Jag har blivit lämnad

[live]

Vet egentligen inte var jag ska börja... Har blivit lämnad av min sambo. Hände för 9 dagar sedan när vi var 160 mil ifrån vårt hem och firade jul med mina föräldrar. Dagen efter åkte han ner till Skåne och kvar lämnade han mig och Arvid. Är så ledsen att det inte går att beskriva med ord. Han har träffat en annan och håller nu på att flytta ut ur vår lägenhet.
Visst har vi haft det jobbigt sen Arvid föddes. Jag har tagit näst intill allt ansvar för honom medan sambon har sovit, suttit vid datorn eller spelat tv-spel (när han varit ledig då). Har så klart också funderat på separation, men efter många månader i familjeterapi så trodde jag att vi skulle få saker och ting att fungera. Kan tillägga att min sambo är bipolär och det är därför vi har fått extra stöd. Han har dock inte varit speciellt sugen på att förändras. Först nu när han lämnat mig börjar han prata om ansvar. Känner mig så kränkt...

Vet inte vad mer jag ska skriva just nu, men behövde bara få ur mig det...

[Medea]

Det var ledsamt att höra.
Förvarnade han innan eller drog han helt enkelt?
Vad har du för stöd?

Jag hoppas att du har en arme av vänner som kan krama extra på dig och bebben, om du behöver.
Det är inte så mycket men jag ger dig en kram i tanken.

[live]

Minimamman: Tack! Tyvärr känner jag att det mycket snack och lite verkstad från hans sida. Vi har verkligen fått alla råd och tips om hur vi ska få vår relation att fungera, men inget har hänt från hans sida. Han säger att han har försökt, men har svårt att hålla med. Jag menar Arvid är ju bara 10 1/2 månad gammal. Jag har jättefint stöd från nära och kära, men jag känner mig ändå så ensam...

Medea: Han förvarnade inget alls, utan från en dag till nästa gjorde han slut. Detta efter att vi 1 1/2 månad tidigare suttit hos familjeterapeuten och sagt att vi ska ge allt en ordentlig chans. Han har tydligen varit intresserad av tjejen ungefär lika länge (1 1/2- 2 mån) fick jag veta när han gjorde slut. Nu har de redan börjat träffas och jag och Arvid har inte ens kommit tillbaka till stan. Jag har några nära vänner som bor i Skåne. Min släkt bor ju tyvärr i Norrbotten, så det är väldigt långt bort. Tack för stödet...

[che]

fan vad tråkigt att höra..Tråkigt att höra att han inte gett dig o er familj en riktig chans när ni har ett litet barn inblandat.

Vad blir planen nu? Ny bostad? Flytta? Har du avlastning o familj i närheten?

[Lejonella]

Beklagar verkligen att han lämnade dig på det sätt han gjorde. Försök att se det som en möjlighet till att skapa en trygg tillvaro för dig och pojken. Synd att din familj bor så långt bort.

Massor med styrke kramar till dig och Arvid!!!

[Kali]

fy vad tråkigt känner verkligen med dig. ring någon av dina vänner o se till att du får hjälp att vara rationell nu i sorgen för det är svårt att vara det själv. men låt inte honom ta med sig massa saker från er gemensamma lägenhet, ansträng dig inte för att vara snäll utan tänk på dig och Arvid, ni är viktigast nu!

massor av styrkekramar!

[live]

Che: Planen än så länge är att jag har kvar lägenheten. Arvid ska bo hos mig tills hans pappa har hittat en riktig bostad. Har nära vänner i Malmö men ingen släkt... Och nej, han har verkligen inte gett oss en chans. Har fått veta att han redan börjat dejta tjejen har var intresserad av. Känns också så kränkande att han bara går från en famn till nästa

Lejonella: Tack! Håller med dig. Sen har han haft mage att vara arg på mig för att jag motsätter mig att han vill ta med Arvid i 4 dygn för att hälsa på delar av sin släkt nu i början av februari. Han har aldrig ens haft hand om Arvid en hel dag sen han föddes. Sa att jag tycker att han ska knyta an till honom på hemmaplan innan någon resa. Har även ringt bvc och fick medhåll där...

Kali: Tyvärr har jag verkligen ansträngt mig för att hålla mig på god fot med honom. Han känns så oberäknelig just nu, så vill inte gå i klinch med honom. Vi ska på familjeterapi tillsammans den 18:e och där räknar jag med att kunna få större utlopp för mina känslor... Vad gäller lägenheten, så vet han vad han får ta och inte. Det gemensamma kommer vi ta i Malmö... Arvid finns hela tiden i mina tankar och han har ju varit utan sin far i 10 dagar nu. Det funkar bra trots att man är knäckt. Kärleken till Arvid är ju liksom större än något annat.

[Lillan08]

Det var verkligen tråkigt att höra att du blivit lämnad på det sättet. Jag hoppas att allt verkligen ordnar upp sig för dig och Arvid!

Håller full med om att det verkar ju inte klokt att han ska ta med Arvid på en flaera dagar lång resa när han inte ens provat har honom en hel dag först!!

[Medea]

Jag har tänkt en massa och jag begriper inte hur han kan åka iväg sådär bara.
Jag skulle aldrig kunna lämna Ophelia. Jag amputerar hellre någon kroppsdel, det skulle göra mindre ont.

Jag minns att det var en diskussion ang barn och föräldrar som bor på skilda håll på morgonnyheterna, minns inte vad barnpsykologen hette, hon hon menade på att barnet kan vara borta från hemmet lika många nätter som barnet är gammalt.
Fyra dygn låter väldigt tufft hur som helst. Han måste ju tänka på Arvid, jag tror inte att det är lämpligt att bara ta pojken fyra dygn utan vidare.
Nej, ta upp detta med familjeterapeuten också.

Jag skickar styrka!

[live]

Lillan08: Ja, det känns väldigt tufft. Försöker förstå, men gör det bara inte. Vill bara att det onda ska gå över... Har nu pratat även med familjeterapeuten som också avrådde resan, så den blir inte av för Arvids del.

Medea: Håller verkligen med om amputeringsdelen. Det är därför det gör så ont att veta att jag inte kommer få vara nära mitt barn varje dag Kan säga att även jag funderar och grubblar. Är verkligen jobbigt...
Har också hört om det med antalet dygn. Det är därför jag har stått på mig och även tog kontakt med bvc och terapeuten. Tänker på vad som är bäst för Arvid och inte på mitt ex och hans släkts ego. De tycker tydligen att jag är dum i huvudet för att jag inte vill släppa med honom dit berättade min sambo för mig... Jag som faktiskt inte gjort något. Det enda är att säga min mening om saken.

Har startat en blogg som handlar mitt liv här och nu. Om ni vill läsa mer om vad som händer så är det bara att gå in där. http://tioochenhalvmanad.blogspot.com

[live]

Idag åker jag och Arvid tillbaka till Malmö. Sen jag skrev sist så har mitt ex gjort allt för att tryycka ner mig ännu mer. Det känns som om han vill försöka knäcka mig totalt. Senast igår fick jag höra att han betvivlar att jag kan bete mig som en "ansvarsfull vuxen förälder" och sa att jag borde läsa på om PAS (parental alienation syndrome). Kallar mig psykiskt sjuk, dum i huvudet och idiot. Fattar verkligen inte varför han ska sparka på den som redan ligger?

På måndag ska vi till vår familjeterapeut. Undrar verkligen vad han kommer ställa till med där. Igår sa han att han håller på att läsa en massa utredningar om vårdnad osv och var mästrande kring att han har koll. Själv har jag gått på minmordersinstinkt hittills. Har så klart pratat med både bvc, familjeterapeuten och även familjerätten. Känner att jag har ett stöd, men kan ju inte veta. Dessutom är mitt ex otroligt manipulativ. Undrar om det går att se igenom.

Usch, är oroad inför fortsättningen. Exempelvis så kommer vi ju hem i eftermiddag. Då har han inte sett Arvid på 2 veckor. Direkt ska han ta med honom till sin pappa och sambo och har dessutom tänkt att de ska sova över där. Sa ok till det eftersom jag är trygg i att det är någon annan med, men det känns ändå inte bra att lämpa över honom direkt när vi varit borta så länge... Är min oro överdriven? Vad ska jag göra härnäst? Hjälp...

[Lillan08]

Usch!! Jag mår faktiskt lite illa när jag läser hur ditt ex beteer sig!! Jag tycker inte att du överdriver utan du reagerar helt enkelt på att han beteer sig som en skitstövel!!
Mitt enda tips är väl att försök dra ut på tiden som du ska lämna över Arvid till exet så att Arvid inte helt plötsligt bara blir lämnad av dig till sin pappa som han inte har träffat på två veckor utan har möjlighet att "känna in sig" hos honom igen..

Tänker på dig!!!

[Kali]

hur gick det? såg inte att du hade skrivit häromdagen. dokumentera allt han säger om dig (skriv upp vad han säger och när han gör det), spara sms och eventuella mail och sånt. det är ju en oro som du kan ta upp att den ena föräldern kallar den andra föräldern för idiot och psykiskt sjuk, det skall nämligen inga barn behöva höra! ta också kontakt med en jurist (får man en genom familjerätten kanske) så du kan fråga vad du kan göra/hindra pappan från att göra utan att det ser dåligt ut för dig i framtiden. Skriv också ner nu när du har det färskt i huvudet precis hur det har sett ut innan han lämnade dig. Hur delaktig/närvarande han varit tex. Kvinnor är nästan alltid för snälla o vill vara så rättvisa hela tiden men får sällan det tillbaka. Se till att Arvid får en fin kontakt med pappa UTAN att det går ut över dig och UTAN att det blir svårt och traumatiskt för Arvid.

hoppas du ändå mår ok i allt detta o orkar fightas!

[live]

Tack för stödet tjejer! Behövs verkligen i tuffa tider.

Jo, så här gick det: När vi kom hem till lägenheten så mötte mitt ex oss. Hans pappa hade hämtat oss på flygplatsen så han kom med upp en stund. Arvid var nöjd och glad trots den långa resan och verkade trygg med sin pappa på en gång. De stannade i lägenheten i kanske en timme innan de åkte, så då hade ju Arvid hunnit tina upp. De stannade över natten och det hade också gått bra. Dock har han varit gnällig med mig och velat vara mycket mer i famnen både igår och idag. Vet inte om det beror på att jag var ifrån honom eller om det finns någon annan orsak... Mitt ex har uppfört sig sen vi kom hem så har inte blivit trakasserad mer. Skönt! Dock känns det som om att måndag kommer bli tuff hos terapeuten. Tror att han kommer försöka trycka ner mig så mycket han bara kan. Har inte skrivit ner något än, men alla sms är sparade. Vet inte var jag ska börja med skrivandet egentligen. Finns alldeles för mycket att skriva. Det som är bra med att gå till terapeuten är att hon har all bakgrundsinfo. Vi har ju pratat om de problem som funnits i förhållandet med henne, så hon känner till hans humörsvängningar, att han inte har tagit något ansvar här hemma osv.

Jag mår nog rätt ok. Ibland bränner tårarna innanför ögonlocken, men för det mesta är det lugnt. Undrar dock om det är över än. Det kanske kan bli värre. Vet inte...

[Medea]

Jag håller med om vad Kali skrev. Var så noga du kan och skriv ner eventuella kränkningar som att du skulle vara psykiskt sjuk osv. Om du inte har tiden när kränkningarna sker så skriv vilken dag. Du behöver ju inte gå bakåt i tiden utan börja nu.
Det är helt oacceptabelt att säga något sådant till en annan när barnet är närvarande, annars också men speciellt när barnet hör.
Jag tycker att det är otroligt sorgligt. Jag har en egen erfarenhet angående bråk nämligen, men då mellan min mor och mormor.
Som barn blir man rädd och väldigt ledsen.

Jag hoppas att sitt ex sätter Arvids bästa framför sitt jäkla ego i fortsättningen. Att ha rätt till eller ska ha är inte alltid ok, eller för barnets bästa.

Jag skickar lite energi och kärlek så du orkar ta fram lejonmamman i dig, när och om du behöver!