Donera organ?

[MinLyckaLeiha]

Under alla år har jag ju vetat att man kan donera organ å så..
Jag har inte vetat hur jag ska ställa mig till det och har velat överväga å så.
Härmodagen slog det mig, varför i helsike har jag inte skrivit upp mig som villig att donera. Jag menar, om jag dör i en bilolycka, varför ska inte någon annan få nytta av något av mina organ, tänk om det hade varit jag som låg där och behövde en ny lever, eller mest av allt, tänk om det är min dotter som ligger där. Jag och Andreas diskuterade ämnet en del igår, jag berättade för honom att jag kommer anmäla att jag är villig att donera mina organ vid dödsfall, han blev väldigt kritisk, men nee inte vill jag att ditt hjärta, eller dina njurar etc ska finnas i någon annan. Men jag kände som så att varför inte? Varför kan inte mina organ hjälpa en människa som behöver? Jag sa det att detta är min vilja. Efter en kortare diskution och min förklaring på hur jag ser på det så ville Andreas också donera. Då kom vi till ett svårare ställningstagande,, LEIHA. Vi tänkte på det, diskuterade det, pratade igenom och beslutade att vi även ville att hon skulle donera OM något skulle hända (Hemska vidriga jobbiga tanke). Men vi sa också det att den dagen Leiha själv är så pass gammal att hon kan bestämma själv hur hon vill göra så är det upp till henne. Och vi beslutade att detta är något vi kommer diskutera med henne när den tiden kommer. Vi vill att hon ska kunna fatta sina egna beslut... Men nu är det vi som gör det.
Kändes skönt att vi för första gången kunde fatta ett gemensamt beslut..

Men det är så sällan man hör om detta, eller pratar om det. Visst man kan höra om det på någon reklam på tv etc..

Hur ställer ni er till detta?

[vildasol]

Oj, det är svåra och jobbiga frågor. Men det är jättebra att ni har pratat igenom det. Jag och min man gjorde det för många år sedan.

Jag är av åsikten att vår kropp bara är materia och är den förbrukad för mig, men till nytta för någon annan, är det en självklarhet att jag ska donera. Desamma gäller Axels organ.

Därför är det jätteviktigt att diskutera detta med sin familj, så att man slipper fundera på vad personen själv hade tyckt när det gäller ett så pass svårt beslut OM något skulle hända.

På samma sätt tycker jag det är viktigt att tala om hur man vill bli begraven.

[zettan]

i den här frågan är jag värkligen kluven en sida av mig vill å ska absolut inte göra det men sen finns det en sida av mig som oxå tänker att det är viktigt att kunna rädda liv genom att donera men just nu så lutar det i mitt fall åt att inte göra det . Dock skulle jag göra det då ska det gå till folk som behöver det å inte åt forskning ( så kan jag sen hemsöka alla de männsikor som har mina kropsdelar å spöka för dem *L*)

[MinLyckaLeiha]

Det har aldrig känts som en självklarhet. Och jag hör aldrig om andra som gått med dom här funderingarna, det ÄR en svår fråga.
Har jag även sagt det att jag vill kremeras, ingen ska se min kropp efter min död, jag vill att folk ska minnas mig som den jag var och inte som den jag är då.. För den dagen är det ju faktiskt bara min kropp kvar, ett skal.

[ejin]

jag vill definitiv donera... har svårt att förstå dom som inte vill... vill man ta emot så måste man ju va villig att donera... men jag vet att de e en ffråga som väcker heta känslor...
Samma sak med Ella...(nu ska de ju aldrig hända nått med henne de har jag bestämt) men iaf... skulle jag stå in för den situationen... då skulle jag nog kunna tänka mej att donera...fast usch.. jag blir förskräkt av bara tanken... dock vet jag inte hur min sambo ställer sej till de... han e nog mer kritisk.... men om Ellas hjärta skulle rädda livet på en annan lite hjärsjuk baby när hoppet ändå är förlorat.. ja då kan jag bara inte säga nej till de.... tänk om de hade varit tvärtom.. någon annans baby som hade räddat livet på Ella... vad evigt tacksam man skulle varit då...

men fy fan ... om hon skulle dö.. se hennes kropp helt livlös... gaaahhh... jag blir panikslagen av bara tanken... hoppas hon lever tills hon e 100.. eller åtminstone tills jag e död...

[Helen]

Jag har redan fyllt i att jag donerar bort alla mina organ.
(Om nu mina organ går att använda Dom är ganska välanvända av mig)

[SofieLouise]

Jag är otroligt kluven, vill självklart hjälpa och rädda om jag kan och om det är helt kört för min del Min rädsla är snarare att de ska bli "lockade" av mina organ och inte ge mig eller mina nära kära en ordentlig chans för att någon annan står på väntelista, dumt av mig att tänka så kanske..

[zettan]

SofieLouise Det är inte dumt att du först å främst vill dina nära å kära väl .. förstår din tankegång där.

[sprallos]

Varken jag eller någon annan kommer ha något behov av organen när man dör, så varför inte ge dom till någon som har nytta av dom? Jag ser det lite så att man lämnar ett "arv" till de efterlevande. OM jag hade 5 miljoner på banken så känns det självklart att ge dom till någon när jag dör. Jag skulle inte ta ut alla pengar och begravas med dom...

Ett dödsfall är en tragedi...speciellt om det sker när man är ung så om man kan få ur något "gott" ur det...att en mamma/pappa/barn får en ny chans till att fortsätta leva så känns dödsfallet lite bättre i alla fall...Så tycker jag!

[shoegal]

Jag är positiv till organdonation, likaså maken. Vi har dock inte pratat om hur vi ställer oss till Elis organ men jag skulle gissa att det skulle bli ett ja till att donera hans organ om något hände.

[Liina]

Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera om något hände Elsa, kanske skulle jag bli helt galen och försöka vägra inse att hon ens var död. Antagligen skulle det bli så. Så därför får det aldrig aldrig hända! Men jag hoppas att jag skulle donera hennes organ för det hade ju jag velat att någon annan gjorde om Elsa behövde organ. MEN jag skulle bara donera hennes organ för transplantation, inte för medicinsk forskning.

Mina egna organ däremot skulle jag donera allihopa till både transplantation och forskning. Det är bra om man bestämmer sådant innan och pratar igenom det och registrerar sig som organdonator så att ens efterlevande slipper ta de svåra besluten.

[_sofie]

Jag är också för organdonation och likaså min man. När jag avlidit får man gärna länsa mig på allt som kan hjälpa en annan människa. Det enda jag faktiskt inte vill att någon tar är mina ögon.

[jässica]

Bra tråd, den fick oss att prata om vår dotter. Vi är både ense om att skänka våra organ så det blev självklart att även hennes organ skulle doneras omomomom (det gör ont att skriva) nåt skulle hända. Men vet nån hur man kan anmäla detta?!

[MinLyckaLeiha]

Jässica: Gå in på http://www.livsviktigt.se så ska du gå via den vägen,, det gjorde vi här hemma.

[jässica]

Tack! Nu är jag officiellt donator av organ och andra vävnader:)