Hur länge "får" bebisen gråta?

[Gerda]

laisa86
Det är nog bara människan som försöker att göra spädbarn självständiga bland primaterna med Anna "The Asshole" Wahlgren i spetsen.
Att lära sig att inte lyssna på sin instinkt, vilket hon förespråkar, är däremot inte bra.

wörd på den

Min Knut skrek också en massa i vagnen när han var en liten fis. Det var superjobbigt, han kunde lätt skrika i en kvart men skillnaden var att det inte gick att plocka upp honom och amma då för det var så jävla kallt i vintras så vaknade han och skrek (vilket han alltid gjorde) så var det bara att spörta hem.

Resultatet av detta blev att vi faktist inte använde vagnen så mycket för jag resonerar som så att det är bättre om han skriker i sele eller sjal där han sitter nära nära än om han skriker ensam i en vagn. Trisst att inte sjal funkat så bra för er för det har verkligen varit våran räddning.

Idag åker han ganska mycket vagn men han har fortfarande svårt att sova där. Sjalen är vår bästa vän och i den sover han som en liten prins.

Jag är av den fasta åsikten att man inte kan skämma bort sitt barn med närhet och jag tycker att om man känner att man vill plocka upp sitt barn när det skriker (för att det skär i hjärtat) då ska man göra det utan oro för att barnet aldrig kommer lära sig somna själv eller vad det nu är bebisar ska lära sig.


Hoppas det blir bättre för er snart vilket det kommer bli för allting förändras endå hela tiden med dom här små har jag märkt, även om man inte tror det när allt är jättejobbigt.

[Fru S.]

Jag kan inte låta mitt barn skrika.
Nu är han 2 år så han kan kommunicera på andra sätt.

Men en liten, liten späd bebis kan bara kommunicera på ett sätt. Genom att skrika.
Att strunta i eller att låta bebisen skrika tycker jag inte är humant.
Den vill ju nåt.

Man kan inte skämma bort en bebis med närhet och trygghet.

Och varför, varför måste man skapa en självständig individ när dom är så små?
Kommer inte det senare?
Kan man inte börja med att försöka göra sitt barn så tryggt som möjligt? Så att barnet vet att om det vill nåt, känner sig ensam eller bara undrar nåt så finns mamma-pappa där....
Så går mina funderingar runt detta svåra, svåra ämne.

Lyssna på ditt hjärta skulle jag också kunna säga!

[MariaTheres]

Nej alltså, ligger hon bara och gnyr till exempel så plockar jag inte upp henne på en gång. Då skulle jag ibland inte kunna gå på toa och liknande. Men direkt när det går över till gråt vill jag inte att hon ska ligga själv längre, oavsett vilken sorts gråt det är. Jag tänker också som Medea och många andra att det är ett rop, att hon vill någonting och då tar jag upp henne så fort som möjligt, eller pratar med henne osv.
Den där Anna Wahlgren har jag inte förstått mig på..! Fattar inte alls hur hennes metoder skulle vara bra för barnet.

[Elin83]

Hej,

Vi har också en liten en som har svårt att komma till ro. I början kunde han inte ligga själv en sekund oavsett hur nymatad och nöjd han var. Då var sjalen räddningen. Runt 6 v började han sitta i babysittern och runt 8v ligga på en filt/babygymmet några minuter. Har tagit upp honom direkt om han blivit ledsen. Nu när han snart är halvåret kan jag låta honom ligga och gnälla ett tag (tex så att jag hinner gå på toa klart som ngn tidigare skrev) men om det är panikskrik tar jag upp honom direkt. När han var runt 6 v började han skrika i vagnen istället för att somna och då har jag tagit sele eller sjal. Hans pappa brukar bära honom i famnen, men det orkar inte jag.

Jag frågade på BVC i början, hur länge man kan låta honom gråta om man inte kan komma direkt (tex. är på toa, häller av pastavatten etc) och då var svaret inte mer än några minuter, MAX 5 min när de är nyfödingar.

Runt mån 4 bestämde jag att han kan få gråta 10-15 min i vagnen (inte panikskrik) ifall jag vet att han inte är hungrig/har blöt blöja/ för varm eller kall/ligger obekvämt om jag är där och han kan se mig. Om man vaggar vagnen somnar han då oftast efter en stund, han skriker för att han är trött helt enkelt. Om han inte somnat efter 15 min tar jag selen.

Vi hade också svårt med sjalen i början men tipset är att pröva korta stunder när bebis är nöjd, tex 15 min. Ofta kan de skrika till lite i början men sen lugnar de sig är man börjar gå runt.
Så kontentan är att jag trot att det är bäst för alla inblandade att ta upp små nyfödingar direkt när de klagar och lite större bebisar ganska snabbt. Om det inte är paniksksirk tror jag att lite större bebisar klarar att man tar upp dem när
man hunnit spola på toa
Elin

[Taweret]

Jag säger nog som ToToRo att första barnet tog vi upp ganska fort medans andra har fått skrika något längre stunder då man kanske varit upptagen av storebror som också måste få uppmärksamhet. Sen så har det en del med ens eget tålamod att göra med, som någon skrev att om man vet att dom är mätta och torra och det är så att dom bara inte vill ligga i vagnen eller somna så får man ju ibland som förälder bestämma sig för som "viktigast" att barnet somnar och sover bäst i vagnen även om det är missnöjt en stund innan, eller om man har möjlighet att ta upp det.

Vår son vägrade att somna bredvid oss eller i knät/famnen väldigt tidigt men han ville heller inte vara själv så hade en period med väldigt mycket skrik men har var nog omkring 6-8 mån då så han var ju ingen spädis direkt.

Huvudsaken är väl att alla föräldrar hittar ett sätt som fungerar i den familjen och att man vet att barnet får sina behov tillgodo sedda.

[che]

Hej!

Jag förstår på dig att du är en inkännande mamma som inte vill göra fel. Du vill naturligtvis det bästa för ditt barn o därför undersöker du o läser o funderar på vad som blir bäst.

Rent spontant tänker jag att det inte finns ngn anledning att låta ett barn skrika själv. Det är inte farligt att vara lessen eller arg men när man har mätt stress hos bebisar ser man att ett barn som inte blir tröstat, buret o klappat på när de gråter är mer stressade än ett barn som är nära, nära sin förälder i det ögonblicket.

Det har funnits stunder då min man trott att det inte spelar ngn roll om han tröstar o bär eller lägger barnet för att "kämpa ut" det själv o på så sätt lugna sig själv för att barnet grinar hysteriskt vad han än gör. Det spelar roll. Skulle mitt barn gråta i vagnen skulle jag absolut ta upp o lugna, bära, trösta för att sen lägga ner igen kanske. Men det är ju med mitt barn, alla får ju skapa sina egna varianter o alla barn är olika. Just detta med att inte behöva gråta själv är nog den punkten som är väldigt viktig för mig, i mitt föräldraskap. Min man är en annan person än jag o det är naturligtvis inte heller önskvärt att han blir exakt som jag men med just detta är det inget alternativ. Det är en av de få saker jag absolut inte tycker är ok. Jag menar att vi sänder signaler o budskap till våra barn när vi låter de ligga själva o gråta som inte är gynnande. Att kapitulera o sluta gråta antingen av utmattning eller för att ingen kommer är fruktansvärt. Gångerna är många då mitt barn somnat av utmattning men h*n har åtminstone aldrig varit ensam med sina känslor. Jag har, tillsammans med min man försökt förmedla att barnets röst är viktig o räknas i detta hemmet.


Jag menar att informationen numera är så lättåtkomlig o metoder, tips o alla vet-bäst-känner-ditt-barn-bäst vill höras o synas mest kan ställa till det för oss. Oerhört lätt att bli stressad när man snubblar över all information om hur man bör/inte bör göra. Du har en bra magkänsla, lyssna på den o använd det andra som inspiration.