Depression!!

[thewidow]

Jag har haft depression sen jag va 13 år..det har gått i vågor. När jag har vart som längst ner i botten så har mina tankar inte vart dom bästa. Det enda jag tänkt på e vilket som e det snabbaste sättet o ta livet av sig på. En period förra året va jag så deprimerad att en nära vän blev riktigt orolig...jag åt inget knappt på två veckor, ville inte visa mig ute, låste in mig, svarade inte i telefon. Hon va så orolig att hon va nära o kontakta mitt ex..men tack o lov så gjorde hon inte det!
När jag efter två veckor kom upp till ytan igen så va jag helt slut! Folk tror inte att det tar på krafterna o va deprimerad..men det gör det!!
Första gången jag försökte ta livet av mig va jag 13 år o har väl försökt till o från med åren! En dag förra året satt jag ensam hemma (jag hade barnledig vecka) o hittade en knappnål på bordet. Tog upp den o lekte lite med den över armen...gjorde så ett par gånger men sen insåg jag vad jag höll på med så jag kontaktade min vän. Fick komma dit o där spenderade jag sen hela dan!!
Har inte försökt efter det men igår fick jag dom hemska tankarna igen!! En snabb tanke som försvann lika fort...skulle jag ta dom där två burkarna med värktabletter..dom står ju så lägligt på fläkten.
Jag hatar denna sjukdomen..jag vet aldrig när den slår till!! Trodde det skulle bli bättre när jag flyttade..o det har blivit bättre, men jag trodde inte jag skulle få mina mörka tankar igen. Jag vill bara sätta mig i ett hörn o bara stortjuta...det hjälper inte men för stunden känns det bra.

Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta inlägget..ville nog bara få skriva av mig lite!
Tack i alla fall ni som läst!!

[Danem]

Kan du inte söka hjälp?
Att börja prata med en psykolog hjälper faktiskt och i vissa fall måste man kanske ta mediciner men det är det värt om de hjälper!

Skönt att läsa att du har en så bra vän som du har, jättebra att du har henne att ringa till och kan stötta dig!

[Ellas pappa]

Depression, ångest etc är jobbiga psykiska sjukdomar och tillstånd. Inget behöver vara så för evigt precis som diabetes går att lindra och andra åkommor. Problemet med en depression är som du skriver att orken att ta hand om problemet försvinner och att dom som inte varit där har svårt att förstå och således hjälpa. Är det en riktig depression du har så bör du ta kontakt med med din vårdcentral få en remiss till en psykolog eller om du har bra kontakt med din husläkare och se vilka alternativ till medicinering som finns. SSRI fungerar bra med få biverkningar etc. Men det är en tuff fight att försöka orka behandla sig för det handlar mycket om hur du tänker med. Hur du tar kontrollen, reflekterar, accepterar och vad du gör med det sen.

Om du inte har några andra sjukdomar så ta ett riktigt svettigt pass på gymmet eller ut och gå riktigt fort så att du får upp pulsen och svettas. Ät kost som får dig att bli pigg, många underskattar känslan av att vara pigg och ha energi. Skriv mer om du känner att det hjälper.

[Stina]

Tråkigt att höra att du har haft det så jobbigt när du var liten. Just i tonåren är ju livet väldigt tufft, särskilt om man inte mår bra eller går igenom något jobbigt.

Jag undrar också som ovan kring dina möjligheter att gå och prata med någon professionell person inom detta?

Sen förstår jag ju också att du har det tufft nu efter skilsmässa och att vara ensamstående med barnen utan stöd från pappan. Även här behöver du ju någon att prata med - någon som verkligen lyssnar på dig!

[sprallos]

Usch vad tungt du har det...men det finns hjälp att få. Hitta kraften att be om den och ta den hjälp som erbjuds...stor kram!