ingen som bestämt sig för att inte amma alls?

[undra]

Är jag ensam om att inte amma alls? Jag bestämde mig efter att det inte alls funkade med ammningen efter första barnet, mådde skit, att jag kommer inte ens ge det ett försök den här gången. Den här gången ska jag må bra och fokusera på att vi ska trivas som familj. Någon mer? Det känns verkligen tabu att inte vilja amma...

[Taweret]

Om jag/vi får ytterligare ett barn så kommer jag att lägga ner amningen helt. Så du är inte helt ensam om att tänka så. Amningen har inte fungerat för mig på något av mina barn. Med sonen försökte jag i tre månader men det gick inte så jag pumpade åt honom men mjölken sinade. Med dottern hade jag hoppats på att det skulle försöka och gav det en chans, men gav upp efter tre-fyra veckor så om det blir en nästa gång har jag svårt att se att det skulle fungera så jag är nog mest inne på att jag ger upp det direkt.

Vad var det som inte fungerade för dig?

[CattisR]

Här är nog en till som förmodligen inte kommer amma om det skulle bli fler barn.
Sonen va slö när han föddes och orkade inte suga tag ordentligt. Vi blev kvar på BB nästan en vecka pga att han gick ner i vikt trots att jag hade mycket mjölk och jag tyckte hysterin runt det var jobbig med alla hormoner och allt vad det innebar att bli mamma.
Så vi fick en dålig start som aldrig blev bättre. Jag fick svamp på bröstvårtorna (av sonens torskinfektion) och svampen gick in i mjölkgångarna och det gjorde sååå ont! Jag pumpade ur några veckor men la ner det då jag blev stressad och mådde dåligt av det.
När jag tänker på amning så känner jag bara obehag faktiskt, men möjligen kan jag tänka mig att pumpa ur några veckor i början. Men det beslutet får jag fundera på om det blir aktuellt med fler barn.

Men visst är det tabu att prata om att man inte ammat?!?
Jag tycker jag fått en hel del kommentarer av typen "jo det är klart att det funkar med ersättning, men inget är ju så bra som modersmjölk, det vet ju alla". Brukar svara att jag är rätt säker på att vår son hellre hade en frisk och glad mamma och mat som kunde serveras av både mamma och pappa. Min BM stöttade mig supermycket och sa att en glad mamma är en bra mamma

[Öga]

En glad mamma är en bra mamma.
Tycker jag låter ypperligt. =)

[undra]

För min del, eller för VÅR del får jag säga, fungerade det inte eftersom vi fick använda amningsnapp vilket va ett helvete då den bara trillade av hela tiden när bebis viftade hysteriskt med armarna, alltså sambon fick typ hålla armar och ben på bebis och jag bara grät och grät. Vår bebis va aldrig jätteintresserad av att suga heller. Men mat hade jag massor, så jag pumpade ett par veckor innan vi insåg hur underbart det fungerrade med ersättning istället. Helt fantastiskt när vi insåg detta..Men ja, det står ju till och med på paketet på den ersättning vi hade att, nåt i stil med: kom ihåg att bröstmjölken är den bästa maten för ditt barn. Så redan där känner man ju sig usel.. Men verkligen så känner vi att ersättning och matning med flaska har fungerat så otroligt bra...

[SweetLoveChild]

Får jag fler barn blir det nog ingen amning. Mådde så dåligt av amningen när jag fick Leiha. Hade bara ont och grät konstant, plus att hon föredrog flaskan. Koliken hjälpte inte till heller

[Lillan08]

Jag har bestämt mig för att ge det en chans med nästa barn.. Hade det VÄLDIGT struligt med nellie de första 4månaderna (bröstinflammation mm) men fick det att funka tillslut och då älskade jag det, så därför vill jag ge det en chans.. Dock kommer jag absolut inte att vara så galet envis med att få det att funka utan kommer nog att ha en lugnare inställning och vara mer frikostig med ersättning som stödmatning!

[CattisR]

Puffar lite i en gammal tråd som jag inser är på tal igen för min del..
Tankarna om amningen kom som ett brev på posten när jag insåg att jag börjar småläcka mjölk redan.

Jag är nog väldigt mycket i valet och kvalet fortfarande huruvida jag ska amma eller inte. Nånstans är jag rädd att "misslyckas" igen, men samtidigt försöker jag tänka att så farligt är det ju inte att försöka och misslyckas. Det har jag ju gjort förut med en massa saker här i livet. Fördelen med att försöka är såklart att det KAN ju faktiskt funka bra den här gången, och då är det smidigt. Om inte så kommer jag iaf veta att jag försökte.
Börjar fundera på hur man hinner med amningen om man har en 18 månaders som härjar runt samtidigt?

Nån mer med amningsfunderingar?
Jag tror nog jag behövde skriva ner några rader för att bena upp för mig själv hur jag känner och tänker..

[sprallos]

Jag tillhör nog gänget som tycker att man ska...i alla fall den där första tiden då det är så otroligt mycket nyttigt i mjölken. Men självklart gör ju alla som dom vill. Jag ammade Victor i 7½ mån och Ebba i 6 månader. Bägge barnen har själva valt att sluta, ville inte ha mer när dom började få mer och mer vanlig mat.

Men alla mår ju olika och tycker olika och det är det man ska gå på. Mår man skit så ska man ju inte tvinga sig själv till det. Men jag känner väl så att jag har gjort det för barnens skull + att det ju är så otroligt mycket lättare än att hålla på att koka flaskor, vatten, nappar och ha med sig detta pulver osv överallt. Sen hjälper amningen till att gå ner i vikt...speciellt efter nån månad...sånt har sporrat mig, det är ju relativt kort tid i ens liv man gör det...
Men som sagt, alla gör som dom vill och jag respekterar de besluten. Man ska må bra när man fått barn...inget annat!!

[gellis]

Jag tror inte att det blir någon amning denna gång men det är för att jag kommer att vara rätt så nyopererad då (1år sen op) jag har gjort en bröstreduktion och då är det inte säkert att det man kan amma och skulle man kunna det så finns ju risken med att brösten blir större när mjölken rinner till och det vill jag inte. Jag har haft en lyckat amning med storis vilket tog på mig som person eftersom jag var en männsklig napp 24 timmar om dygnet i 6 månader, andra gången så fick jag m-stockning gång på gång och att ge upp det hela ångrar jag inte en sekund.

[Nelia]

Jag tillhör också den skaran som tycker amning är väldigt viktigt och jag tänker absolut ge det ett rejält försök med nästa. Med Joel hade jag ständigt ont och blödande sår de 4 första månaderna, det var pest och pina att amma, men jag var benhård med att göra det för hans skull eftersom det är så nyttigt, och efter 4 månader (som var min gräns då) så funkade det helt plötsligt bra så då fortsatte jag tills han var ca 8 månader.

Den här gången kommer jag vara mer försiktig med att låta bebis suga mina bröstvårtor fördärvade i början, jag är helt säker på att det var det som gjorde att jag fick problem under så lång tid.

Sen vill jag bara säga att jag dömer ingen som väljer att inte amma, det är upp till var och en, men jag tycker ändock att man ska ge det ett försök.

Och som sprallos skriver, det är så lätt att bara ha maten med sig i brösten, slippa hålla på med flaskor, varmt vatten, pulver m.m.

[CattisR]

Jag måste säga att jag beundrar er alla som fortsatte amma trots bekymmer hit och dit och ont och sånt. Min gräns gick efter en knapp månad sist, då kände jag att funkar det inte så funkar det inte. Sonen sög på tungan istället för att dia ordentligt och så skrek han en himla massa. Hade så ont dessutom av infektionen, gjorde svinont att pumpa med men var ju tvungen att få ut mjölken. Då kände jag att jag var nöjd med att han fick bröstmjölk i början iaf och började dryga ut med ersättning.
Såhär i efterhand vet vi ju att han dessutom var mjölkallergiker så varken min mjölk eller ersättningen var särskilt bra för honom. Allergin upptäcktes först kring 9 månaders ålder, stackarn hade ont i magen så länge och vi fick bara höra att "det blir nog bättre snart".

Nu med lillebror tänker jag också pumpa ett tag om det inte funkar att amma. Pappan är hemma med oss i ca 2 månader så under den tiden borde jag ha tiden till att pumpa tänker jag. Sen får vi väl se hur det blir. Och OM lillebror skulle ha samma sorts kolik och vi misstänker mjölkallergi så är jag numera insatt i mjölkfri kost och kan fortsätta amma ändå.
Härom helgen var vi hos min bror och hälsade på och jag var så fascinerad över med vilken enkelhet min svägerska ammade deras nytillskott. Det verkade som den enklaste saken i hela världen, och det kanske är så det blir den här gången?
Sen fick jag en liten aha-upplevelse när jag såg skillnad på kolik, som deras bebis har och panik-koliken vår lillkille hade. Nästa gång VET jag om det är något fel!

En annan tanke som kommer upp är det här med att amma "var som helst". Hur gör man? Känns helkonstigt för mig att tänka mig att amma när vi är iväg nånstans. Det naturliga för mig är ju att ta fram en flaska, hälla upp varmvatten ur termos, i med fördoserat pulver och skaka och servera. Just den biten känns lite jobbig tycker jag nog. Kanske är jag pryd av mig, kanske kom jag bara inte över den biten sist eftersom jag inte ammade nå länge alls, och inte fick in snitsen..

[Gotland]

Jag tillhör den skaran som inte hade problem med brösten. Men hon blev inte mätt. JAg pumpade och gav det jag fick ut och fyllde på med ersättning.
Tyckte det var jobbigt med nattamning. Mata 30 min, sova en timme, mata 30 min, sova en timme.... Nä, mycket bättre med ersättning i flaska 5 min och sen sova i 3-4 timmar.
På dagarna fick hon min mjölk i 2,5 månader. Sen var det så lite att det inte var lönt.
Funderar på att med nästa bebis pumpa järnet och se om jag kan öka mängden. Får de hur det blir.
Och det är ju som dom säger, bröstmjölk ÄR det bästa, men ersättning är inte dåligt.

[Fru S.]

Jag hade stora stora problem med min första. Han hade ingen amningsrflex, jag pumpade och stod i under 3.5 månader innan jag gav upp och gav enbart ersättning.

Jag hade bestämt mig tidigt för att denna gången skulle det tamej17 gå!

Jaghar läst en massa, pratat med en kompis som är mycket kunnig, förberett mig och pluggat.
Ut kommer det en lite gosunge som inte ha ett bra tag, som är lite slö och som inte var ett dugg intresserad....
Skit också!
Jag hade den stora turen att träffa en barnmorska som är lika envis som jag. Hon lade till Ellen, var där och petade, hjälpte mig att pumpa och gav sig inte innan Ellen fått ett bra tag.
Jag kämpar fortfarande. Men det går betydligt lättare nu. Ellen gillar verkligen att amma, jag med.
Det är ju bevisat att amning är bra för så mycket och även om ersättningen innehåller al näring så behövs de antikroppar som finns i bröstmjölk.

Jag ger ersättning 1 gång/dag. Mest för mannens skull. Han vill ju också vara med.


Om man har problem/frågor eller bara är nyfiken sp finns det många hemsidor att besöka och på varje större sjukhus finns det en amningsmottagning dit man kan vända sig.

Jag läser ofta på Amningshjälpens hemsida.

[Medea]

Amningshjälpen är skitbra, den rekommenderar jag också.
Man kan söka i arkiv där typ en miljon har funderat över samma problem som en själv.
Livia skrev vid bröstet i början och jag fattade nada.
Jag sökte och krånglade och såg att det var ganska många som hade just det problemet.
I mitt fall så handlade det om att Livia ville tutta men inte ha all mjölk som kom forsande.
Då gäller det att ta det lugnt och verkligen försöka lyssna på barnet så det inte blir baklås av det hela.

Kan man så tycker jag nog att man ska ge bröstet den första tiden i alla fall, men givetvis inte till vilket pris som helst.