Det får inte va sant....

[hellokitty]

egentligen borde väl det inlägget avsluta tråden men ja kan inte låta bli att skriva ändå. jag känner mig baar så jäkla påverkad av hela tråden för ja känner igen alla svar som egentligen är till dig som om dom är till mig.
Jag har fått försvara mig så jäkla många gånger varför jag fortsätter med min man. nästan som om de e lite pinsamt när man säger att man inte tänker göra slut utan försöka igen.
Och nånstanns så känner jag precis som tex sprallos att misstag om och om igen är inte okej eller rätt. och de e nog va ja också skulle säga rent spontant. ändå förlåter jag min man om och om igen. han har ju aldrig varit otrogen men svek som svek så ser jag det. Jag har sagt så många gånger blir de nån mer grej ja då e de slut.. men nån stanns så känner ja de spelar ingen roll va som händer tror ja för vi kommer vara tillsammans för alltid de bara e så. Jag kan nog också leva utan honom men jag vill inte.

Det kommer säkert vara många som kritiserar ditt val eller inte förstår eller tycker du e dum i huvudet rent ut sagt. MEN försök skita i och tänka på de, det är ditt liv och ditt beslut. det är du som skall leva med följden av ditt beslut det är jävligt lätt o sitta och ha åsikter över någon annans liv.
Jag vill väl egentligen bara säga att jag stöttar ditt beslut (även om inte de e så intressant) och jag tycker du skall följa ditt hjärta! du vet bäst över ditt eget liv.
kram!

[Medea]

Det är en svår balansgång mellan vad man "bör" skriva eller vad som ev kan såra.
Jag känner ju ingen av er personligen och kan då bara gå efter egen moral.
Samtidigt så är det ett forum, där kommer folk att ha åsikter, det är ju det som är grejen eller?

Rent allmänt, alltså inte riktat till någon speciell.
Jag som skriver kan ju omöjligt veta om personen som startar en tråd bara vill ha medhåll, och i sådana fall vilket sorts medhåll?
Att just den mannen är en skitstövel, eller att mannen egentligen bara är förvirrad, eller?
Eller?

[Taweret]

Jag förstår om du blir påverkad av alla kommentarer det skulle jag också bli det får ju en att fundera lite extra.

Det är ju dock bara du som kan veta vad som är rätt för dig. Som du säger så kan man inte tänka i banorna vad som är rätt för barnen, för dom mår bäst om föräldrarna är glada och nöjda. Sms från din syster var ju helt underbart tycker jag.

Ta hand om dig och barnen och ta tid på dig att fundera på hur er relation ska se ut i framtiden.

[Kali]

det går alldeles utmärkt att göra utredningar även i vuxen ålder! och om han skulle visa sig ha en neuropsykiatrisk problematik, då kan han få hjälp med en stödperson som får agera "mamma" åt honom så du slipper. en sådan kan tex hjälpa honom med strategier o struktur för att betala räkningar o se till att han får det gjort, hjälpa till att söka jobb, hjälpa till att lära sig tvätta, städa, laga mat osv på bestämda tider i bestämd ordning. att kräva en sådan utredning kan vara ett sätt för honom att ta över ansvaret för situationerna han hela tiden sätter dig i. dessutom kunde de ge er en möjlighet att arbeta på det som ni behöver arbeta på om ni skall fortsätta ihop; den vuxna relationen. för hur mycket kärlek som än finns så måste den ju få utrymme nånstans. o var skall den få plats om du jobbar heltid både på jobb och hemma för att försörja 4 personer o ta ansvar för allt?

vad jag menar här är nog bara, ändra på ingredienserna lite! även om ni fortsätter ihop du o N, så fortsätt inte likadant utan se till att det också förändras saker i er relation, först då har ni en verklig chans att börja om o få ett annat utfall.

du kan också få ihop det du vill med det du vill visa dina barn tänker jag. du kan garanterat leva med N utan att låta honom trampa på dig. du behöver inte välja mellan antingen eller, du kan försöka få ihop både och. sen kanske han väljer annorlunda om du ställer krav eller så gör han inte det. men det får man ju se.

jag beklagar verkligen det inställda bröllopet. försök ta hand om dig! (o radera tråden ifall du ångrar att du skrev nåt!)

[Fru S.]

Usch, vad jag tänker på dig/er!

Jag har försökt att sätta mig in i hur du känner, hur jag skulle reagera om det hände mig och hur jag skulle göra.

Jag har inte kommit fram till nåt bra.
Jag vet inte hur jag skulle göra, jag skulle nog till en början vara skitförbannad och vilja straffa honom, men i slutändan skulle JAG ta tillbaka MIN man, tror jag.
Detta gör dig antagligen bara mer förvirrad.

Vad jag egentligen vill säga till, kära nätvän är att jag stöttar dig, jag tänker på dig och att jag hoppas att det löser sig för dig.
Du är värd nåt helt perfekt!
Stor kram.

[che]

Mini-mamma- Du är klok, du vet ju redan, du sitter ju redan inne med ditt svar. Det är oerhört lätt att tycka ngt om en enskild händelse men vi, alla här, är ju inte med er på era fina stunder som jag förstår också existerar annars hade ni ju aldrig vart med varann alls.

Jag tycker det låter som att du bestämt dig, utgången är oklar men du har bestämt dig. Bra. Utgå från det o handla därefter. Det kommer såklart ta tid att hitta tillbaks efter detta men visst kan man. Jag själv håller med dig, jag skulle absolut försöka förlåta min man (inte säkert att det skulle gå men åtminstone försöka) för det tycker jag att vårt liv är värt. Jag önskar dig all lycka o din syster låter klok när hon resonerar kring att bli dömd för sin handling istället för vem man faktiskt är.

Kali ger bra information kring adhd o såklart är det ingen ursäkt men impulskontroll är mkt svårt för en person med den typen av problematik. Nu kan jag ju mer om barn men jag utgår från att det är ngt som hänger med även i vuxen ålder.

[Ralphie]

Nu kanske du inte hinner läsa detta innan tråden tas bort, men vill bara skicka lite kramar till dig..
Jag har svårt att sätta ord på saker jag känner och tänker, men jag täcker på dig och barnen o hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig och din familj.

Min nuvarande man var otrogen mot mig en gång innan vi var gifta (det handlade dock inte om rent samlag, men jag anser att man kan vara otrogen ändå). Det går inte riktigt att jämföra för vi hade inte varit ihop så jättelänge och vi hade inget barn vid den tiden, men det förstörde ändå min tillit till honom, vilket jag fortfarande har svårt med eftersom jag har varit med om det tidigare med en annan pojkvän. Men jag kunde ändå se att min man verkligen ångrade sig, och precis som du säger, jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom, trots att vi har fått kämpa hårt och fortfarande får kämpa mycket med vårt förhållande.
Vad som är lite ironiskt är att han ska på ADHD-utredning (eller mer troligt ADD). Nu tror jag inte att det i hans fall var den största orsaken, utan mer känslomässig förvirring, men visst kan det bidra, Speciellt om man inte fått någon hjälp för det.

Nu blev det bara en massa flumm och okontrollerat babbel. Men hur som helst. gör vad som känns bra för dig, OCH vad som är förståndigt för er familj i framtiden.

[Medea]

Nu kanske du inte hinner läsa detta innan tråden tas bort, men vill bara skicka lite kramar till dig..
Jag har svårt att sätta ord på saker jag känner och tänker, men jag täcker på dig och barnen o hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig och din familj.

Min nuvarande man var otrogen mot mig en gång innan vi var gifta (det handlade dock inte om rent samlag, men jag anser att man kan vara otrogen ändå). Det går inte riktigt att jämföra för vi hade inte varit ihop så jättelänge och vi hade inget barn vid den tiden, men det förstörde ändå min tillit till honom, vilket jag fortfarande har svårt med eftersom jag har varit med om det tidigare med en annan pojkvän. Men jag kunde ändå se att min man verkligen ångrade sig, och precis som du säger, jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom, trots att vi har fått kämpa hårt och fortfarande får kämpa mycket med vårt förhållande.
Vad som är lite ironiskt är att han ska på ADHD-utredning (eller mer troligt ADD). Nu tror jag inte att det i hans fall var den största orsaken, utan mer känslomässig förvirring, men visst kan det bidra, Speciellt om man inte fått någon hjälp för det.

Nu blev det bara en massa flumm och okontrollerat babbel. Men hur som helst. gör vad som känns bra för dig, OCH vad som är förståndigt för er familj i framtiden.

Jag vill dra mig till minnes att jag frågade dig om din man hade ADHD för många månader sedan, minns du det?
Jag har ju själv en besvärlig ADHD och har förståelse för strul och det går att fixa.
Jag har i och för sig en AS också så "hjälper" mig emot struleri, men inget är omöjligt.
Det viktiga dock, om mini-mammans sambo har ADHD är att han får en stödjare som kan kliva in i stället för henne, det blir alldeles för mycket annars, åt båda håll.

[Ralphie]

Ja det stämmer Medea, och vid det läget trodde jag inte att det var det. Men då visste jag inte att man kunde ha ADHD utan "H:et", för min man är verkligen inte hyper, men ALLT annat stämmer in. Och ja, det är en kamp för mig att leva med det. Vår ekonomi har han totalförstört, vårt hem är en ständig oreda mm.. Men jag älskar honom ändå, för det finns så mycket mer hos honom än de negativa sidorna. Hoppas bara på att han får hjälp efter utredningen, och att jag får hjälp att hantera det.

[Medea]

Ja det stämmer Medea, och vid det läget trodde jag inte att det var det. Men då visste jag inte att man kunde ha ADHD utan "H:et", för min man är verkligen inte hyper, men ALLT annat stämmer in. Och ja, det är en kamp för mig att leva med det. Vår ekonomi har han totalförstört, vårt hem är en ständig oreda mm.. Men jag älskar honom ändå, för det finns så mycket mer hos honom än de negativa sidorna. Hoppas bara på att han får hjälp efter utredningen, och att jag får hjälp att hantera det.

Jag har en massa knep som tex detta med att hålla i pengar.
Har man ADHD så är impulskontrollen inte den bästa.
Ta ut alla pengar från kontot och dela upp dom så din man ser exakt mycket pengar som finns i plånboken.
Dela upp pengarna veckovis.
Skriv matlista eller vad som ska inhandlas och inget utöver det så det inte slinker det 200 andra onödiga grejer på ren impuls.

Sköter du räkningarna Ralphie?
Det kan vara en idé så han inte börjar skjuta upp saker.
Lista och planering hjälper honom en hel massa, så han inte "smiter".

[Medea]

Först vill jag bara skriva till dig medea, att jag menade inte att kritisera ditt inlägg. jag VET ju att det kommer skrivas sådana saker som skrivits och det är därför jag kritiserar MIG SJÄLV i och med att jag ens startar en sådan här tråd när jag VET att jag kommer ta åt mig av det som skrivs.

och sen vill jag skriva till hellokitty: KRAM!!

och till alla er andra också, kram. jag vet att ingen av er menar någonting elakt med det ni skriver utan det är bara era åsikter och synpunkter och de har ni naturligtvis rätt till!

jag kommer be stina ta bort denna tråd nu, det känns jobbigt nog som det är allting nu. ibland känns allt bra och ibland vill jag bara slänga mig ner på golvet och självdö. tills jag har kommit på vad jag vill och vad jag orkar med så vill jag inte skriva mer om det här på internet.

kram på er!!!

Vännen, jag tog inte åt mig utan ville bara poängtera att det är skitsvårt att skriva så folk förstår hur man menar ibland.
Man hör inte personen eller ser den och då blir det svårare, alltså, det är objektivt.
Man skriver ofta själv hur man skulle reagera och det kan ju upplevas som hårt för någon annan, men för den tredje så betyder det något helt annat.

[HärligaTöser]

vill bara skicka dej en stor styrkekram mini-mamma

[soltrollet]

Eftersom jag lite glömt av VMB nu under sommaren så har jag missat en massa.
Som detta...

Har läst igenom allt nu och vill ge dej en stor stor kram mini-mamman.
Vad och hur du bestämmer dej för att göra så kommer du att klara det.
Du är en stark tjej, kom ihåg det!