Här var en IVF-tråd - Cattis och Lottas gravidtråd! Igen! :D

[Lillan08]

STORT GRATTIS!!!!!

[Lotta72]

Grattis Cattis!

Har misstänkt att han hade tittat ut. Vad skönt att du verkar ha fått en bra upplevelse (bortsett "förlusten" av edan då)!
Det låter dessutom väldigt mysigt att M vill hjälpa till. (Har han fått något namn än, lillebror?) Eftersom A fyller år i samma veva som bebis ska komma ut så har jag skrivit en docka längst upp på hennes önskelista. En som hon kan byta blöjor på och mata osv när jag gör detsamma på bebis...

Ska skriva mer lite senare (Hs tur att lägga A i kväll, då ska jag få lite tid att skriva). Uppdaterar om införandet av nya sovrutiner och aurorasamtal då!

[Lotta72]

Aaaah!
Såg din nya ticker nu, med lillebrors namn. Gulligt!

[Lotta72]

Sådär! Då har barnet och sambon gått upp för att se om barnet kan somna! Sedan i söndag har vi börjat med lite nya rutiner. Jag har lagt A och satt mig i en gungstol som står i hennes rum. När A har krupit ur sängen har jag omgående lagt henne igen. Första gångerna har jag upprepat något i stil med ”nu är det kvällen och du ska sova. Mamma sitter här”. Första kvällen kröp hon ur sängen 53 gånger. Jag pendlade mellan total frustration, trötthet, vanmakt och ibland svårighet att hålla mig för skratt. Andra kvällen kröp A upp ur sängen 14 gånger. Tredje bara en gång, för att i går kväll gå tillbaka till femtielva gånger… Men jag har inte gett mig, och även om det har varit VÄLDIGT nära mellan varven har jag härdat ut. När A väl har somnat har det varit med blandade känslor. Dels känner jag mig som världens sämsta mamma, och dels en viss stolthet att jag lyckades. Nu gäller det bara att härda ut till dess att hon har lärt sig att nu är det det här som gäller…

När H lägger A passar jag på att ta en alkoholfri Mojito och skriva lite här… (Är trött på att bara dricka vatten. Inte för att jag dricker så mycket annars heller, men någon öl eller ett glas vin då och då tackar jag inte nej till.)

Så. Då var lillebror ute då!
Än en gång grattis! (Ser fram emot att vara på andra sidan förlossningen jag också. )
Han kom ett par dagar innan bf med andra ord. När kom M i förhållande till bf? (Eller hur blir det nu, med M och M??? Ska jag kalla killarna för storM och lillM nu?!)
Vad härligt att höra att du mår så bra, och att du känner dig pigg (och smal!!) Men, AJ, det där med svanskotan låter mindre kul… Skönt också att höra att amningen funkar för dig. Jag kommer nog också att ge amningen ett försök, men strular det så kommer jag inte kämpa för att få ordning på det. Kanske blir det annorlunda den här gången. På alla plan. Det du skriver om att barn är olika kan ju onekligen vara på gott och ont. Det är svårt att tro att vi kan ha sån tur igen, att vi får ett så ”enkelt” barn som A igen. Det har ju, med handen på hjärtat inte varit några större bekymmer med henne.

Det ska bli spännande att se hur A reagerar när bebisen kommer. Hon ”vet” att mamma har en bebis i magen, och pratar ofta om det. Tycker om att titta på bebisar på bilder i tidningar, men har säkerligen egentligen ingen aning om vad det innebär. Vi läser Busiga Bebben också. Den boken tycker hon om. Den handlar om Jakob, vars mamma har en bebis i magen. En fullkomligt orealistisk, men charmig, bok om hur ett barn fantiserar om hur bebisen har det i magen. (Finns en uppsjö böcker om Busiga Bebben, men den här är den första, när bebben är kvar i mammans mage.) Än så länge tror jag inte att A har känt bebisens sparkar, eftersom h*n är mest aktiv när A sover. Eller när A är någon annanstans… Eller inte intresserad av att känna på mammas mage…

Aurorasamtalet var bra. Kändes bra att bli bekräftad i att vår förlossning inte var normal, att mycket inte gick enligt planerna. I förrgår träffade vi också läkaren och skrev kontrakt. Nu väger jag mer över mot att försöka mig på en vaginal fl. Har bl a blivit lovad att de lägger slangen till edan i ett tidigt skede så att den sitter på plats när jag väl behöver den. Att, som du, komma in så sent att jag inte hinner få den är något av ett skräckscenario! Om jag trots bedövning inte klarar av att hantera smärtan har jag blivit lovat ett snitt. Eller om jag går över tiden så länge att jag måste sättas igång, eller om jag överhuvudtaget behöver sättas igång. Läkaren höll med om att jag var särdeles svårigångsatt och att jag var väldigt omogen förra gången, och att man i efterhand kanske skulle ha beslutat om snitt i ett tidigare skede, men det är ju lätt att vara efterklok. Och konstigt nog skulle jag nog ha blivit besviken, men på ett annat sätt, om det hade gått direkt till ett snitt förra gången.

En anledning till att jag tror att en vaginal förlossning inte känns så jobbigt längre är nog att jag, som jag skrivit tidigare, redan är trött på att vara gravid. Fr o m idag äter jag två järntabletter om dagen, istället för det normala som är en om dagen. Jag får inte upp mitt hb, och mina järndepåer som var höga vid inskrivningen (179) har sjunkit till 48. Annars var allt bra på bm-kontrollen i förrgår. Sf-måttet var 27 och bebisens hjärta slog med 148 slag/min. Vikten är +8 kg, vilket jag tycker är helt ok, eftersom jag har moffat och ätit som en tok den här gången. Vi får väl se vad som händer efter v30. Det var då jag började samla vatten förra gången.

På tal om fl-läkare och att samla vatten. Det var ju havandeskapsförgiftning som ställde till det för mig förra gången. Sen har jag hört att det både är högre och lägre risk att få det igen, så jag passade på att fråga läkaren i tisdags vad han hade att säga om saken. Han förklarade att om man inte får det vid sin första graviditet är risken lägre vid efterföljande graviditeter (om man inte byter partner), men har man haft det en gång är risken högre, men kommer ofta senare i graviditeten och med mildare symptom. Med tanke på att min hf uppdagades v37+0 förra gången, kan man ju hoppas på att bebisen redan är ute när när en ev hf skulle kunna tänkas att göra entré!

Jag har full förståelse för att du har fullt upp och inte hinner skriva så mycket framöver. Du skriver när du har tid, ork och lust. Så sköt om dig och familjen så hörs vi när vi hörs. Uppdaterar lite här lite då och då (skriver ju inte direkt ner tråden jag heller). Ser fram emot att få läsa mer om ditt liv som tvåbarnsförälder! Kram!

[Tigi]

grattis cattisR !!! =D

[sprallos]

GRATTIS CATTIS!! Jättefint namn också!!

[Nelia]

Stort grattis CattisR!! Fint namn har han fått också!

[HärligaTöser]

Grattis cattis

[CattisR]

Tack allihopa

Det känns som om vi varit tvåbarnsföräldrar hur länge som helst redan här hemma. Visst känns det av att storebror Miro bara är 18 månader, men samtidigt så är det fantastiskt att bli påmind om vilken utveckling och tillväxt de gör under den tiden.
Ja Malte kom 39+5 tror jag det blir, Miro kom tidigare: 38+3. Kan ju säga att den sista veckan var verkligen inte rolig att gå att vänta, kändes mentalt som att vi var på övertid.
Det här med amningen har ju diskuterats i en annan tråd, tänkte skriva nån rad i den tråden nu när jag har ytterligare en erfarenhet. Hade ju sagt innan att jag skulle ge amningen ett försök den här gången men hade det krånglat så hade jag pumpat ur nån vecka och sen gått över på ersättning. När amningen inte funkar är det skitjobigt och då handlar det bara om att komma fram till en lösning så att familjen mår bra. Nu gick det ju bra, iaf hittils, och det är såklart en lättnad. Men visst finns nackdelen med att pappa T inte kan rycka in lika lätt. Kommer nog pröva att pumpa ur så att de kan få nån stund tillsammans och jag kan hitta på nåt med storebror under tiden.

Nu är det dags för amning och gos i sängen. Kram