Här var en IVF-tråd - Cattis och Lottas gravidtråd! Igen! :D

[Lotta72]

Här kan vi samlas som har erfarenhet av och/eller planerar ivf. Eftersom jag och sambon just har bokat tid för privat ivf-behandling tycker jag det kan vara bra att det finns en sån här tråd. Vet att det finns en till som gärna har en sån här tråd.

Nu hoppas jag bara att jag slipper lämna den här tråden fortast möjligt!!!

[Lillan08]

Lotta72: Det var ju en kanon idé!!!!

[Tigi]

tror du lär lämna den inom kort

[CattisR]

Jag tror nog jag gör min riktiga debut här på vimedbarn nu genom att gå med i den här tråden
Vi försökte ju i två år sist och gick igenom alla utredningar och spolning och inga fel hittades på varken mig eller min man. Under ett halvår testade vi med Pergotime och det gör jag aldrig om kan jag säga! Mådde så dåligt psykiskt. Till slut blev det IVF och vi hade sån tur att vi lyckades på första försöket!
Resultatet blev en lövly liten kille som snart blir 8 månader.
Vi hoppas på fler barn och har kört på utan skydd sen sisådär nån vecka efter förlossningen.. (amningen funkade inte och jag fick tillbaka mensen direkt). Men vi är väl på 5:e medvetna försöket och har som sagt börjat ge upp. Det känns ju som att OM det skulle hända nåt så borde det redan skett liksom.
Härom dan sa mannen att han inte pallar så många försök till utan tycker att vi ska använda oss utav våra frysta små eskimåbebisar, vi har 3 st i frysen. Jag känner likadant. Det tär väldigt mycket på en det här försökandet. Sex på beställning är inte det roligaste.. Saknar det sex vi hade då jag va gravid, det var så kravlöst och bara för att man ville...

Ojoj, jag kan skriva hur mycket som helst känner jag

Är vi fler här på forumet eller är det bara vi två Lotta72?
Är jag den enda här som har ett IVF-mirakel?

[Lotta72]

Så du har en liten kille Cattis! Då får vi hoppas på att eskimåerna mår bra, så grabben snart kan bli storebror!

I torsdags ringde jag och bokade tid för ett första besök på ivf-kliniken. Redan den 24 september ska vi dit. I går när jag kom hem från jobbet hade det redan kommit ett kuvert med information och hälsodeklarationer för oss att fylla i. Vi gjorde ju en utredning via landstinget för två år sedan, så jag vet inte hur mycket som behövs utredas nu. Journalkopior från landstinget ska beställas!

Ja, för er som inte vet hade min sambo och jag tio aktiva försök bakom oss när jag kontaktade landstinget och vi fick göra en utredning. Eftersom jag då var 36,5 år gammal och vi innan våra aktiva försök bara hade använt kondom vid äl så drog utredningen igång direkt. Tre månader senare avslutades den med en spolning (kontraströntgen) och vi blev ställda i ivf-kö. Efter det hade jag bara mens en gång till innan jag blev gravid på femtonde försöket. Alice föddes i oktober förra året och i våras började produktionen av ett syskon.

Jag hade förhoppningen om att det skulle ta sig snabbt den här gången. Att kroppen liksom kom ihåg hur den gjorde för att bli gravid. Första tre gångerna mensen kom tyckte inte jag att det var så jobbigt, men när den kom för fjärde gången började jag ana att det kanske inte skulle gå så lätt som jag hoppades. Då lovade jag mig själv att jag skulle kontakta ivf-kliniken när jag började jobba 1/9, om det inte hade tagit sig innan dess. Jag började alltså jobba i onsdags, och i torsdags kom mensen för sjätte gången. Inte så länge kan tyckas. Men vid dryga 38-års ålder så är tid en lyxvara och vi känner inte att vi bara kan låta månad efter månad rinna iväg.

Cattis:Ingen mer än du och jag som har anmält sig än, men det vore nästan konstigt kan jag tycka om vi vore ensamma om att platsa i den här tråden.
Var är ditt ivf-mirakel tillverkad?

Tigi:
Jag hoppas verkligen att du har rätt!!!

[CattisR]

Lotta, va skönt att ni fick tid såpass snabbt, det är ju bara några veckor dit och lite "lagom" att göra ett sista försök under tiden. Vart ska ni gå nånstans? Förmodligen behövs det nog inte så mycket papper från tidigare utredningar skulle jag gissa på. Jag tror det enda vår klinik skulle ha var kopior på blodprov (hiv etc) och spermaprov (så de vet att det finns spermier, dvs om det behövs ingrepp i bitestikel el inte). Sen frågar de ju en del på första besöket om menscykel, längd och blödningsdagar och sånt. Och så planeras det vilken behandlingsväg man ska gå, korta el långa.

Vi fick hjälp på ivf-kliniken i Falun. De är både privata och lanstingskopplade, men det kanske de flesta kliniker är? Hur som helst så var vi jättenöjda med bemötandet där så det blir absolut där vi fortsätter. Dessutom har vi ju våra eskimåer där och planen är ju att försöka med dem i första hand.
Jag är "bara" 30 år gammal så visst kan andra tycka att vi har tid på oss, men för oss känns det som om man börjar slösa tid faktiskt.
Dina 38 år skulle jag inte va orolig över faktiskt, med tanke på att ni lyckats på egen hand en gång för inte allt för länge sen så borde ju ni ha bra chanser med ivf.

Hmm.. lite småkonstigt tycker jag oxå det är att ingen mer kommer till tråden.. Är det verkligen bara vi här? För här är det väl ändå inte som i verkliga livet, att folk ska låtsas som ingenting och låta andra tro att de inte har några problem?

Jahapp, snart dags att ladda upp för dagens jobb såhär i äl-tider.. suck... Saknar romantik och spontanitet!

[Lotta72]

Aha! Ni är i spermatömningstider! Ja, vad gör man inte... Men det är verkligen inte så kul med sex längre...

När jag pratade med bm på Carlanderska i Göteborg (det är dit vi ska) ville hon att vi skulle be att få journalkopiorna från utredningen, sen får vi väl se vad de vill komplettera med. Jag gissar på blodprov för min del. Eftersom Hs simmare var ok så gissar jag att de inte behöver kolla upp det igen. När läkaren gick igenom utredningen (när det begav sig) sa hon att allt såg normalt ut. I efterhand har jag undrat om det var något som låg på gränsen för att inte vara normalt. Vi får väl se om den nye läkaren säger något om det. En gynundersökning med vul för att kolla äggstockar vet jag kommer att göras, men i övrigt får vi väl se när vi kommer dit.

Det är väl fördelen att gå privat - att det inte drar ut på tiden. Direkt efter läkarundersökningen kommer vi att få prata med bm för att gå igenom medicinering mm. Jag gissar att vi sätter igång proceduren nästa cykel. Nackdelen är att det är så förbannat dyrt. Men det får vi helt enkelt låta bli att tänka på i nuläget...

Korta eller långa vägen...? Har du lust att förklara lite? Vilken väg tog ni, och hur gick det till?

[Lillan08]

Hej tjejer!
Jag tittar in här och läser era inlägg.. Det ska bli mycket intressant att följa er fram till plus!!!

Ang. att ingen mer anlänt hit (än) tror jag kan bero på att vi är ju inte så fasligt många på detta forumet utan är ungefär samma som hängt här ett par år nu... Dessutom är det ju inte förrän nu som det funnits en sådan här tråd.. Mycket bra initiativ tycker jag!!!

[CattisR]

Dagens jobb är utfört.. Nu börjar väntan igen. Hoppet vet jag dock inte om det finns, men konstigt nog brukar det dyka upp lite smygande

Just nu försöker jag se det "positiva" med att inte va gravid. Äta goda ostar speciellt, det var det jag saknade mest under graviditeten. Kom på nu att man borde köpt en flaska vin till helgen, får bli nästa helg

Jo behandlingarna. Korta metoden börjar man typ när man får mens och då direkt med sprutor för att stimulera äggutvecklingen. Långa brukar man börja på dag 21 och då med nedreglering vanligast med hjälp av nässpray i 2-3 veckor tills kroppen är i som liknande klimakteriet. Därefter tar man sprutorna för att sätta fart på äggen.
Vi gjorde långa metoden. Jag vet inte varför de väljer lång till vissa och kort till andra, vore kul att få svar på.

Pengabiten är ju inte det roligaste att tänka på, men när man tänker på vad man förhoppningsvis får i slutänden så känns det som att det kvittar. Idag hade vi diskutionen om våra frysisar och att använda de istället för att försöka själva. Alltså att det kanske är "värt" de ca 9000kr det kostar per försök med dem, istället för att leva med pressen att prestera och ligga på beställning. Ens förhållande har ju oxå ett pris. Svamligt, men du kanske förstår ändå?
Vad kostar det på carlanderska? Det är i Göteborg va?

Hade en tanke att om ingen annan dyker upp här i tråden så kan vi ju flytta över till minbebis där det finns en ivf-tråd. Jag var aktiv i den under förra resan. Har du läst nåt i den tråden? Där finns mycket info ju.

[Lotta72]

Lillan:
Tack för stödet och svaret på våra funderingar om andra "ivf:are".

Cattis:
Vin är gott! Och ost!! När jag var gravid och fick allt för stor saknad efter ost gjorde jag pasta med ädelostsås till middag. Kan väl säga att jag mer eller mindre åt såsen med sked...

Tack för förklaringen av kort och lång behandling. Sprutor oavsett. Tycker inte om sprutor. Kommer inte att klara av att ta själv. Då är det tur att det finns en blivande pappa som inte är så känslig som kan hjälpa till med det...

När det gäller pengafrågan är det bara att stoppa huvudet i sanden. Det är ju sura pengar när man tänker på det. Pengar som vi hade behövt lägga på vårt hus, men valet är inte svårt. På Carlanderska kostar ett försök 30 000. Sen har de något "köp-3-betala-för-2-paket" för 60 000, men hur det fungerar har jag ingen koll på. Det verkar ju lite knasigt att betala 60 000 och så tar det sig på första försöket. Då har man ju liksom kastat 30 000 åt fanders. (Det stod i pappren vi fick att detaljer kring detta fanns i ett speciellt avtal. Ska bli spännande att se vad det innebär.)

Minbebis-tråden har jag sett, men inte varit inne i. Kanske skulle gå in där och kolla oxå. Vill nog gärna vara kvar här oxå. Är lite personligare på något sätt här inne.

[CattisR]

Jo visst är det mer personligt här på vimedbarn, jag hänger gärna kvar här jag med. Får se om jag kommer köra dubbelt och gå med i minbebis-tråden igen när vi kör igång sen. Det visar sig

Pastasås med ädelost är gott! Själv brukade jag baka egen pizza och toppa den med endast ädelostar Mannen tyckte jag va crazy men mmmm va gott det var!!

Angående det där med sprutor så kan jag säga på riktigt att man vänjer sig. Jag va en sån som kunde svimma vid vanligt blodprov och definitivt vid sprutor, men under resans gång med pergotime och blodprov ett par gånger i månaden så blev jag härdad. Trodde inte jag skulle fixa sprutorna, vågade inte prova på kliniken ens när de gick igenom hur allt går till. Men sen när man väl va igång så bara gjorde jag det, för det var ju vägen till bebis ju och då står man ut med mycket. Annars är det ju en bra idé att låta pappan hjälpa till, så blir han automatiskt indragen i processen om man säger så. Min man fick titta på varje gång jag tog spruta om han va hemma, fast han tyckte det var läskigt
Kan tillägga att det är ju inte som en "spruta" som man tar ex. vaccin, utan det är ju en sån där diabetikerpenna med jättetunn nål. Stor skillnad faktiskt.

Jo det där med pengar igen.. Vi skulle definitivt behöva lägga pengarna på huset. Renovera är ju vårt mellannamn Sen har vi en annan pengafråga som blir aktuell, nämligen att om vi blir en till i familjen lär vi behöva bygga om/bygga ut. Vårt hus har rätt stora öppna ytor men bara ett fullstort sovrum och ett litet Men men, finns det hjärterum så finns det stjärterum säger man väl?

Sitter och kollar fotboll med mannen, har inte sett en match på länge men idag tänkte jag att ska jag se EN match så vill jag se en där Sverige vinner, haha..
Nepp, dag att packa lite grejer inför imorn. Imorn åker jag och lillpojken till mina föräldrar och stannar där till fredag. Lär ju bli bortskämd med god mat och lite rödtjut, alltid trevligt

[CattisR]

Hur står det till? Har hoppet infunnit sig än?
Har du fått kopiorna på era journaler? Fanns det nåt "kul" att läsa i dem?

Själv har jag nog lyckats skrapa ihop lite hopp faktiskt. Tycker mig känna lite molande, men det har jag haft förut utan att det varit nåt så det betyder nog ingenting som vanligt.
I tanken är jag redan på nästa försök... Räknar med mens till helgen och lagom den är över till nästa helg ska jag på semester med min mamma men jag hoppas hinna hem igen till nästa ägglossning.
Usch, förstår inte alls hur jag ska klara mig utan mina favvokillar i 6 dagar!?! Men i ärlighetens namn tror jag det är nyttigt både för mig att få koppla av och för mannen att känna på hur det är att ha hela ansvaret hemma. Jag är inte orolig för hur de ska klara sig utan mig, jag är orolig för hur jag ska klara mig utan dem
Semestern går till en stad där ölen är väldigt god så om jag inte plussar nu i helgen så får jag ett fint tröstpris med semesteröl. Det gäller att se det positivt, eller hur?

Planen just nu känns som att köra på nån månad till och sikta in oss på ett FET i dec/jan eller däromkring. Jag ska eventuellt börja jobba någon dag i veckan i oktober, känns nervöst på nåt sätt. Jag fick nytt jobb när jag va gravid och hann precis gå en 2 månaders internutbildning innan jag gick hem på sjukskringning/mammaledighet så jag vet ju knappt vad jag jobbar med Känns väldigt konstigt faktiskt, att ha bytt branch efter dryga 10 år i en tidigare branch. Och allt detta i en tid då livet egentligen kretsat och kretsar kring barnlängtan

[Lotta72]

Hopp, och hopp... Nja, det vet jag inte. Men det är äl-dax om någon dag, så nu kör vi varannandagssex den här cykeln. Känns lite meningslöst så jag kan väl inte påstå att hoppet är på topp. Men det kommer nog när vi närmar oss bim. Om det infinner sig lite molvärk eller att jag börjar må lite tjuvtjockt...

Inga journaler i sikte än. Har de inte kommit med posten på torsdag så ringer jag och efterlyser dem på fredag. Vore ju skönt att hinna läsa igenom dem innan den 24:e.

Attans! A vaknade. Får skriva mer sen...

[CattisR]

Hej hej. En dyster uppdatering. Har inte orkat med att skriva nåt under veckan. Mensen kom alldeles för tidigt, känns rent av aspiss
Dels så känner jag att kroppen inte funkar liksom, har känslan av att jag inte ägglossar. Har spottings och cykeln blir kortare och oregelbunden. Har alltid haft 26-27 dagar förut med nu började blödningen redan dag 23 och förra månaden va den också knas..
Och det här gör att vi missar nästa äl (om den kommer någorlunda normalt) för då är jag på semester... Suck och stön säger jag bara!
Bara hoppas att cykeln ordnar till sig under tiden. Har ingen lust att äta Pergotime, mådde dåligt av det sist. Men det känns jobbigt om cykeln ska strula inför kommande FET, för då kan vi inte göra i naturlig cykel.

Hur känns det inför den 24:e? Vilken dag i cykeln kommer du va i då? Räknar ni med att sätta igång så fort ni får för kliniken?

[Lotta72]

Åh, vad tråkigt när kroppen strular! Innan A blev till hoppade cykeln mellan 21 och 37 dagar (alltid med positivt på äl-test dock). Innan dess hade jag alltid 25 - 26 dagar. Där snittar jag nog nu oxå, men det har varierat mellan 24 och 31 dagar (om jag minns rätt).

På fredag kommer jag att vara på dag 23 i cykeln. Just nu är jag mest stressad över att journalkopiorna från utredningen inte har kommit än. Måste ringa på måndag och efterlysa dem. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför mötet med läkaren på fredag. En del av mig vill sätta igång direkt, en annan börjar tänka att vi kanske ska avvakta någon månad. Det beror nog lite på vad som blir sagt där och då. Jag vill ju inte gå igenom ivf egentligen, är vansinnigt obekväm (närmast fobisk) vad gäller allt som har med nålar och liknande att göra... Sen är det ju det där med pengarna oxå. Kanske avvaktar vi en eller ett par cykler för att ge naturen en sista chans.

Det här med FET i naturlig cykel, innebär det att eskimån sätts in vid tid för äl utan någon annan stimulans vad gäller kvinnan?