Hur ska jag lära honom sova?

[Veeronica]

Denver har haft problem med sömnen från dag ett. Periodvis har vissa delar gått bättre, men på det stora hela har det varit (och är) katastrof!

Denver är nu 13 månader och han kan för det första inte somna själv. Man måste ligga bredvid honom, nära, för att han ska kunna somna och ibland somnar han bara om han får ligga på min mage. Spjälsängen har vi försökt få honom att sova i redan från ett par månaders ålder, men där har det bara varit panik och skrik, så tillslut fick vi ge upp helt (detta efter ett drygt halvårs försök). Så han har sovit hos oss. På bvc fick vi tipset att byta ut spjälsängen och ställa in en vanlig säng i hans rum i hopp om att få honom att sova själv i den. Vi har haft sängen inne hos honom ett tag, men sova själv går inte alls.

Här komme vi in på problem nummer två. Denver vaknar fortfarande väldigt många gånger under nätterna, och då är det gråt och skrik och hysteri. Under en rätt lång period nu har det varit väldigt lätt att få honom att somna om, men på senaste tiden går det nästan inte, man måste gå upp och gå en runda med honom för att sen lägga honom igen innan han eventuellt kan somna om. Han sover oroligt och rör sig mycket, allt detta resulterar i att han är konstant trött. Vi försöker hålla stenhårt på att han bara ska sova en gång på dagen, men det händer rätt ofta att han totaldäckar mitt i leken tillslut för att han är så trött, då finns det inget annat att göra än att låta honom sova lite (det brukar vara många timmar kvar till sovdags).

Jag vet inte längre vad jag ska göra. För det första undrar jag hur jag någonsin ska kunna lära honom att somna själv (jag kan ju inte ligga och hålla om honom varje kväll resten av livet) och hur jag ska kunna hjälpa honom att sova hela nätter! Det känns som att alla knep, metoder, tips och trix är testade, jag behöver verkligen hjälp! (denna sena timme är ännu ett resultat av nattligt uppvakande)

[tessan35]

Veeronica- Jag förstår dig precis, Julia är exat lika dan, vaknar ca varannan timme varje natt, man får stå och klappa henne på ryggen tills hon somnar allt från 5 min till ca 40 min innan hon somnar igen, sen sover hon någon timme el 2 sen samma sak. Tar väldigt på krafterna, det känner man på dagarna. Vet absolut inte vad man ska göra, känns som man har gjort allt men inget hjälper så här är en till som behöver hjälp!!

[Medea]

Jag tror att de små älsklingarna vänjer sig vid en ett insomningssätt.
Ophelia somnade inte om jag inte bar omkring på henne. Det går inte längre så mönstret var tvunget att brytas.
Jag sitter bekvämt i soffan har henne i famnen. Hon börjar protestera, trots att hon är trött och jag låter henne komma ner på golvet. Detta vill hon givetvis inte heller, hon vill ju att jag ska gå med henne, hon är ju van vid det.
Jag plockar upp henne i famnen igen, kramas och vaggar.
Så här får vi hålla på lite fram och tillbaka men Draken somnar tillslut i min famn och jag bär henne till sängen.

Under nätterna om hon skulle vakna, tex vid tandsprickning eller utvecklingsperioder så gäller samma sak. Alltså inget bärande, ryggen håller inte för det längre och det är ändå dags att somna om i sängen. ( Vi samsover ).
Är hon orolig så stryker jag henne över ryggen och gosar, hyshar henne lite eller säger "såja så ja, somna om nu hjärtat". Skulle hon gråta och visa tecken på att hon inte kommer att somna om så tar jag henne i famnen och vaggar henne tills hon somnar. Det kan ta olika lång tid men jag går inte upp med henne.
Man måste nog vara konsekvent om man väl har bestämt sig för att bryta ett mönster.
Vaknar hon och får för sig att hon vill leka ( har hänt några gånger ) så lägger jag ner henne på en gång och säger att det är dags att sova. Visst, hon kommer att protestera och blir arg men som sagt, ingen lek på nätterna. Detta upprepar jag tills hon somnar om.
Det blir nog en vilje fajt men man måste vara envis. Det är jobbigt att sitta uppe och lägga ner henne i sängen en timme, men jag gör det tre timmar, fyra om det krävs.
Skulle jag känna att jag tappar tålamodet så får jag lämna över till min man fem minuter. Jag tror att det är viktigt att behålla lugnet och inte höja rösten.

Detta fungerar bra för oss. Peppa varandra när det är tuffa perioder, det hjälper.

Stay strong girrls!

[ToToRo]

Nu har vi haft en orolig tur med liams sömn. Detta kan vara delvis för att han har varit lätt men oxå för att jag tidigt bestämde mig för hur ja ville ha det. Jag ville att han tidigt skulle lära sig somna själv för att kunna somna om själv sen på natten. Vid 4 månader började vi lägga honom vaken och glad i sin säng och där fick han förbli tills han somna. Blev han ledsen tröstade vi honom men han fick inte gå upp igen. I korta få perioder har han haft svårt att somna in på kvällen och vi fått återgå till att vara väldigt konsekventa med honom att han ska ligga i sin säng. Det ända undantag vi har är när han är sjuk, då sover han hos oss. En grundfilosofi jag har är att han ska somna glad men själv. nu låter det kanske elakt, men skulle han somna med oss där, vakna utan oss tror jag risken är större att han blir ledsen. Han vet dock att ropar han så kommer jag jämt. Är extremt lättväckt, vilket är en av anlendingarna att jag inte kan ha honom i vår säng.

Hör på BVC annars om hjälp, för här i uppsala vet jag att det går att få hjälp av ett team bestående av läkare och psykologer för sömnbesvär hos barn. Min mans arbetskamrat fick hjälp av dem och det löste sig. Men annars säger jag som Medea, peppa och stötta varandra så ni orkar.

[tvilling11]

Rutiner och åter rutiner var nyckeln till att vår I började sova bra. Både på dagen och på natten. Vi anammade Anna Wahlgrens "sömnmetod" för att lära henne somna själv när hon var 6 månader och hon sover oftast hela natten fortfarande (ett år senare) samt sin lur på dagen. Jag tror helt klart på att man lär dem ett sätt att sova och vill man ändra på det så måste man jobba på det med en envis och självklar attityd som förälder. För oss tog det några slitiga nätter men sedan har det fungerat bra. Nu går hon själv till sängen på kvällarna och vill sova, dagarna kan var alite jobbiga nu för hon är inne i separationsångestfasen men hon protesterar inte så långe. Läs lite böcker och hitta en metod som ni känner att nu är trygga med och sedan bestäm hur ni vill ha det och ge inte upp! Jag rekommenderar varmt annawahlgren.com men jagvet att hennes namn kan sticka i ögonen på folk. Det passade oss och det har fungerat över högsta förväntan från vår sida. Lycka till och hoppas att ni får sova snart!

[che]

Förstår att du har det jobbigt, man blir ju till slut helt galen av att inte få sova.

Jag har själv ett barn som är oerhört närhetstörstande o vaknar många gånger på natten för amning o känna att vi är där. Jag försöker tänka så här;

Ytterst få har barn som sover hela nätter o somnar själv. Jag själv trodde länge länge att alla andras barn minsann sov. Vet nu att det är ganska sällsynt i min bekantskapskrets i varje fall. Jag förstår också mitt barn, jag vill inte heller sova själv. Inte heller har jag särskilt lätt för att somna utan bok el tv. Kan inte direkt lägga mig på kudden o bara snarka på omedelbart liksom. Jag undrar också varför det är så viktigt att mitt barn ska somna själv? Varför vill jag det?

Jag tänker också på att det i alla kulturer mer eller mindre finns vaggvisor. Det naturliga tillståndet är inte att lägga barnet i spjälsäng o det sover hela natten utan för mig, min egen känsla är att det mest naturligaste är precis så som mitt barn uppför sig. Jag känner heller inte för att tvinga mitt barn med diverse metoder att "lära" sig somna själv. Varför vill mitt barn inte sova själv? Det nyfödda barnets naturliga mönster är ju att så fort som möjligt knyta band med omsorgspersonen för att bli omhändertagen. Genom oss kan de uppleva världen. Nu är ditt barn något större än mitt men så här försöker jag tänka. Jag orkar ett tag till o när jag inte orkar mer (har uppfattat det som vanligast att barnet sover mer eller mindre struligt fram tills två- tre års åldern)får jag ta det då. Tro mig, jag har också mina perioder.



Jag tycker det låter som att du har ett helt normalt barn som gärna ligger nära mamma o pappa för värme, tröst o trygghet (hade det inte varit konstigt annars???). Att det varit oroligt ett tag nu har ju säkert att göra med olika faser o bearbetning av upplevelse hos barnet. Kanske funkar det bättre för er trötta kille om ni gör om sovstunderna på dagen? Kanske behöver han två stunder alt en längre senare på dagen? Du kanske har lite för stora förväntningar på hur mkt din lilla kille är redo för? kanske kan din man ta över på natten så du får sova ut? Eller tex ge dig alla sovmornar om det är du som är upp nattetid? Jag tänker att om din son väldigt gärna är nära kanske han av olika anledningar har ett behov av det?

Med detta sagt vill jag mest ge dig en styrkekram, vet som sagt att det är tufft att inte få sova på natten. Har inga andra råd att ge då jag själv försöker följa mitt eget barns rytm så långt det är möjligt. Hoppas inte jag har skuldbelagt dig på något sätt här. Ofta få man ju uttala sig hur som helst kring metoder till höger o vänster medans det förkastas att se det hela på ett annat sätt. Jag berättar bara hur jag tänker kring din o min egen situation när det gäller sovandet o hur jag ser på det.

Lycka till hur du än gör!

[Kali]

tack che för ett så fint inlägg!

jag tror inte en sekund på att det "bara är att bestämma sig hur man vill ha det"
Barn är olika precis som vi är. Jakob har också strulat med sömnen hela sitt liv och han är nästan två år. Det har inte varit ett dugg konsekvent men än att Jakob helt enkelt inte gillar att somna. Han kämpade för att hålla sig vaken när han var helt nyfödd. Han har periodvis somnat bra i sin egen säng (fast givetvis med någon av oss med honom som nattat honom, man har ALDRIG kunnat lämna honom att somna, oavsett humör. Då blir han arg!) men vaknat hundratjugo gånger per natt. Han har sovit lika illa i vår säng. Just nu så är läggningarna katastrofala (raseriutbrott, gråt, NEJ NEJ NEJ hur trött han är ) men för första gången nånsin har han faktiskt sovit hela och långa nätter (halleluja!) de senaste två veckorna.

Så vad vill jag med mitt hopplösa inlägg? Bara skriva lite som Che, du är inte ensam, långt ifrån, du gör inga fel, du har ett alldeles vanligt och klokt barn som vill vara nära mamma o pappa o kanske finns det nån sk metod som funkar för er eller så gör det inte det och det är bara att vänta ut honom. Resten av livet lovar jag att du inte behöver natta honom!

Om ni skall söka hjälp, och det kanske ni behöver, så för sömndagbok i någon vecka först. Skriv upp vilka tider han somnat och vaknat och somnat om och gärna lite omständigheter runt omkring. Kanske kan det hjälpa dig att se mönster du inte tänkt på? Han kanske behöver sova mer på dagen för att inte vara övertrött när det är läggdags (bara ett exempel) eller kan han ha nattskräck (som vi är helt säkra på att Jakob har -eller förhoppningsvis haft - ) för isf kan det fungera att väcka honom innan han vaknar själv. Ja, kartlägg helt enkelt så ni har svart på vitt hur det ser ut med sömnen och utgå från det med lösningar.

Lycka till!!!

[mika79]

Vill tipsa om en toppenmetod för att få barnet att somna och somna om på egen hand och att sova i egen säng.

http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b52222.html

Min kille sov som en stock och sov hela nätter från 2 fram till 5 månader. Då började tänderna komma och han vaknade ofta om natten. Då började jag ha honom hos mig i sängen och efter ett tag hade jag också blivit napp. Han har vaknat mellan 5-15 månger per natt och bara kunnat somna om om han fått tutta. Nu när han är nästan 11 månader och pga att jag ska börja jobba om en vecka så har vi bestämt oss för att vänja honom av med detta.
Jag hittade info om nåt som kallas Babywhisperermetoden och den har vi provat. Det känns som en human och trygg metod. Men det gäller att härda ut och stå på sig första natten. Det är jobbigt men det blir bättre!
Första natten hade vi 2 långa vakenpass på 1 timme vardera då lillen skrek hysteriskt i perioder. Sen hade vi 3 på 15 min ungefär. Jag ammade kl 03 och kl 07:30 istället för en gång i timmen. Natt 2 tog det 15 minuter att somna honom i hans säng. Han sov 3 timmar innan han vaknade (brukar ta max 1 timme) och då tog det 15 min att somna om honom.. Sen hade var han vaken 1 gång till och då tog det 10 min att somna om honom. Han har inte skrikit hysteriskt även om han varit lite frustrerad även natt 2. Ammade 03 och 07:30. Han har vaknat till några gånger och sen somnat om sälv utan skrik. Natt 3 så protesterad han lite men somnade lugnt och stilla, det tog 8 min för sambon att natta.
Natt 3 hade lillen ont i magen så han vaknade ofta och pruttade som en tok ^^. Men han somnade om på 5-10 min efter lite skrik. Ammade kl 3 och 08.
Natt 4 så protesterade han i ca 30 sek när jag lade ner honom i sängen. Sen bökade han runt lite innan han lade sig tillrätta alldeles lugnt och stilla. Han somnade på 10 min utan gråt, helt själv, men med mig jämte sängen. Sen vaknade han till några gånger och vände och vred på sig för att somna om själv. Vi 01 vaknade han och var lite ledsen men efter lite klappande på ryggen så somnade han om på 5 min. Han vaknade till igen vid 01:30 men somnade på nån minut. Sen sov han till 06:15. Ammade för första gången på hela natten och lade tillbaka honom i egen säng. Där sov han till 08 då han fick komma över till vår säng och gosa lite.

Kan verkligen inte fatta att det gått så smidigt. Nu sover han lugnt och skönt i sin egen säng och klarade från 20:30-06:15 utan att amma. Känns fantastiskt!

Kan verkligen rekommendera metoden som har fungerat toppen för oss!

[Veeronica]

min lilla plutt somnar lättare nu för tiden och man kan oftast lämna honom ensam i ett par timmar innan man måste ligga bredvid honom hela tiden (=lite barnfri tid en stund iallafall!). MEN han sover fortfarande långt ifrån hela nätter och stökar och bökar och är ledsen... Jag vet inte alls hur jag ska hjälpa honom =(

[Redhotwera]

Så jobbigt det låter! Vi har haft väldigt tur med sovvanor, så jag har inga bra tips att ge. Jag antar att du provat det mesta. Det kanske finns nåt annat än BVC som kan hjälpa vid detta?
Skönt att det är lite bättre nu. OM ett tag går det förhoppningsvis ännu bättre.

[Maiyah]

Jag kan inte heller ge så mycket hjälp förutom att jag tror man måste vara konsekvent med vad man nu bestämmer sig för att göra samt att man verkligen måste vara övertygad om att det man gör är det rätta. Tappar man " jag vet precis vad jag gör" attityden så tappar man "allt" Men det finns nog inget supertrevligt sätt att bryta en (o)vana, man måste ju helt enkelt bryta den..på det sätt man själv finner lämpligt.

Jag skulle se det som att jag gjorde mitt barn en tjänst om jag "lärde" det att somna och somna om själv och därmed blir det nog lättare att stå ut de första jobbiga nätterna. Att det blir protester får man nog räkna med när man ska göra nått nytt. Barn vill ju gärna ha samma sak och rutiner.

Ett råd som jag dock abolut kan ge är att inte försöka göra nätterna nättare genom att låta honom vara vaken tills han däcker på dan. Sömn föder sömn! Är barnet övertrött blir så så oändligt mycket svårare att sova bra. Vid drygt ett år behöver han ju runt 13-14 timmars sömn per dygn, att ta bort sömntid gör det bara svårare. Men att inte sova för sent på eftermiddagen är ju bra, och rutiner har alltid varit toppen för oss..

[shoegal]

Hej!

Hinner inte läsa alla svar, men Elis är 2 år och snart 5 månader och har först nu börjat kunna somna själv... Han har även haft långa perioder då han sovit riktigt oroligt. Jag blev bara stressad av att försöka få till det, så jag bestämde mig för att det får vara ett tag och accepterade att det var som det var (fast nog har jag önskat mig en lättsövd son mer än en gång). För ca tre veckor sen började han kunna somna själv, och sedan en vecka tillbaka kan han somna själv i sitt egna rum. Han har alltså fram tills dess somnat i vår säng, med en av oss bredvid sig. Elis klarade inte av att sova själv förrän nu (och han vaknar fortfarande varje natt och kommer över till oss) helt enkelt.
Kanske inte är ett sånt uppmuntrande svar, men jag tror att vissa barn har svårare för att somna själv, men det släpper nog för alla så småning om.

[Veeronica]

shoegal - det var visst ett uppmuntrande svar, det bekräftar mina misstankar om att han kommer visa själv när han är redo (har jag tolkat dig rätt?). Jag försöker att inte stressa, men man känner sig ju lite låst när han inte kan sova själv...

[sprallos]

Jag tillhör den skaran som är övertygad om att det går att göra nåt om man bara ger sig själva f*n på det och verkligen är övertygad. Sen tar det såklart olika lång tid och själva "metoden" kan bli olika från barn till barn.

Jag avskyr alla sorters "skrik tills du ger upp" varianter...jag har kört en egen variant som har funkat för oss. Jag tror att barn behöver rutiner...vet dom vad som normalt brukar hända så är dom bättre förberedda. Tex att ha en tydlig kvällsrutin. Släcka ner, dämpa ljud en aning (inte göra knäpptyst), bada eller duscha och sen välling i famnen med 1000 miljoner kramar och mys. Äter barnet gröt, läs en bok och mys...ammar du, ja då myser man automatiskt. Sen la jag Victor, puss och kram och en liten god natt ramsa "Sov gott Victor, mamma älskar dig" sen gick jag. Visst fanns det kvällar (många) då han protesterade och började gråta, då gick jag in till honom och försökte lugna ner honom i sängen. Det gick oftast, men inte alltid. Då tog jag upp honom och lugnade honom i famnen. Sen la jag honom igen och gick....så fick man hålla på ett tag vissa kvällar.

Det han i min värld lärde sig var att han aldrig är ensam, men också att sängen inte är något livsfarligt som man inte ska vara i. Sängen är en skön och gosig plats som man sover i. Det bästa med att han lärde sig somna själv var att han fixade att somna om på natten också...till 95%.
JAg tycker inte att det är något som helst fel på föräldrar som vill försöka göra något åt sin situation. Det går att kombinera närhet med att sova själv, man måste inte vara ett frimärke på mamma eller pappa för att bli trygg. Missförstå mig rätt nu alla samsovare....alla gör som dom vill, men då måste man även få göra annat än att samsova.
Som sagt, tydliga rutiner på när kvällen börjar...man kanske måste lägga barnet tidigare. Många gånger är dom övertrötta...När vi började lägga Victor 30 min tidigare blev det betydligt mindre tjaffs. Han hann bli för trött helt enkelt.
Sen är det SÅÅ viktigt att man får den där kram och mys stunden innan läggdax. Massor med gos och mys, läs en bok, lyssna på lugn musik, massera...ja vad man nu gillar och brukar göra...sen läggdax.

Så tror jag...men jag kräver inte att alla ska hålla med mig. Alla gör som dom vill med sina barn.

[vildasol]

Skummade igenom tråden och vill bara säga att du tycker att det är ett problem så som ni har det idag och att du vill ändra på det. Hade du gillat läget, hade det inte varit några bekymmer för er att ligga nära honom, men nu verkar det som om du har tröttnat på det.

Jag tröttnade när Axel var 6 månader och jag inte hade sovit mer är 3 timmar som mest i sträck. Vi körde Anna Wahlgrens metod och vi har en kille som sover hela natten igenom. Visst kan det bli bekymmer ibland. Han vaknar och har drömt och är ledsen och då är det självklart att jag tar hand om honom. Men jag märker också att han är helt trygg i sin säng och vill sova där själv. När vi ligger brevid varandra ligger han mest och undrar vad jag gör och han har svårt att slappna av.

Den senaste tiden har han varit lite svår att natta och då hjälper faktiskt orden att "mamma älskar Axel och finns precis utanför dörren till du vaknar igen". Då kan han lägga sig ner och försöka att somna.

Precis som sprallos skriver är myset innan läggdags som är det viktiga. Det är då vi har det som bäst och sedan sover vi gott alla tre.