Jag, en tjatig, arg, hemsk morsa.

[magda]

Japp, enligt Jesper Juul så börjar det i 2-årsåldern och slutar vid 18.

[che]

Just nu så är det inte kul.

Gustav testar, sparkas, slåss, skriker, tjurar, bits, gråter och är allmänt missnöjd med mig.

Jag är superstressad, ledsen, tjatig och hemsk mest hela tiden.


Jag känner mig helt värdelös just nu, faktiskt. Vill vara den där härliga mamman igen.

Hej!

Har inte läst hela tråden men några svar o du tycker många har bra tankar kring detta som du går igenom. Jag själv har INTE gått igenom just detta, mitt barn har ju den härliga perioden framför sig men vill ändå tycka till.

Har inte mkt tid men...; Barn triggar igång olika saker hos oss, som nelia skrev så är hon tex inte särskilt noga med matsituationen som andra kanske skulle vara. Andra saker är viktigare. Jag tror att i perioder när barn testar oss ska vi bara flyta med. Det som är värt att slåss för tar vi tag i o det andra låter vi passera. Farliga saker är såklart ett big no no. Andra saker, som tex att ha vantar på sig utomhus eller inte är kanske en strid man väljer att inte ta. Ditt barn har det jobbigt, oavsett vad han går igenom så är det jobbigt för honom också. jag menar inte att du ska mjäka med men jag tänker att jag skulle tagit tag i det som jag tycker är riktigt, riktigt viktigt o "inte sett" det andra. Det är såklart viktigt för barnen att inte ha massa tråkiga attityder omkring sig o g behöver känna att du orkar även om du sliter ditt hår när han inte ser. Ditt barn håller på att skapa en egen identitet o utvecklas efter SITT eget som finns inuti kroppen som är en blandning av dig o din man o g själv då förstås. jag tänker att man kan bejaka detta, låta barnet pröva o bara vara en medupptäckare som vuxen.


Hmmm, ska jag reda ut detta på ett bra sätt blir det långt...o hinner inte det riktigt nu men sammanfattningsvis menar jag att du inte vill ha en soldat som lyder din minsta vink utan du vill ha ditt barn, just ditt härliga barn, som det bara finns en enda av i denna värld. Att avgränsa sig från sina föräldrar för att bli en egen person är oundvikligt men sker ju bäst med stöd. När g har det jobbigt o har kaos inom sig är det skönt för honom att veta att du står där. som du alltid gjort o bara är lugn. Kan du ta ett andetag istället för att bli igångtriggad av g just nu så kommer detta säkert fortare gå över, om inte annat så blir det behagligare för er båda.


Detta handlar inte om att ditt barn ska få allt han vill utom att du väljer det viktigaste så inte det blir en kamp hela dagarna. Ditt nej är lika mkt nej vare sig du är lugn, stressad, trött eller utmattad. Du skriver att du känner dig dålig tex, ta inte dina tankar dit. Du är den bäste o behöver bara stå kvar vid ditt nej utan att reagera så att säga. Vet inte om jag pratar svenska för er just nu eller om det bara är pedagogiska.


Välj ditt förhållningssätt. Om du kan minimera gångerna då ni smäller så kan det vara bra o bekräfta eller försök bekräfta vad som händer honom. ska ge ett snabbt ex innan jag måste dra här (oj blev en novell som vanligt).


G är trött o trilskar därför med dig, du tar ansvaret ifrån barnet genom att säga att han är trött för du såg inte till att få honom i säng i tid i går o det är därför det blir så här tokigt. Genom att göra det har du identifierat en känsla hos g o bekräftat den. Du har också sagt att det INTE är hans fel att det blir så här o ägt ansvaret för den. Du kan ju inte göra så mkt åt g:s känslor o upplevelser just nu. Det är som det är o jag har här försökt förklara om än otydligt o stressat att det enda du kan göra är att äga ditt bemötande o välja förhållningsätt. Du väljer att inte ta till dig det som ditt barn gör o säger just nu o därför håller du dig lugn o rider ut allt med g. Du väljer också att veta att ditt barn avgudar sin mamma om inte skulle överge henne o på det sättet hoppas jag att du har kvar ditt självfötroende.


Allt hänger samman. Kedjereaktion!


Jag vet inte hur du är som förälder o detta är ingen kritik, hoppas bara visa ett alternativt sätt att agera o bedöma situationen. Detta kan ju kännas lite väl matigt o då är det ju ändå så att han har en väldigt fin person i sitt liv som råkar vara hans mamma. Lucky g!

[Fru S.]

Jag kan bara säga tack! Det är inte klokt vad det känns bra att få så bra svar! Underbara mammisar!

Vi har funderat och diskuterat och kommit fram till ett gemensamt förhållningssätt.

Vad vi också insett är att vi har faktiskt en kille som inte är äldre än 23 månader, fastän han sjunger och kommunicerar så bra.
Han ska få enklare förhållningregler inte så många, men väldigt tydliga.
Vi ska släppa på en del saker också, som egentligen inte är så viktiga har vi kommit på.

[sprallos]

Som sagt....been there, done that.. Tålamoooood...
Vi hade en tung period runt 1½ år, han strulade på kvällarna också klev upp ur sängen och svammlade på i 1-2 timmar varje kväll...skitkul.
Men som Nelia mfl sagt, det går över....tack och lov. Våra små älsklingar kommer testa oss mer än en gång och vid 1½ inträffar den första, runt 2½-3 år den andra och den är lite starkare och längre *suck*. Men som alltid, det bästa är att vara lugn, sansad, fokuserad och KONSEKVENT!! Våra barn är en spegelbild av oss....så skriker vi betyder det att någon någon gång har skrikit åt dom....barn, fröknar på dagis eller vi själva. Visst, dom lär sig rätt snabbt att ett skrik kommer ge effekt, något händer när dom skriker, så det är inte bara kopiering. Men se till situationen....

Tex: Nu är Victor inne i en testarfas igen. När man ska klä honom kan han vägra räcka fram handen så man kan ta på på vanten. När man säger "Sätt fram handen" svara han "Nej!"...detta "Nej" är hårt, bestämt och vääääldigt bekant. Sånna gånger har han kopierat mig.
Nu menar jag inte att man aldrig ska höja rösten eller bli bestämd med sitt barn för det tycker jag definitivt, men man ska inte slösa på det....dom vänjer sig snabbt och tar efter. De skrikigaste barnen på dagis har ofta skrikiga föräldrar eller skrikiga syskon....det är min erfarenhet.

Vette fasen om detta milt snurriga inlägg ger dig något...men det jag vill få fram är att det är fullt normalt. Hitta en linje som du trivs med och kan vara konsekvent med och sen är det bara köra på den

[Nelia]

Tex: Nu är Victor inne i en testarfas igen. När man ska klä honom kan han vägra räcka fram handen så man kan ta på på vanten. När man säger "Sätt fram handen" svara han "Nej!"...detta "Nej" är hårt, bestämt och vääääldigt bekant. Sånna gånger har han kopierat mig.

Hahaha, jag måste ju bara berätta vad Joel har lärt sig säga från mig som jag märkte häromdan, tro om jag blev förvånad... Jag iakttog honom när han lekte med Sessan och hon sa ifrån, som hon brukar när han blir för ivrig med henne, och så svarade han tillbaka "Nej sa jag!" ... Jag kunde ju inte hålla mig för skratt alltså... Härliga unge!

[che]

Vill tillägga att barnet har också gränser o lär sig sätta upp dessa allteftersom. Jag tycker barns vilja, åsikter o deltagande är ngt det pratas allt för lite om. Barn kollar läget i den egna familjen o lär sig där hur de ska agera i världen. Barn har både rättigheter o kan bli kränkta om dessa inte respekteras. Detta innebär inte att barnet ska få göra allt de den vill o känner för. Snarare att de ska bli lyssnade på o respekterade när de försöker sätta upp gränser.

Man skiljer här på två saker, det ena är barnets behov o det andra är barnets vilja. Det är inte samma sak. Barnet har behov av att äta men inte sagt att det ska vara godis. Det är ju upp till den vuxne att avgöra. Men barnet vill såklart ha godis helst.


Jag har lärt mig att alla typer av trots är av godo även om det är jobbigt. Får se hur positiv jag är när det är dags för min goding, he he

[Frixie]

Han säger "Inte röra, bara titta" och sedan så gör han det ändå. Hemma alltså, när vi är ute så är ungen exemplarisk, han charmar alla och är så otroligt "väluppfostrad".

OJOJOJ! Det där känner jag igen... Hur många gånger har jag inte hört att jag kan skatta mig lycklig med en sån väluppfostrad och glad liten kille. "Han är ju aaaaldrig besvärlig... Lille godingen/ängeln/mm mm"
Å sen när vi åker hemåt blir han rena monstret som inte går att handskas med alls..

[Maiyah]

Här har vi också en riktigt härmare. Och att han skriker en del för att få uppmärksamhet är ju inte så konstigt, syrran gör ju det och för henne fungerar det ju!

Och att han är elak mot katterna, det tror jag abosult inte är med flit, han bara märker att han får ordentliga reaktioner av er då! All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet i barns bok negativ som positiv..jag kokar nästan över när KAspian puttar Cera så att hon ramlar när hon sitter, och just därför kan han ju inte låta bli märker jag. Men har gör det ju inte för att vara elak..han är helt galen i henne, beskyddar och tar hand om och leker osv osv..Det är nog samma sak med katterna gissar jag.

De går ju igenom trotsen för att lära sig hur världen fungerar, innan dess kan de massa saker utan att riktigt förstå.

I barnaboken står det att en tvååring pratar flytande hebreiska, utan att fatta ett enda ord, men en treåring förstår också vad orden betyder..eller nått liknande. Rätt träffande om du frågar mig..