Jag har blivit lämnad

[live]

Eftersom jag bloggar om uppbrottet så har jag alla händelser dokumenterade... Kände från början att det var viktigt för mig att hålla koll på vad som sägs och görs. Alla sms har jag också sparat ifall de skulle behövas.

I måndags var vi i alla fall till vår familjeterapeut. Var jobbigt. Kände mig arg och ledsen på mitt ex och själva mötet gav nog inte mycket där och då. Nu dock så har vi börjat prata mer och han har lagt av med alla psykningar och kränkningar. Vet inte om han fått sig en tankeställare eller. Det jag är mest ledsen över nu är nog att han är förälskad i en annan. Hur f-n kunde han tillåta det att hända innan vi löst vår relation och hur vi ska ha det med Arvid? De har dessutom precis träffats (är väl 3 veckor sen nu) och det känns redan som om deras förhållande är seriöst. För mig känns det som en verklighetsflykt från hans sida. Det är lättare att engagera sig i något nytt och vara lycklig i det än att ta tag i och reda ut de faktiska problem han har i sitt liv... Kommer han verkligen få det bättre med henne? Vet inte varför jag tänker så, men men...

Kram till er tjejer som orkar lyssna och engagera er i min livskris!

[Kali]

skönt att han slutat med psykningarna men jobbigt med den andra tror dock din analys är helt riktig, det är verklighetsflykt och nytt o bekymmersfritt. som det säkert var för er de första tre veckorna också! den tiden kommer nog när det kommer ikapp honom vad han har ställt till med o tvingas hantera det.

bra att du skrivit ner allt, fortsätt kämpa!!

[live]

Måste få skriva av mig igen. Mitt ex tjej har en blogg och jag hittade den väldigt lätt. Har varit in och läst i den ända sen jag fick reda på att han var intresserad av en annan. Fattade direkt att det var hon för kände igen hennes känslosvallningar i hur jag själv var när jag var nyförälskad, eller hur man nu ska uttrycka det... I alla fall så gick jag in där idag för min dagliga koll och får läsa saker som att jag är det sura exet och att hon tycker att det är lustigt att jag är upprörd över "lilla henne" som hon så fint uttryckte det. Skrev även att jag hoppat på henne, vilket är en ren lögn. Blev så himla ledsen och arg över hennes faktiska påhopp på mig. Hon känner inte mig, har aldrig träffat mig heller och tycker alltså att det är lustigt. Fy f-n För det första är jag inte så där överdrivet brydd om henne. Är mer ledsen över mitt ex beteende än över att just hon är tillsammans med honom. Undrar bara varför hon inte kan låta mig vara och få sörja ifred. Jag är inte heller ett surt ex, bara ett j-t ledset ex som känner sig kränkt och som genomgår en kris...

Usch ja. Behövde bara få ur mig detta. Ledsen om det blir ältande och tack ni som orkar läsa och bry er.

[Tossy]

Fan vad trist! Egentligen borde du nog inte läsa hennes blogg, du blir bara arg och ledsen. Men jag förstår att du gör det! Troligen är hon osäker och oroar sig för vad du ska tycka om henne och hon kanske känner att du borde vara sur på henne. Tycker det är bra att du inte är det, utan att du är sur på ditt ex, för det är ju absolut han som är the bad guy. Försök strunta i henne, skriv av dig här och på din blogg, men skit i henne annars!

[live]

Tossy: Jag vet att jag inte borde, men så svårt att låta bli även om jag inte har samma behov att gå in där längre. Vet inte varför hon gör som hon gör. Verkar som du skriver osäker och verkar även ha ett enormt bekräftelsebehov. Kan tillägga att jag faktiskt ringde upp henne och bad henne sluta skriva om mig och förklarade för henne att hon inte har något med mig att göra och att hon måste låta mig och Arvids pappa lösa vår relation utan hennes inblandning. Hon blev rätt paff tror jag och efter det samtalet har hon inte skrivit ngt nedlåtande om mig

Annars kommer en liten uppdatering så här ett par veckor senare.

Det har varit upp och ner för att sammanfatta det hela. Arvids pappa har haft honom 2 nätter i veckan samt träffat honom lite på dagtid någon dag i veckan. Det har fungerat helt ok och jag har inte märkt av att Arvid varit annorlunda. Skönt! Det som har varit jobbigt är att mitt ex nu säger att han älskar sin nya tjej. Känns så sjukt. De har träffats i en månad lite drygt. Känns inte äkta, eller så är det det och i så fall känns det som om jag levt i en lögn tillsammans med honom.

Läser en bok som heter "Jag vill inte dö jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein. Hon har ju samma diagnos som han, så hennes beteenden och tankar finns ju i mitt ex också och jag känner så igen mig när jag läser hennes beskrivningar. Tror att han är inne i en manisk fas, eller ja. Är rätt säker. Vet inte hur jag ska hantera det, förutom på att jag är vaksam på svängningar i humör och beteenden.

En grej jag känner att jag behöver dela med mig av är att han häromkvällen var på väg att kyssa mig. Vad f-n menade han med det? Hejdade sig och bad om ursäkt, men jag undrar vad killen håller på med? Han har inte en enda gång sen det tog slut kommit nära mig alls. Nu skulle han säga hej då efter att ha hälsat på mig och Arvid så kommer det. Sa till honom att han inte får göra så. Accepterar jag inte. Vill inte ha honom tillbaka efter all skit han kastat på mig.

Suck. Känns som om jag lever i en dokusåpa eller nåt.

[Medea]

Alltså, jag tror också att han är inne i ett maniskt skov.
Min väninna är mano och när hon är inne i sina uppåt perioder får man spänna fast säkerhetsbältet.
Hon startar tusen orealistiska projekt som givetvis rasar när hon dalar senare.
Jag undrar hur många som är bipolära faktiskt har gift sig under maniska perioder för att senare komma på att det kanske inte var en sådan bra idé.

Det är starkt av dig att hålla emot och inte ramla tillbaka när han vill kyssas.
Ang hans tjej...försök skita i henne, med eller utan hennes beteende så hade din f.d ändå handlat fel.
Hon är liksom bara en statist.

[Mamma_Karin]

Å vad jag blir ledsen när jag läser om din & Arvids situation... Jag har ju "följt er" lite här på vmb.
Det är så himla svårt att leva med en manisk människa. Min plastpappa som jag är uppvuxen med är manodepressiv, och jag kan ju bara se tillbaka på min egen uppväxt.
Jag hoppas verkligen att allting löser sig på allra bästa sätt för dig, och framförallt för lilla Arvid.
Många styrkekramar!

[live]

Medea: Tack för de orden! Då förstår du ju hur det är att ha en manodepressiv person i sin närhet. Börjar dock mer och mer tro att han var inne i mani när vi träffades. Hmmm, jag analyserar och analyserar och mår faktiskt bättre och bättre för varje dag som går. Vissheten att han egentligen inte mår bra och är sjuk gör allt lättare att hantera (kanske låter konstigt, men så är det).

Mamma_Karin: Tack! Kan tänka mig att det var svårt att förstå som barn. Det är ju jättesvårt att förstå det nu också som vuxen. Jag hoppas också och tror att allt kommer lösa sig. Det känns mer och mer hanterbart för varje dag som går. Kram