Jag är kluven...

[Lindis_86]

Jag vet inte vad jag ska göra!! Jag vill inget hellre än att flytta från denna lilla by som vi nu bor i...vi bor mitt ute i skogen nästan!! Jag har väl alltid varit lite av en stadstjej även fast jag bott här i stort sett hela mitt liv! Innan jag och min sambo fick barn så bodde jag i Östersund ett tag och jobbade men flyttade ju hem igen när vi skulle ha barn! Sambon tog över sin pappas gård i sommar och han vägrar flytta härifrån och jag förstår att han inte vill flytta!! Men ingen verkar förstå mej....jag vill ju flytta härifrån och jag vill de så mycke men jag vill absolut inte flytta från sambon...älskar han så otroligt mycke och nu har vi ju en dotter tillsammans!! Vet inte vad jag ska ta mej till...känns som att det bara är att stanna kvar här då och bli en sur och bitter kärring!! Jag ville väl helst skriva av mej lite men om det är någon som har nåt tips eller råd om hur jag ska göra så är jag evigt tacksam!! Känns ibland som jag bara blir med och mer deprimerad...inte nog med det så bor ju mina svärföräldrar bara några 100 meter bort och jag tål dom inte för dom ska lägga sej i alla och allt!!

[anettejohansson]

Låter jobbigt !! Kan inte din sambo prata med svärföräldrarna ? Eller så får du själv säga till på skarpen ! Fick inte du va me o avgöra om ni skulle ta över gården eller inte ??

[Lindis_86]

Jag pratar med min sambo om det här så ofta så han håller väl på att bli tokig!! Jag får aldrig nåt bra tillfälle att säga till svärföräldrarna på! Jag tror nästan dom vet vad jag tycker så dom pratar jämt med sambon och han går ju med på allt dom säger för han kan inte säga nej....han är genomgod min gubbe!! Jag hade inte så mycket att säga till om när sambon tog över gården för det var väl nåt han verkligen ville ändå pratar han ibland om att han så gärna skulle vilja köra lastbil så ibland tror jag nästan att han tog över gården för sin pappas skull!!

[Lindis_86]

Nu när jag läser inläggen så känns ju nästan mitt förhållande som att det är dömt att misslyckas!!

[Miaw]

Vad är det i staden som du saknar?
Mitt förslag är att du gör en lista o väger för- o nackdelar mot varandra..
Kanske att du kan ta en stadshelg i månaden med utgång, shopping o dylikt? Det kostar kanske men det är det väl värt för att rädda ditt förhållande?
Hoppas det löser sig/
Miaw

[Kakan]

Nu när jag läser inläggen så känns ju nästan mitt förhållande som att det är dömt att misslyckas!!

För att vara helt ärlig så, ja, det verkar ju nästan så om ingen av er är beredd att kompromissa. Du kan ju inte gå och må dåligt, då kommer det spricka ändå. Men jag säger som föregående, kan du inte ta och åka iväg då och då till en stad? Då kan du ju byta, Stockholm en gång, sen Göteborg, sen Malmö, osv. Så bra har man det ju inte när man bor i en stad, för då är man ju jämt i samma stad!

[moia]

Har du vänner där ni bor nu? För om du har det så tror jag att du kommer lära dig att trivas. Men jag tror också liksom föregående inlägg att du nog måste ta och försöka åka iväg ibland. Har du släkt eller vänner i stan, eller möjlighet att ha en övernattningslägenhet? Hur fungerar det med jobb, var jobbar du/kommer jobba? Kanske kan du pendla mellan två hem? Eller kan ni bo på gården i säg två år, och sedan flytta till stan, ha en tidsplan? Din kille verkar ju schysst, så kan ni inte sätta er ner och prata på riktigt och verkligen försöka lösa det här. Ni ska ju inte behöva separera på grund av en sådan här sak, även om jag förstår hur väldigt slitsamt det måste vara.