Första tiden = bära jämt?

[SessaNessa]

Är det meningen att man ska bära runt på sitt barn jämt, jämt, jämt den första tiden? Jag ahr en 4-veckors som absolut inte kan ligga själv... De första 2 veckorna sov hon väldigt mycket och då gjorde hon det själv. Då hade vi tid att äta och göra annat, men sen... hon vaknar direkt om jag försöker lägga ner henne. På dagarna får jag sitta i soffan med henne i famnen eller gå runt och bära henne. Ibland lyckas jag lägga henne en liten stund (10 minuter typ). Det är väldigt frustrerande... Svårt att äta eller göra något överhuvudtaget. Är det normalt eller är det extremt? Jag har köpt en bärsjal som underlättar en del. Men oftast börjar hon skrika om jag inte går runt hela tiden. Det vaggar väl skönt då antar jag... Om det nu ska vara så här - hur länge?

[hellokitty]

ja så va de här med han kan dock sova själv men max typ 30 min på dan så oftast går ja ut för han sover bra ute i vagnen... annars e de till att bära på honom och han är 2,5 månad nu.. vet inte hur länge de "ska" va så kanske tills dom e lite mer med o styr händer osså så kan de ju bli kul med babygym osv.. men jag kan iaf sätta min grabb i babysittern där e han nöjd, om jag sitter synlig för honom hela tiden men de funkar ju o äta o när man ska sminka sig osså men de e ju väldigt svårt o laga mat typ så de har jag överlåtit till min man o lunch blir färdig mat, rester eller möjligtvis nudlar typ hehe..

[minimamma92]

oj, jag behövde aldrig bära runt på natalie på det här viset, både jag och min kille känner att vi inte vill "skämma bort" henne med att gå runt och bära på henne för det blir ju så tungt och jobbigt efter ett tag... så vi har aldrig gått och vaggat fram och tillbaka för att hon ska hålla sig lugn, utan vi har bara satt oss i fotöljen/soffan och gungat fram och tillbaka.. Vilket alltid har räckt för våran lilla dam. Hon har från det att hon var 2 veckor sovit i sin egen säng, och det har funkat superbra

[Sofia85]

Det är alldeles normalt, många bebisar är så. Jag tycker att det absolut enklaste är att gilla läget - bär i sjal eller sele så har du händerna fria. Jag föredrog sjal den första tiden, då känner de sig riktigt nära och man kan dessutom amma i den. Det är lätt att man känner sig extremt låst den första tiden, men det blir bättre! Jag tror på att man ska ge bebisen vad den behöver och släppa på allt annat ett tag. Accepterar man läget känns det oftast lite lättare.

[annapannan]

Vi bar omkring dag och natt i ungefär tre månader. Att inte "skämma bort" fungerar nog bara på barn som inte skriker... Räcker det att man sitter och gungar är det ju klart att man nöjer sig med det. Hos oss var det inget alternativ!

Fortsätt med bärsjalen! Babysitter funkade bra för oss också, enda stället han kunde sova en stund själv i. Skriker hon mycket kanske hon har ont i magen. Testa mjölkfri diet, minifom- droppar, sempers magdroppar.

Lycka till!

[Sofia85]

sorry, läste du att du redan har sjal. När de är runt 1 månad har de en utvecklingsperiod, som kan göra att de blir extra kinkiga och det brukar bli bättre efter några dagar. Annars tyckte jag att det blev bättre hela tiden, allt eftersom. Ju större de blir, desto mer intresserade blir de av sin omgivning och blir då nöjdare. I början gäller det mest att amma mycket och bära mycket för att få ett nöjt barn. Jag skulle säga att mellan 3-4 månader började det bli lite enklare och definitivt roligare. Första tiden är rätt jobbig, men den är förbi innan man hinner blinka!

[thepal]

minimamma92: Jag tror inte att det handlar om att skämma bort. Bebisar och små barn kopplar inte ihop orsak-verkan på det sättet.
Sedan är alla barn olika. Vissa behöver väldigt mycket närhet och andra behöver inte fullt lika mycket.

[Nelia]

Bra skrivet thepal! Man kan inte skämma bort ett barn på det viset. Alla barn är olika. Joel var väldigt fäst vid mig i början och behövde mycket närhet. Inte så konstigt egentligen med tanke på att de legat i en mörk och varm mage i 9 månader, med sin mammas hjärtljud och röst m.m. nära sig hela tiden.
SessaNessa: Det går över så småningom, just nu vill nog din bebis bara få ha mycket av sin mamma nära sig. Det kan kännas jobbigt vissa stunder och då kan det vara skönt med lite avlastning. Kan ni inte dela upp det lite hemma?

[Aurora]

håller med de andra om att det inte är att skämma bort barnet. det behöver din närhet och trygghet och då ska det få det också. det är för litet för att "fatta" annat!

min son är precis likadan som ditt barn. bära och ligga i famnen nästan hela tiden. han sover också i vagnen om jag går en promenad, annars bara korta perioder i sin vagga. Som sagt, sjal, eller själv har jag sele,är guld så man kan göra nånting iaf!

lycka till! vi får nog bara ta och bita ihop!! men de vakna stunderna gör allt värt det, när han är pigg och glad!!

[Fru S.]

Som många skrivit före mig så går det inte att skämma bort ett barn med närhet..... en helt absurd tanke.

Tänk dig själv att ha legat i ett varmt bad med bara några få ljud, för att bli utkastad i en kall värld med inga bekanta ljud alls....

Det är klart att det lilla, lilla barnet längtar efter den enda trygghet den vet, att gunga omsluten av värme och att få höra hjärtljud.

Jag tror på att ge så myclet närhet och kärlek som det bara är möjligt!

Tids nog kommer er bebis bli nyfiken på världen och vilja utforska den alldeles själv.

[sprallos]

Well said Thepal & Nelia (och ni andra).

Man kan inte skämma bort ett barn med närhet absolut inte första 6 månaderna. Bärsele, sjal osv kan underlätta som sagt, men att börja "fostra" tror jag bara skadar mer än det "hjälper". Du får förmodligen en ännu mer skrikig dotter genom att lägga bort henne när hon själv vill vara nära. Det kommer skapa otrygghet och det vill du inte...första tiden är tung, men det blir bättre...Nu kan jag minnas tillbaka och SAKNA tiden han ville vara som ett frimärke på mig...för det är längesen han hade tid..

[ejin]

om du inte har en babysitter så pröva med en sån... Ella bodde i sin när hon var så liten.. vi hade en babybjörn som hade rejält studs o den gick att sudsa med foten... så då kunde man äta och göra div, medan man gungade... o efter ett tag somnade hon in o då kunde man sluta gunga en stund...

[mingan]

Lukas ville också vara nära hela tiden. När han hadde somnat och vi la honom i vaggan, brukade han vakna efter 5-10 min. Fick han ligga i famnen eller brevid mig på soffan, kunde han sova betydlig längre.

Babysittern funkade för oss också. Om han var lite pigg kunde han ligga där lite gran medan jag plockade lite i köket eller fixade lite mat. Bara han kunde se mig. Vi försökte också att hjälpas åt: den ena fixade maten och den andre tog hand om Lukas. Sedan sparade vi mat så att det fanns mat till nästa dag till mig.

Problemet var att hitta tid att äta. Så snart vi satt oss vid bordet blev han gnällig. Då kunde han inte se oss lika bra. Det hända ofta att vi fick äta efter varan. Det löste sig inte förans han kunde sitta i matstolen...

Och som sagt, han kunde sova ligandes på soffan bredvid oss. Ibland räckte det bara jag hadde en hand på honom så han kännde att jag var kvar. Mycket tv tittande blev det de första månader...

Efter 3-4 veckor fick han lite problem med magen, vilket märktes mest på kvällen. Då bar jag rund honom i bärselen. Det var det ända som hjälpte då.

Konstig nog sov han bra på natten de första månader. Han sov i spjälsängen från början och bara vaknade för mat. Det var väldig skönt.

[Kali]

fint ni har skrivit allihopa! bära bära bära ingår för väldigt många första tiden men det är en väldigt kort tid. sjal eller sele är perfekt, när din partner är hemma låt honom bära så du får duschat o gjort annat, fyll kylen med mat som man enkelt kan göra iordning o äta med en hand, tex piroger. o prata med andra mammor med lika små småttingar, telefonsamtal går ju fastän man knatar runt runt runt! det är jättejobbigt men barn strävar av naturen bort från sina föräldrar så så fort din lilla börjar känna sig mer trygg så ska du se att hon börjar utforska världen alldeles själv utan att du behöver göra nåt. det som är bra med små bebisar är att de säger vad de behöver - som mycket närhet - och det är bara att ge dom det så mycket man kan!

[evelinah]

jag tror absolut inte man kan skämma bort sitt barn genom att bära det, låter konstigt. barn behöver ju närhet & alla är olika. det är väl klart man inte behöver bära runt på barnet om det somnar när man sätter sig i soffan med det (?). känner såå igen mej i det du skriver, Mio har alltid velat bli buren mycket för att bli nöjd, kan inte minnas hur länge det höll i sig men.. det var lite frusterande när man ville äta lr gå på toa.. tur att bärsjalen hjälper iaf! styrkekramar*