Jag vänder mig till ensamstående som var arbetslösa vid sep
2 inlägg • Sida 1 av 1
Jag vänder mig till ensamstående som var arbetslösa vid sep
Hej!
Jag vill vända mig till er som har separerat från eran man då ni samtidigt också var arbetslösa...
Jag ska försöka skriva ner lite om min historia.
Jag har en dotter på över året, jag och hennes pappa har haft det jobbigt i över ett år nu.
Pappan har upprepade ggr ljugit för mig, vilket har gjort upprepade ggr att jag har velat dra men gett han nya chanser hela tiden.
Detta har gjort att jag har slutat lita på han helt, vi har varit ihop i 5-6 år och han har alltid ljugit nån gång då och då men nu det senaste har det varit tajtare mellan ggr vilket gjort att förtroendet är bortblåst.
Vi bråkar väldigt mycket, jag städar han stökar ner vilket har gjort det ohållbart då jag struntat i hushållet väldigt länge nu vilket har gjort det väldigt skitigt och otrivsamt.
Självklart städar man ändå men som sagt, känns lönlöst.
Vi har det tajt ekonomiskt, vi bråkar massor när han köper hem saker som inte behövs, han säger att det ordnar sig och sedan står vi där med en räkning som inte kan betalas ändå i slutet av månaden för att pengarna inte räcker.
Han tar på sig MASSA arbete och lovar folk att hjälpa dem vilket alltid leder till att jag bli stressad över detta och irriterad när han inte tar tag i sakerna.
Han påbörjar massor här hemma vilket gör att saker och ting står ofärdiga länge.
Jag tror t.o.m att jag har insett att jag inte älskar honom längre, det känns inte som om såna känslor finns alls utan jag bara längtar efter att få flytta och få ordning i mitt liv igen...
Nu kommer nog det som jag mest behöver hjälp med.
Jag är fortfarande anställd på mitt gamla jobb, men jag kan aldrig gå tillbaka till det pga arbetstiderna.
Så just nu väntar jag väl bara på att föräldrardagarna ska ta slut och sedan blir det vl uppsägning lr nått...
Detta är ett stort problem, jag vet inte hur jag skulle kunna separera från honom, hur jag skulle klara det ekonomiskt?
Ja söker jobb som f*n men får inte napp någonstans...
Kan man få hjälp någonstans?
Eller är jag fast i detta helvetet för resten av mitt liv, det är iaf så det känns...
Jag vill vända mig till er som har separerat från eran man då ni samtidigt också var arbetslösa...
Jag ska försöka skriva ner lite om min historia.
Jag har en dotter på över året, jag och hennes pappa har haft det jobbigt i över ett år nu.
Pappan har upprepade ggr ljugit för mig, vilket har gjort upprepade ggr att jag har velat dra men gett han nya chanser hela tiden.
Detta har gjort att jag har slutat lita på han helt, vi har varit ihop i 5-6 år och han har alltid ljugit nån gång då och då men nu det senaste har det varit tajtare mellan ggr vilket gjort att förtroendet är bortblåst.
Vi bråkar väldigt mycket, jag städar han stökar ner vilket har gjort det ohållbart då jag struntat i hushållet väldigt länge nu vilket har gjort det väldigt skitigt och otrivsamt.
Självklart städar man ändå men som sagt, känns lönlöst.
Vi har det tajt ekonomiskt, vi bråkar massor när han köper hem saker som inte behövs, han säger att det ordnar sig och sedan står vi där med en räkning som inte kan betalas ändå i slutet av månaden för att pengarna inte räcker.
Han tar på sig MASSA arbete och lovar folk att hjälpa dem vilket alltid leder till att jag bli stressad över detta och irriterad när han inte tar tag i sakerna.
Han påbörjar massor här hemma vilket gör att saker och ting står ofärdiga länge.
Jag tror t.o.m att jag har insett att jag inte älskar honom längre, det känns inte som om såna känslor finns alls utan jag bara längtar efter att få flytta och få ordning i mitt liv igen...
Nu kommer nog det som jag mest behöver hjälp med.
Jag är fortfarande anställd på mitt gamla jobb, men jag kan aldrig gå tillbaka till det pga arbetstiderna.
Så just nu väntar jag väl bara på att föräldrardagarna ska ta slut och sedan blir det vl uppsägning lr nått...
Detta är ett stort problem, jag vet inte hur jag skulle kunna separera från honom, hur jag skulle klara det ekonomiskt?
Ja söker jobb som f*n men får inte napp någonstans...
Kan man få hjälp någonstans?
Eller är jag fast i detta helvetet för resten av mitt liv, det är iaf så det känns...
- Bebis
- Har vimedbarn.se som startsida

- Inlägg: 71
- Blev medlem: fre jan 02, 2009 18:54
Re: Jag vänder mig till ensamstående som var arbetslösa vid sep
Du ska absolut lämna honom (om det är det ditt hjärta vill alltså!)
Jag lämnade min karl och står här ensamstående och arbetslös. Har lyckats snåla så jag har mamma dagar kvar till augusti. Sen kommer jag stå där utan någon inkomst som helst.
Nu har ju jag haft världens tur och får tillfälligt bo hos mina föräldrar tills jag får ordning på jobb och bostad.
Men det man alltid kan göra är att vända sig till soc. Dom hjälper en.
Deras enda krav är att man ska göra allt man kan för att få in pengar själv till att börja med. Tex. söka alla bidrag som går, bostadsbidrag underhållsstöd osv. Och får man inte pengar så det räcker så hjälper dom en.
Sen vet jag inte riktigt mer. Men det ordnar sig alltid.
Tycker att du ska våga ta steget om du verkligen vill lämna honom.
Hoppas allting ordnar sig för dig!
många kramar!
Jag lämnade min karl och står här ensamstående och arbetslös. Har lyckats snåla så jag har mamma dagar kvar till augusti. Sen kommer jag stå där utan någon inkomst som helst.
Nu har ju jag haft världens tur och får tillfälligt bo hos mina föräldrar tills jag får ordning på jobb och bostad.
Men det man alltid kan göra är att vända sig till soc. Dom hjälper en.
Deras enda krav är att man ska göra allt man kan för att få in pengar själv till att börja med. Tex. söka alla bidrag som går, bostadsbidrag underhållsstöd osv. Och får man inte pengar så det räcker så hjälper dom en.
Sen vet jag inte riktigt mer. Men det ordnar sig alltid.
Tycker att du ska våga ta steget om du verkligen vill lämna honom.
Hoppas allting ordnar sig för dig!
många kramar!
-

miihmeow - Alltid online

- Inlägg: 270
- Blev medlem: tis apr 22, 2008 18:36
2 inlägg • Sida 1 av 1



