Gnäll gnäll och mer gnäll...

[Nelia]

Jag pratar alltså om Joel. Min älskade underbara grabb måste gå igenom en fruktansvärd utvecklingsfas eller nåt. Han gnäller konstant! Från morgon till kväll. Inte hela tiden förstås, men jag märker att så fort han har lite tråkigt, eller vill någonting som vi inte förstår så gnäller han och det är så frustrerande att inte kunna hjälpa honom, få honom nöjd, förstå honom, ja ni fattar. Min tanke är att det kan ha med språket att göra, att han kanske tycker det är jobbigt att inte kunna göra sig förstådd? Han babblar ju på hela dagarna, men fortfarande med rätt så obegripliga ord, "joelska" helt enkelt, men vi märker att det är på väg att börja släppa, fast han har inte riktigt nått dit.

Han har ju även börjat komma in i någon trots av nåt slag (2-årstrots kanske?), han tål inte ett nej längre och det är världens bråk om minsta grej. Men det har vi inga problem med, vi löser det rätt så bra. Men gnället är jobbigt alltså, att vi inte förstår varför det är så gnälligt.

Jag måste bara fråga, är det fler 2-åringar här som är gnälliga om dagarna? Eller är det bara Joel? Det kanske är något annat som stör honom, har stört honom i flera veckor, och vi kanske borde prata med bvc isåfall.

[ToToRo]

Jag känner igen detta för knappt en månad sedan

Helt sjukt hur snabbt man förtränger när man väl är ur dessa underbara utvecklingsperioder. Liam försvann för drygt två månader sedan och en liten gnällig missnöjd varelse tog hans plats i drygt en månad. Inget jag gjorde var bra, vi var bara osams, han gnällde och jag hade sjukt kort temperament. Suck, jag kände mig som världens sämsta förälder. Men nu är min son tillbaka och självklart kan han gnälla även nu men inte konstant som det kändes som han gjorde under denna period.

Vet inte om joel går igenom samma fas eller om det är något annat. Hur som helst så kommer det säkerligen gå över och fast det egentligen kanske inte gör saken lättare e det ganska skönt att få gnälla över hur faktiskt tungt och tråkigt det blir när ens småttingar försvinner och blir bebodda av små monster under dessa perioder.

[che]

Det kan man ju föreställa sig själv, vilken frustration liksom. Tänk om ingen fattade vad vi ville förmedla? Ingen, verkligen ingen fattade ett enda ord...Ett stycke livligt barn med massor att berätta o säga om dagen o fråga men ingen som hör. Ingen som förstår...Han måste, precis som alla andra kottar, ha det jättejobbigt. Vad är vi utan vårt språk?

Det släpper nog när som, precis som ovanstående skribent var inne på kan det ju mer eller mindre släppa över ett dygn. Hur häftigt är inte det?

[Nelia]

Tack för era svar!! Det känns mycket bättre nu, att få höra att ni är flera som har haft tillfälligt gnälliga barn. Inte för att det är trevligt varken för förälder eller barn, men att Joel inte är ensam iaf.

Ja, jag hoppas och tror att det kommer att släppa när talet väl kommer. Åh som jag längtar!

[Kali]

jag längtar också till babblet blir begripligt! vi befinner oss i precis samma stadium tror jag, nej till allt + massor av gnäll. fast bara hemma o med oss, på dagis är han förstås en solstråle som alltid! likaså om syrran eller någon av mina vänner är här, då är allt roligt och bra och han är världens charmtroll hela tiden. som tur är så är han ganska lättdistraherad fortfarande och det funkar nästan alltid att sjunga älsklingssångerna så det gör jag tusen gånger om dagen.....

[sprallos]

Här har vi också haft en gnällis...och en utbrottis. Senast idag på tygaffären så flippade han ut. Han hade tråkigt, fick inte pilla på nåt, blev varm osv. Såklart han blev less, men han brukar ändå orka med den sortens påfrestning bra....men inte idag. Det slutade med att han låg på golvet och skrek....Vad ska man göra liksom.

Jag tror definitivt att Joels gnäll beror på frustration....det är samma för Victor. Han pratar också en massa men inte svenska. Han blir jätteless på oss när vi inte fattar. Stackarna...tänk vad skönt det ska bli sen när man kan prata ordentligt!

[moia]

Vincent pratar ju massor och jag tycker det riktigt känns hur viktigt det är att han kan kommunicera med oss. Däremot blir han sur om vi inte gör som han vill. Om han säger "mamma komma legohus" och tar mig i handen så MÅSTE jag följa med, och vill jag sitta kvar och äta upp min middag så blir han asförbannad. Så vi har också en liten ilsken och frustrerad kille hemma många gånger men av lite andra anleningar. Han har stort behov av att det händer saker hela tiden, och dessutom en vilja av stål. Men som sagt, jag tror ändå att språket är väldigt viktigt för småttingarna och att mycket blir lättare när det väl släpper. Jag kan inte ens tänka mig frustrationen som skulle bubbla ur min lille kille om vi inte fattade vad han sa, han skulle bli totalt omöjlig.

[shoegal]

Elis var extremt gnällig för typ två månader sen! NEJ är hans svar på de flesta frågor Jag tycker dock det blivit mycket bättre sen talet lossnade; det var som om någon tryckte på en knapp och nu pratar han riktiga ord och tvåordsmeningar (och ofta treordsmeningar) hela tiden! Fortfarande en hel del påhittade ord (dödskalle ha hetat yumma wing i flera månader) och ibland otydligt, men de flesta orden är riktiga. Nu tex har han precis lärt sig vad ramla betyder så nu låssas han ramla och sen säger han "Esso (han kallar sig själv Esso) ramla" "Esso ramla matta" "Esso ramla ner", som om han provar olika varianter av hur man kan använda ett och samma ord. Men nu spårade jag från ämnet! Som vanligt

Kontentar var nog att han blev betydligt mer tillfreds när han började kunna kommunicera mer med oss.

[moia]

shoegal: Hihi, gulle-Elis! Vincent har snöat in på ordet snubbla ("nubba") och han brukar lådsassnubbla rätt ofta och säga "Ooooj nubba!" Haha!