Hjälp, hon är ett monster :-(

[Tossy]

Ja jisses!! Ida är inne i värsta trotsen! Hon kan bli som besatt när hon sätter igång. Hon har alltid varit en väldigt bestämd liten tjej och nu när hon börjar bli större så gör hon som de flesta och småtrotsar hela tiden, vill inte göra si eller så och det tycker jag är helt okej, även om det kan fresta på tålamodet Pappa duger inte alls längre så jag får ta i princip allt, han får inte ens ge henne en kniv om hon ber om det. Dessutom har vi ju Gustav som inte äter mat ännu, så där är jag också ganska låst.

Men, de senaste 2 veckorna har hon haft såna raseriutbrott som jag inte kan eller vet hur jag ska hantera! Hon vaknar ett par, tre gånger på natten och är "arg", hon vaknar och säger nej, nej, nej. Ibland lyckas jag bromsa utbrottet där och vi kan sova igen, men 9 gånger av 10 lyckas det inte och hon blir argare och argare. Jag försöker trösta och lugna men hon blir bara ursinnig! Hon vrålar komma och sträcker armarna mot mig, men när jag ska ta upp henne kastar hon sig bort och vrålar NEEEEEJ! Så kan vi hålla på 20-30 gånger och då är mitt tålamod inte existerande längre... Jag har försökt hålla fast henne och lugna henne men det får bara motsatt effekt, hon slåss och rivs och sparkas. Och vrålar. Jag måste lämna rummet flera gånger och då blir hon galen och ropar efter mig, men när jag kommer så vrålar hon nej och vill inte att jag ska vara där. När vi gjort detta ett antal gånger brukar hon vekna och till slut får jag lyfta upp henne.

Här tar det ibland slut, men ibland vill hon titta på TV då, och det får hon inte! Jag måste ju sätta gränser och titta på TV mitt i natten för att hon vill, det gör vi bara inte. Då blir hon galen igen och slåss, igen. Och proceduren startar om I natt hade vi 2 såna utbrott och de höll på en timme var ungefär. När hon väl låter sig tröstas så somnar hon ofta fort. Senaste nätterna har hon fått sova inne hos mig i hopp om att det ska bli bättre och gårdagsnatten var mycket bättre, men i natt var värst hittills tror jag.

Jag tror det är en kombination av 2-årstrots och reaktion på Gustav och att jag inte är hemma jämt eftersom jag pluggar, men jag är hemma väldigt mycket ändå. Så jag försöker ge henne mycket av min tid så fort jag kan och vi gosar mycket och hittar på saker.

Det jag vill ha hjälp och tips på är hur jag ska hantera hennes utbrott mitt i natten? När de händer på dagen, för det gör det också, då kan jag låta henne skrika ett tag men proceduren ser likadan ut, men på natten vill man ju sova lite. Räkna till 10 eller för all del 100 räcker inte, att hålla fast henne funkar inte, att tala lugnt funkar inte heller. Förklara är omöjligt, det försöker jag göra efteråt och tala om vad som hänt så hon kan förstå vad som händer.

Snälla, nån som har tips?
Såg i en annan tråd att Shoegal tipsade om en bok, den är nu beställd!!

[gellis]

vi har haft det likadant och peppar peppar så har det nog lagt sig nu.
iafl så hade Isabell sånna nattutbrott hon med och jag blev väldigt ledsen och frustrerad för att inget jag gjorde dög. jag pratade med en kompis om just det här som hade haft samma problem med sin son, hon hade traskat ner till bibblan och¨lånat alla böcker om trots och söm som hon kunde hitta.
det svaret hon hade läst och gav mig var rätt så logiskt, hon hade läst om natt skräck som kunde te sig just så som du beskriver. rådet dom gav i boken var att låta dom vara men att se till att det inte fanns några risker för att barnet skulle kunna skada sig själv.
anledningen till att det händer kunde bl.a bero på att hjärnan är delvis vaken men ändå så sover dom vilket skapar en oros konflikt i hjärnan. om dom var väldigt små så kunde även hjälpa att ta upp dom och gå runt i rumet när lampan var tänd. och större barn kunde man även prova med lugn musik eller annan ljudslinga som barnet tycker om.
ljudet skulle tydligen hjälpa hjärnan att koppla av och komma in i rätt rytm eller nått

jag körde med att låta henne va och lura henne lite med hennes gosedjur, om jag skulle ha gett henne gosis så hade hon slängt i väg den fortare en kvikt men nu så satte jag den nära bara det var iofs efter jag hade lyckats väcka henne.

[Tossy]

Ja, trotsboken är beställd iallafall Och en tripp till biblioteket får det nog också bli. Men jag ska absolut prova låta henne vara, det är värt några försök. Men kramas, det funkar inte om hon inte kommer själv till slut, för då blir hon galen. Hon är inte vaken från början det ser jag, det är då jag brukar försöka smyga till henne nappen, men jag försöker ju ge henne den. Ska testa med att bara lägga den bredvid så får vi se och hålla mig i bakgrunden. Och samma med snuttefilten.

[Kali]

vi har ju också skojiga händelser på nätterna. jag klarar dem tusen gånger bättre än A, vilket är väldigt dumt eftersom det är han som har ansvar för jakob på nätterna eftersom jag ammar alma o hon vaknar 111 gånger fortfarande. nåja, det var ett sidospår men det som jag har lärt mig funkar bäst:

ingripa så tidigt som möjligt och då ta över ALLT tankeutrymme. givetvis kan man inte resonera mitt i natten när man kanske har huvudet fullt med läskigt dröminnehåll också. så jag börjar med att viskprata långa monologer typ "hej allt är bra jag är här du kanske drömde något läskigt men vet du vad jag tänkte på jag tänkte på ballonger jättefina gröna och röda ballonger och kommer du ihåg att en dag så fick du en ballong av pappa och så lekte vi med den ute och ute finns det gungor och rutchkanor och man kan springa och hoppa i vattenpölar och plocka löv osv osv osv..........."
Jag ställer absolut aldrig några frågor (vill inte ge honom chansen att börja tänka/vilja nåt utan jag vill bestämma vad han tänker på) men jag kan säga du kanske vill ha lite vatten, här har du lite vatten och ge honom, vill han inte ha säger han givetvis nej men jag ställer aldrig frågan "vill du ha vatten?" för det har jag lärt mig leder bara till mer gråt.

om jag inte kunnat/lyckats ingripa tidigt så försöker jag att bara totalt avbryta allt genom lite överraskning/chock. tex genom att tända ljuset, gå ut på balkongen med ungen och så fort som det blir en paus i skrikandet, även om det bara är en lång inandning, då är jag där med min oändliga monolog där jag bara pratarpratarpratar

mitt bästa boktips är jesper juul "livet i familjen" jag tycker han skriver fantastiskt fint om hur man kan tänka kring sina barn och hur man samarbetar som familj, har varit otroligt användbart för mig iaf!

hoppas det är fort övergående!

[Tossy]

Haha, jag kan se dig trava runt med en unge i famnen babblandes om ballonger och rutchkanor

Googlade lite på nattskräck och läste på igår och känner igen mycket, så vi testade ett knep de nämnde. Vi väckte Ida vid 23 lite lätt, jag la upp henne i hennes säng, hon låg på en madrass på golvet som vi lagt där för hennes moster skulle kommit, men hon kom inte, så den fick ligga kvar. Jag pratade lite lugnt med henne och sen somnade hon snabbt igen. Vet inte ens om jag lyckades väcka henne Men hur som helst så verkar det ha hjälpt, om det nu inte var en bra natt ändå vill säga. Hon sov resten av natten med ett par små gnyenden några gånger, men inget jag behövde bry mig om Vi testar samma i natt och hoppas det gör susen.

En annan sak, vi skippade dagvilan igår, vi gjorde inte så mycket så det kändes inte som om hon behövde sova på dagen och hon fixade det fint. Var lagom trött på kvällen och mös i sängen med mig innan sängdax. Det stod också nämnt på nån av sidorna jag läste igår, att de kunde vara för pigga och ha överskottsenergi i kroppen. Dock kommer vi nog inte ta bort vilan, men korta ner den och sen försöka hitta på aktiva saker att göra så hon blir trött till kvällen

Så, att bara sitta och avvakta om hon får ett utbrott på natten, det får vi säkert prova på en annan natt, men inte i natt inte

[Linds]

När D vaknar och är så förbannad över något i drömmen att det inte går att trösta, gör vi som Kali, distraherar. Pratar om något roligt favoritprogram han har tittat på, "kommer du ihåg vad Dipsy gjorde, blablabla, vad roligt va!" Det brukar faktiskt funka. Däremot är det kanske annorlunda med nattskräck, någon gång har han vaknat och inte varit kontaktbar alls, som i en helt annan värld, och då funkade det inte med att distrahera.
Hoppas det blir bättre snart!

[tinali]

Tycker oxå det låter mycket som nattskräck. Dante har haft några nätter med nattskräck. Vi har till och med kunnat prata med honom o han svarar, men han är som en zoombie och ögonen ser inte ut som vanligt. Jag blir skiträdd;) sen har vi insett att han alls inte är vaken. Han minns såklart inget. Allt är helt uppåner och han beter sig helt oresonabelt. Jag menar, när utbrottet är som värst, är det katastrof och världskrig, det är helt galet.

[tinali]

Det bästa har varit att lägga ner honom i sängen igen, då somnade han om direkt. Annars bara låta det ske, lägg en hand på henne, finns bara nära. Hon vet inte att du är där iaf. Att försöka trösta blir det bara värre av.

[Tossy]

Jag har fått testa på att vänta ut ett utbrott nu, härom natten. Tog en timme nästan innan det var över. SÅ fort jag visar mig blir hon helt galen och jättearg, så jag stod i dörren och tittade. Gick in ett par gånger och la napp och snuttefilt i sängen igen utan att försöka störa. Till sist fick jag ta upp henne i famnen och sen var det över.

Vi kör nu på att väcka henne innan, vid halv ett ungefär ringer klockan och vi går upp och väcker henne, igår var hon väldigt svårväckt så det tyder ju på att hon sover väldigt djupt då som de säger att de gör. Och vi har sluppit utbrott nu 2 nätter i rad. Vi kommer fortsätta en vecka och sen ska vi avvakta och se om det hjälpt. Känns lovande iallafall och att bara titta på utbrottet kändes också, konstigt nog, bra. Jag slipper ju stressen att hon inte kommer till mig och jag vet att jag inget kan göra, skönt trots allt. Även om det är jobbigt att se och höra henne. Men vetskapen om att hon inte minns något är skön!

[MinisMamma]

Jag tänkte faktiskt oxå på nattskräck när jag läste det du skrivit.

Hoppas det nu fortsätter åt rätt håll och att ni inte behöver gå igenom det mer!

[Redhotwera]

Håller tummarna att det kommer funka med väckningsgrejen så det blir bra sen.