Hemska syskonbråk!!

[svartam]

Nu skulle jag verkligen behöva er hjälp för det här börjar bli ohållbart! Vi har ju som ni kanske vet, minstingen 9 månader och våra två äldre barn som är snart 9 och 11. Dom är ju värlens finaste, MEN detta syskonbråket!! Ja, jag vet, syskon bråkar men nu har det blivit som en ond cirkel här hemma. Dom är i luven på varandra titt som tätt. Om skitsaker! Känns mer eller mindre som att det tar över. Mot oss är det ingen större fara, det är just mot varandra. Och det tär kan jag säga. Vi hotar, låter dom vara,tjatar,skäller......med andra ord vi har provat allt och inget hjälper. Inget!!
Det är ju inte speciellt kul, man blir ju på dåligt humör och likaså min sambo. Det känns så tråkigt, vad sjutton ska man göra?? Dom är ju världens bästa...men när dom sätter fart blir dom som små monster mot varann, hemska! För att i nästa sekund bli vänner, sen är det kört. Jag vill gärna ha råd, inte det går över, för som det är nu så måste något göras!!

[svartam]

Ingen som har några kloka råd att komma med
Här är min blogg med busarna förresten... http://www.svartam.blogg.se

[Kali]

fråga på familjeliv istället kanske? det här är ju världens finaste o bästa barnsida men en nackdel är att majoriteten av oss bara har små barn o inte har behövt fundera över den typen av problem ännu.

[Medea]

Tyvärr har jag inga råd att ge. Draken är så liten ännu och syskonet har inte hunnit ut.
Du kommer säkert att få råd om bråken men trafiken kan vara lite långsam på forumet under helger så misströsta ej.

Jag spöade själv skiten ur mina småbröder så fort jag kom åt...

[MinisMamma]

Jag har inte heller råd att ge då min syster har nog provat alla goda råd hon fått. Idag är hennes barn 14 & 15 år (skiljer 1 ½ år mellan dom). Dom bråkar oavbrutet så fort dom är i samma rum..... Och det här har hållit på i många många många år....

[svartam]

Ja, jag ska ta en kik in på familjeliv, har varit en dålig besökare där (man har ju fastnat här)
14 och 15 o bråkar fortfarande...hehehe, får väl hoppas att det gett med sig när dom kommer till den åldern.

[Strumpan]

Jag har klurat på hur min mamma skulle kunnat gjort för att få min syster och mig att sluta bråka, och jag har väl inte kommit på några större idéer tyvärr.

Det bästa jag kan råda om är att det kanske skulle vara bra att sitta ner med ungarna, så att dom får prata igenom bråken med dig kanske?
Sen är det ju otroligt viktigt att vara rättvis, och inte ta någons parti.

(Jag tycker faktiskt fortfarande att jag fick ta lite väl mycket skäll från min mamma kan jag säga. Min syster var en extrem retsticka, och kunde vara riktigt elak, men väldigt smart och duktig på att dölja det. Jag å andra sidan, blev så arg att jag tog till våld istället... Ja ja, du fattar nog .)

Det är nog väldigt svårt det där, man är ju inte mer än människa liksom. Jag ser inte jättemycket fram emot att ha två pubertetsflickor i luven på varandra direkt, men spännande blir det nog .

Lycka till!

[Medea]

Jag kan ta mina bröder som exempel ( dom jag spöade skiten ur ).
Dom började givetvis spöa varandra också och när dom var i tonåren var det inte kul längre.
Båda är över 190 och gillar sport, så dom har uthållighet att slåss ett tag så att säga.
Min bror G är en riktig jäkla pain där min bror M är lugn men ett långt tålamod.
Så...min otroligt dampiga bror G retar gallfeber på M, i dagar, det trappas upp till det får vara nog.
Där smäller det.
G inser liksom att han har gått för långt där han står inne på toaletten med M utanför sparkandes på dörren så karmen flyger åt helv**e.
Både jag och min mor ligger under 163 cm så vi kan inte direkt greppa dom och kräva att dom lugnar ner sig.
Min fromma moder hotar med beväpnad polis tillslut.
Nåväl, det hela slutar med att G får en rejäl omgång rammelbuljong av M, sedan är det bra och över...tills nästa gång.

Kontentan är att dom fortfarande gillar varandra. Det skiljer bara ett år där också så dom är nära i ålder.
Så trots alla slagsmål är dom fortfarande bröder.

[svartam]

Tack för era svar. Här är det ju oxå så att elvaåringen är den lugna, men expert på att reta gallfeber på sin lillasyster som exploderar direkt. Den stora vet ju precis hur han ska få igång henne. och oftast är det ju så det börjar...Vi har suttiti ner och pratat med dom och förklarat hur dålig stämning det blir, ja menar en annans tålamod brister ju tillslut när man hör dom. Och vi försöker allt vara rättvisa, vi säger nog till dom lika mycket.. Det bästa vore ju helt enkelt om den stora sluta reta sin lillasyster, men hur lätt är det när hon är såååå tacksam att reta? När jag tänker ur hans synvinkel då..
Min sambo är ensambarn, (hans mamma fick 7!!!! missfall innan hon fick han) så han har ju egentligen ingen aning om vad syskonbråk är. Däremot jag själv är äldst i syskonskaran, min tre år yngre syster är lugn som en filbunke, min lillebror som är sex år yngre än mig valde såklart mig att reta gallfeber på när vi var små. Eftersom jag tände till direkt..
Det är väl så att det hör till, vare sig man vill eller inte....