Bonusbarn

[nyckelpigan77]

Jag är så nere o ledsen nu
Min man fick ett samtal från sina barn som nu bor hos mamma,och dom har sagt att dom vill sova hos pappa onsdag till fredag.Fast dom har sagt att dom inte vill träffa mig o o hatar mig.Förstår inte detta Blev arg på min man För han sa att jag skulle bo hos mina föräldrar när hans barn hälsar på.
Jag sa att detta är mitt och mina barns hem också så då får du träffa dina barn någon annan stans.Då sa han att jag skulle flytta för han älskar sina barn Känner mig väldigt sårad o ledsen kommer att bli ensamstående med tre barn

[Kali]

men ring familjerådgivningen imorgon bitti o få professionell hjälp! ni ska ha förtur eftersom ni har barn under 2 år. barnen får förstås tycka vad de vill men barn ska inte bestämma reglerna, det är inte bra för dem eller någon annan!

*styrkekram*

[nyckelpigan77]

Vi går o pratar på öppenvården om just våra familjeproblem.Men inte hans barn de måste ha mammas godkännande. Min man har knappt ändrat sig eller förstått att barn inte bestämmer över de vuxna! Han har dåligt samvete att han inte träffar dom så ofta o detta går ut över mig att det är mitt fel osv.. och när han väl träffar sina barn får dom göra precis som dom vill,o bete sig illa mot mig o mina barn,det accepterar inte jag. i och för sig får barn bestämma lite men inte allt. Man måste lära sig vad som är rätt o fel och kunna uppföra sig när man tex är iväg på aktiviteter.Det har hans barn väldigt svårt för att göra har skämts många gånger när vi har varit iväg nånstans. Och det verkar som att hans barn betyder allt för honom, det är ju klart att han älskar sina barn men,hans nya familj som han lever med har han valt bort.Genom att säga till mig att jag ska bo hos mina föräldrar när hans barn hälsar på,fattar inte hur han tänker? Vet han egenligen hur han ska ha det?
Tack Kali för ditt stöd

[Kali]

fast ni behöver inte mammans godkännande för att prata OM barnen och hur man förhåller sig till dem. era upplevelser får ni diskutera oavsett. någonstans låter det ju som att ni behöver ha ett samtal kring vad det betyder att vara förälder, vilket ansvar man har att säga nej o sätta gränser mot sina barn och hur fruktansvärt elakt det är att släppa ut dem i världen som bortskämda och odrägliga. hur ska de kunna hantera sin ekonomi, ha ett jobb, klara relationer? men han behöver nog höra det från någon annan. att barn mår bra av tydliga o klara gränser även om de protesterar emot dem!

ni har ju dessutom ett nytt gemensamt barn, hur många familjer tänker han ha i framtiden? för lämnar han er också har han ju tre barn att ha dåligt samvete gentemot, ännu mer tidspussel att lägga osv.

[min]

Får jag fråga en lite dum fråga?

Får du 100% stöd från din man, håller han med dig i allt du säger och tycker, i era regler och så`?
Det är nästan det viktigaste, att ni båda är på samma våg och inte bråkar sinsimellan där med.

=D

[Ballerina]

Mina egna barn körde i början av vår separation, när de inte fick som de ville, "Då ringer jag till pappa och säger att jag vill hem till honom!" På direkten sa jag ifrån: "Hos mig gäller mina regler. Hos pappa gäller hans regler. Ibland är det jag som är snäll och ibland är det han som är snäll. Men kom inte med hotelser om att hellre vilja vara hos den ena än hos den andre, för att den är snällare!" Två gånger hände detta, sedan förstod det att detta inte funkade. Barn mår kanske inte bra av att få välja alltid var de ska bo, hos mamma eller pappa. Det beslutet har vi tagit åt dem och det funkar jättebra! Bonusbarn kanske inte heller ska få välja, vad vet jag.

När jag var elva dog min pappa. Jag sa till mamma: "Flyttar det in en gammal gubbe hos oss nu så flyttar jag ut!" Och jag menade det. Det är inte enkelt för barnen. Men en dialog där din mans barn får tala om varför de ogillar dig och hela situationen kanske kan göra att ni närmar varandra. Högt i tak!