Hur länge "får" bebisen gråta?

[MariaTheres]

Jag och min sambo har olika syn på hur länge vi kan lämna Signe i vagnen när hon gråter.. Hon verkar ha stort behov av närhet, och då framförallt av min närhet. Jag bär henne gärna men har tyvärr fått ryggskott, bär henne dock ändå.. Min sambo har i två dagar nu gått ut och gått med henne när hon är sömnig. Hon somnar efter ett tag men igår till exempel sa han att hon låg och skrek i en kvart innan hon somnade och idag fem minuter.. Är inte det alldeles för länge?? Jag blir ledsen och börjar nästan gråta av tanken att hon kännes sig ensam och övergiven Tyvärr hjälper det inte alltid att han tar upp henne och ibland blir det till och med värre, att hon blir helt hysterisk. Det enda som hjälper då är att hon kommer till mig.
Jag har läst lite om gråt och hur man ska göra och blir livrädd av en del sidor.. Det står till exempel att det stör bebisens emotionella utveckling om man lämnar henne att gråta i vagnen så där. Även om han är ute och går med henne så förstår väl inte hon att pappa är med, speciellt inte eftersom han har en sjal som täcker vagnen. Då ser hon ju inget heller. Nej usch.. Jag blir så ledsen! Är det farligt? Femton minuter är ju väldigt länge, bara fem minuter måste kännas som en evighet för henne.. Jag vill inte att hon ska gråta sig till sömns..
Kan tillägga att hans mamma gjorde likadant en gång. Jag hade inga kläder och därför skulle vi åka ner på stan för att försöka hitta någonting. Jag sa till henne att hon måste ringa om Signe börjar gråta och blir hysterisk eftersom jag i sådana fall vill åka hem. Självklart sa hon. Sen när vi kom hem sa hon att det har gått så bra så, hon grät och skrek bara i en kvart. Men hallå!? Det var ju samma sak där.. Jag tycker att det känns som misshandel...

[MariaTheres]

Ett annat problem är att vi inte har bil och därför måste gå med vagnen ibland. Och hon blir nästan alltid ledsen.. Vi har köpt en bärsele men den verkar inte heller vara någon hit eftersom hon blir jätteledsen då också.. Det sättet hon är mest nöjd på är när jag bär henne högt upp så att hon ligger med huvudet på min axel eller att hon "sitter" framåtvänd i mina armar.. Tips någon? Vi har provat sjal men det fungerar inte heller.

[ToToRo]

liam fick gråta väldigt lite innan jag tog honom. leiha för göra det ngt mer av naturliga själ. Jag har alltid haft svårt att låta dem gråta även när jag tränade natt med dem. Gubben låter Leiha gråta längre än jag så ibland måste jag bita mig i läppen för att inte ta henne ifrån honom. Men i grunden tycker jag det är viktigt att man får vara förälder på sitt sätt. Jag kan ju inte säga att mitt sätt är bättre en hans och han måste få en chans att bilda en relation till henne. Jag förstår att det känns tungt när ens barn är ledsna men genom att andra också för en möjlighet att lära känna barnet, att få trösta det på sitt sätt skapar viktiga relationer. Ibland , tror jag, att man måste få låta dem skrika lite. De dör inte av det. Enligt Martemeo så säger den teorin att man behöver svara sitt barn minst 7 av 10 ggr för att barnet ska kunna skapa sig en trygg anknytning. och det är alltså inte bara när barnet skriker utan kommunicerar i stort.

förlåt mitt svammel men hoppas du förstår hur jag tänker.

[Sofia85]

Jag tycker att det beror lite på situationen. Jag lät aldrig Lily ligga och gråta när hon var så liten. Jag fick oftast bära henne, eftersom hon avskydde att ligga i vagnen och nästan alltid skrek då. MEN, när hon skulle sova på förmiddagarna blev hon lätt övertrött och då hjälpte det varken att bära eller försöka amma och då funkade det bäst att låta henne ligga i vagnen och köra henne medan hon skrek några minuter tills hon somnade. Så när jag visste att hon var riktigt trött kunde jag låta henne skrika lite, men var det bara att hon inte ville ligga i vagnen så tog jag upp henne direkt.

Måste din sambo ha sjalen över vagnen då? Kan han inte ha öppet så att hon ser honom tills hon somnar och sen lägga över sjalen?
Jag använde bärsjal mycket när Lily var liten, där somnade hon oftast nästan på en gång, så det kanske kan vara nåt att prova. Mycket skönare för ens egen rygg och axlar också.

[Kali]

jag håller nog med de andra, det beror lite på! jag försöker att aldrig låta alma skrika hysteriskt (men med ett större barn hemma också går det inte alltid att ta henne på sekunden) det finns en väldigt ångestfylld hjärtskärande gråt för mig som jag vill svara på. sen kan hon gråta förbannat, det kan hon få göra lite längre, tex om jag vill slänga in de sista tuggorna mat i munnen eller kissa färdigt alma har väldigt svårt att komma till ro själv o gråter/snyftar alltid när hon skall somna. då är det oftast bättre att låta henne gråta några minuter i vagnen än att ta upp henne. men det är som kvalitén på gråten som avgör för mig.

du behöver inte oroa dig för att ditt barn blir skadat. det är hur man gör oftast som räknas. att signe får ligga o skrika ett par gånger för att du inte är i närheten skär i ditt hjärta men 99 av 100 gånger så finns ju du där o tröstar henne, det räcker!

min lilla tjej är också väldigt mammig, inte så konstigt för min sambo har varit sysselsatt med vårt större barn den här gången o hon har varit mest med mig. nu när han har semester så försöker vi göra tvärtom och framför allt att han får ta alla roliga bra stunder som blöjbyten, smakportioner (förstår att ni har ett tag kvar tills dess) o lek på golvet för att alma skall börja känna sig tryggare med honom också.

[MariaTheres]

Tack för svaren! Det är så svårt att veta vart gränsen går och ibland, eller ofta, känner jag mig som en idiot som inte vet/kan någonting... Det är ju det där hysteriska skriket som jag verkligen inte vill höra och som skär i hjärtat. Sambon verkar dock klara av att lyssna på det utan att försöka trösta. Jag tänker också att han måste få vara förälder på sitt sätt, det är bara det att jag är rädd för att det här beteendet skadar henne. Han tänker att med sjalen över vagnen blir det mörkare och hon slipper en massa intryck och kan därmed få lättare att somna. Han tror också att de vaggande rörelserna lugnar henne (till slut, efter 15 minuter) så det är ju inte så att han bara struntar i henne.. Han försöker trösta och få henne att somna, men på ett annat sätt. Jag tycker däremot att 15 minuter är för lång tid och är rädd för att om det skulle bli en daglig vana så kanske hon slutar skrika för att hon helt enkelt inte får tröst, blir apatisk och liknande. Är det överdrivet?
Sjal fungerade som sagt inte och selen blir hon hysterisk i efter en minut ungefär.. Därför blir det så att jag bär väldigt mycket på axeln trots ryggontet.. Det går hos sambon ibland men inte under längre stunder och på kvällarna är det bara jag som gäller. Det är så tråkigt för vi kan ju inte gå ut på grund av det här...

[Sofia85]

Men hon är så liten än också. Jag tyckte att det här med vagn och gå ut blev betydligt lättare efter 3-4 månader. I början var det mest amning eller missnöje som gällde för oss. Skulle vi ut med vagnen så var det endast när det var dags för förmiddagsvila och det tog tills hon var 9-10 veckor innan jag lärde mig läsa av när det passade att lägga ner henne. När hon sedan vaknade efter vilan kunde man absolut inte lägga ner henne igen, utan då var det bära som gällde.

[Kali]

ja, jag glömde, träna med sjal o sele när hon är på sitt absolut bästa humör! mätt, utsövd, nybajsad o glad alltså! då kanske det går bättre, det kan behövas lite träning

[sprallos]

Nu blir det kanske upprepning, men jag tycker också att man ska ta upp ett så litet barn. Sen, när dom är lite större kan man avvakta + att man lär sig höra skillnad på gråt och gråt. Det irriterande, mer arga brukar jag ignorera längre...men det där panikslagna, ångestskriket agerade jag direkt på. Oftast berodde det också på nåt....en fis, en rap etc.

Hon är så "ny" än, det tar tid att lära känna sin bebis. Det blir lättare...

[Medea]

Jag ser skrik eller gråt som "rop" och jag svarar.
Gråter hon i vagnen någon minut så kan jag vänta lite och se om hon somnar, om inte så tar jag upp henne och sätter henne i sjalen istället.
Jag tror inte att det är farligt men jag tror att det är stressande för ett barn att ropa utan att få svar helt enkelt.

[MariaTheres]

Sofia85: Tack! Jag trodde bara att det var vi som hade det så.. Alla andra är ju ute och går hela tiden verkar det som. Det enda vi hinner med är mat och bära. Babysittern fungerar max 5 minuter och selen 1.

Kali: Jag försöker komma ihåg att träna men det är så korta stunder som hon är helt nöjd liksom.. De blir säkert längre sen. Det vore verkligen skönt om det fungerade så man fick lite mer avlastning.

Sprallos: Ja, det vore skönt att veta när det blir lättare Men hon utvecklas självklart i sin egen takt.

Medea: Jag tror också att det är stressande. Det känns helt fel om hon ska somna på grund av utmattning av skrik och gråt.

[laisa86]

MariaTheres: jag förstår att det skär i hjärtat på dig när Signe skriker, men jag tror att det är bra att inte ta upp henne för tidigt alla gånger. Jag tycker att det beror helt och hållet vad det är för skrik. Jag hör på Knut när han har sitt tjuriga skrik och då har jag inte så snabb på ta upp honom, utan jag kan avsluta det jag gör tex hänga tvätt, gå på toa eller liknande saker. Sen så får han ibland helt hysteriska skrik! Och då är jag snabb på ta upp honom! Dom skriken är alldeles hjärtskärande! Då kommer tom sambon gåendes fort för att ta upp honom!

Sen det du skrev att hon vill inte ligga i sittern eller selen, Knut var lite tjurig i början, men nu gåre väldigt bra att sitta i sittern. Men edet beror oxå på vilket humör han är på. Passa på att lägga henne i sittern när hon sover, det kan vara ett bra sätt att vänja henne vid den. Och vaknar hon och börjar gråta, sätt dig bredvid henne och ge henne en napp och prata lungt med henne en stund. Jag tror inte att dte är allt för bra om man på en gång tar upp henne.

Sen det där med selen och sjal. Knut kan börja skrika när man sätter honom i sjalen (oftast för att han är trött) och mitt specialtrick för att få honom att somna är att jag går omkring och guppar! Typ som när man guppar på brösten! och efter några minuter brukar han bli tyst men man får inte ge upp så snabbt och tro att man är en elak mamma. Lyssna och lär dig Signes olika skrik

Och det där att hon är mammig, jag tror att det är bra om du låter sambon vara med henne även om hon skriker och vill till dig. Pumpa ut mjölk och låt sambon sitta i soffan och mata henne försök slappna av, även om jag förstår att det är väldigt svårt!

[Medea]

laisa86 - Av nyfikenhet, på vilket sätt skulle det inte vara bra att ta upp barnet på en gång oavsett skrik?
Trygghet föder trygghet.
Ett barn som får massor med närhet blir inte så mammiga eftersom dom får den närheten och inte behöver klänga på föräldrarna hela tiden.

Det är nog bara människan som försöker att göra spädbarn självständiga bland primaterna med Anna "The Asshole" Wahlgren i spetsen.
Att lära sig att inte lyssna på sin instinkt, vilket hon förespråkar, är däremot inte bra.

[Linds]

Jag håller med ovanstående om att det är skillnad på de förströdda i-brist-på-annan-kommunikation-skriken som kommer av sig när hon ser nån spännande skugga på väggen, och de skrik när hon behöver mig.
Men när det gäller panik-skriken: Vi hade liknande situation här hemma, min sambo tyckte det var okej att låta henne ligga och skrika längre. Han ändrade sig när jag berättade varför jag inte vill lämna henne, något som kändes självklart för mig som har läst en miljon böcker om barn och bebisar, men inte för honom som bara vet vad hans mormor har berättat.
Att när hon skriker för att hon behöver sin pappa tänker inte hon som vuxna, att "han kommer snart", utan för henne funkar det som att när han inte syns, då finns han inte. Då är hon i sitt huvud helt ensam och övergiven, och varje minut hon väntar är inte en minut utan en evighet. Min sambo blev först arg men sa senare att han inte hade tänkt på det sättet förut och inte ville lämna henne ensam skrikande längre. Innan hade han bara tänkt som våra föräldrar och farföräldrar sagt och kanske lärt sig när de fick barn, att det är bra att låta barnet skrika ett tag (en kvart?) eftersom det gör det självständigt och tryggt i sig självt.

Äh det här inlägget blev så splittrat, jag tvungen att springa iväg till skrikande barn hela tiden , jag säger inte att det är fel metod att låta barnet skrika, så de som har valt att göra så ska inte ta illa upp (mina föräldrar gjorde så och det är inga större fel på mig ), men det är bara inte så vi har valt att göra

[laisa86]

Medea: jag har en känsla att det inte är bra att ta upp bäbisen direkt han/hon skriker varenda gång, men det är ju min åsikt. Lite samma teori som när en ettåring slår foten eller ngt och ser man att han/hon slår sig så börjar han/hon gråta fast det inte gjorde ont. Men om man tittar bort eller säger att näe det där gjorde inte ont, då slutar barnet att skrika just pga att det gjorde inte ont. Och jag jämför nu inte en ettåring med en bäbis, utan förklarar min teori.

Här hemma funkar det för oss, men som jag skrev det beror ju helt och hållet på vilket skrik det är. När Knut har sina tjuriga skrik så behöver man inte alltid ta upp honom, utan han slutar skrika efter två minuter. Men jag skulle ju aldrig låta honom ligga och skrika hur länge som helst. Som nu när jag har skrivit det här så ligger han i soffan bredvid mig och han började tjurskrika, men jag bara tittade på honom och sa några ord och efter en minut så låg han och tittade upp i taket och tänkte på ngt annat så varför skulle jag ta upp honom då?