Fru S + Ellen. 4 månader i dag!

[Fru S.]

Jag orkar inte läsa om alla lyckliga nygravida.
Jag orkar inte läsa om hur man planerar tvåor och treor och fyror och bara vet att det kommer gå bra...

Vi har försökt sedan september och mensen strular och gör ondare än vad den någonsin gjort.

Jag har nu fått tid för undersökning. Måste utesluta att det är något fel.
Naturligtvis väntar jag mig det värsta. Att jag aldrig mer kommer kunna bli gravid.

Självklart missunnar jag ingen att bli gravid men jag orkar bara inte läsa om alla gravida just nu.

Det känns bara så himla hopplöst, flera i min inre krets är gravida med sina tvåor just nu och det känns som om dom bara väntar på att jag ska berätta att vi också är gravida men varje jävla månad så kommer mensen.

Känner att jag måste få skriva av mig här, det finns ingen i närheten jag kan prata med just nu.

[Fru S.]

En annan sak jag tänkt på är att jag inte vill att Gustav ska bli ensambarn.

Jag har alltid drömt om stora, bullriga julaftnar och massor med ungar som springer runt mina fötter.
jag vet att det går att få barn på andra sätt men jag är inte så ung längre så jag blir antagligen inte godkänd för adoption eller IVF. Jag kan inte reglerna så jag vet egentligen inte.

Det finns andra saker jag oroar mig för. Cancer. Tänk om det är cancer jag har? Två vänner till mig har gått bort i vår. En var 29 och en 40. Man tänker mycket så när nåt sånt händer.
Jag vill ju vara med om Gustavs uppväxt.

Så sammanfattningsvis kan jag väl bara säga att jag inte mår så super just nu.

Rädd.
Och frustrerad.


(Jag vet att det sällan skrivs sådana här trådar på VMB. Så jag antar att jag inte kommer få många svar. Man är lite obekväm med ledsna och oroliga människor.)

[Tossy]

Jag lider lite med dig, klart det är oroligt att det inte blir bebis nån gång. Jag tror dock inte att det är för sent, att du skulle vara för gammal, men det är ju svårare ju äldre man är såklart.

Att du går och oroar dig för cancer och annat gör naturligtvis inte saken bättre och det påverkar säkert mottagligheten.

Men att inte oroa sig är ju lättare sagt än gjort!

Skönt att du fått tid för en undersökning! Du ska se att allt ser bara bra ut och då kanske du kan slappna av lite. Förhoppningsvis kanske även få lite hjälp på vägen på nåt sätt så att du också slipper ha så ont av mensen.

Och spy ur dig skiten här, det är rätt och vi finns ju här för dig att älta skiten med

[Sofia85]

En tråd som passar mig det här. Vi har också försökt sen i september, men jag har iofs hunnit bli gravid och få missfall. Jag är också livrädd att det aldrig blir nåt fler barn, främst för att sambon inte ska kunna få några alls egentligen (utreddes i sitt tidigare förhållande) och min kropp strular en hel del nu också, eftersom jag har ammat så länge (ska dock försöka avveckla all amning denna månad för att bättra på chanserna).

Jag känner också stressen när "alla" andra omkring en skaffar tvåan och jag vill inte ha för långt mellan barnen. Dessutom fyller sambon 44 i år och det är ju inte jättekul att ha en för gammal pappa.

Nej, det är tungt faktiskt, så jag förstår dig mycket väl, Fru S.

[CattisR]

Hej Fru S
Jag känner så med dig! Vet hur det känns, vi försökte två år utan resultat och fick till slut vår son med hjälp av IVF. Varje månad går man och hoppas, funderar på om/vad det är som är fel och så ska man dessutom fungera normalt i det sociala livet där alla blir gravida till höger och vänster utan att de knappt försökt.
Det var en väldigt tung period och tyvärr har jag förlorat en del vänner på vägen då det inte är alla som kan hantera "dåliga saker".
Nu är vår son bara 5 månader och jag har börjat få en rädsla över om han aldrig får syskon. Otroligt irriterande är det oxå med folks kommentarer på allt som har med barnafödande att göra. Såna som säger typ " Jaha, blir det syskon på en gång nu eller?" "Vad bra ni planerade så han är född i januari". Eller favoriten: "Vi tänkte att X skulle få syskon i augusti 2011 så vi väntar lite..."

Det är jättebra att du fått tid att kolla upp dig. Kanske kan du bli hjälpt av Pergotime som stimulerar ägglossningen? Ska din man med på utredningen? För mäns kvalitet på sperma kan variera och bara för att den varit bra tidigare så kan man ha en tillfällig försämring. Hur som helst så hoppas jag verkligen att det inte handlar om cancer eller nåt, men jag vet hur mycket man hinner tänka (och hur negativt man tänker) så det är svårt att koppla bort tankarna innan man har gjort undersökningar.

Och kom ihåg att man FÅR va ledsen och arg emellanåt..

[Fru S.]

Tossy: Tack för stödet, vännen!

Mini-mamman: Nej, jag har ingen samtalskontakt. Det är lite krångligt just där vi bor och jag har inte råd att gå privat just nu. Jaghar människor runt omkring mig jag kan lätta mitt hjärta för men ibland vill man inte cencurera sig alls (vilket man lätt gör till nån man har en relation till) och då är det skönt att skriva av sig här.

Sofia85: Vad skönt att höra att man inte är ensam.... Fast det är en skitsits vi sitter i! Vi får försöka peppa och stötta varandra. Ska ni utredas igen?

CattisR: Jag ska bara kolla varför mensen strular denna gången. Om dom hittar nåt fel så hoppas jag domkan fixa det om inte får vi gå vidare.
Det är skitjobbigt med folk som frågar om vi lyckats än. Nyfikna blickar i fall jag eller min man dricker när vi är borta.
Det tycker jag är drygt just nu.

Kram

[SofieLouise]

Förstår att det känns tungt och jobbigt, när vi försökte bli gravida med Theo försökte vi i 10-11månader. Det var tufft och många tankar hann man tänka, sen med tvåan så slappnade vi av och hade heller inga preventivmedel emellan så d gick väldans smidigt Men det är ju så olika det där, en del får kämpa med första andra med andra. Som tur är så lever vi i ett land där det är lätt att få hjälp. Min sambos syster å hennes man är nu gravida efter tredje ivf behandlingen, det är såklart tufft men för de allra flesta lyckas det så småningom. Sen har ni ju ett underbart bevis på att ni kan få barn tillsammans! Ibland tar det bara lite längre tid...
Många kramar å lycka till!

[shoegal]

Jag tycker också det är jobbigt med alla gravidtrådar, men det är för att maken inte vill ha fler barn medan jag skulle kunna tänka mig en till. Jag är samtidigt jätteglad för alla som är gravida med tvåan (trean) men nu känns det som alla som fick barn samtidigt som jag väntar nu två och då blir jag stressad. Alla frågar också när det är dax för syskon och jag har inte lust att svara "min man vill inte" för det känns för personligt, så jag svarar "nja, vi får se". Vilket iofs är sant.

Nog om mig.

Är det länge kvar tills du ska på utredning? Hoppas det är snart så det hela sätter igång, så ni förhoppningsvis får reda på om nått är fel.

Nu vet jag inte hur gammal du är men gränsen för IVF genom landstingen är 39 år. Sen finns det ju privata kliniker med högre åldersgräns. Vissa åker ju till Danmark också, där får ju även ensamstående kvinnor skaffa barn med donator (har en kompis vars syster gjorde det).

Skickar en tröstekram och gnäll på du hur mycket du vill här!

[Öga]

Jag är en såndär jobbig människa som "planerar" en massa. 2:an (3;an?) är tänkt att komma antingen i feb´12 eller juni´12.
Det är mitt svar standardsvar vid förfrågan om syskon.

Men jag oroar mig med.
Tänk om Pluttan aldrig får nått syskon.
Bajstråkigt.
Oroligheten kom efter missfallet. Den lille Plutten som kom ut SÅG iaf normal ut.
Inga cancertankar här dock. Jag koncentrerar mig på tankar som -"tänk om jag fått en massa sammanväxtningar å ärrbildning i livmodern efter k-snittet?"
Puckat.
Jag som annars är en happy-go-lucky-person.
Tänker "fel".

Vad jag försöker säga är, att du inte är ensam.
Men det har du nog förstått- en del respons har du ju fått på inlägget iaf.
Jag hjälpte dig antagligen inte ett endaste dugg.
Man kanske blir lite åt det mörka negativa hållet då man inte kan sova.

[MinisMamma]

Hoppas att det löser sig för dig snart! Det är inget roligt att vänta och se ifall mensen skulle dyka upp eller inte.

Att blir gravid med Noel tog oss 7-8 månader så jag vet vad du menar med det ständiga väntandet. Det är inget roligt och man börjar vända upp och ner på sig själv för att hitta fel som kanske inte ens finns.

Jag har en vän som gav upp om att hon skulle bli gravid. Hon försökte i flera år men insåg tillslut att hon aldrig skulle få barn.

Idag har hon 2 st, en som är 3 år och en som föddes i december.

Det jag vill säga med det är att det kanske kommer när man minst anar det.

Jag hoppas verkligen att du blir gravid snart
Stora kramar från mig, jag håller alla tummar jag har för att det ska ta sig snarast!

[Fru S.]

shoegal: Den 21:a ska jag till gyn. Lite lagom långt bort så jag hinner oroa mig.

Öga: Jisses, kvinna. Jag planerar ALLT jag också. Speciellt hur jag ska berätta för all att vi ska få ett syskon, hur förlossningen ska starta osv osv. Jag har också lite tankar på att min livmoder ska vara kass efter kejsarsnittet.... Så det ska jag också kolla upp.


MinisMamma: Jag behöver verkligen höra solskenhistorier nu. Tack för att du delar med dig! Kram.



Idag är jag måttligt glad på min strejkande kropp. Det kommer nåt ur mitt vänstra bröst. Mjölk eller var eller vad det nu är. Det kliar i bröstet och när jag klämmer på det så kommer det ut.
Min mens varade i tre dagar, den gjorde svinont och nu så är den bara borta. Den brukar vara i 6-7 dagar och bara göra lite ont.
Detta blir bara mer och mer mystiskt. Varför beter sig kroppen som den aldrig gjort?

Dessutom är jag på ett särdeles dåligt humör. Mannen fick sig en avhyvling i går. Hormonerna svärmar runt mitt huvud som en svärm bin.....

[moia]

Jag vill bara skicka över en hel drös med kramar till dig vännen! Jag vet att Gustav kommer bli storebror, det är bara en tidsfråga. Jag tror på dig!

[ullis78]

Att det strular på bebis tillverkningen är lika vanligt som att det inte gör det var det en läkare som sa! Grejen är ju den att strular det så kanske man inte direkt går o skriker ut det till allt o alla, som man annars lätt gör när det tar sig direkt! Därför är det lätt att känna sig ensam, speciellt här ute på VMB med STORA grav o EGO trådar, blir som en käftsmäll!

Barn är det mest meningsfulla i ens liv o går det inte som man vill så finns det inte mycket som är mer knäckande o frustrerande. Denna väntan på ägglossning o sedan på att mensen INTE ska komma, så gör den det o så är det bara att börja om igen månad ut o in. Den känslan kan nog dom flesta relatera till som försökt skaffa barn, även fast det då ändå tagit sig inom ett par månader.

Jag kan oxå bli väldigt provocerad av folk som planerar exakt vilken månad dom ska få barn som nån skrev, har en sån väninna. Jag skulle aldrig våga ta något så förgivet, barn är något man får när det är dax inget man bara kan beställa så!

Jag är övertygad om att Gus kommer få ett syskon! Vad problemet än är så är jag säker på att det inte är värre än att det går o fixa med lite hjälp ifrån läkaren!

Massa kramar!

[CattisR]

Är det mjölk eller var som kommer ut ur bröstet? Om du tror att det är var tycker jag du ska försöka få en läkartid tidigare faktiskt. Be om att få prolaktinet kollat med blodprov. De kan även ta blodprover som mäter progesteron som kan hinta om ägglossningen fungerar som den ska.
Ärr i kejsarsnittsärr är väldigt ovanligt så försök koppla bort det.

Hoppas på fint väder och att du har lite kul grejer att se fram emot med familjen så att du inte "hinner" tänka så mycket inför den 21:a.

[Fru S.]

CattisR: Jag har ingen aning vad det är som kommer ut ur bröstet.....Det ser ut som mjölk. Konsistensen är ganska tjock till en början och tunnare strax innan det tar slut. Jag ska be om de där proverna när jag är inne. jag hoppas också på fint väder och att jag får lite att göra. Har precis slutat skolan och är arbetslös....

Just nu har jag inte alls ont i magen. Bara hormonig och dan. Usch, vad jag skulle vilja känna mig stabil.

Ullis: Kloka du. Tack för ditt stöd. Du har alldeles rätt i att det känns som en smäll. Man blir hemskt avundsjuk och sur, fastän det är människor man tycker så hemskt mycket om som blir gravida och får barn.

Sitamoia: Ett stort gäng kramar till dig också. Min vän.