Bonusbarn

[nyckelpigan77]

Hej! Jag är gift och har ett gemensamt barn med min man.Jag trodde familjen skulle bindas ihop med min mans barn också ,men där trodde jag fel.Det är såhär att min mans barn har aldrig accepterat mig och inte hans ex heller,fast vi har varit tillsammans i 4-år.Dom visar ingen respekt vad gäller vad som gäller ivårt hem,regler o ordning.Min mans dotter har visat upp en hemsk avundsjuka mycket värre nu när vår lilla nova har kommit.Hon blir ändå 12-år.Hon gör allt för att förstöra mellan min man och mig jag vet att hennes mamma ligger bakom hennes hemska svartsjuka.Min man har två pojkar också med sitt ex som är 14 och 16 år och han som är 14 är också hemska avundsjuk men inte han som är 16 år.

Min mans dotter har sagt dumma grejer till min son som är snart11 år att:Jag hatar din mamma jättemycket.och jag har hatat din mamma sen den dagen din mamma träffade min pappa.
Jag tycker att detta är helt oacceptabelt som hon har sagt till min son.dom brukar vara hos oss varannan vecka,och jag och min man blir alltid ovänner när han barn är hemma hos oss.
Och nu har min man sagt att hans dotter får vara lite hemma hos sin mamma för det funkar inte hemma hos oss.

Är det fler som har bonusbarn hur ska man kunna lösa detta?
Jag har gjort allt för att hans barn ska trivas hemma hos oss och varit rättvis mot alla barnen och mina.Har tillrättavisat alla barn och skällt när dom har busat för mycket.Men hans barn vill hem till sin mamma när man säger till dom,och vi har inte hindrat dom.
Varför är min man barn så avundsjuka?

[Tigi]

oj oj ...känner igen mig själv i dina barn.. när jag var runt 12 år skilde sig mina föräldrar och mamma flyttade ihop med en ny karl (dom e fortfarande tillsammans nu) så jag och min lillsyrra bode hos dom...och under en tid så bodde hans barn som va typ lika gamla som oss oxå där..en kille å en tjej... och vi bråkade väääldigt mycket...men vi va sams en del oxå ... men jag gillade verkligen inte deras pappa och dom gillade verkligen inte vår mamma hehe....för jag o min syrra kände alltid att vi fick skit (o va oönskade) av deras pappa och dom kände alltid att dom fick skit (o va oönskade) av vår mamma...så va det bara....det kanske inte var så på riktigt (säkert inte) men det kändes så... det låter som om det e lite lika hos er nu? ... jag kan bara säga dig att jag tror inte att hon vill förstöra mellan dig och din man, men hon kanske bara inte gillar dig eftersom att det gör väldigt ont när ens föräldrar skiljer sig o träffar en ny...tyvärr vet jag inte va man kan göra förutom att försöka va snäll o förstående...försök se det ur barnens perspektiv.. låt dom hjälpa till med lillen , visa att du uppskattar deras hjälp o sånt så tror jag inte att man kan vara arg så mkt mer....men kom ihåg att det e du som e den vuxna o dom som e tonåringarna.....

[nyckelpigan77]

Ja det är nog rätt så vanligt som du säger Tigi!
Det är väldigt svårt för barnen när man ska pendla varannan vecka ,och så är det så hemma hos mamma och helt annat hemma hos pappa.Så vet dom inte hur dom ska bete sig.
Det är väldigt dålig kommunikation mellen min man o hans ex också.Det är deras barn som medlar mellan dom.Och det är helt fel.
Deras barn har alltid fått göra precis som dom vill och ta alla beslut själva alltså fått bestämma.
Sen kommer jag och vänder deras liv upp och ner helt plötsligt får deras barn o ex inte bestämma allt vad som ska göras hemma hos pappa utan måste anpassa sig till en bonusmamma o bonusbarn och en lillasyster.

[Kali]

kanske en dum fråga men har ni pratat om det? alltså satt er ner alla i hela familjen tillsammans (med någon som barnvaktar minstingen kanske) och pratat en i taget om hur man vill ha det i familjen, vad som är bra, vad som är dåligt, vad man känner och tänker. ett familjeråd där alla får chans att komma till tals utan att bli avbrutna och där man tillsammans kan komma överens om regler som gäller alla och också ventilera att man måste inte tycka om varandra men man kan ändå respektera varandra och uppföra sig på ett visst sätt.

[nyckelpigan77]

Det var inte en dum fråga Kali!
Det har vi inte gjort men jag har länge velat att vi ska göra det .Men min man och hans barn har inte velat göra det,alltså sätta sig ner och prata igenom vilka regler och säga vad man tycker osv..
Min man har alltid tagit sina barn i försvar och hållit med sina barn fast dom har haft fel.Så jag har blivit den stora( boven) den som tillrättavisar.
Men nu har min man börjat o samarbeta med mig och det är inte populärt hos hans barn,dom får inte hans parti när dom har gjort något fel,och då åker de hem till sin mamma.
Jag o min man ska gå och prata på familjerådgivning,o gå föräldrautbildning.
Och jag vill att min man o hans barn går o pratar så att vi också kan fungera som en familj,men det går inte utan deras mammas tillåtelse.

[jessikan]

Min uppfattning är att det är lättare att ge tips gällande bonusbarn om man inte har såna själv. Missuppfatta inte, jag tycker att det är bra råd! Men för det mesta väldigt svårt eller tom omöjligt att få till i praktiken.
Jag har själv gjort allt för att det skulle funka med min mans barn och hans ex. Vilket inte har lyckats särskilt bra i 5 år.

Engagerar jag mej försöker jag ta över, överlämnar jag allt till min man för att det inte går att ha en dialog bryr jag mej inte, försöker jag analysera fel har jag helt fel och känner inte barnen osv. Det blir en jävla soppa som smakar beskt. Och då jag har tre barn sen tidigare plus att vi har en gemensam ettåring så har jagbestämt att dom som respekterar mej får min respekt. Jag är såååå trött på att ge och ge utan respons.

jag är säkert elak, egoistisk osv men ingen kan ta ifrån mej att jag försökte, försökte så jag blev blå. I vårt fall, som i så måga andra är det exet som spökar. Hom lägger orden i munnen på sina barn, styr och ställer med tider, pengar och allt annat. Men nu är det stopp och det känns så skönt. Visst det är barn det handlar om, men även om mina, vårt och mej och min man. Vi har tagit så mycke stryk av detta.

Gud va svamligt det blev

[nyckelpigan77]

Ja det är som du säger Jessikan att det är exet som håller på. Och jag är så trött på henne.Som du säger också dom som respekterar mej får min respekt alldeles riktigt!

Min mans ex har till o med försökt övertala min man att skilja sig från mig,det är väldigt lågt.Det lustiga är att det verkar som att det bara är hon som får ha förhållande hon är sambo.Men min man får inte ha en fru.
Hon vill ha fullständig kontroll över min man o bestämma över han.

[Kali]

fast även om det är så som jessikan skriver kan man ju pröva allt först. och barn är inte små marionetter, de tänker kring de här frågorna, problemet är ju att de ofta tänker fel, deras logik är ofta bakvänd o man kan därför behöva prata med barn om det uppenbara och göra det många gånger. man måste hjälpa dem att sätta ord på det som de känner, tex kan man ju säga:

jag tror att du skulle vilja att din mamma och pappa blev tillsammans igen och jag tror att du tror att om jag inte fanns så skulle de bli tillsammans igen? och sen prata om att nästan alla barn känner så och att det är fullt förståeligt men att mamma och pappa inte kunde bo tillsammans och hade valt att bo isär innan man själv kom in i bilden och att även om man försvann så skulle inte mamma och pappa bli ett par igen. och prata om det MÅNGA gånger.

min sambo har också två barn sedan innan men de bor inte med oss varannan vecka så den erfarenheten har jag inte. men den yngre av dem (11) har uppskattat väldigt mycket när jag har förklarat saker för honom för det är ingen annan som gjort det. en sak vi har pratat om flera gånger är att hans pappa inte blir ledsen för att han bor hos sin mamma, att han inte måste välja för att göra sina föräldrar nöjda utan att han får välja så att han mår bra för de vuxna är vuxna och kan klara av det och alla vill att han skall ha det riktigt bra, en annan sak vi pratat om flera gånger är ekonomi. han är väldigt oroad för sin mammas ekonomi och hon tror tydligen att vi har gott om pengar (haha, i wish, en student o en lågavlönad o två barn ) så han har velat att vi skall köpa massa saker av praktisk karaktär för att hjälpa mamman. så då har vi pratat väldigt sakligt om vilka pengar vi har o vad de ska räcka till.

att prata, förklara och ge chanser är också en förutsättning för att skapa respekt!

sen spelar de ingen roll om barnen vill sitta ner o prata eller ej, om du o mannen är överens kan ni bestämma att det ska ni göra en timma varannan vecka o att man är med då är en förutsättning för att man får göra allt annat roligt den veckan.

[Tigi]

ingen pratade me mig o min lillsyrra eller mammas killes barn heller för den delen.... önskar att dom hade gjort det..... de vuxna betedde sig som barn själva och det spyr jag på! (menar inte att ni gör det men jag uppfattade att mina föräldrar gjorde det) ..... dom skyllde oxå väldigt mkt på sina ex (asså min pappa o deras mamma) ...vilket bara va jobbigt för dom trodde verkligen att dom hade tutat i oss barn olika saker vilken dom absolut inte hade gjort..... det e så lätt å skylla allt på exen verkar det som..... men vad vet jag..jag va bara barnet ....som sagt man uppfattar saker o ting annorlunda när man e liten...så prata me barnen e en bra idé!

tycker det Kali skriver e himla bra!!

[jessikan]

Vi har pratat.... Vi har suttit ner med mannens barn, med alla barnen, med exet, med exet och barnen. Bara jag och exet och bara mannen och exet. vi har stött och blött. Talat om regler, rättigheter och skyldigheter, om kärlek, pengar och roliga saker och tråkiga saker. I snart fem år har massor med energi och tårar spillts till något som inte blev bättre. Tvärtom. Tyvärr utgår exet från sej själv och inte från barnen.
Hon är välutbildad och jobbar själv med utsatta barn. Men när det gäller sina egna blir det en kamp om att vara bäst. Hon sviker gång på gång.

Så nu har det slutat med att barnen inte gärna vill hit. För här gäller ansvar, empati och regler. 9åriga killen får inte spela Counter Strike här (16 årsgräns), varpå han tjurar konstant när han är här.

Det är väldigt enkelt att säga att det ska vara för barnens bästa och att det bara är att tugga och svälja. men jag skulle kunna skriva en bok med vad jag fått utstå. Och då även mina barn som blir drabbade. Jag ställer mej inte som ett offer, men jag vägrar att leva mitt liv enligt en utomståendes regler längre.

Jag har ju oxå barn sen innan men skulle inte drömma om att försöka styra mitt ex nya familj. Är det nåt diskuterar vi ett tag och sen är det ur världen och gudarna ska veta att vi har ingen god kontakt. Men hjälplig med ungarnas bästa för ögonen men även VÅRT bästa.

[nyckelpigan77]

Jag o mina barn har också gått igenom mycket här under 4 års tid.
'Min man är nykter alkolist sen två år tillbaka så han kämpar med det.
Hans barn o ex har liksom alltid haft övertaget över min man o bestämt över han ,dom har liksom fått som dom har velat bara han har fått alkohol har han inte brytt sig.
Och nu börjar han komma på fötter o visar att det är dom vuxna som bestämmer o inte barnen,och det accepteras inte varken från barnen eller exet.
Det har till o med blivit så här också att hans barn inte vill komma hit längre ,på grund av att det finns regler osv..
Som sagt om hans barn eller ex inte accepterar att deras pappa också har ett liv och en familj.Så har hans barn valmöjlighet att bo hos sin mamma.
Han kan ju träffa sina barn ändå fast dom bor hos mamma.Man behöver liksom inte pendla varannan vecka,alla trivs inte med det.Man kan hälsa på istället o ut o hitta på roliga saker med barnen som dom tycker är roligt.
Jag och min man och mina barn och vårt gemensamma måste ha lugn o ro hemma oxå,inte bara en massa bråk när hans barn kommer!

[Medea]

Det är ju en jäkla situation bonusarna är i också.
Dom försöker säkert "glädja" mamman och vara lojala emot henne när dom är taskiga och beter sig illa.
Det är ju inte helt ovanligt att ett dåligt samvete kickar in för att man har roligt med fienden, bonus mamman/pappan.
barnen samarbetar alltså säkert med mamman och får vatten på sin kvarn om ni reducerar tiden hos er.

Jag tror också att man måste få till ett samtal.
Säg vad du vill, du vill och behöver prata för att du mår dåligt över situationen.
Du vill att det ska fungera mellan er i er relation.

[grodan]

Jag är bonusmamma åt en liten tjej som är 5,5 och vi har efter det två gemensamma barn. Det jag har lärt mig genom åren är att vara tydlig : jag vet att du får göra så hos din mamma men här är vi fler i familjen och måste samarbeta/ visa hänsyn/ vara rädda om den som e mindre tex. Vi måste äta en varierad kost, vi måste få friskluft men den lilla kanske måste sova, då kompromisar vi etc.
Det jag menar är lite det kali var inne på "jag vet att du tror att mamma är ensam när du e här men hon har sina vänner och pojkvän etc som hon träffar när du e här"
" du tycker inte mindre om din mamma för att du tycker om din lillasyster"
bekräfta känslan och oron men förklara vad vuxenansvar innebär.
Sen å andra sidan tycker jag att du gör rätt de är de vuxna som sätter reglarna och värderingarna i en familj och de ska följas av alla i familjen så visst ett familjeråd kan vara en jätte bra ide. Där man skriver ner regler och förväntningar på varandra.
Tex ni vill ha skjus till fotbollen då förväntar jag mig att läxorna är klar
Ni vill ha rena kläder då förväntar jag mig att de ligger i tvätt korgen

Sen måste man göra lite kul ibland för att bli en familj, ha något att se fram emot och längta till som semestern. Vad vill vi göra? passar det alla kan vi göra olika saker olika dagar?

[nyckelpigan77]

Har försökt med så mycket här,har hittat på roliga saker med barnen.Men accepteras inte som bonusmamma.Det är min mans två barn det inte fungerar med flickan som är 12 och pojken som är 14.Men hans äldsta son som är 16 trivs jag och mina barn med han accepterar mig o visar respekt också.Och nu har hans två barn sagt till min man att dom inte vill bo här varrannan vecka för dom vill inte träffa mig,dom har sagt att dom inte tycker om mig och kommer aldrig till att göra det heller.Det är ju upp till dom jag har gjort vad jag har kunnat så nu slipper jag anstränga mig mer.
Har ju mina egna barn att tänka på också.Så min man kommer att träffa Herman o thilda på neutrala platser han kommer att åka ut o hitta på saker med dom,för dom vill inte träffa mig.Hampus som är 16 kommer fortfarande att komma varannan vecka till oss han trivs hos oss.

[grodan]

Önskvärt vore kanske om din man hade tagit ställning för hela familjen och sagt att alla möts på neutral mark. Ska deras val o betende belönas med egna utflykter med pappa?
Det rimmar inte i mina öron.....