Får inte jag vara stolt över mitt härliga liv?!

[anettejohansson]

Självklart att man ska kunna tala om att man e lycklig likaväl som tvärtom!!

[LinaA]

Nu handlar det ju inte bara om mig såklart för jag är säker på att det finns fler där ute som trots att bebisen gråter ibland, blir förkyld och är mammig då o då faktiskt anser att allt är toppen! Som hade en underbar graviditet, förlossning och första tid där allt bara flöt på, där illamåendet inte var så farligt o tröttheten vägdes upp av lyckan av att vara gravid? Som känner ibland att hon nästan skäms över att allt har gått så bra. "Snälla säg att jag får vara glad över det här även om inte du har haft det lika lätt!"

Varje ggn nån frågade hur jag mådde under grav blev jag nervös för jag mådde verkligen såå himla bra! Jag blev glad öve illamåendet för det var ett tecken för bebis. Samma sak när tröttheten slog till. Och jag visste ju att det inte var detta de ville höra. Då ljuger man. Graviditet är jobbigt för alla. Punkt slut!

Jag är en av de lyckliga som hade en näst intill smärtfri förlossning! Jag likställer den med ett tufft bodypump pass smärtmässigt. Fy helv* vad kvinnor blir provocerade av detta! Och jag ser det i deras ögon och måste lägga till "men det tog 32h o det var ju jobbigt, åsså sprack jag mycket o det gjorde ju ont efteråt" bara för att inte dom ska känna sig...ja vaddå?...jag vet inte, upprörda, provocerade.

Klart jag veet att jag haft tur rakt av! Nästa gång kommer allt säkert gå åt helv* åsså blir all nöjda.

Näe jag är inte klar föresten. Varför måste jag lägga till det där i slutet om tur?! Blir arg på mig själv. Varför kan jag inte få tro att min kropp är bättre lämpad än många andras?! Varför måste man trycka ner sig själv ist för att sträcka på sig o vara stolt över att man kan hantera sin skirikande unge på ett sett som FUNGERAR utan att aoutomtiskt säga "mitt barn är så lugnt o snällt". Jag vågar inte ens tänka tyst i mitt huvud att jag kanske varit en bra mamma som gjort henne lugn o trygg för då får jag dåligt samvete-

Jag förstår alla som tycker det varit jobbigt. Som haft det tufft med bebis och graviditet och förhållande. Och jag tycker så synd om dem, jag lyssnar gärna för jag har de tufft ibland också. Men varför vill ingen lyssna när man är glad o stolt?! Då antingen lljuger man eller är man en skrytmåns. JantelagsARSEL! som gör mig ledsen nu. Uppriktigt ledsen för att jag inte tillåter mig själv att vara glad pga rädsla att andra ska bli avundsjuka o provocerde-

Tack för att ni spenderade 15mins läsning på mitt svamel.

Vad jag inte fattar är alla dessa idioter som säger: -Du vet ju knappt hur det är att föda barn... om man säger att det tog 5½tim allt som allt. Och sen när "ungen" visar sig vara hur snäll och smidig som helst... ja då vet man inte hur det är att ha barn heller! Jag har BARA haft TUR! Att "ungen" är harmonisk och glad 98% av tiden är även det ren TUR! Och har INGET att göra med att vi som föräldrar kanske lyckas tillfredställa hennes behov på ett passande sätt... Nu menar jag INTE att föräldrar till "besvärliga barn" är på något sätt sämre på föräldrarskapet än vad vi är som har harmoniska barn! Men ren TUR tror jag inte på! Hade vi varit dåliga föräldrar som inte gett henne vad hon behöver, ja då hade hon inte varit så himla glad och positiv jämt och ständigt!

SJÄLVKLART ska vi som haft det liiite bättre än många andra få vara glada över detta! Så alla som tycker att vi BARA haft tur och inte "vet hur det är att föda och ha barn"... håll tysst!

Oj oj, vad jag eldade upp mig nu! He he! Sorry, men jag har fått höra det där alldeles för många gånger! Jag hade ingen plätt lätt graviditet... Men å andra sidan "nös" jag ju bara ut bebisen och sen har allt varit "frid och fröjd"....

[viktoria.ö]

Oj! Jag som har helt motsatta erfarenheter! Jag mådde piss under graviditeten och kan nog ärligt säga att de är de sämsta 9 månaderna i mitt liv! Foglossning, halsbränna och illamående. Och oj vad jag fick skämmas om jag råkade nämna detta för nån! Att va gravid är ju den finaste perioden i livet och man bara SKA sväva på rosa moln!!! (fick jag höra mer än 1 gång) När skrutten väl va född så var de vakande nätter, mjölkstockningar och diverse amningsproblem så nä jag svävade inte på rosa moln och tyckte inte att mitt liv va det lättaste då heller. Och samma sak här, många snea blickar på en nybliven mamma som inte påstod att allt va underbart! Trots detta så är ju min lilla grabb det bästa jag har och jag skulle göra om ALLT hur många gånger som helst för honom!!! Sen hade jag en väldigt lätt förlossning och det skryter jag gärna och ofta om istället Och har aldrig fått några negativa reaktioner. Jag anser mig ha haft TUR med min förlossning och tackar min lyckliga stjärna över att jag har hög smärttröskel och breda höfter Hehe nä jag vet att det inte ska ha med saken att göra hur breda höfter man har men jag vill ju gärna tro att detta aber som jag har levt med sen tonåren ska ha gjort nån nytta!

Sen en liten sak till. I mina ögon så låter det lite som att man tycker att det är föräldrarnas fel som får ett barn som inte är tyst och "snäll" när man säger att det är ens föräldraegenskaper som gett ett barn som är det. Jag har en vän som har tre barn. Första barnet sov nätterna igenom från start medans den andra varit en vilde som inte sov en hel natt förän han va över året. Tredje barnet nått mellanting. Alla tre har fått samma förutsättningar med samma föräldrar men har från start haft tre helt olika personligheter.

[evelinah]

jag tycker absolut man får vara stolt.. jag tycker man får skryta hur mycket man vill om man haft en bra graviditet & så vidare. exakt lika mycket som dom som haft det jobbigt får prata om det! =)

jag hade en helt underbar graviditet.. mådde prima hela tiden! vilket flera verkade tycka var konstigt.. jag gick lååånga promenader & cyklade ända till stan när jag var gick övertid ja, jag mådde som en prinsessa helt enkelt. jag gick över 12 dagar men tyckte ändå inte det var särskilt tungt, då sa alla att "åhh, så jobbigt det måste vara". Nepp.

& jag är STOLT över mej själv att jag klarade av en förlossning på bara lustgas då jag inte hade tänkt det från början (hade inget val, då jag var 10 cm öppen när jag kom in med krystvärkar) när man säger det känns det också som folk tycker att man skryter. det känns ibland som att en graviditet & en förlossning ska vara jobbig.. iofs gjorde förlossningen tok-ont, men.. jag är ändå stolt över mej själv.

däremot kan jag tycka första tiden var lite jobbigare.. trött, ont & alla som ville komma på besök. nästa gång vill jag ha iaf en vecka ifred, har jag bestämt. Mio hade mycket magont & jag grät som en tok.. så, ja.. där fick jag igen lite

man vet ju inte hur nästa grav & förlossning blir.. känner mej lyckligt lottat om den blir lika bra! =) tycker vi alla mammor ska ha en stor eloge, vare sig vi haft det jobbigt eller mindre jobbigt..

[smrris]

Lite konstigt ordval - skryt? Att berätta om sina upplevelser skulle jag kalla det.Tänker själv tvärtom. Om allt gått så lätt är det väl inget att skryta över? Skryt är det väl när man talat om vilka jobbiga saker man klarat av, som ingen annan vet hur det är, eller skulle klara lika bra?

Självklart ska man vara glad över allt som varit lätt, men så klart det har med tur att göra. Själv dog mitt första barn i magen i v22, och mitt andra föddes i v28 och mår jättebra nu. Vi stannade i två månader på sjukhus, kämpade tre för att få amningen att fungera, och väljer nu att fokusera på det positiva. Har samma känsla som en del av er skrivit att folk tror man ljuger när man säger att det är underbart att vara mamma, älskar att inte jobba, inget är jobbigt just nu. Har inte heller upplevt några graviditetskrämpor, fast det var tydligen havandeskapsförgiftning som orsakade det som hände. Otur! Fanns inget jag kunde göra för att påverka eller ändra det. Allt jag gått igenom känns i efterhand som ett ynka futtigt litet pris att betala för att få det mest underbara som hänt mig! Inget som jag kommer att göra misstaget att ta för givet. Jag tar vara på varje underbart ögonblick oavsett om det innehåller söta små joller och leenden, blöjbyten med fulla blöjor eller magknip och skrik. Har aldrig varit lyckligare! Och ja - jag HAR haft tur som får uppleva det här!

[trudy]

Självklart får du vara stolt över ditt liv. Ingen har rätt att nedvärdera det du har att säga om ditt liv. Känns allt kalas, så får du säga det.
Har själv vart med om lite dunster. Jag hade inge illamående, inga cravings, kunde röra på mig och hade massa ork under min graviditet. Så fort någon frågade hur det hade vart och jag svarade som det va, så fick jag alltid höra att så bra kan det inte ha vart. Eller alla har cravings så sluta hjug. Så strunta i alla andra. Du vet bäst hur ditt liv är och hur du ser på saker och ting.

Sjung ut om din lycka och är det någon som gnäller, så sjung änu höger. För lycka är något man ska ta vara på.

Ha en kanon sommar!!!