deprimerad eller sorg?

[trudy]

Vet inte var jag står riktigt. Är inte deprimerad men är inte helt tillfreds heler. Tar det från början. När jag blev gravid med nr 2 var lyckan stor och jag såg fram emot allt med livet som 2 barns mor. Men sedan vände det då jag åkte på elak foglossning redan i maj och blev sjukskriven i juni. Kunde inte göra mycket och hade ont hela tiden. Vart inte bättre utav att läkarna jag träffade tyckte att jag skulle jobba. Så det blev många tårar under alla besök. Sedan åkte jag på förkortad livmoderstapp och fick inte göra något alls. Vart bättre men åkte på blödningar tit som tät. Fick problem med sammandragningar redan i v 24 och fick äta medicin fram till v 36 (v där på kom barn nr 2). Mitt upp i allt så vart jag anklagad för att vara lögnare hos AF så det blev ett himla liv kring det, men jag fick rätt där så de löste sig. Under förlossninge fick jag mr känslokall till läkare som skulle setta en pulsmätare på barnets huvud. Han förstod inte alls varför det skulle göra så ont att hålla benen i ett lägge medans han gjorde sitt. Att jag haft svår foglossning i 7 månader var inget att gråta över tyckte han......Med den lila historian så känner jag ilska, irritation och sorg över den graviditeten. Jag blir ledsen jag bara tänker på den. Inte känns det bättre att höra om andras eller få höra om andra som väntar barn.

Hade inga problem alls med första graviditeten och jag känner ingen ilska eller sorg över mina barn. De är de underbaraste jag har. Det är därför jag har så svårt att förstå var jag hör hemma med mina känslor :S

Jag känner mig inte nöjd med graviditeten och på någe konstigt sett så känns den inte klar. Låter det hela bara vrickat eller förstår någon vad jag menar?


Tack för att ni lyssnade!!!

[Redhotwera]

Det låter väldigt jobbigt. Förhoppningsvis är allt grundat i foglossningen. Den kan ju sitta kvar länge efter graviditeten. Har du ont nu? Att vara gravid är ju väldigt känslostormande, så det behöver ju inte vara långvarigt. Men prata med bvc om du känner att du kan prata med nån där.

[sprallos]

Usch vad jobbigt för dig...förmodligen har inte verkligheten levt upp till dina förväntningar och det är ju alltid sååå jobbigt!! Hatar verkligen det. Jag gör så JÄMT! Målar upp en bild på hur en sak kommer att bli i förväg. Sen när det inte blir så, blir jag ledsen. Jag jobbar med det hela tiden....att inte göra upp bilder...utan att ta det som det kommer.

En graviditet är ju en helt annan sak...dom gör man ju inte om och om och om igen hela tiden. Man gör det kanske 2-3-4-5ggr på ett LIV. Jag tycker att du ska boka ett Aurora samtal eller vart man nu vänder sig för att få prata ut om sin graviditet och förlossning.
Sen är det helt rätt....det kom ju något fantastiskt även ur den jobbiga situationen. Du fick lilla Nora..

[Kali]

det låter inte vrickat alls. jag tänker att du har levt under en enorm stress i många månader. först smärta, som är oerhört stressande för kropp och psyke, smärta är ju en varningssignal till oss att något inte är bra. sen mediciner och all oro för hur bebisen påverkas av det. sen alla oförstående kontakter som misstror och ifrågasätter dig i en utsatt situation. kulminerat med läkaren vid förlossningen.

du skulle säkert må bra av att gå igenom den tiden ordentligt, be om en samtalskontakt på din bvc/mvc. även om du säkert klarar dig på egen hand också så kan du säkert gå vidare tidigare och slippa må dåligt över detta mer! lycka till

[trudy]

Tack för så fina svar!

Foglossningen är nog något utav det drygaste jag vart med om. Dock är jag inte av med den änu. Den kommer och går och har övningar att göra men inte tiden allt jämnt :/ Men den är betydligt bättre än vad den var under graviditeten. Kan röra mig fritt näst intill varje dag.

Har funderat på att prata med någon på BVC. Men varje gång jag är där så känns det som att det inte behövs. Men väll hemma igen eller om man möter någon med mage, så kommer det tillbaka. Får nog ta mig i kragen och ta upp det nästa gång.

Känns så trist om jag ska ha samma tankar livet ut. Vet ju inte om jag får uppleva en graviditet igen. Så det känns inge bra om jag inte gjort något för att tänka annorlunda. Jag måste ha förblindat mig själv över hur lätt Niklas graviditet var och inbillat mig att det skulle vara lika dant denna gång också. Vet ju att ingen graviditet är den andre lik...


Tack igen för era fina svar. Ska ta mig iväg och prata med någon så snart som möjligt.

[Taweret]

Jag tycker det låter som en jättebra ide att du kontaktar bvc och man vill ju gärna förminska sina egna problem men tänk vad skönt för dig att bara få berätta för någon som hört sådana här historier förut och som kan ge dig lite nya sätt att tänka på.

Foglossningen gör säkert sitt till väldigt mycket men det låter ju bra att du kan röra dig fritt nästan varje dag nu.

Du har varit med om väldigt mycket på kort tid nu så det tar en tid att komma tillbaka med. Sen även om det är väldigt roligt att få barn nr2 så är det också en påfrestning och belastning och om du dessutom går och bär på många "negativa" tankar så är det lätt att du hamnar i en ond spiral.

Ta hand om dig och dina två fina och underbara barn. Kram!

[trudy]

Där sa du något mycke klokt Taweret. Det är nog mycke lätt att hamna i en ond cirkel om man har mycket runt om föräldralivet.

Jag har nog haft väldigt svårt att låta mig ta den tid det behövs för att återhämta mig efter både graviditet och förlossning. Har känts som att jag svikit Niklas under den perioden jag inte kunde göra mycke pga foglossningen. Så det har nog bidragit en del till att jag vill göra allt nu, men inte kan det. Så det bidrar nog en del till mina tankar kring graviditeten.

Tackar så mycket, det värrmer så oerhört mycket, kram!!!