Banner Forum Image

Jag hatar nattningarna!

Diskutera barns sömnrutiner, sömnproblem och hur ni själva gör

Jag hatar nattningarna!

Inläggav Dannie » ons okt 13, 2010 21:01

Vi har en pojke på nio månader som heter Max som är hur go som helst.

Problemet är bara att jag hatar nattningarna! Vi tar på pyjamas, borstar tänder och lägger honom i sängen och ger välling. Sen måste man sitta där och hålla i honom för att han ska somna. Ibland somnar han under tiden som han äter vällingen ibland får man sitta i en timme och buffa.
På detta så ska han ha en napp i munnen och en i handen. Och gärna radion på. Mina armar somnar flera gånger eftersom att jag måste hänga över spjälorna... Tappar han sedan nappen under natten så vaknar han och gnäller tills man stoppar in den. Det kan vara allt från 2 ggr per natt till 10. Med andra ord så får man aldrig sova en hel natt.

På kvällen har jag oftast sämst med tålamod och mår dessutom överlag inte så jättebra så jag tappar ganska snabbt humöret om han krånglar. Pga detta så gjorde vi en deal om att min sambo skulle ta alla nattningar, det känns mest rätt mot Max för de gånger som jag tappar humöret så blir han bara ännu krångligare och jag känner att jag blir för hårdhänt.

Så nu måste vi ändra på sovrutinerna innan jag går sönder här hemma! Jag vill att nattningen ska vara något mysigt och rofyllt för alla parter. Som det ser ut nu så kan en dålig nattning förstöra hela min kväll och göra att jag och pojkvännen börjar bråka för att jag är så uppjagad och irriterad.

Jag känner mig rätt maktlös. Hur sjutton ändrar man på sovrutinerna? Har ni några tips?

Det känns som att vi blivit så vana vid att ha det så här så att vi inte ser en lösning på problemet. Jag har funderat på en variant av femminutersmetoden trots att jag egentligen är emot den bara för att få det här att fungera.

Har ni några andra tips?
BildBild
Dannie
Har vimedbarn.se som startsida
Har vimedbarn.se som startsida
 
Inlägg: 117
Blev medlem: sön maj 11, 2008 14:22

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Taweret » ons okt 13, 2010 21:15

Mitt tips är att ni måste hitta en metod som fungerar för både er och Max. Stå och hänga över spjälorna i en timme det går helt bort i min värld. Det går inte att ni sitter på golvet eller på en stol bredvid hans säng och håller honom i handen?

Jag är dock ingen expert på nattningar och mannen tar två veckor av tre och våra barn vet jag inte har samma tålamod som pappa så dom nöjer sig med mindre sång eller lösning när jag nattar.

Sen kan det vara så att Max själv ändrar sina sovvanor nu och är lite extra orolig sen har han väl kunna bestämma lite över sin sömn och det brukar göra oss föräldrar tokiga :D under en period. Vad gäller nappen på natten så skulle nog jag låta honom lära sig att stoppa i den själv för det antar jag att han klarar, säger jag som inte har napp barn.

Hoppas att du får tydligare råd av någon annan.
Lycka till i sömn djungeln.
Bild

Bild
Taweret
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 3674
Blev medlem: fre apr 04, 2008 17:44

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Redhotwera » ons okt 13, 2010 21:43

Jag har inte ro eller möjlighet att hänga i sovrummet under lång tid. Men jag är ju ensam om att natta 2 barn varannan vecka. När jag är ensam somnar mina barn i soffan framför tv:n, Penny i min famn och Ed liggandes bredvid. Han vill ofta lägga sig när han är trött dock.
Är min man hemma, kan jag, om jag vet att Penny är trött, gå in och lägga henne i sin säng och jag lägger mig i våran säng. Den står precis bredvid. Vill hon hålla min hand har hon möjlighet till det. 3 nappar har hon i sängen och jag har en hos mig.
Bild

Bild
Användarvisningsbild
Redhotwera
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 4547
Blev medlem: lör feb 16, 2008 19:44
Ort: Ale

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Dannie » ons okt 13, 2010 21:48

Tack för svar!

Det är inget nytt det här. :) Han lärde sig ställa sig upp när han var 6 månader och då var vi "tvungna" att buffa honom till sömns för annars ställde han sig upp så fort man gick ut ur sovrummet.

Faktum är att innan han lärde sig det så var det bara att stoppa i nappen och gå ut därifrån så somnade han själv kramandes sin gosekanin.

Det där med nappen är svårt. Om han ska leta efter den själv så vaknar han mer än om vi stoppar i den. Det är knepigt. Önskar att han hade nöjt sig med gosekaninen men hans sugbehov är enormt och han har aldrig fattat det där med tummen.
BildBild
Dannie
Har vimedbarn.se som startsida
Har vimedbarn.se som startsida
 
Inlägg: 117
Blev medlem: sön maj 11, 2008 14:22

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Taweret » ons okt 13, 2010 21:56

Alma står också upp i sängen men så länge hon är nöjd så bryr vi oss inte om ifall barnen ligger/sitter/står eller nästintill står på huvudet i sängen utan dom få finna lugnet och somna själv. Båda våra barn har somnat ståendes ibland och det låter inte så mysigt när dom ramlar ner i sängen med oftast så lägger dom sig bara till rätta och sover vidare. Almas säng har vi dock dragit ut lite från väggen nu så att hon inte drar huvudet i väggen lika mycket.

Gillar han böcker, går det att få honom att sitta och "läsa" själv innan han somnar?
Bild

Bild
Taweret
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 3674
Blev medlem: fre apr 04, 2008 17:44

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Kali » ons okt 13, 2010 22:14

jag skall berätta om min minsta flicka. Hon är 8 månader. Hon har precis lärt sig att stå själv, utan att hålla i sig i något. Hon har krupit sen hon var 6,5 månader, nu går det hur fort som helst. Hon går längs möbler. Hon har varit tidig med allt. Hon är extremt nyfiken och vaken och aktiv. JÄMT. Hon har också haft väldigt svårt att komma till ro ända sedan hon föddes. Att somna är kanske läskigt eller obehagligt för henne, det kan det ju vara ibland för en själv om det känns som att man faller in i sömnen. Jag tänker att hennes eviga gnällande, krypande, stånkande, skrikande, sprattlande och protesterande när hon skall sova handlar om att det är svårt för henne. Hon är trött men hon vet inte hur man gör. Om vi lämnar henne och går ut så blir hon hysteriskt ledsen. hon uttrycker på alla sätt hon kan att hon inte vill vara själv och hon behöver vår hjälp. jag har säkert ungefär 10000 gånger önskat att jag hade fått ett sånt där barn som bara somnar av sig självt, men det gör inte mina barn. och både jag och min sambo kan känna igen oss i våra barn, att de är nyfikna, aktiva, inte vill missa någonting alls. vi är också alltid uppe för sent. vi har alltid svårt att säga nej till sånt som verkar lockande och roligt.

vart vill jag komma med allt det här? jo, att jag inte tolkar hennes beteende som krångel. jag försöker förstå det istället för att tolka det som något negativt och poängen med det är att det är mycket lättare att vara tålmodig med någon som man tycker synd om än med någon man tycker krånglar. till exempel.

det andra jag tänker är att man kan göra om miljön. jag tror min son var lite större men när vi tröttnade på nattningar i sängen och domnade händer när man stod lutad över spjälsängen så tog vi bort ena sidan på sängen. sen satt vi på golvet och nattade, utan att domna bort. sen när han somnat så sköt vi sängen emot väggen och kilade fast den så han inte skulle kunna ramla ner. det löste inte problemet med insomning just då, men det blev iaf en mycket bekvämare timma på golvet.

jag tycker du kan läsa på om metoder också. kanske finns det någon som passar er och ibland kan man ju ändra så att det funkar för en själv också. men ska du prova en metod så måste du tro på det, göra det hundraprocentigt och ha tålamod med att det kan ta ännu längre tid i början.

lycka till!
Användarvisningsbild
Kali
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 2796
Blev medlem: lör feb 16, 2008 17:13
Ort: Göteborg

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Dannie » ons okt 13, 2010 22:24

Ja, han älskar sina böcker. Men han har inte riktigt fått in tekniken att bläddra själv än. :) Funderade på att ha en mysig lässtund i vår säng medans han får vällingen och sedan lägga honom i sin säng. Eller nåt.

Vi har tänkt prova samma metod som ni Taweret. Vet faktiskt inte varför vi inte gjort det. Eller, Max somnade ju själv tidigare och jag vet inte vad vi var rädda för när han började ställa sig upp... Hur lång tid tar det för era barn att somna med den metoden?

Redhotwera: Sorry, såg inte ditt inlägg! Några få gånger har Max somnat i soffan med oss. Det är mysigt men jag känner att det inte är hållbart att få in det som en rutin. Då kommer han väl aldrig att kunna komma till ro själv i sin säng. Hellre sätter jag på radion eller en skiva han kan lyssna på isf. :)
BildBild
Dannie
Har vimedbarn.se som startsida
Har vimedbarn.se som startsida
 
Inlägg: 117
Blev medlem: sön maj 11, 2008 14:22

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Dannie » ons okt 13, 2010 22:40

Kali: Tack för dina ord! Håller helt och fullt med om att det inte är ett problem egentligen. Max är egentligen inte ens jobbig, problemet ligger som sagt hos mig. Han är alltid glad, till och med de gånger som jag lämnat honom ensam för att lugna mina nerver är han nöjd. Han står mest och hoppar. :)

Att skruva bort ena sidan av sängen fungerar tyvärr inte.

Jo, jag vet att man ska vara konsekvent om man bestämmer sig för något. Det är därför jag frågar nu innan vi provar något. Och som sagt så vet jag inte någon metod som jag kan tänka mig att köra på helt och fullt. De får nog bli en modifierad version av femminutersmetoden som det ser ut nu.

Min sambo säger att han kan ta alla nattningar men det löser ju inte problemet för oss, eller mig, även om det är en fin tanke.
BildBild
Dannie
Har vimedbarn.se som startsida
Har vimedbarn.se som startsida
 
Inlägg: 117
Blev medlem: sön maj 11, 2008 14:22

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav magda » tor okt 14, 2010 10:02

Förstår och visst är det tufft när tålamodet tryter. När Thea var under året köpte vi vyssjanlull tassar till sängen, eftersom vi också satt och buffade. Jag har aldrig trott på metoder av olika art. Jag tror på att ge mina barn en trygghet av att finnas där och tids nog lär dom sig att somna själva. Då vyssjade jag Thea till sömns medans jag sjöng för henne. Tidsmässigt tog det nog Max en timma. Vi började läsa saga istället för henne när hon passerat året, nattningarna tar idag max en halvtimma inklusive vällingen. Nappen lärde hon sig hitta själv men jag kommer inte ihåg hur gammal hon var då. Men när hon var mindre hade hon många nappar sängen för att lätt finna en. Så här gör vi, det viktiga är att hitta ett sätt som du och din son är bekväma med.
BildBild

Bild
Användarvisningsbild
magda
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 1542
Blev medlem: mån mar 03, 2008 13:43
Ort: Stockholm

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Taweret » tor okt 14, 2010 10:21

Oskar har varit svårare att få att somna æn Alma men før henne nu tar det oftast max 15 min innan hon somnar och då bøkar hon en stund men sen så lægger hon sig ner och somnar. Ibland så måste vi dock gå in och lægga ner henne och lægga på tæcket då somnar hon på 30 sek efter det. Så vi får læsa av lite.

I nu læget kan Oskar sitta/ligga i sængen upp till 1 timme innan han somnar man han ær nøjd och ligger och pratar med sina gossedjur och sina bøcker samt sjunger før sig och Alma. Vårt størsta problem nu ær att Oskar vill ha tænd lampa och Alma vill ha slæckt men det går ganska bra det med.

Lycka till nær ni væl bestæmmer er før hur ni vill gøra :D
Bild

Bild
Taweret
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 3674
Blev medlem: fre apr 04, 2008 17:44

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav hellokitty » tor okt 14, 2010 11:33

nu läser inte ja igenom mer en första inlägget och exakt så stod ja med charlie förr o tillslut kände ja bara att ja orkar inte med detta så nu ger ja han välling i mitt knä brevid först sen lägger ner han ger han napp snutte över ögonen o gosidjur o går ut funka faktiskt över förväntan redan från start de satt nog i mitt huvud att han måste sova innan ja går ut. ibland tar de upp till 30 min innan han somnar men han skriker in te utan han ligger o bökar runt ibalnd går ja in o lägger i ordning han o trycker in nappen utan att säga något o sen går ja ut. oftast tar de typ 5-10 min för han o somna nu o vi började när han va cirka 1 år.
BildBild
BildBild
hellokitty
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 797
Blev medlem: sön maj 10, 2009 16:05
Ort: Göteborg

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Fru S. » tor okt 14, 2010 11:42

Vår kille har ALLTID haft svårt att somna. Vi har löst det så att vi har fösökt att vara lyhörda för vad han behöver just nu.
Vi har försökt allt från att buffa i sängen till att natta i vagnen, vi har tom varit ut med bilen.

Det har gått bäst om vi nattat i famnen, jag har hållt i honom rätt hårt, eller stablit kanske jag ska säga, vaggat bestämt och samtidigt gett välling.
Det har varit skitjobbigt med nattningar på 1-2 timmar per kväll.

Så, vad vill jag komma med detta?
Jo, nu när han nästan är 2.5 år så tar det i genomsnitt 10 minuter!

Han har slutat sova middag och då går det lättare och lättare.
Så det jag vill säga är att det blir bättre. Det tar bara olika lång tid för olika barn.

Vi har slitit vårt hår och bråkat och varit helt slut men nu skördar vi frukten av vårt slit!

Hoppas jag kan ge dig lite hopp även omjag inte kommer med några handfasta tips....
Bild
Bild
Fru S.
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 3217
Blev medlem: mån feb 18, 2008 05:36
Ort: Göteborg

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav Taweret » tor okt 14, 2010 21:28

Dannie en annan sak som jag kom på tidigare ikväll det är att lägga honom innan han blir för trött. Där vet jag inte hur ni gör men det har vi märkt väldigt stor skillnad på speciellt Alma att finna precis rätt tid att lägga henne. Lägger vi henne för sent så är hon övertrött och kämpar emot så mycket hon kan och om hon är för pigg eller inte färdig för att lägga sig så leker hon bara i sängen men det är att föredra.

Idag för övrigt så somnade bägge mina på 5 min då vi kom hem lagom till läggdags det var väldigt skönt :D
Bild

Bild
Taweret
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 3674
Blev medlem: fre apr 04, 2008 17:44

Re: Jag hatar nattningarna!

Inläggav che » fre okt 15, 2010 17:41

Jag tycker inte att det låter så konstigt, faktiskt. mitt barn har heller inte lätt för att komma till ro o vill nog helst inte sova alls. Känns det åtminstone som ibland.

Varför blir du så frustrerad? Vad har du för förväntningar o är de rimliga? Vad är bästa scenariot och det sämsta? Du behöver alltså inte svara här utan mer för dig själv. Vet du vart du vill? Vad ska han/bör han klara av? Kan du lägga tidigare/senare? Fungerar det bättre?

Mitt barn somnar nog bäst/fortast när vi båda ligger i sängen, förmodligen för att inget annat händer i hemmet i övrigt då. Kan ni testa det?

Har ej läst den men hört talas om en bok som kanske kan ge er nya insikter o förhållningssätt- Somna utan gråt heter den.
che
Alltid online
Alltid online
 
Inlägg: 528
Blev medlem: fre sep 04, 2009 17:14



Återgå till Barn och sömn