Hur hjälpa min syster?

[Jenniefer]

För att göra en lång historia lite kortare..När min syster fick sin son för snart 16 månader sen så blev hon så att säga förlossningsdeprimerad. Det slutade med att hennes sambo fick vara hemma och vara pappaledig och jobba hemifrån. Det tog inte så lång tid tills min syster mådde hyfsat bra igen och nu har hon mått bra en längre tid. Fram tills igår när det var dags för hennes sambo att börja jobba igen. Hon vaknar i panik och tårar på morgnarna och har det så hela dagen. Hon vågar inte vara själv med sin son för att hon är rädd att göra illa honom. Och hon hatar sig själv för att hon känner som hon gör.

Jag bor i sthlm och hon i eskilstuna så jag kan ju inte bara åka dit hursomhelst helatiden..Och nästan alla andra jobbar ju eller har egna barn..Så, vad gör man? Ni som har råd eller erfarenhet av sånt här..snälla, dela med er, så jag kan hjälpa min stackars syster.

[Kali]

har hon någon kontakt med psykiatrin? utifrån vad du beskriver så behöver hon professionell hjälp att hantera sin ångest och sina tvångstankar. det räcker tyvärr inte med en snäll syster som försöker peppa utan det krävs mer än så. det bästa du kan göra tror jag är att pusha henne att våga söka hjälp ifall hon inte redan har gjort det.
det din syster känner och upplever är faktiskt ganska vanligt och det finns bra hjälp att få, hon ska inte behöva gå runt och hata sig själv!

[cathy]

Jag vet precis vad det är du pratar om då jag själv också sitter mitt i en förlossningsdeprission.. Precis som din syster och hennes sambo så fick min vara hemma och pappaledig för att jag blev sjukskriven fr föräldraledigheten, men nu är det jag som börjat jobba och inte han. Men jag fasar inför hösten då han ska börja studera.. Men förhoppningsvis mår jag också bättre då.

Men jag undrar lite, har hon sökt hjälp hos en kurator/psykolog??
Om inte så råd henne att göra det! Jag har haft otroligt mycket hjälp av dem, vet int ehur jag skulle kommit hit idag utan all hjälp jag fått..
Sen är det otroligt bra att du verkligen vill hjälpa och lyssnar på henne, många ggr är det skönt att bara få prata ur sig och om inte annat skönt att känna att hon har ett stöd i dig!
Äter hon ngn medicin? Kanske behövs det med..?

Hör av dig om du vill fråga/prata mer!