Hjälp - angående en dagisfröken

[Taweret]

Jag tycker att du ska ta upp det med rektorn för sådana uttalanden är inte ok. Visst du skulle kanske försöka prata med henne direkt men det känns inte som om du vill det. Jag tycker inte att ni ska byta dagis innan ni har försökt reda upp detta och om hon låter det gå ut över honom så är hon ingen bra pedagog.

Jag hoppas att det löser sig för er.

[HärligaTöser]

håller med ovanstående, så ska det inte vara och jag hade pratar med rektorn ut över det hela. ifall det inte hade löst sig på rätt sida hade jag börjat leta nytt dagis.

[shoegal]

Jag har gått med i föräldrarådet på Elis förskola och där sitter rektorn med. Hon har varit tydlig med att har vi problem med personer i personalgruppen så ska vi komma till henne. Jag gissar att de flesta rektorer tycker samma sak, för det är ju deras jobb att ta hand om sådana frågor.

Jag tycker att egentligen har du inget att förlora på att ta upp det. Du verkar inte nöjd i dagsläget, tom så missnöjd att du funderar på att byta förskola. Det kommer förmodligen inte bli bättre om du inte tar upp det, och då har ju personalen i fråga ingen möjlighet att förändra sig. Gör hon inte det och situationen är likadan eller förvärrats så kanske valet att byta förskola blir självklart.

Lycka till!

[sprallos]

Om det inte går att prata direkt med personalen (vilket jag personligen tycker är rakast och ärligast) så ska du definitivt gå till rektorn.

[che]

Givetvis vänder du dig till personen i fråga först.

Du kan väl bara säga att det känns lite tråkigt mellan er o att du undrar om du uppfattat det hela fel? Man kan ju inte gilla alla men såklart ska man bete sig på ett artigt sätt. Du kan ju också fråga när det väl händer (jag vet, svårt att vara efterklok) vad hon menar o hur hon tänkte när hon sa en sån sak för du uppfattade det på ett visst sätt.

Om ni inte kan reda upp relationen så den känns "gångbar" så finns förstås alternativet att vända sig till rektorn. Se till att ha saklig information o en tydlig vision om vad som kan bli bättre. Tex bemötandet, att du vill bli uppdaterad om ditt barns dag eller annat.



Risken finns ju att detta bara är ett stort missförstånd, att hon kanske inte alls är räpig utan har ett annorlunda sätt att utrycka sig på. När jag läser det om lillebror o vagnen så upplever jag det som att hon var fånigt skämtsam. Ett bteende triggar ju ofta ett annat också, när du upplever dig påhoppad av henne sänder du så klart ut vibbar också!



Tråkigt att du ska behöva känna så här det tar ju massa onödig energi, dra inte ut på det mer utan snacka om det så du kan fokusera på dina fina barn i stället!

[flickan]

Usch det där är verkligen inte Okej att säga till ett barn.. Jag tyckte det va lite gulligt att "skydda" sin lillebror.. Jag hade försökt prata med dagisfröken hade det inte gått in så hade jag defenetivt pratat med rektorn man vill ju endå att barnen skall ha det bra på dagis och blir behandlade med respekt.. Ni skall ju inte behöva byta dagis pga en fröken är ju viktigt att barnen får va på de dagis dom e trygga på..Lycka till

[Sweet Honey Pie]

Ja det är knivigt när man tex inte gå ihop men förskollärare alt lärare på skolan.
Det finns oprofessionella barnskötare överallt.
Eftersom jag inte har barn i förskolåldern kan jag bara berätta hur jag har upplevt det från min egen uppväxt.

Självklart ska du säga till och fram föra dina klagomål, MEN som du skriver KAN det finnas risk att denna förskollärare får "en tagg i sidan på er".
Detta KAN föras vidare på din son, när nu förskolläraren inte kan ta ut det på tex dig, blir din son ett lätt "offer"

Detta låter väldigt dömande från min sida, men det är utifrån mina erfarenheter jag pratar.

Min mamma om man kan uttrycka det, var en lite "svår person".
Min första lärare från 1-3:an tyckte inte om min mamma, riktigt varför hon inte gjorde det vet jag inte (jag va bara ett barn och förstod inte allt).
Men det gick ut över mig, jag kände ren mobbing från min lärares sida.
Allt från att fälla märkliga på gränsen till otrevliga kommentarer om mig och till mig, suckar, himla med ögonen, fick skäll när det inte va mitt fel, blev alltid vald sist, alltid irriterad på mig, mm
Det va jätte svårt för mig att tala om det här, jag kände ju "bara" att hon inte tyckte om mig och jag hade ju inget att jämföra med.
Först i slutet av 3:an berätta jag detta för mig mamma, men då hade det gått så långt att jag alltid hade en klump i magen varje gång jag skulle gå till skolan.
Mamma blev självklart vansinnig men jag fick gå klart 3:an (eftersom jag ville det) för att gå upp i 4:an där vi bytte lärare.
Då blev allt bättre!

På min lillasyster första förskola hände nästan samma sak.
Återigen så fanns den en förskollärare som inte gick ihop med min mamma, och det gick ut över min syster.
Tex. hon fick sitta med små-barnen och äta, hon tvingades ha galonbyxor på sig ute när ingen annan hade det (förklaringen va att dom tyckte hon hade för fina kläder på sig för att va ute och leka i)
Hon fick inte följa med på vissa utflykter, där dom andra stor-barnen fick, (förklaringen va att gruppen blir för stor mm)
Fick inte ha sin nalle med sig på vilan, om hon inte kunde sova då fick hon ligga själv kvar.
Ja listan kan bli lång.
Min mamma dokumenterade allt, men det slutade ändå med att hon bytte förskola till min lilla syster.
Där allt blev bättre!
Min syster som va väldigt blyg och tyst blev pratsam och glad.

Det är verkligen inte rätt att du och Teodor ska behöva flytta på er, men va uppmärksammad på om han skulle bli annorlunda behandlad på något vis.

[Frixie]

Givetvis skall du ta upp det här med personalen.
Deras jobb är att se till att barnen är trygga på dagis. Och om ni inte är trygga med att Teodor är där så blir inte han trygg heller.

Ni måste kunna lita på att personalen gör allt för att Teddan skall må bra och trivas. Är ni inte det så måste ni göra något åt situationen.

Funkar det inte att prata med personalen skall du vända dig till rektorn. Jag är helt övertygad om att detta kommer tas på allvar...
Berätta vad som hänt, hur det får er att känna. Var saklig och tydlig. Berätta också att ni faktiskt har funderat på att byta dagis just på grund av detta.

[Ki27]

Ja det är knivigt när man tex inte gå ihop men förskollärare alt lärare på skolan.
Det finns oprofessionella barnskötare överallt.
Eftersom jag inte har barn i förskolåldern kan jag bara berätta hur jag har upplevt det från min egen uppväxt.

Självklart ska du säga till och fram föra dina klagomål, MEN som du skriver KAN det finnas risk att denna förskollärare får "en tagg i sidan på er".
Detta KAN föras vidare på din son, när nu förskolläraren inte kan ta ut det på tex dig, blir din son ett lätt "offer"

Detta låter väldigt dömande från min sida, men det är utifrån mina erfarenheter jag pratar.

Min mamma om man kan uttrycka det, var en lite "svår person".
Min första lärare från 1-3:an tyckte inte om min mamma, riktigt varför hon inte gjorde det vet jag inte (jag va bara ett barn och förstod inte allt).
Men det gick ut över mig, jag kände ren mobbing från min lärares sida.
Allt från att fälla märkliga på gränsen till otrevliga kommentarer om mig och till mig, suckar, himla med ögonen, fick skäll när det inte va mitt fel, blev alltid vald sist, alltid irriterad på mig, mm
Det va jätte svårt för mig att tala om det här, jag kände ju "bara" att hon inte tyckte om mig och jag hade ju inget att jämföra med.
Först i slutet av 3:an berätta jag detta för mig mamma, men då hade det gått så långt att jag alltid hade en klump i magen varje gång jag skulle gå till skolan.
Mamma blev självklart vansinnig men jag fick gå klart 3:an (eftersom jag ville det) för att gå upp i 4:an där vi bytte lärare.
Då blev allt bättre!

På min lillasyster första förskola hände nästan samma sak.
Återigen så fanns den en förskollärare som inte gick ihop med min mamma, och det gick ut över min syster.
Tex. hon fick sitta med små-barnen och äta, hon tvingades ha galonbyxor på sig ute när ingen annan hade det (förklaringen va att dom tyckte hon hade för fina kläder på sig för att va ute och leka i)
Hon fick inte följa med på vissa utflykter, där dom andra stor-barnen fick, (förklaringen va att gruppen blir för stor mm)
Fick inte ha sin nalle med sig på vilan, om hon inte kunde sova då fick hon ligga själv kvar.
Ja listan kan bli lång.
Min mamma dokumenterade allt, men det slutade ändå med att hon bytte förskola till min lilla syster.
Där allt blev bättre!
Min syster som va väldigt blyg och tyst blev pratsam och glad.

Det är verkligen inte rätt att du och Teodor ska behöva flytta på er, men va uppmärksammad på om han skulle bli annorlunda behandlad på något vis.

Usch.. jag får ont i magen av att läsa ditt inlägg...
hade oxå en sån lärare, på lågstadiet... liknande på förskolan.. vidriga människa... vet inte varför hon va sån mot mej, hon hade problem själv, låg i skilsmässa har jag hört, jag var tyst o blyg men skulle skämma ut mej inför hela klassen mm, det blev man ju ännu blygare o tystare av.. inte vågade jag berätta hemma heller.. hon har satt sina spår...
Det blev bättre när vi fick annan lärare.

Tycker absolut man ska ta upp saker så fort som möjligt med vederbörande även om det är svårt, så det inte blir missförstånd mm, det går ut över barnen.

[sprallos]

Personal som behandlar ett barn illa för att "komma åt" föräldern måste vara väldigt ovanligt, har aldrig stött på det! Skulle snarare vara tvärtom. Om en förälder "missköter" sig såpass att man får en tagg i sidan till dom så upplever jag att man månar ännu mer om just det barnet just pga att dom har denna "svåra" förälder.

Jag tycker man ska vara så rak som möjligt i alla lägen, speciellt när det rör förskola/skola. Det är ju bara vända på kakan....om man själv gör något som retar personalen. Tex * Hämtar sent, Märker inte kläderna, Alltid pratar i telefon när man kommer osv osv osv...Om personalen gick till rektorn och denne i sin tur fick kontakta en för att säga detta/skälla på en. Det skulle inte kännas bra + att man skulle känna att man inte vet exakt VAD personalen sagt om en osv.

Precis så är det ju för dom också, fast detta rör deras jobb, deras levebröd liksom. Om jag gör fel på mitt jobb önskar jag ju att mina kollegor tar det med mig först och ger mig en chans att tänka på dessa saker INNAN man går till chefen som definitivt alltid kommer att se på saken hårdare än den kanske är.
Fast visst, det är både enklare och mindre obehagligt att kontakta rektorn.

[Sweet Honey Pie]

Personal som behandlar ett barn illa för att "komma åt" föräldern måste vara väldigt ovanligt, har aldrig stött på det! Skulle snarare vara tvärtom. Om en förälder "missköter" sig såpass att man får en tagg i sidan till dom så upplever jag att man månar ännu mer om just det barnet just pga att dom har denna "svåra" förälder.

Ja det är möjligtvis att det är ovanligt och man kan ju hoppas på det... men va vet jag... men för våran familj har det vart vanligt eftersom det både hänt mig och min syrra.

För våran del var det nog inte så att dom tyckte synd om oss för att vi hade en svår mamma..
Med svår menar jag att hon va en sån person som talade om va hon tyckte och tänkte, där inget hymlades om.
Utan hade hon synpunkter på något tog hon upp det.
Det i vissa lägen kan uppfattas som en svår person, speciellt när det handlar om någons arbete och vilket jobb man utför.

Jag kan tänka mig att denna tanke har slagit min lågstadielärare vr förskollärare
-Å nej, den där ungens mamma gillar inte jag!

Då har man som barn ett ganska dåligt underlag och förutsättningar för att bli omtyckt.

Alla människor är olika, vissa är bra på att ta kritik och vända det till något positivt , medan andra känner sig negativt kritiserade och går i försvar.
Jag tror det finns alla kategorier av människor oavsett i vilken jobb-bransch man jobbar i, förskolan eller inte, där får man nog göra en egen bedömning av den enskilda individen.

Jag älskade min mamma.. det är inte det, men hon va en person med väldigt starka åsikter om väldigt väldigt mycket.
Samtidigt som jag är stolt över att hon var så stark, kunde jag i vissa lägen önska att hon va lite mer "med görlig"
Hon är tyvärr död nu, och i dagens läge respekterar jag min mamma och hennes åsikter ännu mer.
Även om jag i mina tonårstider hade som mål att konfrontera och ifrågasätta henne så mycket som möjligt.
Jaja.. nu kom jag lite "off track" här.

Jag tycker oxå att klagomålen ska framföras och då med vederbörande först sen evt med rektorn om ingen förändring sker.
Men så ovanligt tror inte jag det är att personen kan ta kritiken fel och bli ännu mer irriterad och låta det kanske gå ut över fel person.
Nu ska man självklart inte förutsätta det värsta, jag menar bara att man kanske kan tänka tanken och va lite extra uppmärksam.

[sprallos]

Sweet honey pie: Självklart finns det puckade människor överallt, även på skolor och förskolor tyvärr. Jag menade inte att på något sätt påstå att din situation inte finns. Men jag vill tro och hoppas att det är ovanligt. Jag har jobbat 13 år i barnomsorgen och visst stöter man på föräldrar man inte gillar. Men jag har faktiskt inte stött på att man medvetet mobbat ett barn för det.
Men jag kan ju haft tur...du har definitivt haft väldigt otur och så får det inte vara...

[grodan]

Jag måste erkänna att jag inte orkade ta samtalen "ögamotöga" Efter att de hade klantat sig så illa på vitans förskola att hon nästan dog. Allergiska reaktioner är inte att leka med, när de senare utsatte henne för samma risk 6 veckor senare skrädade jag inte orden när jag ringde rektorn. Jag grät och skrek och kallade de inkompetenta idioter som uppenbarligen inte kan sköta sitt jobb.
Jag vet av egen erfarenhet hur det är att ha en "svårmamma" min frågade rektorn inför hela skolledningen om han skulle gå på en fest utan byxor.... (ni kan ju anan...)

Men det här är rektorns problem att hantera, orolig, olyckliga föräldrar som möter pedagoger som också bara är människor men de har ett viktigt jobb. De ska inte behandla småbarn som de gjorde med Theodor som har all rätt att försvara sin lillebror, man får inte klanta sig med allergiska barn etc. Man måste läsa in om den här mamman förstår min ton eller om hon tar illa upp. Och min eftarenhet som pedagog är att det är lättare för mig att bjuda in till det samtalet. "Jag uttrykte mig klantigt" "Det blev fel, jag menade att..."

Det vi har fått göra är att kräva samtal med samtliga i personalen, skrivna handligsplaner, "akutakrisplaner" Men det svåra är att jobba på tilliten igen, den finns inte där längre. Snart dags att skola in lillebror och jag bävar..... Hoppas att han inte är lika allergisk.

Men med en lång historia ville jag ha sagt.... Att hon är fel person på fel plats men det är rektorns uppgift att ta ställning och komma med en lösning. Om din upplevelse är att Teodor kommer i kläm så har de problem. De ska lösa det så det känns bra för dig och teo.
Säger jag både som personal och mamma kram på er