Februarimammor 2010

[fru Wahlström]

Angående träning och mammakilon så är jag grymt sugen på att komma igång igen! Har gått promenader hittills men vill gärna köra lite spinning och bodypump och ska nog börja snart.
Först tänkte jag vänta längre men jag är taggad som bara den av någon anledning! Har rätt många kilon att få bort men har ingen panik med det så, har jag många kvar när jag slutat amma så ska jag börja med viktväktarna, har testat det innan och det funkar för mig. Låg ju redan några kilo plus som var kvar från första gravven när jag blev gravid med Charlie, så räknar med att det tar lite tid att få bort dom nu.
Sötsuget är ju mitt problem men har dragit in på godis och fika senaste veckan och det har gått bra, fram tills idag... så nu har jag grymt dåligt samvete för det...

[essa]

fru walström, sknt att höra att du oxå fått amningsångeest, vi verkar vara många som är lite osäkra på amningen. känns som att folk tror jag ska vara expert på att amma nu med andra barnet, men så är det b´verkligen inte! det är mycket och jag menar MYCKET som känns som första gången. jag menar, det här är ju en helt NY person med en egen personlighet osv. jag skäms nästan när jag måste be om råd? så ska det väl inte va?
ikväll provade vi ersättinng, han ville VERKLIGEN inte ha, jag lade honom tätt vid bröstet och ammade honom lite först, sen erbjöd jag flaskan, men FYYY vad han skrek. jag vart jättestressad. sen bestämde sig sambon för att ta kort på det hela!! vad fan!! det gjorde ju att jag vart ännu mer stressad!! jag vet ju att han menade väl, men just då ville jag slå honom på käften, meningen var ju att det skulle vara lugnt och tryggt för Vide när vi erbjöd flaskan.. huga..
sen väntade jag en stund och ammade lite till. sen fick sambon hålla honom och testa flaskan, ocg DÅ ville han ha lite lite litegranna.. Kanske var det för att jag luktar bröstmjölk och han förkniååar inte sambon med det?! kan det vara så? Sen rakt ut, spyr han ner hela sig själv och sambon. ALLT kom upp. Men han vart inte ledsen och verkade inte ha ont i magen. Men han kräkt nästan aldrig annars så då kom ångesten DELUXE! Då började jag gråta (jag förstår dig sisterrose) och kände mig som världens sämsta mamma. jag menar, han behöver ju inte ersättningen för sin egen skull då han går upp i vikt som han ska, utan det var ju för MIN skull. Känner mig självisk och eltt hemsk. Men som föregående talare sa, en glad mamma är en bra mamma, så vi ska försöka imorrn igen.
resten av kvällen har han vart supertuttig jag har typ ammat konstant från klockan 8 tills nu halv 11 då han tillslut somnade.... jisses.. jag är helt slut. nu ska jag ta min efterlängtade dusch och hoppas på sömn en stund innan nattamningen börjar.

Vilken kväll...

[sisterrose]

Ahh, skrev massor och sen snuddar man vid touchbrädan och plötsligt hoppar man till en annan sida och allt är borta. Grrr.

Jag sa typ att jag kämpat för amningen och därför hatar jag tanken på att inte göra det. Jag älskar att amma, och blev definitivt påmind om det efter nattens traumatiska händelse. Det kan vara jobbigt, men jag tittar ner på min son som tuttar på med ögonen stängda, och sen somnar på tutten som om den vore en kudde. Det skulle jag inte byta bort mot tusen sovmornar. Självklart ska man göra det som känns rätt, och måste man sluta så måste man, men för mig skulle det bara kännas rätt om fortsatt amning var en direkt fara för Didrik.

Sötsuget känner jag också igen; jag hade inte mycket sötsug under graviditeten, men NU kommer det tiofalt. Jag bakar massor, speciellt kladdmuffins (men även schweizisk äppelkaka och planerar kiwipaj), som jag trycker i mig istället för ordentlig mat. :/ Jag dricker massor av läsk också. Köpte mer idag, men nu har jag sagt att jag ska bli duktigare så fort den här läsken är slut. Då ska jag inte slösa en massa pengar på skit; bara då och då. Fredagsmys måste man ju ha, men jag hittar fredagar lite här och var just nu...

[johhel]

Stackars dig Essa! Och lilla Vide, det är så hemskt när de spyr så mycket, det har Alice gjort ett par ggr också. Alice är gör kinkig när det gäller temperaturen på ersättningen, det måste vara rätt annars spottar hon bara ut den. Hoppas ni fick sova i natt.

Igår gav jag ersättning sista målet och hoppades att hon skulle sova lugnare, men hon ville bara ha 100 så inatt blev det amning 2 ggr istället för 1 gång som det brukar vara. Ingenting blir rätt känns det som.

Angående mat så tycker jag att jag har problem att hinna få i mig tillräkligt med mat, är konstant hungrig. Men jag har svårt att göra något just nu eftersom Alice är så klängig. Hoppas denna fasen är över snart.

Köpte den där boken som jag blev rekomenderad "Växa och upptäcka världen" har börjat läsa i den och den verkar mycket bra. Man får många aha upplevelser.

[Kali]

jag läser också mer än jag skriver just nu (nåt nytt för mig! ) men det beror på att Alma tycker att den enda bra platsen att sova på är min famn o det är så jobbigt att skriva med bara en hand!

Hur som helst, jag kan nog tycka inte att det är amningshysteri men att det är mycket amningsromantik. dvs det sprids någon bild av att det skall vara så underbart o fantastiskt o fint o mysigt att amma o ingen är förberedd på att det faktiskt är mycket jobb o kan vara ganska tufft! Det tror jag är problematiskt för det gör att krocken med verkligheten blir så hård och många känner sig otillräckliga och dåliga i onödan.

Det är inget konstigt eller exceptionellt att ett spädbarn vill äta hela kvällen. Bröstmjölk förbränns fort och den är magrare på kvällen. Det är tröttsamt att sitta timme efter timme men de flesta barn har perioder när de vill och behöver äta så mycket. Att brösten känns tomma betyder INTE att de är tomma heller. Sprängfyllda är de inte när produktionen anpassat sig om man ammar regelbundet, då blir de bara riktigt riktigt fulla efter att det gått fler timmar än det brukar mellan amningstillfällena. Sen går det kanske inte lika fort o man får en vilt sprattlande liten bebis vid bröstet som stönar o bökar o stånkar o är besvärlig men mjölk finns det oftast ändå. Testa att handmjölka för att testa.

Det som jag tycker är det absolut bästa med att göra detta för andra gången är att jag VET att det är en kort kort tid som snart är över!
Jag vet att hon snart lär sig äta allt effektivare och om några månader så äter hon på tio minuter utan att slaska o inte alls så ofta. Det känns inte så när man sitter där för då känns det som att man är fast i amningsträsket för evigt men det är inte så. Det är kanske 10-12 veckor av ens liv. Sen blir det förbannat mycket enklare!

Oj, nu blev det långt men så har jag ju inte skrivit på länge heller!

Johhel: se till att det finns käcka saker man kan äta med en hand hemma! typ piroger som man bara kan värma i mikron o äta på stående fot om det behövs.

[calorine]

Jag läser också oftare än jag skriver man har ju mer att göra nu än när man var gravid.

Att bli av med gravidkilona kämpar jag redan med. Jag har gått ner 12 men har tio kg kvar som jag absolut inte trivs med. Jag började köra wii fit för två veckor sedan, går och cyklar en del och igår provade jag mig på mitt första yogapass (bara solhälsningarna inget avancerat) sedan typ halva graviditeten :O men det gick bra och det är ju så skönt efteråt så jag ska köra ett pass idag med och lite med hantlar, om jag hinner.

[essa]

tack johel, ja vi fick sova lite sen inatt. puh..

vill bara förtydliga här nu att jag inte ville sluta amma om utan bara ersätta ett mål. jag vet att dom flesta bebisar är tuttigare på kvällarna, men jag måste hitta ngt som passar för både mig och Vide.

idag har han typ sovit nästan hela dan, vaknat ett bar gånger för mat, men nu verkar han piggnat till, hoppas på att kunna hålla honom vaken ett tag nu.
ahh det var svårt att skriva med en arm och fel dessutom, jag loggar in lite senare.

[Sivans]

Angående vikten så gick jag upp ifrån 58 kilo till 69,8 kilo. Sedan tappade jag alla kilo på bara en vecka. Men har sedan lyckats gå upp 3 kilo
Något nöjd var jag på förlossningen när jag ställde mig på vågen och den visade under 70 kilo Nu måste jag under 60 kil igen.

D-droppar får vi från BVC ända tills barnen fyller 2 år.
Här i Nora har vi det väldigt bra med allt som rör barnen!

[Kali]

jag borde kanske också förtydliga, jag menade absolut inte att verka oförskämd eller skriva nån på näsan, alla vet bäst själva vad som funkar för dem!

men tror ni inte att det hade varit enklare om man inte trodde att det skulle vara så fantastiskt?

[Sinus]

Även jag som inte riktigt "hör hemma" i den här tråden måste hålla med Kali om amningsromantiken. Jag kände att det var så lätt och fantastiskt och enkelt för "alla andra". Jag kämpade och grät nästan dagligen i 7 månader. Så här efteråt undrar jag om det var värt det. För lilltjejens skull - ja. För mig - NEJ.
Så visst ska man kämpa lite men inte till överdrift.

[fru Wahlström]

Kali - nej så uppfattade inte jag det i alla fall. Men visst har du rätt angående amningsromantiken!! Kommer ihåg att jag var jättearg på amningsfilmen man fick se när vi var på utbildning på MVC med föräldragruppen. För när H var född fattade man ju rätt fort att så underbart och härligt är det ju inte, särskilt inte i början.. men den där jäkla filmen var bara positiv och tog inte ens upp att det kan vara jobbigt, svårt etc. Dumt tycker jag för man är ju mer förberedd om man vet vad som väntar.
Däremot berättade min BVC-ssk nu när hon var på hembesök i samband med att C fötts, att när hon nyligen hade gått amningskurs uppe i sthlm så hade det kommit fram nya rön att mjölken är inte tunnare på kvällen, som man länge trott. Bebisarna är tuttigare och vill äta oftare då helt enkelt. (förutom Charlie då, han äter och tuttar om nätterna istället...)

sisterrose - oj, jag vågar inte dricka läsk alls nu, och bvc-ssk sa att man bör avstå, kan ge magknip hos bebisen.

Igår var vi på 1-månads koll; Charlie har gått upp lite mer än ett kilo på en knapp månad och vägde något på 4700 gram. 56,5 lång! nästa gång är om två veckor idag; 6 veckors koll och läkarkoll. Sen får vi börja gå på Öppna förskolan!!

[matildab]

Min lilla tjej verkar ha fått ont i magen....
alla dagar ser visserligen olika ut men vi hade det så bra och hon behövde väckas om natten för att äta.däremot var hon knorrig, bökig och orolig under kvällen och åt konstant.
eftersom hon gått upp så mycket i vikt fick jag höra att det var ok att låta henne sova så länge hon ville eller max 5 timmar på natten.
men nu håller detta knorrande på nästan hela tiden och på natten.
hon spänner sig och bökar och det låter som hon har ont.
hon gråter aldrig eller sällan men nu imorse kom det ett par skrik till o med.
hon sov hela kvällen igår men efter första natt målet satte hon igång.
hon somnar om men väcker sig själv med detta knorrande.även om hon sover så håller hon på i sömnen.det går i vågor om 15 min ca.

bvc sk sa visade lite magknipsmassage vi ska försöka med och rekomenerade att inte äta så ofta...hur gör man det när hon vill ha??ibland verkar hon vilja äta och ibland vill hon inte alls ha.

tillägas bör att hon äter på typ 5 min, slaskar och sätter i halsen då det går alldeles för fort och jag har massor med mjölk.

nu vaknade hon igen och verkar nöjd och glad och knorrande har slutat...

någon som har råd att ge???

[fru Wahlström]

matildab - kan ju vara att hon får i sig luft när det blir så när hon äter. lite massage hjälper nog lite, men ger ni henne några droppar, tex sempers magdroppar eller minifom? Det ska hjälpa mot magnkip och gaser i magen.

Äter hon mycket på kvällen kan det ju vara så att hon "laddar" inför natten. Så gjorde H när han var nyfödd, sen sov han precis som din tjej rätt länge om natten. Såg inga problem med det... tvärtom tyckte man ju det var rätt skönt att få några sammanhängandes timmar sömn.

[_esmeralda_]

Jag funderar på en sak som känns lite jobbig och som att andra ska tycka att jag är en dålig mamma för. Skulle vara intressant att höra hur ni resonerar.

För mig är det viktigt att mitt barn så småningom ska kunna sova lugnt och tryggt själv i sitt eget rum. I nuläget försöker vi ha honom i egen vagga inne i vårt rum för smidighetens skull då han äter på nätterna. Tyvärr hamnar han ganska ofta i vår säng ändå efter halva natten eftersom han skriker när jag lägger tillbaka honom i vaggan efter amning. Nu oroar jag mig för att han blir så van vid att sova hos oss att det kämmer bli jättekämpigt att någonsin få honom att sova själv. Hur ska jag gå tillväga egentligen? Det finns ju några olika "metoder" för att få barnen att sova själva, men det känns som att han är för liten för att fatta såna där metoder vid en månads ålder. Första steget känns som att han ska kunna sova i vaggan i vårt rum, samt somna där (nu sover han oftast när jag lägger ner honom). Detta oroar mig jättemycket för det känns så viktigt att detta ska fungera. Men jag klarar inte av att han skriker för länge, då tar jag ju upp honom till slut iaf.

[fru Wahlström]

esmeralda - när de är så här små som våra är så är behöver de mycket närhet och det får man gärna ge dom, man skämmer inte bort dom, och än är det för tidigt för att kunna styra rutiner och beteenden ändå.
När vår äldste son var 3 månader började vi med att han sov hela nätter i sin vagga, när han var nyfödd sov han helt i vår säng, som Charlie gör nu och sen började vi stegvis med att lägga honom ett pass på natten, oftast det första i vaggan för att sen få somna efter amningen jämte mig. Övergången till att få honom att sova i egen säng och så småningom i eget rum (runt 9 månader var han då) helt har gått jättebra för oss. vi lägger honom och säger god natt, går ut och stänger dörren. Så har vi gjort ända från det att han var tre månader.