Jag ogillar bebisar ;)

[ToToRo]

Jag måste ju säga det med glimten i ögat för att inte bli allt för påhoppad, men jag gör det verkligen. Nu ska ni inte tro att jag inte älskar min dotter, för det gör jag, men jag bara ogillar hennes nuvarande form, eller egentligen mer rättare sagt ogillar jag vad hennes lilla nuvarande form gör med mig.

Jag har ju råkat fått världens mest söstaste tjej som ler så hjärtat smälter. Hon är helt bedorande med sina mörka ögon och sin lilla hårvirvel i fram. Men.. ja nu kommer mennet... hon skriker och skriker och skriker. Hennes första månad var så enkel att jag började undra (förutom alla sjukdommarna) om barn kunde vara så lätta men sen så vände det. Hon sover superkrasst på nätterna, sover dåligt på dagarna (förutom då hon vill sova ute i vagnen)sen e hon vaken korta stunder men skriker för det mesta. Jag märkte tidigt att hon är extremt känslig för överstimulans men har egentligen inte sett nå tecken på att hon har haft kolik eller liknande.

har svårt att tro att hon får för lite mat för hon går ju upp i vikt enligt hennes kurva så säkert e hon bara en allmänt skrikig bebis. Men det e så extremt jobbigt att höra henne skrika och jag känner att mina "trix" tar slut. Skulle hon få bestämma skulle hon få bli buren hela tiden men jag känner att det tär att bära henne hela tiden och liam kommer så långt ifrån.

Så nu längtar jag bara till hon blir lite äldre. Jag är nog helt enkelt inte menad för spädisar. Jag tycker det inte är kul att gå runt att vagga bebis hela dagrana och har ju verkligen uppskattat liams ålder. Honom kan man ju prata med, leka med, mysa med på ett annat sätt. Jag och spädisar går bara inte ihop helt enkelt

[Taweret]

Äntligen någon som sätter ord på det jag känner/har känt. Jag har dock inte satt mig ner och satt ord på mina tankar. Jag har dock insett nu med Alma att jag är inte ämnad för att ha spädisar utan tycker det är så mycket roligare när det är äldre och man får mer tillbaka. Nu var ju Oskar världens lättaste som man bara kunde lägga ner när man inte ville gosa mer men Alma kräver att sitta i famnen och blir tokig när man lägger ner henne. Samt att hon är mer närgången hon vill ta på speciellt mig hela tiden i ansiktet med sina små fingrar. Jag tycker om henne hur mycket som helst men när hon tar så mycket tid får jag dåligt samvete gentemot Oskar när han är hemma.

Skönt att höra att man inte är ensam om att känna så här

[ToToRo]

taweret: jag blir så glad att jag får tårar i ögonen så skönt att få höra det av någon annan också.

[Taweret]

Om du bara visste hur många gånger jag var på väg att skriva en sådan här tråd när Alma var mindre. Jag var dock så rädd för att ingen skulle förstå mig och döma mig vilket jag inte hade orkat med just då med kolik och allt.

Sköt om dig nu tänk på att du är inte ensam samt att nu går tiden ganska fort och hon är snart större och klarar sig mer själv.

Kram!

[Gerda]

Nu har ju jag inga äldre barn så jag kan inte riktigt jämföra hur det är att vara mamma till plutt och till en lite större plutt men jag kommer också på mig själv med att längta tills Knutis är lite större.

Vi har det också rätt problematiskt med sömn både natt och dagtid och som det är just nu skriker han rätt mycket i vagnen istället för att sova när han är trött så det är till att bära honom i sjal dagarna i ända för at han ska få sin sömn. Jag tycker mig också ha märkt att han snabbt blir överstimulerad eller snarare att han blir överstimulerad och förstår det inte utan kan inte sluta titta på allting så han blir övertrött.

Nää jag är heller inte speciellt förtjust i den här bebistiden och längtar verkligen tills han blir större och vaken ännu mer och mer social osv.

Väldigt jobbigt att Leiha bara skriker och skriker och skriker.. är det utan anledning eller för att hon blir så trött?
Bebisskrik är nog det mest stressframkallande jag någonsin varit med om.

[ToToRo]

geda: ja tror hon mest skriker för att hon trött och överstimulerad, men ja vet inte. hon har ju börjart alla morgonar med att skrika och då har det ju vart tyst och lugnt hela natten(förutom hennes skrik dvs) så jag vet inte. men jag håller med om att bebiskrik är stressframkallande, går rakt igenom än som små knivar.

men ta i trä.. detta var vår första (inte helt men nästan) skrikfria natt. för första gången gick det att mata henne och sen ganska snabbt få henne att somna om!!!!!!!!!!!

[Maiyah]

Min dotter har varit ganska så lättsam, bestämd och ganska skrikig när hon varit vaken men sovit väldigt bra hela tiden. Men jag tycker ändå att de första sex månaderna är lite transportsträcka. Tycker inte att det är så himla roligt med små bebisar helt enkelt. Sen när de börjar krypa och upptäcka världen är det en helt annan sak. Nu är hon superrolig och hur go som helst. Tycker nog det börjar vända där när man börjar introducera annan mat än ammning så man inte är så himla bunden hela tiden och de kan börja sova längre på nätterna. Sen från halvåret blir det ju bara roligare och roligare..de första månaderna tycker jag mer det känns som att man "bara står ut"

Så det finns garanterat fler, tror det var därför jag tyckte det var rätt trist att vara hemma med ett barn och så mycket roligare med två, då har man inte bara den där bebisen som inte kan nått utan en rolig tvååring också

[Tossy]

Håller helt med Maiyah, de första månaderna kändes som transportsträcka. Särskilt de första 4 månaderna var rätt långtråkiga. Klart hon var söt och go, men när hon väl började göra saker, då blev det roligare och det blir bara skojigare för varje dag. Ida var inte alls särskilt skrikig eller jobbig och jag kan tänka mig att det är ännu värre. Tur att den tiden går såpass fort ändå

[LillaMalin]

Då är vi nog flera som känner så..jag kan knappt vänta.. Igår var första dagen på LÄÄÄÄNGE som Molly var på bra humör hela dagen..kvällen var dock lika skrikig den..

[gangsterflickan]

de verkar som att ingen är riktigt ämnad för en bebis när man har äldre barn.
jag känner precis som er andra, att man måste hålla på så mycket med den minsta för att dom ska vara nöjda.
men sen har även tanken slagit mig att de kanske är för att man så sällan ägnar hela uppmärksamheten på de små, de är ju ofta något annat samtidigt.
för de räcker ju inte med att bara ha dem ppe, utan dom vill ju få kontaten dom med.

nu har jag tur att Jonna inte skriker på nätterna mer än mat skrik.. så de är bra.
vi får tänka som så, att de hör till deras utveckling. och vi vill ju verkligen att dom ska utveckals.
och att varje dag och natt som går kommer vi en natt och dag närmare bra sömn och lite mer självständighet för våra bebisar.

de är då inget konstigt att du känner som du gör totoro och alla andra.
jag tror många gör de.
speciellt när man har vant sig med att barnet man hade först klarar sig så bra själv.

kram och håll ut!!

[Maiyah]

Jag tyckte nog likadant om första barnet, höll på att bli galen av att vara hemma..men sen när det började krypas och grejas blev det ju också roligare..

[Kali]

jag håller med dig jag med. 24 timmar är för många med en minibebis. Hade varit mer lagom med kanske 8 eller så...? Då hade man fått de underbara leendena, de mysiga stunderna efter blöjbyte o lagom mycket gos Det är därför jag tycker det är så grymt att gå i skolan lite! Då ammar jag Alma vid 7, går hemifrån, har skola mellan 8 o 12 o så kommer A in med henne till skolan till lunch! Perfekt, jag hinner börja längta jättemycket efter båda mina små!

Det jobbigaste med att ha 2 barn för mig är att det blir så mycket oljud. Jag är rätt ljudkänslig o när Alma skirker (för hon skriker också en del) o Jakob skriker så blir jag så trött i huvudet. några timmars tystnad varje dag klarar jag mig inte utan, långa promenader blir det!

[Maiyah]

HEhe...jag har alltid tyckt att det vore perfekt att ha ett halvtidsjobb och dela med pappan. Att båda var hemma halvtid och jobbade halvtid ända från början. Då får man det bästa av båda världarna, tyvärr är ju verkligheten inte riktigt som jag vill Och nu när båda är så stora så blir det betydligt mindre skrik tycker jag nog..

Men det är helt klart det som är jobbigt om du frågar mig, när Cera får nått utbrott har jag så himla svårt att hålla tålamodet om Kaspian börjar krångla med nått, för två som skriker klarar man ju max 30 sek

[ToToRo]

halvtid e drömmen. jag jobbade ju 50 med liam och var hema två och en halv dag i veckan och det va helt toppen. då fick man både kakan och ha den kvar mmmmm längtar till det igen.

natten var bra här och morgonen ok men sen jag lämnade liam på dagis har hon hållt låda mer elle rmindre hela tiden tills ja hämtade honom. som tur e e hon förbaskat lätt att kvällslägga och fråga mig inte varför.

Maiyah: det e ju det som känns så hemskt för liam får ju sota för att leiha skriker. jag har ju nolltolerans mot honom. igår fick jag utbrott på honom då han hitta på sina vanliga bus som jag brukar kunna prata bort. fick extremt dåligt samvete efter. och trots dagen idag vart skit så har jag hållt tålamodet mot dem bägge... det känndes så skönt att få prata med er.

tog en bild idag på henne för att tänka på annat. Hon hade då skrikigt till och från i 1,5 timme och jag testae allt, denna gång bärselen som egentligen brukar funka. sen en bild häromdagen när vi hade en liten pratstund.

[Cecilia*]

Så underbart söt hon är på bilden när hon ler!

Jag ville bara skriva ett par rader att det känns skönt att det finns fler som känner så här, trodde jag var den enda! Jag tycker det är så skönt nu när Hannah har blivit lite äldre, som de andra skrivit så känns de första månaderna lite som en transportsträcka, även fast de också har sin tjusning förstås!