Får inte jag vara stolt över mitt härliga liv?!

[jässica]

Nu handlar det ju inte bara om mig såklart för jag är säker på att det finns fler där ute som trots att bebisen gråter ibland, blir förkyld och är mammig då o då faktiskt anser att allt är toppen! Som hade en underbar graviditet, förlossning och första tid där allt bara flöt på, där illamåendet inte var så farligt o tröttheten vägdes upp av lyckan av att vara gravid? Som känner ibland att hon nästan skäms över att allt har gått så bra. "Snälla säg att jag får vara glad över det här även om inte du har haft det lika lätt!"

Varje ggn nån frågade hur jag mådde under grav blev jag nervös för jag mådde verkligen såå himla bra! Jag blev glad öve illamåendet för det var ett tecken för bebis. Samma sak när tröttheten slog till. Och jag visste ju att det inte var detta de ville höra. Då ljuger man. Graviditet är jobbigt för alla. Punkt slut!

Jag är en av de lyckliga som hade en näst intill smärtfri förlossning! Jag likställer den med ett tufft bodypump pass smärtmässigt. Fy helv* vad kvinnor blir provocerade av detta! Och jag ser det i deras ögon och måste lägga till "men det tog 32h o det var ju jobbigt, åsså sprack jag mycket o det gjorde ju ont efteråt" bara för att inte dom ska känna sig...ja vaddå?...jag vet inte, upprörda, provocerade.

Klart jag veet att jag haft tur rakt av! Nästa gång kommer allt säkert gå åt helv* åsså blir all nöjda.

Näe jag är inte klar föresten. Varför måste jag lägga till det där i slutet om tur?! Blir arg på mig själv. Varför kan jag inte få tro att min kropp är bättre lämpad än många andras?! Varför måste man trycka ner sig själv ist för att sträcka på sig o vara stolt över att man kan hantera sin skirikande unge på ett sett som FUNGERAR utan att aoutomtiskt säga "mitt barn är så lugnt o snällt". Jag vågar inte ens tänka tyst i mitt huvud att jag kanske varit en bra mamma som gjort henne lugn o trygg för då får jag dåligt samvete-

Jag förstår alla som tycker det varit jobbigt. Som haft det tufft med bebis och graviditet och förhållande. Och jag tycker så synd om dem, jag lyssnar gärna för jag har de tufft ibland också. Men varför vill ingen lyssna när man är glad o stolt?! Då antingen lljuger man eller är man en skrytmåns. JantelagsARSEL! som gör mig ledsen nu. Uppriktigt ledsen för att jag inte tillåter mig själv att vara glad pga rädsla att andra ska bli avundsjuka o provocerde-

Tack för att ni spenderade 15mins läsning på mitt svamel.

[thepal]

Visst får man vara lycklig och stolt över det man gått igenom. Att det dessutom gått hyfsat smärtfritt är väl toppen.
Jag älskade också min graviditet och mådde riktigt bra hela tiden. Förlossningen har jag inte ett endaste dåligt minne av och skulle kunna göra om det när som helst.

Sedan tror jag inte på att någons kropp är bättre lämpad än andras. Smärta och obehag är ju dock subjektiva känslor som du kanske skulle uppleva på ett helt annat sätt om du gick igenom exakt samma förlossning vid ett annat tillfälle.

[Keekee]

Jag måste hålla med om det du skriver... Min graviditet och förlossning gick otroligt bra och jag mådde som en drottning hela tiden, va uppe och sprang runt direkt efter förlossning och fick bara ett litet sår.. aldrig haft problem.
Och min dotter är den snällaste som finns, och jag tycker att det är rena rama semestern för mig.. och skriker typ aldrig, bara när hon är trött eller hungrig, men det går ju över på 1 minut, sen är hon nöjd och bara skrattar åt allt, tillochmed när hon får vaccination.. =)
Min och sambons relation har alltid varit bra men nu är den 1000ggr bättre.. vi trodde först att det skulle vara lite svårt i början, men allt är toppen.

Jag svävar på moln mest hela dagarna.. och livet är underbart =)
Min kompis ska ha barn i juni och hon mår apa hela tiden och haft det jättejobbigt, men jag hjälper henne på alla sätt jag kan och uppmuntrar henne hela tiden..
Alla är olika och nästa gång kan det vara min tur.. och då vill jag gärna ha någon där som är positiv och hejjar på mig fast jag mer än allt bara vill gräva ner mig.

[Eva]

Jag skulle i stort sett kunnat skriva samma text. Jag känner att jag ibland får välja mitt ord när jag skriver på forumet, för att inte verka skrytsam, för det vill jag absolut inte vara. Jag vet att jag är den bästa mamman till mitt barn och jag vet att alla andra mammor är de bästa mammorna till sina barn.

Jag FÖRSTÅR att allt inte är lätt och smidigt för alla. Men jag ger sällan råd åt folk (beror ju på ämne), jag känner helt enkelt inte till situationen och bakgrunden för att tala om för någon annan hur de kunde göra i stället.

Jag har en nära kompis, som är sex år äldre än mig. Hon har alltid varit lite som en storasyster för mig och jag har alltid varit liten i hennes ögon. Hon har en son på 2 år och hennes graviditet och förlossning var sjutusan så jobbig. När jag blev gravid ifrågasatte hon ganska kraftigt hur vi egentligen tänkt. Hon tyckte vi var alltför unga (jag är 22). Under hela min grav. var det ett evigt tjatande hur jobbigt det var för henne. Jag vågade inte berätta hur bra jag egentligen mådde och hur mycket jag tyckte om att vara gravid. Jag fick alltid förvränga sanningen lite. Och så blev det förlossning, några timmar och så var det klart. Åhh, vad allt var fuskigt. Och så har vi haft såååå tur med Marius.

Nu, har nästan varenda en gratulerat oss till tvåan. Alla utom hon. Hon fick säkert största chocken av alla, att jag var gravid igen. För jag är ju så liten. Tjejen ifråga är helt underbar och jag kan ta hennes "storasyster" -fasoner på rätt sätt, men i hennes sällskap kan jag aldrig glädjas fullt ut på tal om barn, graviditet osv.

Jag kan ärligt säga att jag är rädd för hur allt skall bli med tvåan. För man kan ju inte ha "tur" två gånger. Men egentligen är man ju helt dum. Jag menar, vad har man för alternativ om det kommer en "jobbig" bebis. Den går ju liksom bara inte att reklamera. Man är ju bara illa tvungen att ta hand om den och visst, det går ju hur bra som helst. Och hur "jobbig" en unge ändå kan vara, så älskar man ju ändå sin egen unge mest av allt i hela världen.

Tack för att du tog dig tid att läsa mina svamlerier. Kan ju tillägga att livet är orättvist, har alltid varit orättvist och kommer alltid att vara orättvist, vare sig det handlar om bebisar, pengar, jobb eller gud vad som helst!

[Fru S.]

Så vad du menar (och stoppa mig om jag har fel) är att bara för att jag hade foglossning, kraftigt illamående och var tvungen att göra ett akut kejsarsnitt så är min kropp inte gjord för att föda barn???

Men snälla, jag tycker inte det är rätt att säga så.

Grattis till att du hade det jättelätt och att du hade superduper förlossning.

Min son är det bästa, bästa som hänt mig och det var värt varje sekund av den skitjobbiga graviditeten.
Så det klagar jag inte ett dugg över.
Fast det inte var kul just då....

[Fru S.]

Jag måste bara tillägga att jag tänker inte på min graviditet längre. Det var skitjobbigt då och eftersom jag fick det finaste priset av alla så var det ju såååå värt det.

Men smärta och upplevelser av smärta är ju en så enskild känsla att en som hade exakt samma förlossning som du kanske hade haft jätteont.

Och det är väl lite av kvinnors lumaprhistorier att gnälla på graviditet och förlossning???
Att jämföra stygn och sprcikningar och allt sånt.
Det tycker jag är ok.

Jag tycker att jag har det bästa livet förresten, jag ÄLSKAR att vara mamma med allt vad det innebär.

[jässica]

Du är kvinna o framför allt mamma Fru S så självklart är du lämpad att föda barn, var inte alls min mening att såra någon. Jag menade att det egentligen är synd att jag som så många andra måste säga att vi hade tur hit o tur dit som för att släta över vår lycka med sänkt huvud. Självklart hade min kropp bättre förutsättningar att bära ett barn (bära, inte bära fram) än de med foglossning, kraftigt illamående osv. Det var ju därför jag mådde så bra. Där lååååångt ifrån sagt att jag blev en bättre mamma än dem för det, inte sagt att jag är mer kvinna, mer hälsosam, mer vältränad, osv än andra. (Jag är både tjock och otränad faktiskt). Bara så det är. Men det får jag inte vara stolt över annat än i garderoben för då blir folk ledsna och jag känner mig som en mobbare.

Vet inte hur jag ska förklara bättre.
Om du vill ha en ganska dålig liknelse men som med lite tanke blir ganska bra. Precis som elitidrottare lättare klarar av att bli elitidrottare pga deras medfödda unika fysiska förutsättningar har vissa kvinnor lättare att bli gravida och/eller lättare att vara gravida. De har det helt enkelt lite lättare. Men det gör varken dem eller andra till bättre eller sämre människor.


Anledningen till att jag fick en smärtfri förlossning berodde enligt mig på 1)en jävligt bra läkare som var duktig med sugklockan 2)ett bra stöd från sambon. Jag tar inte åt mig äran men känner mig ändå tacksam över mitt livs lyckligaste dag. Så absolut har det med mycket psykiskt men det är ju "mitt" psyke såväl som "min" kropp så jag borde nog få vara nöjd där också...

Sen som eva nämnde, nästa gång kanske det skiter sig för mig. Men jag ska göra mitt bästa för att glädjas med andra o inte ta det personligt!

Förlåt åter igen alla ni som kände er trampade på tårna. tycker bara att alla de som haft det lätt borde ha rätt till lika stort utrymme som alla de som haft det tufft.

[Fru S.]

Bra, Då var det som jag trodde....

Anledningen till mina besvär vid graviditeten är att jag har en så sjujäkla massa hormoner. Ibland är dom bra ibland inte.

Och naturligtvis ska alla ha rätt till att gilla sitt liv!
Vilket du redan vet. =)

Jag hoppas att nästa graviditet blir lite lättare..... och att jag får känna det där häriga med att föda fram ett barn, för det kännee jag mig ( fortfarande) lite snuvad på.

[zettan]

absolut ska man få säga att allt gick bra å absolut ska man få skryta. Dock så kan man ju tänka sig för så att det inte blir allt för mycket . Å i mitt fall så tänker jag alltid efter innan jag säger att jag mår bra för jag har en benägenhet av att just då bli sjuk när jag har sagt det *suck*

Vad jag har föståt så hade jag en väldigt lätt graviditet trots det ständigt kräkandets(hatar att spy) ,järnsmaken i munnen så allt smakade pekka, å den ständiga tröttheten(jag älskar att sova men det var till och med lite för mycket för mig)förlossningen gick väldigt snabb och jag till och med vågade ta bedövningssprutan. sprack bara pyttelite och sydde bara ett stygn för att det inte skulle läka i hop fel där nere. Min som är helt underbar en riktig liten solstråle som trots feber är full av energi. Att sluta att amma gick som en dans och jag kan nog inte klaga på något alls förutom denna förbannade feber å förkylning som jag oxå har drabbats av *suck*
Jag brukar skämta att jag får väl all jäkelskap i tonåren , men man ska inte måla fan på väggen *L*

[Trisa]

Skryt på allt vad ni kan! Det är underbart för mig, som hade en fantastisk graviditet och förlossning men har en tuff start med dottern, att höra att det flyter på för andra.

Ibland snöar jag in på det som känns jobbigt just nu så jag undrar hur "folk" (andra föräldrar) orkar. Och HUR kan man tänka sig att skaffa nr 2??? Därför är det skönt att se att det kan vara underbart och flyta på och så småningom, när vi kommit i skutan igen, så kanske det blir en 2a ändå!

[Snigel]

Jag känner igen det du skriver. Har själv valt att inte "hålla tyst" om att både graviditeten och de första månaderna varit lätta, trots att jag märkt att det kan provocera. Jag tycker inte att jag har något att skämmas för, och om någon blir provocerad är det den personens problem och inte mitt. Varför skulle man ha mer rätt att ta upp problem än solskenshistorier?!

Min förlossning var j-lig men jag har inga som helst problem att glädjas med dom som haft en lätt förlossning. Tvärtom: jag kan ju använda deras förlossningar som målbild nästa gång! (Även om jag själv faktiskt tror att vissa andra kvinnor ÄR mer lämpade för själva förlossningen än vad jag är- men jag är bra på annat...).
Att min bebis hittills inte haft kolik, sover hela nätterna och äter bra borde väl därmed också visa att det finns hopp för den som har det jobbigare?

[Redhotwera]

Synd att du träffat på massa människor som anser att graviditet och förlossning är nåt man måste ha negativa saker att säga om.
Jag var lycklig under graviditeten och hade en bra graviditet men jag fick aldrig höra nåt när jag sa att jag var lyckligare än nånsin.
Min fl tyckte jag gick jättebra och sa strax efter han kommit ut att jag kan absolut tänka mig att göra detta igen. Det har jag aldrig heller fått höra nåt om. Förutom: så skönt för dig och vad bra.

Var glad över att det gick bra

[jässica]

Men guu vad skönt att höra att fler än jag fått sånna reaktioner och känner som jag ibland. Skönt också att höra som du Redhotwera att du aldrig märkt av nån negativitet. Kanske beror på verm man umgås med? Jo jag kände också så efteråt. Vad nästan lite chokad fö rjag var heelt instäld på att känna "aldrig mer bebis":)

[Trisa]

Det är himla intressant att ni lyfter fram det här ämnet, otroligt fascinerande att man kan provocera människor med positiva upplevelser av detta slag!

Kan det bero på att vi lever i en gnäll-kultur där det är inne att klaga på det mesta i tillvaron? Och att det sker i ett land som Sverige - ett av världens bästa länder att leva i ur så många aspekter... Vi har så otroligt mycket att vara TACKSAMA för!!

Tänker bara på all fantastisk hjälp vår lilla familj GRATIS har fått av div barnavård hittills - då är man glad att man betalar skatt!

[Johanna H]

Ja det har alltid stuckit folk i ögonen om man sagt att man är lycklig! Just det där med att då "ljuger man" är ju en klassiker!

Jag tycker absolut man ska kunna säga att man är lycklig, och ändå bättre är ju att känna att själv att man är lycklig, då har man ju uppnått en enorm utveckling. För visst har vi anledning att vara lyckliga! Det är en otrolig upplevelse att få bli mamma vare sig graviditeten var lätt eller svår. Sen är ju alla skapta för att kunna föda barn bara man är kvinna. Däremot så är en graviditet ett litet lotteri, där ibland man kan få en väldigt lätt förlossning och ibland en svårare. Detta med att man skulle vara "mer lämpad" är inte helt riktigt för jag har haft 3 svåra och en smärtfri! Jag har mer eller mindre haft olika komplikationer och med Ida så gick jag inte sönder, inte hade jag ont så som med de andra.

Men jag tycker som sagt att det är bra om man känner att man är lycklig och ibland tror jag nog att det handlar om ren och skär avundsjuka då folk inte unnar varandra att säga och känna vissa saker utan att vara "skrytsam"

Skryt på alla mammor..tiden går allt för fort och snart sitter man där och vill ha tillbaka tiden som gick! Det är värre det! Njut idag och se möjligheterna i varje dag som kommer..