Jag polisanmälde en barnmisshandel

17 inlägg • Sida 1 av 2 • 1, 2

Jag polisanmälde en barnmisshandel

av _sofie » sön maj 03, 2009 22:37

Häromdagen var jag och Linnéa och handlade i närbutiken.
In i affären kommer en kvinna och hennes son, runt 5- 6 år. Först lade jag inte så mycket märke till dem utan uppmärksammade bara att mamman verkade väldigt arg på sin pojke. Efter en stund blir kvinnan mer och mer våldsam och aggressiv. Hon rycker, sliter och knuffar den lilla pojken genom affären och fräser: "GÅ DÅ!! Vad fan, ska du stå här hela jävla dan eller? Du ska fan inte ha nån jävla mat när vi kommer hem så som du trögar!" Pojken går med huvudet nedböjt och svarar inte på mammans anfall. Även fast han gör som hon säger så upphör hon inte att slita och putta honom. När de kommer fram till kassan frågar pojken om han får köpa en tidning varpå mamman svarar: "Ta den jävla tidningen då. Sedan går du fan ut till bilen och håller käften!"
Där står jag. Jag och min dotter står och bevittnar hur en mamma fulkomligt dränker sin pojke i hot och glåpord. Vi var absolut inte ensamma. Flera andra reagerade, stannade upp, tittade storögt och fortsatte sedan att handla. INGEN gjorde något!! Helt skärrad betalade jag snabbt det jag handlat och går ut till parkeringen för att se vart de tar vägen. De har parkerat bredvid vår bil och samtidigt som jag knäpper fast Linnéa bevittnar jag det mest fruktansvärda jag någonsin upplevt.
Pojken sitter i framsätet. Mamman vill ha någonting som ligger på golvet där pojken har sina fötter. När han inte flyttar fötterna tillräckligt snabbt så tar hon tag i hans vrister, drar upp benen och bankar dem mot bilens instrumentbräda. Pojken skriker till av smärta och börjar gråta och jag skriker rakt ut: "NEEEJ!!"
Mamman tittar på mig genom det nedvevade fönstret, startar bilen och åker iväg.
Helt skärrad lyckas jag ändå ta bilnumret.
Jag stod på stod kvar på parkeringen när jag ringde och gjorde en polisanmälan. Tårarna bara sprutade och jag kunde knappt prata när jag skulle berätta vad som hade hänt. Anmälan togs på stort allvar och kvinnan jag pratade med var jättebra.
I efterhand har jag fått höra att mamman i butiken tydligen är riktigt elak mot sina barn. Grannar har hört henne skrika åt sina barn att hålla käften mitt i natten när barnen är ledsna och att hon ofta kallar dem för fula saker. Men VARFÖR GÖR INGEN NÅGOT????
I efterhand har jag insett att jag kunde ha gjort så mycket mer. Varför gick jag inte fram? Varför sade jag inget redan i affären?
Men i ärlighetens namn var jag faktiskt rädd. Jag hade Linnéa på höften och jag hade aldrig förlåtit mig själv om hon hade råkat illa ut.
Kvinnan på polisen sade att de tar hand om kontakten med socialen men kan man lita på detta? Instinktivt vill jag ringa både socialen och polisen för att ta reda på vad de gör och vad som händer men kvinnan på polisen försäkrade mig att de gör allt de kan.

Hela helgen har jag mått jättedåligt. Jag drömmer om den stackars pojken och jag har gråtit i omgångar.
Jag orkar inte ens tänka på vad hon gör mot sina barn bakom stängda dörrar när hon kunde misshandla honom såhär mitt i centrum.

Varje kväll sitter jag, Linnéa och Linnéas pappa i soffan och myser. Vi läser en bok och kramas och pussas. De senast kvällarna har jag inte velat släppa henne. Tanken på att någon kan vilja göra sina barn illa får mig att vilja kräkas.

_sofie: Alltid online; Inlägg: 192; Blev medlem: sön jul 20, 2008 15:56