Den sömnlösa bebin...

[tinali]

Jaha, nu verkar det som att lilleman bara behöver en vila under hela dagen
Han sover ju redan som en kratta, men nu har det fullkomligt spårat...
Han vaknar vid halv åtta, åtta på morgonen( då har han varit vaken en timme eller så vid 4snåret , och legat och snuttat på mig hela natten som en liten spädgris)
Sen sover han 1 1/2 timme ute vid tio, elva. Inne sover han Max en timme. Sen är han vaken till åtta på kvällen, bortsett några slummerstunder pga febrila försök att söva honom, sover max 20 min efter gallskrik o kink i 40 min. Han kan absolut inte somna själv i sin säng längre, utan måste ammas till sömns och vaknar han när man lägger ner honom, så måste han vaggas, om han ens somnar om. Har aldrig varit med om maken till vaken och lättväckt unge, man kan gå in o andas i sovrummet så vaknar han
Han är ju astrött, så han behöver verkligen sova. Såg idag att hans tredje tand är på väg ut, första uppe. Han är även i den åldern, på veckan, där barn förstår att mamma kan lämna honom....han är vansinnigt mammig och tutten är det enda som hjälper. Han har varit lite sjuk oxå, hoppas detta går över snart. Men när han vaknar i sin säng gör han det med ett gallskrik, som om han blir jätterädd och skriker som en dåre när man ska somna om honom. Nu sover han här bredvid mig i soffan hur lugnt som helst, i soffan vaknar han aldrig, men jag sitter ju oxå intill..behöver han så mycket trygghet att han måste vara på mig 24/7?!! Han är ju världens härligaste och glad o snäll, så han är ju inget jobbigt barn, men han vägrar somna när han blir trött, och de kamperna är så långa och tunga. Han har en pipa som en mistlur, han skriker vansinnigt högt, det riktigt skär i öronen. Så man är ju inte så uthäller utan ger med sig för att inte bli döv på kuppen;)

[Lejonella]

Förstår ditt dilemma!!! Lucas sov åxå dåligt. Tyvärr har jag inga råd att ge, men om du tror att han har besvär av tanden kan du kanske prova med alvedon??? Så att det inte känns mer av tanden då han ligger ner? Kan du fråga på BVC?

Lycka till!!

[shoegal]

Fick flashbacks till när Elis var liten; han sov verkligen uselt och vaknade vid minsta ljud och skulle snutta på bröstet hela nätterna. För oss blev det lite bättre när jag slutade nattamma; jag fick bestämma mig för att sluta när han var sju månader för han ammade 3-5 ggr/natt fortfarande och jag höll på att dö av sömnbrist. Han var sur i två- tre nätter, sen började han sova superbra! Det var som att nattamningen faktiskt störde honom mer än det hjälpte honom och vid sju månader behöver de ju inte äta dygnet runt längre heller. Så det är det enda jag kommer på. Elis har, och är fortfarande så, att om han sovit bra på natten så sover han bra på dagen också (samam med mat; man måste få i honom en bra frukost, annars käkar han dåligt hela dagen).

[tinali]

Ja, tänkte ta striden med nattamningen nu i mellandagarna när min man är ledig, fasar för det! Ingen annan kan få honom att somna ens dagtid, han måste tröst snutta för att komma till ro, när han vaknar på nätterna. känns som att man skadar honom genom att neka honom den tryggheten men han vet ju nånstans att han är trygg med pappa med, men han skriker verkligen tills han får tutte.
Tyvärr känns mannen lite lat nu andra gången, jämfört med första barnet, så lite bättre motivation på honom!!!

[shoegal]

Jag kände precis som du och hade ångest över om jag skulle "skada" Elis på nått sätt, men vet du? Han började sova hundra gånger bättre på nätterna och var ett mycket gladare och nöjdare barn och jag minns att jag tänkte att jag hade gjort det tidigare om jag hade vetat hur bra HAN skulle må av det (som ääääntligen fick sova på nätterna, och inte vara beroende av att ha ett bröst i munnen hela tiden).

Hmmm... jag letade precis upp tråden, och han var tydligen nio månader innan jag slutade nattamma (trodde inte det var så länge jag höll på!).Nåväl, här är i alla fall tråden som jag skrev när jag (Elis ) skulle sluta nattamma
avvaenjningen-del-3-langt-som-vanligt-3535.html

[tinali]

Ska läsa den! Nu har vi haft två Albindagens nätter. Han vaknade vid halv tre första natten o skrek hjärtskärande konstant, Mannen var uppe o vaggade, hansomnade men vakna så fort han försökte lägga honom. Det slutade med att jag var tvungen att lägga min kind mot hans när han låg mellan oss, då somnade han på 1/3 sekund. Sen sov han till 7. Inatt vaknade han vid 2, vaggades till sömns. Gick bra. Sen vaknade han vid fyra igen, skitsur. Han skulle inte somna kind mot kind. Men gråten blev lättare och han lugnade sig även när F gosade med honom, somnade till slut av kind mot kind och smek i handen. Vaknade sju. En gång har han släppt nappen för att sträcka sig efter tutten, men det såg mer ut som en reflex.

[tinali]

Jaha, nu äter han inte på nätterna, men vaknar likt förbannat vid ett-två, då flyttas han till oss och somnar om ganska fort/ bra. Men sen vaknar han igen vid fyra och då är han vaken länge och viftar och sparkar och har jättesvårt att komma till ro.
Men det värsta är att han aldrig sover. Han vaknar vid 7 ungefär, sen kort vila vid 10 eller 11, ca 30 min, Max!
Sedan en lika kort vila vid två. Vid sju är han jättetrött och man tror han ska somna för natten, men icke, efter 20 vaknar han och är uppe till jag lägger mig. Vet inte hur länge han skulle klara att vara uppe, för jag tröttnar alltid innan. Har ingen egentid alls eftersom man inte kan lämna honom alls, då han tror att jag lämnar honom för alltid. Försöker varje kväll att lägga honom på olika vis, men vaknar jämnt inom 10 min. Under kvällens gång kan han bli trött och jag lägger mig nära, som när han ammar, men han har så sjukt svårt att komma till ro, jättenära sömn, men nånting stör.. Sen är han klarvaken igen. Detta måste sluta snart annars orkar jag inte med vardagen med dagistider osv. Vad gör jag? Dante har ju alltid sovit från sju, hela nätterna. Börjar undra om semper preppat maten med koffein eller amfetamin;)

[yra]

Usch vad det låter jobbigt. Hade det på liknade sätt med min stora tjej och jag höll verkligen på att bli knäpp. Speciellt när folk sa att " du måste ju sova med henne när hon sover på dagarna" men percis som din kille så sov hon ju aldrig längre än 30 min i sträck

Kan nog inte riktigt säga vad som var lösningen på våra problem, dom liksom tonades gradvis ner. Hon vaknar dock minst ett par gånger per natt fortfarande trots att hon är 2 1/2 medan lilltjejen sover som en liten stock

[tinali]

Ahvh...
Inatt var han vaken 1 1/2 timme vid fyra. Han var sur, tyckte väl vi skulle gå upp, till slut vaggade F honom till sömns, han vaknade naturligtvis när han la ner honom i sängen. Efter det vaggades han i sängen med F över sig, så han skulle känna sig trygg. Somnade efter 20 min gallskrik, vaknade en timme senare:(
Jag och min man går på knäna, vad händer. Visst han ammade flera ggr per natt förut och bökade men jag fick ju sova iaf. Då hade han ändå varit uppe mellan 19.30 till 11. Hur kan en så liten människa sova så lite?

[ToToRo]

Kan ju bara säga att jag vet hur det känns

Leiha vaknar mellan 4-5 vaarje morgon och vill gå upp. Ibland tvingar jag henne kvar i sängen till 6 snåret. Då ligger hon och nyps (hennes snutt) så jag kan ju knappast sova. Sen är hon vaken till 11-12 och då sover hon mellan 1-2 timmar. Sen är hon vaken till 19 då jag lägger henne. Hade det bara vart så här hade jag kanske överlevt men hon sover såå uruselt på nätterna. Hon vaknar varannan eller varje timme och skriker!

Suck... sitter med tårar i ögonen när jag skriver. Det är sjuk tungt. Och saken blir ju inte bättre att hon är så sjukt mammig så jag blir mörkrädd. Hon gallskriker och då menar jag gallskriker om någon tar henne om jag finns i närheten. Pappa får inte röra och helst inte vara i närheten.

I förrgår fick min mamma ta henne och stänga dörren till min sons rum och då tog det 10 minuter för henne att gömma bort att jag inte var där (jag hade tänkt ploka undan rentvätt) men så fort de kom ut skrek hon så fort hon såg mig.

Så ja vet hur det känns och kan tyvärr inte säga så mycket stärkande. Jag bara hoppas det vänder innan mitt vett helt är borta.

[tinali]

Ja, loke vaknar oxå med ett illvrål, flera ggr per natt. Jag tycker så synd om min äldsta, han är mitt i trots och lite syskonavund och har en mamma som är för trött/ ont i huvudet för att ha tillräckligt med tålamod och ork för r att möta det rätt varje dag.

[Kali]

oj, jag har missat den här tråden men här är en till! på ett sätt lite skönt att läsa att det inte bara är vi....

Alma, 11 månader nu, har fortfarande ALDRIG sovit själv (dvs ensam). Sen jag slutade amma (och hennes pappa tog alla nätter i drygt två veckor) så sover hon helt okej på nätterna men bara så länge någon ligger bredvid henne. Det gör kvällarna helt hopplösa eftersom det inte går att lägga ner henne och sen umgås lite innan läggdags utan vill vi att hon skall sova så måste en av oss stanna i sängen med henne. Lämnar man henne tar det max fem minuter innan hon är vaken och gråter. Hon har verkligen inbyggd radar för det där, hela detta året har jag suttit typ alla kvällar i sängen med datorn och skrivit och så (och fått ont i ryggen!) och så länge jag sitter där sover hon gott men om jag går på toa så är det som att trycka på en knapp! Alma är också extremt mammig. Jag får inte lämna henne, hon blir helt utom sig när hon tror att jag skall gå ifrån henne, även om jag bara går ut i köket eller reser mig från soffan. A har varit pappaledig med henne i drygt fyra månader nu och det har hela tiden gått bra när jag inte har varit där men är jag där så har hon helst velat vara med mig. Nu de senaste veckorna är hon dock mer likadan mot pappa, börjar gråta när han går iväg, klänger på hans ben också, kryper efter honom också. Och det är verkligen desperat hjärtskärande gråt, inte lite snyftande, utan hon vrålskriker! Precis som ToToRo beskriver.
Man blir tokig! Särskilt som sonen bara vill ha mig de senaste månaderna också. Han börjar skrika bara pappa tittar "fel" på honom. jag ska göra allt, hälla upp vatten, hjälpa på toa, ta fram mat, hjälpa med kläder, natta osv osv osv. Jag får dåligt samvete gentemot Alma hela tiden eftersom hon så tydligt visar att hon vill ha mamma men så ofta inte kan få det... Det som har räddat mig är ändå att vi delar på föräldraledigheten, att min sambo vet precis hur jobbigt det kan vara och att han nu, efter flera månaders idogt arbete faktiskt börjar duga allt mer.
Men sova ja.... jag har ju haft två sömnstrulande barn, Jakob vaknar fortfarande på nätterna nästan varje natt (fast det tycker vi är bra, haha) men Jakob var/är ingenting jämfört med Alma! Jag tycker det absolut värsta är att hon är så vansinnigt lättväckt. Lyckas man få henne att somna i bilen (svårt eftersom hon hatar att åka bil) så vaknar hon om man öppnar en bildörr eller stannar motorn. Somnar hon i famnen räcker det att man hostar. Ligger hon i vagnen kan man inte ens gå igenom en affär. Man blir stressad av att aldrig kunna göra något.
Jag har nog inga tips tyvärr. Försök avlasta varandra bara! Rym ibland om du måste. Gör något kul med store killen ett par timmar. Och jag håller tummarna för att det vänder snart!

[ToToRo]

ush en aningen slutkörd men jag gråter en skvätt till.

Kali: det är konstigt men jag blir glad av att höra om ert vardagsliv. Inte för att vara elak men det är så underbart att höra andra som genomlider samma sak.
Vi har ju dock haft sådan tur med Liam. Från ca 6 månader har han sovit hela nätter. Han har haft bakslag men oftast hard et fungerat suveränt. Han sover nu från 20 till 8 på morgonen. Seda sover han middag mellan 1-2 timmar. = han sover mer än min kappt ettåriga bebis!!!!
Jag försöker umgås med honom ensamt. Så han och jag brukar åka och handla, bada m.m Jag älskar och saknar att få umgås med honom och lider med honom då jag inte orkar lika mycket och inte kan för att Leiha sitter som ett klister på min höft. Men han är så sjukt tålig och go med henne att jag blir rörd...

sedan det där med att dela. Jag tror inte gubben förstår hur det är att ha ett konstant plåster. Nog sörjer han att hon inte vill vara hos honom, men han orkar ju inte kämpa för henne. Men samma som Kali så funkade det ok när han var föräldraledig fram tills jag kom hem.

[tinali]

Då har jag tur, loke är gärna med sin pappa när han är pigg och glad vilket är nästan jämt, förutom när man försöker tvinga honom att sova:/
och dante är vansinnigt pappig, jag får inte göra nånting. Ibland undrar jag om han verkligen tycker om mig alls.. Men lyckligtvis vänder det ibland och han vill ha mig korta stunder. Men det är svårt, han testar mig mest. Dante o jag var på husdjursmässan igår, det var mysigt. Det känns att vi behöver mer tid med varandra. Nu har loke somnat vid bröstet o jag ska försöka smyga ner honom i sängen.

[marimo]

Vi har haft tur med Elsa som sover bra på nätterna, hon har alltid sovit i sin egen säng aldrig med oss. Kan behöva gå upp någon gång och ge henne nappen, och sedan får hon oftast välling vid 5 och sover sedan till ca 8. Men vi har haft en period då det var svårt att få henne att sova på dagen. Hon blev jätteledsen och skrek om vi försökte få henne att sova. Så jag slutade försöka och låter henne bli riktigt trött går då och lägger henne i sin säng där hon gnäller till lite och somnar sedan. Det är olika hur länge hon sover men oftast mellan 1-2 timmar och bara en gång om dagen. Men visst har vi fortfarande vissa dagar då det krånglar, tex om hon sover middag för tidigt.