Hur det kan vara att amma ett småbarn!

[che]

Ja, jag tänkte bara berätta om min underbara goding. O amma.

Barnet är 20 månader o ammar en del, inte för mkt, inte heller för lite utan precis så lagom som funkar för oss.

Vi njuter, båda, av att amma. Jag själv tycker det är en underbar kontakt med mitt barn som är alldeles exklusiv, bara för oss. Älskar den varma lilla munnen som så girigt suger sig fast likt en liten igel. H*n smeker på båda brösten, fram o tillbaka. Smeker min hals, min mage, sidan. - Titta, utropas förtjust o pekar på bröstvårtan när vi ska amma. Ibland ska det bara gosas, då borrar h*n in hela ansiktet i bröstet, pussar eller gör pruttljud o skrattar alldeles saligt. Ibland när barnet är lesset eller oroligt sticks det ner en liten hand i linningen o det räcker o tröstar så bra.

Pappas bröst är inte alls intressanta. Inte som mina. Barnet skrattar bara när pappan erbjuder barnet att amma på honom. Nä, amma hos mamma o nappa hos pappa. Det går inte att luras.

[che]

oj, det vet jag faktiskt inte. Tills vi inte vill längre helt enkelt...

Det är ju så praktiskt, superbra att ta till när det stackars barnet har svårt att hantera sina känslor, eller som mellanmål, eller tröst. Eller bara för att lugna ner sig, eller för att få vara nära, eller när det lilla barnet är sjukt. Eller för att snabbt komma nära när vi inte setts på hela dagen...finns många anledningar att fortsätta, ingen jag kan komma på som får mig att vilja sluta.

[Fru S.]

Jag är såååååå avundsjuk!

Nästa barn ska jag amma! Punkt slut.
Nu vet jag ju vilken hjälp jag kan få och jag kommer ta all hjälp som erbjuds.
Jag ska bla gå på en föreläsning innan som hålls av MammaStudion.

Gus stoppar gärna ner sin hand i min urringning också. Det är något primalt. Och jag bryr mig inte fast jag har sett att en del ger mig sneda blickar när han gör det offentligt. Men what the fuck, om mitt barn blir tryggt på det sättet så ska resten av världen enbart skita i det!

Jag tycker det låter härligt med amningen. Vi har hittat andra sätt att bli nära fort. Jag badar ofta med Gus, ligger ofta i storasängen och bara håller handen eller ligger sked, man hittar sina metoder.

Mamma har berättat att när jag var lite så hade vi "Mmmmmmmm-tid". Då satt bara vi två och kramades och "mmmmmmade".

[ullis78]

Åhh vad mysigt det låter!

Jag avundas oxå dig!

Det är något visst med o amma det förstod jag redan med stora tjejen även fast det aldrig funkade riktigt där.

Jag skulle så gärna vilja fortsätta lika länge men jag tror inte det blir så med Milton, han är ingen bebis som gillar o ligga o mysa...tyvärr!

[sprallos]

Jag är nog en som är lite 50/50 med amningen. Jag älskar den och "hatar" den. Mer älskar, jag gör det ju med glädje...men det finns stunder då flaskan är väldigt lockande. Jag gillar inte att man har en "fotboja" under så lång tid, samtidigt som jag ju vet att det inte alls är lång tid när man är genom den. Sen är det inte lika mysigt andra gången, man har inte tid att njuta. Inte jag i alla fall.
Amningen blir en tid då storebror passar på att hitta på knasiga saker eller så ska han vara nära och klättra på en, göra kullerbyttor etc. Lätt stressad situation...

Jag längtar efter tiden då hon är lite större och man kan få ögonkontakt och små flin under matningen. Dom kommer lite då och då nu...men dom blir ju fler sen. Jag längtar också till de där små händerna som stryker på en och de rullande ögonen som man ser njuta av alltihop.
Men...jag ser mig inte amma i mer än 1 år...om ens det. All heder åt alla som gör det, jag tycker inte att det är fel....don´t get me wrong...men JAG klipper gärna amningen när dom äter mat och blir mätt på det...om det går såklart...

[Kali]

sprallos: jag tänker ungefär som du!

det är spännande att läsa fast (eller kanske för att) det är långt ifrån mig. jag har inget emot att amma, det har funkat bra båda gångerna. tycker dock aldrig det är sådär himla fantastiskt. jag tycker det är skönt när det är över - vilket det snart är här hoppas jag. fattar helt inte grejen tror jag, gosa och mysa o kittlas o busa o tanka trygghet o närhet kan man ju göra på tusen andra sätt och det är nog helt enkelt sätt jag föredrar! det ska bli spännande att se hur många som kommer amma länge härinne, för det känns som att det är väldigt många som tänker sig det iaf.

[Maiyah]

Mysisgt att läsa, jag var nog också ganska neutral till ammningen, min stora ammade till han var 14 mån och min lilla till 10 mån. Men då var jag faktiskt väldigt ledsen när hon slutade, jag var inte färdigammad då..men det var hon så det var bara att ge upp, hon ville inte längre. Annars hade jag gärna fortsatt ett tag till även med henne. Inget av mina barn har dock varit sådär supermysiga och älskat att amma. Utan det har nog mer varit mat, inte så känslomässigt har jag känt iaf, och båda har verkligen gillat när de fått börja äta mat. Men så har ju inte jag stora mysiga ammningsbröst heller som man kan gosa in sig i kanske har med det att göra, vad vet jag.

[Maiyah]

Mini_mamman: Hehe kanske är som du säger, mina egna förutfattade meningar. Jag tckte ändå mina bröst var helt ok när jag ammade...men nu efteråt stackars stackars mig

Men jag har ändå svårt att relatera till det där gosandet och smekandet, det har jag inte upplevt även fast båda mina barn ammat relativt länge och Kaspian så länge så han var medveten om det.

Cera gillade aldrig heller flaska, eller hon vägrade snarare men hon var samtidigt inte speciellt intresserad av brösten heller. Men hon är väldigt egen, allting ska vara på hennes villkor, var hon hungrig ville hon amma, var hon trött ville hon sova och ingen skulle lägga sig i det hela

Men kanske hade man upplevt det hela som en mer sensuell eller vad man nu vill kalla det, upplevelse om man varit mer kompis med sina bröst från start, något jag, precis som mini-mamman aldrig varit..