Förskola/dagmamma disskussion

[Öga]

che sa:
När det ändå är uppe på tapeten men förskolestart så vill jag bara säga, utan att rikta mig till ngn här inne, att jag har tråkiga erfarenheter gällande detta. Det säger ju sig självt att det inte är en optimal situation att skola in det lilla barnet på förskola o det finns en hel del forskning som stödjer detta även om den sällan hålls i ljuset då det inte är riktigt samhällsnyttig forskning. Går inte in på den vidare här men vill bara säga att jag är helt förundrad över hur andra människor lever- fortfarande utan att rikta mig till ngn här, folk har kvar sin dyra bil, sitt dyra boende o åker tom på semester? VA??????


Jag blir alltid lika ställd o svär alltid. I mitt huvud- man vill ju inte förnärma ngn. Egentligen vill jag bara skrika- DET ÄR FÖR HELVETE EN PRIORITERINGSFRÅGA FÖR ER!!!!

Har en ensamstående vän som absolut inte ingår i denna kategori men jag har många bekanta som klagar på ekonomin o anser sig tvingade att börja jobba men ändå har så sjukt jäkla öveflöd. Så jävla skönt ska ni veta att få ha sagt det. Så här på nätet, lagom anonym! Jag förstår inte prioriteringen, byt dyrebilen mot en skrutt, konsumera mindre, handla begagnat o medvetet, ät mer vegetariskt, bo mindre/billigare, upptäck sverige o skit i dyra apheta semestermål på sommaren o jobba mindre, njut mer o värdesätt nuet!


Jobbar 75% men tycker det är för mkt. Försökte gå ner till halvtid men fick inte för min chef pga att "man bara får vara 25% föräldraledig" och "just nu är vi för få i personalstyrkan som det är". WTF!!! Jag blev skitarg och kollar efter annat jobb nu. Det blir dock till att dra åt svångremmen snart för min man börjar plugga till hösten.
Men. Då får det bli så. Jag gillar inte heller att min Plutta ska vara på dagis hela dagarna. Hon har hittills bara behövt vara på dagis 3 dagar i veckan mellan 9-14 pga att maken varit arbetssökande, å den dagistiden ser jag bara som positiv lektid och socialisering med andra barn. =)
Vi längtar efter eget hus men bor i en 2:a. Men vi är mkt med vårt barn =).

[Kali]

kali <3 shoegal

kan inte skriva nu, men imorgon hoppas jag!

[sprallos]

Sofia: Inte visste jag att du bor i Piteå....jag bor ju i Boden.. Vi skulle ta en date på Leo´s lekland nån gång..

Shoegal: Håller med dig *pekar och gör vågen*

[Sofia85]

Sprallos: Ja, det får vi absolut göra! Lily testar nog gärna Leos, hon har bara varit på leklandet i piteå och det är inte så stort.

[Kali]

jakob var strax över året när han började förskolan. alma kommer vara 13 månader när hon börjar. jag hade kunnat vara hemma längre med dem båda. det hade till och med varit fördelaktigt för oss ekonomiskt att vara det (åtminstone tillfälligt)

men jag läser på min drömutbildning. och jag är angelägen om att bli färdig. jag tycker också det är alldeles ypperligt att kombinera studier med småbarn då jag har väldigt mycket mer tid och är mer flexibel tid än om jag hade arbetat. och precis som shoegal skriver, jag vill göra både och. och jag är dessutom övertygad om att det är ett bra val att ha det så.

jag kan ha mina barn på förskolan ca 25 timmar i veckan, i jakobs fall blir det 3 år med korta dagar på förskolan och mycket tid hemma, i almas fall blir det första året som hon kommer gå mindre än de flesta barn. på samma förskola som storebror, givetvis.

men det konstigaste av allt, som aldrig diskuteras, hur kan man överhuvudtaget lämna sina barn på en förskola man inte litar på? även om de är 3 eller 4 eller 5 år när det är dags? när vi gjorde studiebesök på förskolor var det bara ett fåtal vi kunde tänka oss. jag var beredd att vara hemma tills vi fick plats på någon av dem. sen hade vi otrolig tur och fick plats på en helt ny privat förskola med små barngrupper, otroligt engagerad personal och nya lokaler. jag har känt mig 100% trygg med att lämna mitt barn där varje dag. det finns alltid en ledig famn när man kommer på morgonen, alla pedagogerna vet alltid precis vad mitt barn har gjort under dagen, ätit, sovit, lekt. de ringer om de är osäkra på något. de har till och med samma vikarier som mitt barn känner. vi har dialog. när många varit sjuka har de ringt hem på morgonen o berättat det så att vi kunnat välja (eftersom jag som sagt studerar och kan vara så flexibel) att inte gå dit den dagen.

jag tror också det är viktigt att socialiseras in i det som är det vanligaste i vårt samhälle. det betyder inte att jag inte tror att det finns urusla förskolor och att jag tror att barn mår bra av att vara på förskolan jämt. men jag tror att det är ett fint komplement. jag är glad att de dagar jag inte har ork så håller de på och målar och leker med lera och är ute på mullepromenader och tittar på småkryp och berättar sagor och bakar och allt vad de gör. jag är glad att jag på lediga dagar är mer än välkommen att komma dit med jakob och vara med o leka några timmar, och det gör vi ganska ofta. jag är glad att om de skall göra en speciell aktivitet på en av våra lediga dagar så bjuder de alltid in lediga barn med föräldrar och har med korv med bröd även till oss.

jag älskar mina barn men jag tycker inte det är kul att bara vara med dem 24 timmar per dygn, precis som jag inte står ut med min älskade sambo dygnet runt. jag tror på att barn skall vara delaktiga och självklara och med på allt men jag tror inte det är nyttigt att de är centrum i universum. jag lever inte enbart för mina barn, jag lever med dem och de gjorde mitt redan fina liv tusen gånger bättre.

och när det gäller andra barn. vi är inne på sjätte veckan helt ledigt nu. vi har träffat jämnåriga barn 2 gånger som varit planerat. några enstaka gånger har vi lekt med hyfsat jämnåriga barn på gården men då blir det ofta väldigt korta stunder när man inte är synkade med mat/vila osv. så 1 gång i veckan utslaget på sommaren hittills. vore jag hemma på heltid skulle jag säkert kunna anstränga mig mer för att träffa andra barn men inte så att det vore ens i närheten av hur det är på förskolan.

nu vaknar lilltjejen men ja, detta är väl några av mina åsikter!

[che]

Kommer aldrig hinna skriva det jag vill säga....Det stackars barnet gillar INTE att jag sitter o glor här.

Ok, När det gäller det sociala tycker jag vi blir lite, lite hysteriska. Som ngn tidigare sa så finns det öppna föskolor o andra verksamheter o grupper man kan nyttja. De här debatte gäller för mig ett barn under tre. Ett barn runt tre år har ett helt annat lekmönster o en helt annan behållning av fsk som sådan.

För att återgå till det lilla barnet på fsk. Det blir lätt att man mäter kuk i såna här sammanhang o naturligtvis gör man det bästa med den kunskapen man har. Jag vill inte att ngn ser mig som besserwisser eller dömande/anklagande. Dock blir det ju lätt så i debatter som rör känsliga ämnen o som berör föräldrasamvetet extra. Med den kunskapen jag har är det i vilket fall helt otänkbart att mitt barn ska börja förskola (jo, tyvärr tjejer, dagis existerar INTE) innan åtminstone två o ett halvt år.Där ligger min egen personliga absoluta gräns just nu.

Jag har också ett liv, jag är inte bara mamma. Jag trivs inte med att bara vara mamma. Det räcker inte till för mig. Alls. Jag har massa drömmar o ambitioner o vill mkt med min karriär. Jag vill tex starta eget. Skapa en bättre grej inom det område jag är verksamhet i. Jag har dock insett att det inte finns utrymme för två egna företagare i samma familj de närmsta åren. Det skulle helt enkelt inte vara rättvist för vårt barn med två föräldrar som brinner för sitt arbetet kör järnet så som det ju gärna blir. Men jag vill, jag sitter inte alls här o tycker att livet är toppen varje dag. Men för mig är det inte aktuellt när mitt barn är så litet. Man väger ju för o bnackdelar o gör avvägningar. Jag söker stimulans för övrig utveckling på annat håll. O försöker njuta av att vara i nuet med mitt fina vackra barn som faktiskt, hur fånigt det än kan låta, lär mig massor varje dag.
Jag ser ingen som helst nytta med små barn p förskolan. Jag vet inte vad de förväntas insupa som absolut inte kan vänta. Jag har svårt att se att barn vill vara på fsk utan sina föräldrar.


Sofia- någon kommenterade o menade på att tiden du räknar är kvantitativ. Det vet jag väl inte om jag håller med om men för ett litet barn är det kvantitet som gäller framför kvalite. Tre lek o buslandet-besök står sig liksom inte riktigt mot tid. Att få vara länge utan att göra ngt särskilt med en närvarande förälder. Jag förstår hur du Sofia tänker med anknytningen.

Om det finns ngn forskning eller ens en artikel med substans i gällande små barns utbyte på fsk så tar jag gärna del av den. När man säger att små barn har det bättre hemma utgår man naturligtvis från att det är normalfungerande föräldrar som orkar se o bekräfta sitt barn.

När man mäter kortisolet (för att ta reda på stress barnet upplever) ser man att även om barn ser ut att vara coollugna så kan det vara en jäkla aktivitet inombords o vice versa. Hur barnet hanterar stress ligger i hur anknytningen ser ut o vilket mönster barnet följer o anknytningen i sin tur är värdet på hur väl barnet har blivit ombesörjt o fått sina behov tillgodosedda. Barnets första tre år är de som regerar gällande anknytningsmönster. De tre första åren är alltså av stor vikt.

På förskolan kan små barn absolut känna sig trygga o ha anknytning till andra vuxna. Det som man sett är avgörande i det skedet är att det är samma personal, alltså inte stor omsättning på pedagoger som barnet möter.

[lime95]

Vi har valt ett kombi-alternativ i min familj. Vi har vårdnadsbidrag i min kommun, och det har vi ansökt och fått beviljat till han är 3 år. Det är precis som Taweret skriver 3000 kr/månad. Det är jag som är hemma med Eric, men kan kombinera det med arbete. Både jag och sambon har arbeten där Eric kan följa med.
Sambon har eget företag och jag arbetar i affär. Vi är hemma ett halvår i taget, så får vi se hur det fungerar.

[blomman82]

Jag vet inte vart jag ska stå i denna fråga, det är intressant att läsa om era olika åsikter! Jag har alltid tänkt innan att det bästa måste vara att vara hemma med sitt / sina barn så länge som möjligt....
men ju mer jag pratar med bekanta så tycker jag att fler och fler pratar om att barnen får en hel del stimulans av andra barn som är svårt att ge dom hemma.... Fast å andra så de föräldrar (jag känner) som säger så åker inte till tex. öppna förskolan eller gör faktiskt inte mkt alls när jag tänker efter....

Och detta som minimamman pratar om, 10 barn per fröken det låter ju otroligt!
Det är ju en säkerhetsrisk i mina ögon, ännu ett skäl till att vänta så länge som möjligt hur ska de kunna ha tid att ta hand om de mindre barnen som kanske kräver lite mer hjälp med saker?!?

Sen angående det che skriver att det är en prioriteringsfråga.... det kan jag hålla med om till viss del men det är ju faktiskt så att när barnet är 1 år så måste man ju ta 5 dagar i veckan för att inte förlora sin SGI och när dagarna är slut så är de ju slut!!!
Och när dagarna är slut och barnet är över 18 månader är det inte alla arbetsplatser som går med på att man fortsätter att gå hemma...
Ska man hårddra det så kan även arbetsplatsen kräva att man tar ut dar för de dar man ska vara ledig när barnet är över 18 månader och det är ju lite tråkigt att behöva säga upp sig från en fast anställning i dagens läge.
Visst kan jag prioritera bort lyxen i mitt liv och min fina bil, men mitt jobb som jag trivs med ska jag prioritera bort min anställning?

[Taweret]

mini-mamman jag lider verkligen med dig om du inte känner dig trygg med att lämna Teodor. Jag tycker att du ska prata om din oro med personalen, inte för att dom kan göra så mycket men dom vet att du är orolig. Sen så får du väl gnälla lite hos politikerna nu inför valet så kanske det kommer något parti som är beredd att satsa mer pengar i förskolan. Jag förstår verkligen att du låter honom vara där så att han inte tappar kontakten med personal och vänner där. Iom att ni har nattis så har ju du en väldigt speciell situation och måste låta barnen ha god kontakt med personalen så de är trygga.

Jag är väldigt glad att våra barn går i förskola här i Norge. På småbarn har dom grupper på max 12 barn och då är det minst 3 personal och det tycker dom är lite. På storbarns avdelningen så kan dom nog vara upp till 6 barn/vuxen. När dom går över till skolan sen så blir det dock väldigt stora barngrupper redan i ettan vad jag har förstått men så är det väl bara. Sen så får dom ju inte lagad mat på förskolan här i Norge utan måste ha med egen mat och då ofta smörgåsar, det är jag inte så jag förtjust över.

[che]

Mini-mamman
Känns som att du behöver vara med lite på förskolan för att kunna avgöra om det känns ok eller inte. Tio barn per vuxen låter oerhört extremt. Rekommendationerna ligger på max fem per vuxen. Så slag i saken o berätta om din oro o fråga vart du ska gå vidare med den. Personalen själva är ju inte de enda som kan påverka, naturligtvis är kunden, alltså föräldern som "köper" in tjänsten en viktig del i ekvationen.

Blomma
Nu är ju inte just det där med anställning ngt jag är extremt insatt i då jag inte har det problemet men inom mitt område fungerar det så att man har kvar sin anställning, även efter 18 månader, men man kan bli omplacerad. Detta för att det finns regler kring hur länge en person får vikariera för dig.Har jag missuppfattat detta eller missuppfattat ditt inlägg?

Om man nu inte tycker det är av stor vikt att vara hemma länge eller om det förhåller sig så att det är svårt med sgi osv så kan man ju tex gå ner i tjänst. Visst man är ju inte 100% tryggad visserligen. Jag känner mig väldigt ensam i mina tankar gällande sgi, vara hemma o jobb. Jag skiter egentligen blanka fan i min sgi men har ändå bestämt att se om jag orkar o fixar att plugga på distans för att skydda den lite längre. Har ju tänkt flytta till en kommun som har vårdnadsbidrag o då kommer jag ju också vara tryggad. I övrigt så har, med risk för att låta jävligt redig, jag o min man sparat för detta i många år. Min man har precis samma tankar som jag o vill inte att vårt barn börjar fsk innan h*n åtminstone har ett verbalt språk.

[Snigel]

Här är vi två heltidsarbetande och jag själv har dessutom 45 min resväg till jobbet.
Liam började dagis vid 1 år och 2 månader och har successivt ökat tiden där till 08-16. Han är hos mormor o morfar på fredagarna.

Jag tycker inte att det är fel att han har dessa dagar- miljön på förskolan är mycket lugn med bra personal som verkligen bryr sej om barnen och som han tycker om. Han är en blyg liten kille, men vi kan verkligen se hur han blivit mer framåt på ett postivit sätt sedan han började på förskolan i januari!
Och att han dessutom får vara med mormor o morfar en hel dag per vecka är väldigt mycket värt både för dom, Liam och oss.

Ibland har jag funderat på att gå ner i tid, men den ökade stressen som detta skulle föra med sej (av att klara samma jobb på 75-80% av tiden) skulle förmodligen vara värre än att köra på som vi gör.
Vi får helt enkelt se hur det blir när tvåan kommer i mars- om stressen av att få ihop vardagen och att räcka till blir större då så får vi tänka om!
För närvarande har vi bokat upp städhjälp för att se till att vår tid hemma blir så lugn som möjligt. Och så jobbar jag hemifrån ibland, vilket gör att hämtningen kan ske någon timme tidigare. Har nu även lärt mej ta ut mer än tre semesterveckor och det är ju mysigt...

[fru Wahlström]

Jag måste säga att jag vill både äta kakan och ha den kvar! Jag vill jobba och vara hemma med barnen. Men sen är det ju en ekonomisk fråga också, och då handlar det inte om att hålla lyx vid liv utan att kunna betala räkningar som el, vatten och lån...

Men, här gör vi som så att jag börjar jobba två dagar i veckan nu i september. Det känns lagom för mig och jag får även vara hemma och njuta av barnen. Vi har precis denna veckan börjat skola in H, och jag är enormt glad för hans skull att han får börja förskola nu. Det har gått jättebra att ha honom hemma tillsammans med lillebror så det är inte det detta handlar om. Han känns lagom gammal för det nu (2 år i oktober) och jag tycker det är skitkul att han ska få ta del av allt roligt de gör på förskolan! Han kommer gå 5 timmar, 3 dagar i veckan. Alldeles lagom mycket, och när han är hemma så kommer vi gå till Öppna Förskolan och hitta på annat skoj så vi kommer ju ha tid för att göra saker tillsammans ändå!
Lillebror kommer förmodligen börja förskolan när han är 18 månader, men då kommer han och storebror vara på samma dagis och i samma grupp för det är en liten förskolan med syskongrupper. (sen är de uppdelade i små grupper i den gruppen, men de kommer äta och ha sångstunder o dyl tillsammans ändå) Det ser jag som en trygghet med, att de får vara tillsammans på sin förskola och inte säras på där.

Min förhoppning är att jag kommer kunna jobba ständig förmiddag (jobbar på industri) och då jobba 5.30-14.00. Vilket betyder att barnen kommer gå på förskolan från 07.00-14.00 cirka, exklusive lämning/hämtning och att jag är ledig fredagar så de är hemma med mig då. Hur länge det blir så får vi se, men för mig känns det som det bästa av två världar. Jag får jobba och även vara hemma mycket med mina barn för dagen är ju långt ifrån slut när vi kommer hem vid två-halv tre på eftermiddagen, sen att det inte är det optimala ekonomiskt (för det hade ju heltid och två-skift varit), det får jag ta.
Hinner gott och väl jobba längre fram i livet och med tanke på att vi klarat oss på en heltidslön och en föräldralön i två år nu borde vi klara oss fint i några år till utan två heltidslöner!

[sprallos]

Mini-Mamman: Du får väl bara ha honom där 15 tim/v när du är mammaledig eller är det andra regler i din kommun? Så även om det känns otryggt är det inte så länga dagar.

Här är det 15 tim/v och den är till för barnet, inte föräldern. Att barnet ska få "egen tid" utan mamma och bebis där barnet definitivt kommer att stimuleras. Detta är såklart valfritt att nyttja, det är även gratis.
Jag är väldigt kluven till hur jag kommer nyttja vår plats. Jag vill ha den så att jag inte inte tappar hans plats sen när det är dax att höja den till heltid igen, men samtidigt kommer jag avvakta och se exakt hur trist han tycker att det är hemma med mig och bebis. Är han nöjd är jag nöjd...Sen hänger det lite på hur bebis är också. Är det en som skriker hela nätterna så kommer jag gladeligen ta "hjälpen" och ha honom på dagis så att jag kan vila på dagen. Vi har dagis 5 tim/dag 3 dagar/v och F kommer att lämna honom när han åker till jobbet.