Den nya grannen

[Lillfisen]

Det har flyttat in en ny familj här på gården, en ensamstående mamma och hennes son på 5 år. Mamman har jag träffat på och pratat med sedan tidigare då våra barn går på samma dagis, och jag har alltid tyckt att hon varit trevlig men speciell.

Pojken är ofta ute ensam i lekparken här på gården och söker sig gärna till oss när vi är ute och leker, vilket inte är något konstigt, men det finns ett problem, han svär värre än en borstbindare och kan vara rent utav elak mot de andra barnen emellanåt (tar deras saker, sätter sig i vägen för rutschkanan om någon ska åka, springer och tar gungan framför näsan på dem etc.)

Elicia är inte heller sen på att ta efter, så idag när vi var på väg hem efter att ha varit och lekt med en kompis, blev hon sur och vräckte ur sig f-a-n, vilket jag så klart blev mycket arg och upprörd över.

Men hur ska jag hantera det egentligen? Ska jag ignorera det faktum att hon svär eller ska jag försöka få henne att sluta genom förklaringar, eller gör det saken bara värre?

Det känns så tråkigt att tycka illa om ett annat barn, men jag har så svårt för denna pojke, som jag i bakgrunden tror har det ganska jobbigt hemma (mamman skriker ofta på honom och inte svär hon mindre än honom direkt), men just nu känns det som om jag måste passa Elicia varenda sekund som han är ute samtidigt som oss, just för att han inte ska kunna vara elak mot henne eller hinna lära henne fler fula ord.

Överreagerar jag tycker ni? Eller vad skulle ni ha gjort i min situation?

[gellis]

Oj det är svårt det där hur man ska göra i sånna situationer, själv så försöker jag förklara för våran dotter att vi inte använder sånna ord och gör hon det så får hon ingen respons utan jag säger bara att mamma kan bara höra fina ord och vill du säga mamma något så får du prata fint. oftast funkar det men inte alltid, vårat problem ord är kanske inte så fult men elakt nämligen DUMMA.

[Taweret]

Vilket jobbigt problem.

Jag skulle nog också förklara först att vi inte använder sådana ord hemma hos oss och sedan ignorera henne när hon pratar med fula ord. Har du tur så fungerar det.

Jag kan inte låta bli att tycka synd om pojken heller men det är ju svårt att ge honom någon uppmärksamhet om han beter sig illa mot dina barn.

[sprallos]

Om han söker sig till er så kanske det går att prata honom vid ett lugnt tillfälle, då han inte är upprörd osv. Säga att han som är så stor osv måste tänka på att de andra barnen är mindre och kan göra illa sig om han busar för hårt och att han måste tänka på hur han pratar. Att man inte ska svära osv. KAN gå, speciellt då han verkar söka sig till er och vill ha kontakt, men han kanske inte kan ta kontakt på annat sätt.
Tyvärr ser man det ofta, att barn som inte får "positiv" uppmärksamhet söker den på "dåligt" sätt, för då FÅR dom den. Brukar vara genom att ställa till besvär...för då kommer vuxna att se dom.
En idé kan också vara att ge honom en uppgift...typ "Du som är en storkille kan kanske se till att ingen gör sig illa och krockar i rutschkanan/vid gungorna." Du förstår ju att man inte får puttas, vara i vägen osv...men dom andra är så små, så du får hjälpa dom". Genom att stärka honom på ett bra sätt kan få honom att lugna sig massor.

Inte för att det är din uppgift, det är såklart hans mammas....men är hon inte där så är det ju svårt. Tragiskt....jag blir så ledsen när man hör sånt...men det är vanligare än man tror.

[Medea]

Jag har haft samma problem.
Grannen (mamman) skriker mycket och svär, kastar saker och lever rövare.
Flickan som är 5 år tar givetvis efter men har också en ADHD och andra diagnoser på lut.
Flickan rotar i kylskåp och tar för sig utan att fråga, häller ut färg, you name it och ja, jag skäms för att känna så, men jag kan verkligen inte tycka om ungen.
Dock så kan jag låta bli att uppmuntra det negativa och istället ge henne cred för det bra saker hon gör.
Jag upplever att just den här flickan beter sig som andra förväntar sig, alltså riktigt illa. Jag är på allvar imponerad över att hennes lillasyskon fortfarande lever, på riktigt alltså.

Jag har sagt till Draken att vissa svär eller gör si eller så, men det betyder inte att det är ok att hon gör det.
Alla har olika regler.

Svår situation.

[Lillfisen]

Tack för alla svar!

Elicia har inte sagt något mer fult ord idag, så förhoppningsvis gick det in redan igår att mamma inte tycker att det är ok att använda sådana ord, att de är fula helt enkelt.

Idag har vi heller inte lekt med pojken, vi gick helt enkelt till en annan lekpark för att få vara lite ifred och kunna slappna av lite (känns elakt, men det är sant)
Han ropade dock hej till Elicia när vi kom tillbaka till gården igen och visade tydligt att han nog hade velat att vi hade stannat ute och lekt en stund till.

Jag tror med att han visar negativa sidor för att få uppmärksamhet, tyvärr. Men jag ska absolut försöka uppmuntra honom till att leka snällt och ge beröm för de bra saker som han faktiskt gör, så kan han få lite positiv uppmärksamhet i livet.
Nu vill jag ju inte heller "dömma" ut mamman helt, jag känner henne inte, men av det lilla jag sett och hört så har jag ju bildat mig en uppfattning och den är ju inte direkt positiv.

Elicia verkar ändå att det är kul att leka med pojken och frågar efter honom när vi kommer ut på gården, så hon verkar inte ta illa upp, för då skulle hon väl inte vilja leka med honom antar jag?

[Redhotwera]

Klurig sits förstås. Jag tänker att han är ändå ganska liten och mamman är inte med, han söker sig till er så du kanske kan försöka "hjälpa" honom lite. Tala om att dina barn är mindre och att han måste tänka på det om han vill leka med dem. Säger han nåt dumt kanske du kan säga att: nämen sånt säger man väl inte. Det är självklart inte ditt jobb att uppfostra pojken men har du ork kommer det inte att skada honom om du förklarar hur det är.
Om nåt barn i sandlådan gör nåt dumt, när jag är där o leker med mina barn, tänker jag att det är allmän hyfs som gäller (där det är möjligt). Om en lite pojke kastar en sten på mitt barn säger jag att man får inte kasta sten.

Vi har större barn i vårt område som beter sig förjävligt åt, dessa undviker jag och går därifrån.