Det var inte såhär det skulle bli ju

[gellis]

Jag lider verkligen med dig, på många av punkterna så har jag det likadant och har gråtit i min ensamhet många gånger.

Jag tycker du gör rätt i att boka tid hos en kurator, och hoppas att det hjälper.
det är verkligen inte lätt att som vuxen skaffa nya vuxen vänner och inte blir det lättare när man har flyttat heller.

Jag vart så arg på M som inte gillar att jag åker till sthlm stup i ett ( ca 3-4 ggr/år ) så att jag röt till att JAG KAN JU ALLTID STÄLLA MIG PÅ TORGET MED EN MEGAFON OCH SKRIKA "SNÄLLA SNÄLLA ÄR DET NÅGON DÄR UTE SOM VILL UMGÅS OCH BLI MIN KOMPIS". han är med sina/sin kompis nästan dagligen och jag har ingen.

hade du bott där jag bor så hade jag gärna hängt med dig iafl

[gellis]

jag flyttade hit 05 och har 1 kompis via M och 1 via jobbet och 2 via barnen, men jag skulle nog inte blivit kompis med dom 2 sista om det inte vore för barnen tror jag för vi har inget gemensamt så det blir bara barnprat vilket jag kan känna att jag ibland vill slippa.
hahah ja man kanske skulle lägga upp en kontakt annons.
jag brukar trösta mig med att om jag inte hade flyttat så hade jag inte:

-haft 2 underbara tjejer
-en man jag älskar

om jag skulle bott kvar så skulle jag nog vara singel kanske bott i en etta i nån förort, festat alldeles för mycket och haft en massa YTLIGA kompisar.

Jag går i en ny föräldrar grupp Bm tyckte jag skulle göra ett försök för hon visste jag jag inte hade någon alls nästan. i den gruppen iafl så tror jag mig ha hittat 2 lika sinnande flerbarns mammor, varav en bjöd mig på en barnfri blingo tjejkväll. Jag kommer garanterat inte köpa något men jag ser det som en möjlighet att lära känna dom lite iafl

[shoegal]

Ja, hur blir man kompis egentligen på vuxna dar? Det är verkligen skitsvårt!

Det är svårare när man är blyg eller asocial (vilket jag inte tycker du är, för du vill ju träffa nya människor?). Jag förstår att det känns konstigt att börja prata med någon ny, speciellt om de är några som verkar vara kompisar, men jag har också märkt att många som är lite blygare (eller vad man nu ska kalla det) också sätter upp hinder för sig själv genom att anta att folk känner varandra bättre än de gör. Jag hoppas du tar mig på rätt sätt, för det här var svårare att förklara i skrift än vad jag trodde. Jag är en sån som ofta (inte alltid) vågar prata med folk men min svägerska har jättesvårt för att prata med nya, och jag har märkt att hon tänker mer "negativt" än jag i nya situationer, tex "men de verkar ju redan vara så bra kompisar" osv även fast de kanske precis har träffats! Så jag tror man måste våga lite mer också; putta sig själv ut för stupet. Det värsta som kan hända är ju att man blir avvisad, och det händer väl inte så ofta i vuxen ålder, och händer det så händer det, då han man i alla fall testat

Finns det inga andra vettiga mammor i Gävle här på forumet?

[Fluffis]

Räcker upp en hand! Vettig vet jag väl inte men en Gävle-mamma är jag iaf

Jag skulle gärna träffas för en lekparksdejt eller vadsomhelst framöver...

Jag är nog lite i samma situation, vi flyttade hit för 5 år sedan, jag har inte jätte mycket vänner och jag känner en enda som kommer vara mammaledig nu samtidigt som mig, så en träff vore trevligt!

[helenaeg]

Låter hemskt jobbigt för dig. Tycker du ska söka hjälp hos kurator eller tetapeut för det känns som du behöver prata med nån. Sen tycker jag du ska efterlysa andra mammor i Gävle här och på andra forum, kanske min bebis. Tror inte du är själv och många är nog o din sits eller liknande. Jag traffa flera från forum på dagarna, är jättekul. Fluffis har ju redan anmält sig . Boka in ngt på en gång vet jagy

[Lejonella]

Vet hur det känns...hela min fam bor 3.5 tim resa bort. Jag tycker INTE om att sitta i lekparken, vill fika hemma hos vänner/fam men det är inte så lätt när dom är långt borta.

Har bott här i 12 år snart, och har några ganska bra vänner. Men då folk fixar barnvakt mm och kan gå på fest mår jag dåligt. Vi har aldrig barnvakt, dom bor för långt bort.

[Strumpan]

Å jag skulle också vilja träffas! Synd att Gävle ligger lite långt bort.

Precis som shoegal säger så är det nog så att man tror att folk känner varandra mer än vad dom egentligen gör.
Jag brukar gå till ÖF både själv och tillsammans med andra. När jag, som idag, går dit med min granne så tycker jag ändå att det är jättekul om någon annan mamma eller pappa tar kontakt. Nu är jag en sån som gärna pratar lite väl mycket istället så jag babblar med alla som orkar lyssna.
Är jag där själv så brukar jag bara sätta mig på golvet och le mot folk så brukar det lösa sig av sig själv .
Oftast börjar man ju prata om barnen och hur gamla dom är osv.

Trots detta så känner jag också mig ensam ibland, det tror jag alla gör. Jag kan ibland känna att jag inte har så många nära vänner, som jag kan prata lite djupare med.

Jag tror att det skulle vara bra för oss vuxna att bete oss lite mer som barn ibland och inte tänka så himla mycket .

Hoppas att du och Fluffis kan träffas nu då!

[Lotta72]

Åh, jag känner igen mig i mycket i det du skriver! Inte allt, men tillräckligt mycket för att ha förståelse för att du har en tuff situation. Andra har sagt så bra saker längre upp i tråden, så det enda jag vill tillägga är:

Heja Mini-Mamman och Fluffis!!!

Vilken solskenshistoria om ni finner varandra! Tänk vad mycket det kan ge att "bara" berätta hur man mår och hur man upplever saker och ting. Det är nog många ( i a f jag) dåliga på...

[Nelia]

Du vet ju att jag tycker det är piss att vi bor så långt ifrån varandra. Jag kan också känn mig ensam ibland, visst har jag nära vänner men det är sällan man får tid till varandra. Jag hade så gärna haft en god vän som bor nära som man liksom kan dela vardagen lite mer med. Nu får jag hoppas att inflyttning till nytt område kanske gör ändring på det, men jag är väldigt lik dig, har svårt att ta första kontakt osv... lite asocial jag med...

KRAM, och tycker du skulle ha många nära vänner för du är en himla go tjej!

[Nelia]

JAAAA!! Du får gäääärna flytta ner hit!!! Hihihihi

[Fluffis]

Vi bor i Södra Bomhus, vart bor ni? Ja, ungen får gärna komma prick nu så kan vi köra en playdate sen...Nu känner jag mig lite för trött tyvärr...fast jag kanske återkommer om jag går över massa och känner att jag behöver aktiveras!

Tim har faktiskt lärt sig teckenspråk på förskolan, de jobbar jätte mycket med det + att jag läste det under gymnasiet och hans bonusmorfar jobbar med döva barn...så det är en kombination av alltihopa. Jag önskar dock att jag kom ihåg mera för detmesta har jag glömt...

[Kali]

jaaaaa flytta hit!

jag ska skriva mer sen, när barnen inte kräver sin mamma lika mycket som nu

[sprallos]

Nej flytta till Boden, vi behöver dig.. Jag tycker också att det är för långt till Gävle...hade utan problem umgåtts massor med dig och dina fina grabbar om det bara var närmare....KRAM vännen!

[moia]

Jag bor ju "bara" en timme bort, men det är en helt annan sak att bo i samma stad. =/

Jag har inga riktigt nära vänner, ingen som jag kan prata om allt med. Men jag har några vänner med barn, två sedan innan barnen plus att jag håller på att lära känna några till via öppna förskolan och gravidvattenyogan bland annat. Jag är en sådan som blir som de jag träffar - tyst bland tysta och pratsam bland pratsamma, så jag är rätt beroende av att träffa på öppna pratsamma människor... på något sätt.

Sedan har jag en superviktig sak - mina föräldrar i stan. Pratar och träffar dem (framförallt min mamma) oftaofta. Det är en så stor trygghet och lättnad som jag inte fattade innan barnen kom. Så jag förstår dig faktiskt jätteväl. Vet inte vad jag hade tagit mig till om jag inte kunde ringa min mamma när allt känns oöverstigligt (vilket det gör rätt ofta...)

Hm, hjälpte dig kanske inte så mycket. Mer än sympati. Hoppas du hittar lite fler vänner att umgås med, man blir så himla ensam när man inte har folk att umgås med.

[Fru S.]

Jag tycker också du kan ta och flytta till Göteborg...

Alla andra av "mina" VMB-morsor också för den delen.

Tänk vad mycket kul vi skulle kunna hitta på.