Jag blir gaaaaaleeeeen *suck*

[ToToRo]

Jag sov med leiha på tutten så jag vet vad du pratar om. Har tyvärr inga råd att ge utan att det gav med sig. Nu sover hon med nappen istället till min stora glädje.

Styrkekramar till dig! Håll ut.och som jag glädjeligen säger om mina barns tokigheter. "du lär inte behöva vara hans napp när han är 16 år gammal"

[Kali]

gud, jag kommer inte ens ihåg vad jag skulle skriva ju! men jag vet att jag är TRÖTT. börjar skolan 8.15 varje dag måndag till fredag och har fullt upp med saker där. Samtidigt vill jag inte vara borta hemifrån för länge. Vet att min lilla har det bra med sin pappa men hon är extremt mammig (på ett sätt som jakob aldrig var) och jag känner mig elak som lämnar henne... hur som helst, eftersom vi gjort den här stora förändringen i att tillbringa hela dagarna med pappa istället för med mamma så vill jag inte förändra med att ta bort amning också och jag är inte under några omständigheter beredd att låta henne skrika heller. Så det är väl bara att stå ut. Vi har samsovit hela tiden. MIsstänker att lilla känsliga alma egentligen skulle sova bättre alldeles själv i ett helt tyst rum om det nu bara gick att få henne att somna i ett sådant men det finns inga sådana rum i vår trea så det är inte ett alternativ. alma snuttar dock inte så mycket på natten, hon äter! på dagarna har hon inte tid med det riktigt, huvudet är som en propeller, hon vill inte missa något, hon inte bara kryper och sätter sig själv upp, hon ställer sig mot saker och prövar att släppa händerna!!! hon är alltså drygt 7 månader gammal tokungen. hon har så bråttom, hon vill hinna så mycket, hon vill ha allt, göra allt, hon uttrycker tydligt precis vad hon vill ha och jag tänker att amningen för henne också mycket handlar om lugn och ro och varva ner för det behöver hon hjälp med. inte så konstigt för med en storebror på 2,5 så är det ju förstås aldrig aldrig lugnt!

på ett sätt skulle jag vilja sluta amma NU. jag tycker inte det är så himla roligt, jag har inte sovit mer än max tre timmar i sträck på över 7 månader. jag är skittrött. jag förstår att du är fullständigt utsliten som inte ens har någon som kan ta ett barn. jakob är ju också en sömnstrulare men ofta sover A inne på hans rum och då behöver ju jag inte tänka på det (även om jag alltid vaknar och hör om jakob vaknar, alltid, varför är man sån?!?) de gånger A har varit bortrest så har jag haft båda barnen i vår stora säng, det är det enda som funkar. precis som du nu har jag ställt spjälsängen emot på ena sidan och på andra sidan har jag lagt stora kuddar under bäddmadrassen så det blir en uppförsbacke där och sen har jag legat i mitten. det jobbigaste med det är att eftersom jag inte vill ha barnen bredvid varandra har jag fått vända mig helt i sängen varje gång lillan velat amma, alltså lägga mig med huvudet vid fotändan varannan gång och rätt med huvudet vid huvudändan varannan gång.

har provat att ge alma mer mat på kvällen, hon äter tex gröt med god aptit men det gör ingen skillnad. hon ammar lika mycket ändå. hon märker också direkt om jag lämnar rummet och vaknar vid minsta knyst.

att det är normalt tröstar mig inte ett dugg. det är inte bra för nån av oss att ha så osammanhängande nattsömn. jag ammar mellan 5 och 8 ggr varje natt. klaga allt du vill, man måste det, jag måste sluta o sova nu men nu har jag iaf fått klaga av mig!

[Sofia85]

Vad skönt att du inte blev lika sliten när du hade honom nära!
Jag kan svara på frågan om hur det blir med samlivet när man har ett barn i sängen och det har för oss aldrig varit nåt problem. Vill vi ha lite roligt så går vi till gästrummet och förut när vi bodde mindre blev det soffan. Att vi inte kan ligga och kramas på nätterna tycker ingen av oss gör så jättemycket. Vi tycker båda att det känns bättre att ligga och kramas med vårt barn, som vi är borta ifrån på dagarna. Jag tycker att det skulle kännas jättekonstigt om vi vuxna låg tillsammans och hon som är liten låg alldeles ensam.

Kali: Du skriver att det inte är bra för någon av er att vakna så många gånger på natten. Menar du då för dig och Alma? För det där ÄR som sagt ett vanligt sömnmönster för barn och de tar inte skada av det. Lily sov ju på det där sättet i nästan 2 år och då slutade hon ändå att sova på dagen när hon bara var 20 månader.
Jag säger det mest för att jag vet många som kör skrik-metoder med typ 5-månaders för att de inbillar sig att det är bättre för barnen att de lär sig sova. Men barn sover på ett helt annat sätt än vuxna och för en del tar det längre tid att anpassa sig till ett vuxet sömnmönster.
Självklart måste man göra nåt åt situationen om man känner att man själv har nått sin gräns, men man behöver inte oroa sig för barnets skull. Ville bara få fram det.

[HelenaHbg]

Hoppas det blir bättre för dig nu men sängarna och allt

[Cissid]

Jag läste i min dagbok att när Tobias var mellan 5 och 6 månader hade jag en dag skrivit att jag hade haft en bra natt... T hade BARA vaknat 1 gång i timmen hela natten! Jag säger bara, tack och lov glömmer man hur det var. Jag höll på att gå under vissa perioder och hade ont i mage/rygg/huvud osv. Helt slutkörd. Så jag vet vad ni går igenom. (Då hade vi bara ett barn också och jag har en underbar man som hela tiden gjort allt han kunnat)

För oss blev det bättre när T fick ett eget rum (han har alltid sovit i egen säng) och sen när han började äta frukost, lunch, middag och gröt på kvällen så började han sova riktigt bra! Typ hela nätter ibland. Hos oss var det väldigt tydligt att det var mycket mer mat, och tyngre mat, på dagen som gjorde att han sov bättre på nätterna. (Bara ett eller två mål mat på dagen gjorde ingen skillnad) Däremot tycker jag personligen att det inte var så lätt att fortsätta amma när han mest bara var intresserad av vanlig mat, men det blev ju ett val av honom och inte påtvingat.

Men, skulle du inte kunna åka hem till dina föräldrar över en helg eller ett par dagar och bara få avlastning? Även om båda barnen sover med dig på natten kanske du kan lämna över dem på morgonen och få sova ut ordentligt själv då? Eller få vila på dagen och dina föräldrar får njuta av sina barnbarn? Hur är det med barnens pappor? Träffas de eller är barnen hos dig alltid?

Jag hoppas iaf att du kan hitta lite avlastning och få vila, för det gör dig definitivt inte till en sämre mamma att medge att man behöver få sova ikapp lite eller behöver egen tid!

[Kali]

sofia: japp, jag menar oss båda (eller egentligen oss alla fyra i familjen....) för det är inte så att alma sover och vaknar enligt sin egen klocka utan hon vaknar av minsta lilla rörelse eller ljud och är ofta fortsatt trött och kan ibland somna om och ibland inte. jag förstår vad du menar men allt är inte normalt och även om det är det måste det inte vara bra. jag tror att jag skrev i mitt förra inlägg att jag aldrig någonsin kommer vara beredd att låta mitt barn skrika, det är inte ett sätt jag tror på. däremot tror jag på att vissa barn behöver mer hjälp av varva ner och komma till ro än andra, precis som vi vuxna är olika. Alma är definitivt ett sådant barn. hon sover bäst i vår manduca, tätt emot oss, fasthållen, med begränsade möjligheter att ta in intryck men inte ens där sover hon hårt. hon sover mycket lätt och vaknar som sagt av nästan vad som helst, som när dörrhandtaget till sovrummet ibland gnisslar till när man trycker ner det. om jag ligger bredvid sover hon bättre än om hon ligger själv men det är fortfarande inte bra sömn även med mig där. de bästa timmarna har hon egentligen på morgonen mellan kanske 5 och 8 men då jag börjar skolan tidigt varje dag och går upp 6.30 så vaknar hon 9 gånger av 10 när jag försöker att millimeter för millimeter flytta mig omärkligt ur sängen. jag märker att på lördagar och söndagar så sover hon oftast till 8-8.30 förutsatt då att jag ligger kvar i sängen och jakob inte är för högljudd i sina lekar med pappa. och det märks tydligt på henne att hon fungerar bättre när hon fått sova mer. så jag är helt övertygad om att även lillan skulle må bra av bättre sömn. hur vi ska nå dit, det är en annan fråga!

[Kali]

mini-mamma: usch vad tufft du har det! skönt att vilgot är vaken och med och intresserad iaf, han kanske bara är lugn av naturen! visst har teodor alltid varit motoriskt tidig och aktiv? skönt att de inte är två sådana i så fall i mitt fall så hade jag ju en lugn kille först så det är kanske därför jag med så stor förvåning studerar min dotter som (skrev jag det?) nu försöker släppa båda händerna när hon står! (det går inte så bra förstås, hon ramlar en hel del minst sagt men trägen vinner antar jag.... )

vad jag menade med mitt luddiga sovande var att om jag ligger i mitten av dubbelsängen med ett barn på varje sida och eftersom jag alltid liggammar är det ju bröstet närmast madrassen som alma får äta på och då måste ju jag byta sida att ligga på när jag skall amma nästa gång. men eftersom jakob ligger där också måste jag ju vända mig helt om för att ha mig emellan barnen. oj vad snurrigt, är du med? tack gode gud att han oftast är hemma sambon!!!

måste ta hand om liten ledsen sjukling, återkommer!

[sprallos]

Just det ja, jag minns att Teodor var galet tidig med allt... Victor var ju den som sparade på allt in i det längsta... Skönt att inte Vilgot är likadan, ska bli spännande att se vart det bär med Ebba. Hon lyfte på skallen redan på BB och ska bara vara upprätt mot axeln när hon är vaken. Superduktig på att balansera huvudet också, Victor fixade inte det förrän han var närmare 3 mån.

Skulle du inte kunna göra så att farmor får ha Teodor en långhelg (kanske ta ledigt fre eller mån) eller nåt och sen köra hårt med Vilgot, om du nu vill sluta nattamma alltså. Kan vara skönt att testa utan att behöva stressa upp sig över att störa Teodor.

[che]

Ja, alltså jag avundas varken minimamma eller kali. Att gå omkring med ett stort sovunderskott är inte trevligt. Har man andra åtaganden utöver det som jobb/skola där man måste vara alert så förstår jag att det kan vara ännu tyngre.

När jag läser igenom gamla tankar o funderingar så ser jag att jag själv trodde mitt barn var fullständigt onormal. Tänkte att ngt måste bara vara fel, det kan inte vara tänkt att det ska vara på detta sättet (vakna o amma en miljard ggr per natt). Jag upplevde att andra hade helt andra barn som sov betydligt bättre, var mindre närhetstörstande o mindre krävande. Jag vet ff att mitt barn är lite mer intensiv än många andra barn. Jag ville därför trycka lite på att det inte är ngt konstigt. Inte för den delen mindre jobbigt men i efterhand har jag förstått att andra, som ju blev en liten referensram, inte alls hade barn som sov hela nätter, vaknade mindre när de slutade nattamma etc. Man vet att barn ursprungsvis, o även fortfarande i vissa kulturer/stammar, diar några få minuter, 3-4 ggr i timmen, dygnet om.

Kali- Att sluta nattamma behöver ju inte innebära att lillskrutten behöver känna sig övergiven. Hade jag själv slutat nattamma tänker jag att jag får trösta på annat vis, alltså vagga, bära o vyssa. Mitt barn får inte skrika själv. På många sätt påminner din situation om min egen bortsett från att mitt barn varit känslig men inte riktigt så känslig för ljud o annat som a verkar vara. Jag har ofta undrat om ungen har en radar o känner på sig när jag börjar förflytta mig. Nattetid är det fortfarande så att mitt barn måste sova riktigt, riktigt djupt för att inte vakna om jag går på toa/dricker vatten etc. Går jag o h*n vaknar, gråter h*n tills jag kommer eller går efter trots att pappa ligger brevid.Att somna i bilen o förflytta barn har aldrig funkat. Sova midda hos andra funkar oftast inte heller särskilt bra.Vagnen ska vi inte prata om men nu i somras somnade h*n faktiskt där o har så gjort ytterligare några gånger till.
Jag förstår också hur du tänker kring att du är borta på dagarna, jag hade gjort o tänkt samma.


Jag är fortfarande trött, vaknar flera gånger i veckan med huvudvärk men det funkar. Detta känns som rätt sätt för oss. Nu har ju jag bara ett barn att fokusera på o det är såklart en viktig del i det hela med. Jag har sagt länge, länge att jag inte skulle orka vara den förälder jag vill vara till ett till barn. O hade jag fått en likadan då hade det varit riktigt illa. Det skulle helt enkelt, för mig, vara katastrofalt att bli med barn just nu.Då tror jag absolut att jag hade fått göra ngt med den situation som råder med mitt första barn. Vad jag lite luddigt vill säga är att jag vill följa mitt barns rytm o låta h*n behov bestämma hur vi har det till stor del men detta är ju med utgångspunkt ETT barn. Jag kan ju aldrig sätta mig in i hur det är att ha två barn, som dessutom är ganska unga.

[Sofia85]

Det som che skrev var det jag menade angående att det är något normalt, men jag uttrycker mig inte lika bra.
Jag upplevde också att mitt barn var mycket mer krävande än andra och det var och är hon väl till viss del, men inte så att det är onormalt. Och nånting som stressade mig var just att alla andra barn verkade sova så bra. När jag började inse att så inte var fallet så kunde jag ta det för vad det var.

Jag tyckte också att det var jobbigt när hon var väldigt liten och man ammade bland folk, att andras bebisar ammade i typ 10 min, sen kunde de ligga i sin vagn och titta ett par timmar tills nästa amning. Jag lade Lily till bröstet i 20 minuter, sen kunde hon vara i famnen och titta lite i 2 minuter och sen var det bröstet igen i 20. Hela tiden. Jag skämdes nästan för jag trodde ju att man skulle amma typ varannan, var tredje timme och inte non-stop hela tiden.

Det är av såna anledningar jag vill gå in och påpeka att vissa saker är normalt, just för att saker ofta framställs annorlunda och det kan ge lite tröst till nån annan att veta att det faktiskt inte är onormalt.

[che]

Sofia85- jag förstår dig åtminstone utmärkt o tycker dina tankar o åsikter är inspirerande!

[Linen]

Kali: När jag ligger och ammar på natten byter jag inte sida på lillen, utan det funkar att amma från båda brösten ändå. Ligger bara lite mer på mage liksom när det är det övre bröstet. Så då kan jag typ sova ändå och är SÅ mycket smidigare att inte hålla på att rulla honom fram och tillbaka. Och så ligger han alltid i mitten och jag slipper vara rädd att han ska rulla ur sängen om (när) jag och han somnar om. Ett tips bara.