Det som inte fick hända..hände..

[Sweet Honey Pie]

I morse vaknade trollet som vanligt vid 8:00, jag plockade över honom som vanligt, och vi låg och gosade.
Sen väckte jag upp trollets pappa (han va svår väckt för att han jobbat som en galning), han skulle passa honom så jag kunde gå upp och göra välling till trollet.
Jag klev upp, när jag är inne på toa hör jag brak.. och sen gallskrik

Jag rusar in i sovrummet och ser hur lilla trollet ligger på golvet och trollets pappa plockar upp honom.
Han har alltså somnat och lilla Oliver hade rullat över kanten på sängen och ner på golvet!

Oliver va ledsen och rädd.. men verkar inte har gjort illa sig så värst..
Grät i ca 3 min sen va han glad igen.

Men jag va så arg på Olivers pappa!
Så arg att jag inte ens kunde trösta trollet så att han inte skulle bli rädd för mig.
Jag är fortfarande arg..

Jag har vart rädd sen vi fick hem honom att han ska ramla ner från soffan, sängen, vagnen mm
Jag tycker jag passar och vaktar hela tiden.. och så vänder jag ryggen åt i 2 min så händer det..
Jag litade faktiskt på Olivers pappa, att han skulle ha koll på situationen.

Vi ringer sjukhuset och kollar med dom.,
Det tog emot att ringa.. kände mig som väldens sämsta förälder, och att dom med all rätt borde komma och ta Oliver ifrån oss för vanvård.

Men dom lät inte alls chockade, utan frågade lite vilket golv han ramlat på, om han verkade ha ont mm
Sen skulle vi ha uppsikt över honom så han inte blev slö mm
Frågade nästa mer om hans balanit som jag ringde om ett par dagar innan, om den hade blivit bra mm

Så tur i oturen.. glada är vi att vårat lilla troll mår bra.
Även fast trollets pappa är jätte ångerfull och ledsen...
Så kan jag INTE fatta hur han kunde somna ifrån Oliver? jag kan faktiskt helt ärligt säga att jag hade aldrig kunnat gjort det.

[sprallos]

Olyckor händer och jag tror inte hans pappa gjorde det med "mening". Det är fort gjort, tack och lov klarar dom fall bättre än man tror. Men visst är det otäckt när det händer...huga. Men det händer alla förr eller senare.

[hellokitty]

jaa alltså olyckor händer som sagt men visst ja förstår att du blir arg när han somnar om även om ja inte heller tror de va me mening så sätt. charlie ramlade ner för soffan två gånger när han va i den åldern han har även ramlat ner från köksbordet nu för typ två månadersen. det har gått utan skador MEN samvetet efter är inte roligt..

[Snigel]

Usch! Men vilken tur att det verkar ha gått bra ändå!
Vi brukar alltid korva ihop egna täcket, kudden och vårt överkast och lägga som "rullbarriär" om en av oss lämnar sängen när den andre inte är helt vaken. Det är tyvärr så lätt hänt att slumra till i fel ögonblick om man är supertrött..!

[Sweet Honey Pie]

Ja hänt har hänt..
Han är jätte ledsen över det som hände.. och ångrar sig jätte mycket och förhoppningsvis kommer han aldrig somna ifrån Oliver igen.
Men det bästa av allt.. att det inte hände något med Oliver.

Men ändå... jag fattar inte... hur man kan somna?!?...
Visst... han har verkligen jobbat hårt med att dra in pengar till våran familj med jätte lite sömn..men ändå..

Men på något sätt finns det väl en spärr?
Det va ju inte så att han halv sov när jag gick upp.. utan han va vaken..
Nej jag fattar inte....

Varför är det nästan alltid så att vi mammor hela tiden tänker ett steg längre..
Papporna vill gärna säga att det är vi som har det inom oss.. som en instinkt..

Men det är bara bullshit...
Dom är så övertygade att vi hela tiden ska finnas där och rädda situationen..
Dom kan alltid lita på oss.

Tex, vi packar skötväskan.. vi kollar.. räknar blöjor.. ta med solkräm.. packar ned extra mat..
Kolla bilbälte.. ta med vatten, solskydd, har koll på när blöjan va bytt senast, när det ska matas mm
Gawww... jag blir galen... varför är det så?

Nu låter det som att Olivers pappa inte tar något ansvar.. tvärt om.. det gör han..
Mer än va dom flesta gör..,han finns alltid där och hjälper till, matar, fixar, byter blöjor mm

Men jag är ett strå vassare... men det är ganska tröttsamt att behöva tänka för två

[annapannan]

Vilken tur att det gick bra! Olyckor kan hända alla. Jag har själv "somnat ifrån" vår son. Hade honom sovandes på magen (det enda som fungerade då) och fick en chock när jag sälv vaknade till. Hade somnat med honom därpå. Som tur var hade han inte ramlat av mig och ner på golvet, men det hade lika gärna kunnat vara så .

Man lär sig av sina misstag - och det gick faktiskt "bra" den här gången!

[Redhotwera]

Det är inte kul när det händer men det händer i princip alla. Det är jättevanligt, vare sig barnet ligger där med mamman, pappan eller ensam.
Man kan som sagt palla upp med kuddar och sånt. Att dra själsängen mot sängen är bra. Vi har även täcken (som vi nu inte behöver i sängen p.g.a. värmen) på golvet. Penny kravlar runt ordentligt och hon vill gärna lägga sig uppepå kuddarna vi har lagt som stopp. Så hon och kudden ramlar ner ändå!

[kimmen]

Ja det är aldrig kul när våra små trollungar gör sig illa, det är tur ändå att de tål så mycket mer än vi tror!

Vilken tur att det gick bra med er lilla grabb...

Men det här med att pappor ofta skyller på att mamman har en instinkt inom sig kan jag inte hålla med om på något sätt.
I vår familjesituation så var det ungefär så att Alvins mamma bar honom i magen i 9 månader, och efter det verkade hon tycka att hon gjort tillräckligt!
Efter att jag i 3 månader kommit hem till ett förfallet hem och möttes av min flickvän som bara gav mig sonen och sedan gick hemifrån så tröttnade jag, nu bor jag och Alvin ensam och jag ångrar inte mitt val!
Hans mamma har sedan vi flyttade isär inte visat något som helst intresse för Alvin...

Det är märkligt, jag kan heller inte förstå hur man som förälder bara kan "strunta" i sitt barn........