte värt det när man har barn som man vill hinna se. När jag var managementkonsult så fanns det i princip två alternativ för dem som fick barn, antingen tog de ett annat jobb, eller så skaffade de barnflicka, något annat var helt ohållbart. Och då var det ett företag som värnade om sina anställda och var väldigt "snälla" i förhållande till många konkurrenter...

Sen är det ju nice att tjäna pengar, men i Sverige är det ju också så att det inte riktigt lönar sig. Trots att min lön innan skatt är dubbelt så hög som en doktorand så blir det inte alls så stor skillnad efter skatt..

[Maiyah]

Däremot i USA...där var det nice, där levde man som en kung på en ITkonsultlön, jag tog inte ens några föräldradagar och vi hade mycket mer pengar än här trots bara en inkomst

[grodan]

Min gubbe gick från ett välbetalt media jobb till en arbetar lön för familjens skull.
Och vi värderar tiden med varandra mer än pengarna han inte längre tjänar. Dock så har vi bara slutat med vanor/ovanor som att äta ute flera dagar i veckan, festa och göra galna efterfester i london bla......
Men viss vi har fått bo kvar i en mindre lägenhet längre än vad vi ville (flyttar äntligen) men ur barnens perspektiv så är han en tio ggr bättre pappa, även om vi får vända på våra slantar ibland.
Barndomen kommer aldrig tillbaka och jag är övertygad om att det är föräldrarnas sak att göra den till den bästa tiden.

[Maiyah]

Tänkte bara skriva att jag bestämde mig för forskningen, för ett år iaf Min fantastiske chef ville inte bli av med mig utan gav mig tjänstledigt så jag kan känna efter vilket som passar bäst

Hade ångest i flera dagar innan jag talade med honom och så var han helt fantastisk! Så himla underbart känns det. Visserligen ska min man vara hemma i höst men jag kommer kunne bestämma helt över mina arbetstider och hinna träffa dem massa...så underbart! Bara räntorna håller sig på en hyfsad nivå

[shoegal]

Vad spännande