Eget rum, när?!

[gangsterflickan]

Jag vill börja med att skriva att jag älskar mina barn väldigt mycket och tycker mycket om att ha dom nära. så ni inte tror något annat.

Men när kan man låta dem sova i ett eget rum? Finns de något som är för tidigt?
Och vad bör man tänka på med rummet?

Jag har börjat fundera över att låta Jonna sova i eget rum nu, dels för att vi ska få sova bättre och dels för att hon ska få sova bättre.
Sambon jobbar ju shift och åker eller kommer hem mitt i natten så de stör ju lite grann.
Alvina sov i eget rum från 3 mån ålder och de fungerade jätte bra.
Jag får dessutom lättare för att ge henne mat om jag inte sitter i min egen säng för då somnar jag nästan!

Jag har inte haft Jonna i sängen alls för risken av plötslig spädbarns död så hon är van att sova själv i liften vi har.
Sedan tror jag att de kan vara bra att börja tidigt då de fortare vänjer sig att sova själva och slipper genom gå de när de är äldre och kanske kommer tycka de är läskigt.
Nu tycke jag de inte är dåligt om man väljer att ha barnen i samma rum eller i sin egen säng länge, de är upp till var och en och jag dömer inte.
Men de passar inte mig helt enkelt.

Men vad anser ni och hur har ni gjort/ hur gör ni?

[milla]

Båda våra har börjat sova i eget rum efter 2 veckor (första 2 veckorna sov dom i egen säng bredvid vår säng). För oss har det fungerat jätte bra Prova i nån eller några nätter och se hur det går,det viktigaste är ju att det fungerar för er... Lycka till

[gangsterflickan]

mini-mamma, låter jobbigt att du rasade så men skönt att du kunde gå upp igen.
Hoppas du slipper de denna gång.
Vi har ganska lyhört här hemma men jag har endå tänkt ha baby vakt så man är säker att man hör. Sedan är ag sådan som vaknar när de är minsta ovanliga ljud
Så har jag tänkt att hon ska få sova i liften i sin säng först för att vänja sig och då är de dessutom lätt att bara lyft med den tillbaka om de behövs.

Milla, låter ju bra de!

[Taweret]

gangsterflickan jag säger som milla att ni får pröva er fram. Det går säkert jätte bra och låta henne sova i liften som hon är trygg med i början blir säkert bra.

[moia]

Vincent har sovit i egen säng hela tiden, men i vårt rum fram till nu för ett par veckor sedan. Jag brukade ta med honom ut till soffan när jag ammade på nätterna. Tyckte det var obekvämt att ligga och amma + att jag inte gillade att somna i sängen ammandes. Vi flyttade ut Vincent så här "sent" eftersom hans rum ligger på andra sidan lägenheten vilket är en bit bort. Jag kände mig inte trygg med att ha honom så långt borta tidigare. Nu är han så stor att vi kan ha dörren till hans rum stängd, och när han vaknar på natten så kan han öppna den själv och komma till oss. Än så länge får han sova i vår säng resten av natten (han kommer oftast runt midnatt eller strax innan) men när han blivit mer van vid sitt eget rum så ska vi gå tillbaka med honom. Det fungerar helt enkelt inte att han sover med oss när en liten bebis också ska vara där.

Jag tror nog på ett sätt att om man har möjlighet och känner sig trygg med det, att det kan vara lättare för barnet om det flyttar ut tidigare innan det egentligen förstår så mycket. Ju äldre barnen blir desto mer vet de ju hur det brukar vara och hur de vill ha det. Gå på er känsla så kommer det bli så bra det bara kan. Alla har olika förutsättningar, och det är ändå vi vuxna som måste ta besluten (oftast, hrm). Sedan kommer det nog alltid perioder när barnen behöver mer närhet på nätterna, så räknar med att periodvis ha barn sovande i min säng i måååånga år framöver. Fast helst inte hela tiden. =)

[Maiyah]

Kaspian sov i egen säng från början och bytte till eget rum runt 5 månader. Cera sov i vagn i vårt rum till ungefär samma tid, för båda har det varit några veckor efter jag slutat amma på nätterna. När jag varit säker på att de sover utan att behöva äta på natten har vi flyttat, först Kaspian till eget rum och sen Cera till hans rum. Det har fungerat kanon, i princip aldrig några problem.

Just nu har KAspian lite svårt med sömnen, vaknar ofta på natten och är ledsen så att vi får trösta. Men Cera har hitills aldrig gett ett ljud ifrån sig när det händer.

Så jag rekommenderar verkligen delat rum! Det är så mysigt att lägga dem tillsammans och höra dem ligga och tjattra lite när man stängt dörren. Båda mina barn sover i spälsäng fortfarande och vi har aldrig samsovit.

[Redhotwera]

Penny sover i våran säng. Jag vill ligga och amma och vill inte gå upp utan bara kunna somna om så fort som möjligt. Men vill du gå upp och amma och alla sover bra i varsin säng och rum så är det bra för er.
Jag saknar att ha eget rum men jag tycker det är så kort tid ändå.

[vildasol]

Jag är av uppfattningen att alla sover bätter om man inte stör varandra. Axel fick flytta in i sitt rum när han var 6 månader och hade slutat att amma på natten. Det var mest av lathet från min sida, att jag ville ha honom nära mig när jag vaknade. Hade han slutat äta på mig tidigare hade han förmodligen flyttat tidigare. Det är helt upp till er. Känner du dig redo och tror att det är bäst för er alla, så flytta lilla Jonna. Skulle det gå åt pipsvängen är det bara att flytta tillbaka henne igen

[gangsterflickan]

jag ammar ju inte längre och mitt problem är att jag gärna låter jonna ligga kvar i sin säng och få mat emn då somnar hon lättare vilket resulterar i att hon äter typ jämt men lite. SÅ om jag tar mig i kragen och går upp och har henne i famnen varje gång så tror jag att hon kommer äta bättre och där av sova bättre med.

Nu ska jg dock vänta lite för jag ska än en gång försöka få Alvina att sova i vanlig säng, första natten nu.
Förra gången slutade med kaos 3:dje natten så jag håller tummarna att de ska gå bättre denna gång.
Så nu får jonna vara kvar tills jag lyckats med Alvina - eller med otur, misslyckats.
Orkar inte med 2 stora saker på en gång.

[Öga]

Det där är ju olika i alla familjer som jag kan se det bara av att läsa vad andra skrivit här.
Vad är "för tidigt"? Vad är "för sent"?

Pluttan har ammats å samsovit med oss ända sen hon pluppade ut. Det tyckte JAG kändes mest naturligt.
Detta efter att först ha lyssnat på farmors "goda" råd å som nybliven mamma våndats över att lämna mitt barn ensamt i spjälsängen borta i hörnet av sovrummet. Så vi övergav den metoden. (Åsså tänkte jag som så; betyder detta att jag å maken måste skaffa ett varsitt rum vi med? Om man nu "måste lära sig sova själv")
Så nu är alltså vårt barn "bortskämt" och "kommer aldrig att lära sig sova själv".
Jaha.
Å vems problem blir då det?

Kan glatt meddela att det där med amningen aldrig var/blev ett så stort problem som farmor å annat folk talade om för oss. Pluttan slutade typ av sig själv 1 år gammal.
Trots samsovning å amning i sängen.

Så. Det kan hända hon bestämmer sig för att vilja sova i eget rum i framtiden alldeles på egen hand.
Men först måste vi flytta till en 3:a isåfall.

Tack för att ni orkade läsa.

[jässica]

Vi har haft vår tjej i vårt rum sen första stund, jag personligen var så frktansvärt nojig över psd att jag aldrig skulle kunna sova om jag inte kunde lyssna efter andetag titt som tätt. Avundas er som vågar ha bebisen i annat rum före 1års ålder! Sen ville jag spara in de sekundrarn adet skulle ta sig att gå till ett annat rum för att amma och söva henne på natten:)

[Medea]

Jag tillhör den nojiga kategorin som fortfarande känner om Draken andas. Ang spädbarnsdöd i föräldrarnas säng har ju det mycket med värmen att göra. Barnet tror att det fortfarande ligger i livmodern och därmed inte behöver andas.
Att bylsa på ett barn för mycket är inget nytt, oavsett vilken säng det ligger i.
Jag har aldrig, och då menar jag aldrig, varit orolig att rulla över min dotter. Det känns barockt! Det finns alltid undantag men snälla nån, att ligga och sova på sin bebis? Nej, det är inte så vanligt det heller.
Så åter igen, känner man att man är i den kategorin så man skulle kunna göra något sådant i sömnen så förstår jag också att man har barnet i egen säng eller om man stör varandra.

Så kontentan är att jag förstår att man lägger barnet i egen säng om det helt enkelt förstör nattsömnen. Detta är ingen kritik.
Men kraven är ganska höga på barnen att somna själva i egen säng osv.
Ibland känns det som att det är ganska mycket att begära.

[Maiyah]

Båda barnen har sovit med andningslarm, Kaspian hade det tills han var 1,5 år och nu har Cera det. Jag sover ju själv så jag kan ju inte höra andningsljud oavsett vilket rum hon ligger i, förutom när jag vaknar då såklart men det är ju inte varje minut direkt..

JAg tycker larmet är toppenbra fast jag var tveksam i början men det är så oerhört känsligt, känner direkt om jag tar upp henne och glömmer stänga av. Sen att "lära sig sova ensam" har nog inte varit det jag nappat på när jag lagt dem i egen säng, det har mest varit att varken jag eller barnen sovit bra annars. Cera har ju inte sovit en enda natt helt själv fast hon flyttade ut ur vårt rum när hon var 5 månader, hon sover ju tillsammans med Kaspian.

[gangsterflickan]

jag ville inte kritiser någon och tycke rnite de är något fel alls att ha barnet/barnen i samma rum eller/och i sin egen säng, jag ville bara höra hur andra har gjort och hur andra ser på saken.
Så jag ber om ursäkt om jag förolämpat någon eller så, de va rinte min mening.

Jag har inte velat ha barnen i sängen för jag sover så otroligt dåligt då.
Och jag ahr märkt att barnen har börjat störas av tv;n som sambon ska ah igång på kvällen eller när han ska till eller kommer hem från jobbet på natten, där av anlediningen till att jag tänkt ha Jonna i eget rum.

Andnings alarm har ajg dålig koll på hur dom fungerar men jag har en känsla av att jag skulle bli för nojig och aldrig kunna slappna av om jag hade sådant utan sitta och vänta att de skulle låta. Men de är ju också olika från person till person.
Sedan tittar jag alltid till både barnen och sambonmed jämna mellan rum när dom sover, för jag är så rädd om dem.

Och att kliva upp på natten och gå till ett annat rum är nog bättre för min deldå ajg annars ahr så lätt öfr att somna och är faktiskt lite rädd att tappa jonna när jag ger henne mat.
Sitter i sängen dock men skulle ju varafruktans värt hemskt iaf om jag somnade om och faktiskt tappade henne, skulle inte förlåta mig.
Så att kliva upp och få lite liv i mig sälv är bara bra.

så än en gång be jag om ursäkt om ajg trampat någon på tårna.
Tycker de är bra att man gör som de passar en själv och sitt barn.

[Medea]

Jag har inte på något vis tagit illa upp, jag vill bara poängtera att jag på intet sätt menar att man är en bättre/sämre förälder.
Av någon anledning så kan det vara ett provocerande ämne med eget rum eller samsovning.
Jag vet inte riktigt varför det är så, men det är därför jag vill understryka att det inte är någon kritik, det är bara en sjyst diskussion där jag gärna ser hur andra resonerar.

Jag själv har fått en svidande kritik eftersom samsovning passar mig bra, det samma gällande 5 minuters metoden, det passar inte så bra och jag gillar den inte, men så fort det tas upp till diskussion har det en tendens att bli ett jäkla liv.

Man kan ju inte resonera på samma vis och man borde ju kunna ha olika åsikter utan att folk blir så jäkla arga, inte på detta forumet dock, men det är det som gör att man ofta trippar på tårna.