deprimerad eller nått (jätte långt)

[stormgirl]

deprimerad eller nått
Jag vet inte om det är en depression eller om det är normalt att må så här.. så jag gör detta inlägg för att se om någon kan svara på det om det är normalt eller inte och hoppas på att få några tips..
Tror det är 4 saker som gör att jag mår dåligt

1. jag fick en söt liten dotter i juli 2009.. graviditeten var okej men hade en del foglossning.. förlossningen gick på några börja 03 hemma åkte till sjukan vi kl 10 dottern är ute kl 13. hade inte speciellt ont och fick bara sy 2 stygn men till saken hör att det gick så snabbt att jag inte riktigt han med. efter det var det bra i några dagar sedan bröt helvetet loss dottern skrek flera timmar om dagen.. pratade med bvc dom sa att jag skulle testa mig fram.. hon skrek och skrek till en dag jag fick nog när hon var 2 månader. jag ringde vårdc och sa som det var dom skickade mig till barnakuten där läkaren konstaterad mjölkallergi vilket jag hade sagt till hon på bvc redan från början..

2.min sambo.. tar dottern ibland hemma när jag ber om det, han gnäller att det är så synd om honom som inte får sov när han jobbar.. men vem fan får sova och vem går oftast upp på nätterna?? vem får ta henne när hon skriker??? vem gör mat till henne? vem byter blöja? gissa 3 gånger
och så har det kommit ett nytt problem, jag vill träna och det tycker han är okej men han vill att jag ska träna med någon typ vattengympa med svärmor, eller som veckan var jag med hans brors tjej och tränade box men kände att det inte var min grej för jag vill träna gym.. då sa han att han tyckte jag kunde börja med det.. det kändes skit kul och höra det..jag vill träna själv för att få vara i fred bara vara jag är det fel????

3. min mor.. hon är en falsk människa.. när släkt eller folk i övrigt är i närheten då låsas hon bry sig om hur vi mår jag och dottern och vill verka jätte gullig men när det är bara vi 2 eller pappa är med då säger hon så mycket elaka saker. om jag t ex säger att hon har skrikit i natt så kan hon säga barn gör det vet du.. as spydigt och jätte ned låtande.. vi har aldrig kommit överens och det går inte prata med henne för hon är så jävla känslokall och egoistisk och allt är så jävla negativt hela tiden

4. svärmor är underbar ibland vi har lite olika åsikter om vår dotter.. skriker hon tycker jag tar henne och hon blir tyst säger hon "ja akta så hon inte blir mamma sjuk" om jag ens får ta henne när hon är hos henne och skriker oftast ska hon ha henne och min lilla flicka får skrika sig till söms när hon är hos henne. detta skär i mig och känns som jag vill gå i tusen bitar.. sedan handlar hon en massa hemska kläder och jag vill inte ha kläder till min dotter men det låter kanske lite otacksamt men hon köper klänningar och riktigt flickiga saker och jag är INTE sådan jag gillar inte allt puttinutt prylar det är inte jag men jag vet inte vad jag ska säga till henne?!

detta är mina problem vet inte vad jag ska göra har skit svårt att somna och ja kände att ja var tvungen att skriva av mig lite och så behöver ag tips hoppas någon orkar läsa detta
puss&kram iaf

[Nelia]

Skönt att höra att ni fick reda på mjölkallergin iaf. Försök koncentrera dig på det, att ni nu vet hur lillan ska må bra osv.

Sen tycker jag du ska skaka om din sambo lite. Det är mer än ett heltidsjobb i början med en bebis. Och får man inte sova på flera nätter i rad, ja då blir man rent farligt trött. Man MÅSTE få sova, även om det bara blir var fjärde natt eller liknande, men det hjälper. Det är skitjobbigt när de vaknar, skriker, bajsar, sover och grinar mest hela tiden på dygnet, man lite jättetrött och går som i ett töcken, en enda tjock dimma som aldrig tar slut. Du måste få avlastning. Om din sambo vill sova nattetid, kanske han kan ta dottern på kvällen efter jobbet då? Så du får sova eller vila då? Och försök att sova när bebis sover, det var min räddning! Men jag tycker allt att man är två om att skaffa barn. Min sambo och jag har i stort sett delat på allt, vi tog varannan natt ända sen Joel föddes, den enda skillnaden var att R fick väcka mig varje natt när Joel ville äta. Men det var skillnad att halvsova och amma istället för att ha blivit väckt miljoner gånger + amma på det!

Din mor. Ja vad ska man säga? Försök att inte ta till dig av henne. Låt det rinna av som vatten på en anka. Om det går! För du behöver inte en massa extra negativ energi från någon just nu. Själv tålde jag inte min mamma i början av bebistiden. Och vi har alltid haft bra kontakt, och har det nu igen, men de första 6 månaderna tålde jag henne inte för allt i världen.

Angående svärmor. Det är ditt barn! Du vet vad som är bäst för ditt barn! Och många äldre säger oftast saker som att låt inte barnet bli bortskämt, de ska ligga och skrika en stund osv, men det är så de hade det på sin tid. Idag är det annorlunda! När jag gick på föräldrakurs kunde BM där aldrig säga nog med att "Barn kan ALDRIG bli bortskämda genom kärlek! Du kan aldrig ge för mycket närhet och kärlek!" Din svärmor kan slänga sig i väggen rent ut sagt om hon tror att hon kan bestämma hur du ska göra med ditt barn. Punkt slut.
Kläder får man alltid, som man inte vill ha. Jag brukar tacka och ta emot, de vet ju inte om jag använder dem eller inte. Sen ger jag bort det mesta till vänner som får barn kanske. Jag skiter i vad det tycks om det. Jag bestämmer väl själv vad mitt barn ska ha på sig?

Så, nu fick du ett långfattat och kanske vimsigt "svar". Hoppas att något av det hjälper litegrann iaf.

Stå på dig! Det är inte för inte man blir starkare när man blir mamma, jag har verkligen fått lära mig att säga ifrån och stå på mig ända sen Joel föddes. På både gott och ont.

Kram!!

[Medea]

Kan du inte göra en deal med din man?
Tex att du går och lägger dig vid nio tiden på kvällen, eller tidigare. Då kan ju han ta hand om bäb i några timmar så du får några extra timmar sömn.
Det borde ju inte komma som en övervaskning för din man att det är hårt att jobba samtidigt som man får en störd nattsömn. Han får fan ta sig i kragen!
Under riktigt hårde perioder när Ophelia sov kasst hade jag gladeligen bytt med min man och tagit mer sömn men jobbat istället. Om han inte förstår det så är det ett tecken på att han inte tar sitt fulla ansvar. Då hade han helt enkelt knipit.

Kan du undvika din mamma ett tag?
Hon verkar vara en manipulativ människa och det är inte riktigt vad man behöver som sällskap när det blåser stormvarning.

Hur svårt det än är. Håll ut och försök fokusera på det som är fin och bra.

[Tossy]

Oj vad jobbigt! Jag håller med Nelia, du måste få din karl att förstå att vara hemma med barn är ingen semester, det är sitjobbigt, särskilt i början! Man måste verkligen få sova ibland för att orka med annars tar psyket stryk och jag undrar om inte det har gjort det för dig och att det är därför du har så svårt att ta allt annat också. Och det är inte ett dugg konstigt!! (jag menar absolut inte att du är psykiskt sjuk, utan att du är trött och sliten )

Min sambo vaknade ite så ofta på nätterna, men jag hade tur och hade en dotter som inte heller gjorde det, hon vaknade ett par gånger för mat. Men jag var trött ändå, passade på att sova när hon sov på dagarna och så. Nu för tiden är det nästan alltid sambon som går upp om hon vaknar till på natten, jag tycker han har lite att ta igen

Vad gäller mamma och svärmor, säg ifrån! Du måste, förklara hur du känner och att det är jobbigt för dig. Det är faktiskt ditt barn och ni, du och pappan bestämmer faktiskt hur ni uppfostrar och tar hand om erat barn. Men dessutom, försök att inte lyssna på när någon säger nåt dumt, även om det är jättesvårt.

Och det med kläder, jag var väldigt noga med att säga från början, redan innan Ida kom (vi visste att det var en tjej) att jag inte gillar puttenuttiga kläder och inte babyrosa Det gick så långt att ingen vågade köpa rosa alls till en början och när de väl gjorde det bad de nästan om ursäkt för det. De trodde det gällde allt rosa, men jag fick då förklara att rsa är okej, så länge det är tufft. Det har funkat jättebra och hon har nästan bara fått kläder som vi gillat. Det kan kanske vara svårare att säga ifrån nu, men du kan ju alltid försöka få in det lite snyggt ibland, utan att påpeka det. Utan mer om ni kanske är ute ch handlar ihop, så eka på sånt du tycker om och säg att såna kläder är verkligen jättesnygga, t.ex.

Ja och så träningen då... vad spelar det för roll för din karl vad du tränar? Det förstod jag aldrig. Varför vill han att du ska gå med hans mamma? Klart du ska komma iväg och träna om du vill, eller något annat att bara göra själv, det kan du behöva. Träna är nog jättebra, det brukar hela kroppen och huvudet må bättre av.

Ojoj, blev svamligt det här också, men det viktigaste är nog att du får din karl att förstå att han måste hjälpa dig, annars kommer du att bli en jäkligt sur sambo Lämna de 2 ensamma ibland så han måste ta hand om henne, ensamtid mellan pappa och barn är också viktigt så att de hittar sitt sätt att vara.

Hoppas det blir bättre för dig snart!

[Loam]

Måste bara säga att du inte verkar deprimerad. Du verkar ha en väldigt jobbig livssituation just nu. Det kommer att kännas bättre när din dotter blir lite äldre och du får sova lite mer. Kan du inte sova på dagen när din dotter sover? Du gör helt rätt som går och gör något själv nån gång i veckan. Man behöver det för att inte tappa bort sig själv. Kram till dig och hoppas det känns bättre snart.