Blir ju bara värre och värre....

[Tigi]

...tycker det e bra av dig att du ändå vågat ta ett steg längre me detta nu..... å hoppas verkligen du får billigare hjälp!

massa kramar

[MinisMamma]

Jag tog mig till läkaren igår och pratade med henne. Hon tyckte att jag behövde hjälp snarast! Och så skrev hon ut antidepressiva till mig. En remiss blev skickad till psykologen. Men hon visste inte när hon skulle ha tid att ta emot mig.
Så imorgon hämtar jag ut min medicin och ser om det hjälper mot ångesten.

Idag mår jag riktigt dåligt. Det har ju varit 4 personer som varit magsjuka i förra veckan på Noels avdelning. Så sen dess har jag haft mardrömmar. Och idag så tolkar jag in en massa signaler. Noel har varit svår och lättretad och grinig. Och när han skulle sova så tog den 1 timma att natta han för han bara vred och vände sig i sängen. Men tillslut så somnade han. Och så kurrar hans mage hela tiden så jag är livrädd. Känner bara paniken växa....

[Ki27]

Åhh, hoppas du får hjälp snart då!! Och att tabletterna hjälper lite.. VA skönt att hon tog det på allvar!

Jag tror däremot att det kan vara så att Noel känner att du är orolig, och då blir han grinig o får svårt att somna.

Kram till dej! O hoppas du sover lite gott i natt iaf!!!!

[Strumpan]

Din stackare! Så bra och modigt av dig att söka hjälp. Hoppas att psykologen är duktig och att du känner att det hjälper med både samtal och medicin.
Usch jag kan inte föreställa mig hur du har det just nu.

Stor kram!

[Fru S.]

Ett litet råd från mig, som varit i liknande situation.

Det tar ett tag innan SSRI (antidepp) funkar. Se till att du får en samtalskontakt snarast! Så ska du se att det känns bättre om ett tag, men det kommer ta tid.

Sköt om dig!

[30-åringen]

Du är en stark person, Vem skulle skriva någe dylikt som inte var stark!?

Du är en fantastisk kvinna som vill & vågar ta tag i problemet.
Tror som andra att din ångest bottnar sig i något helt annat, & detta har blivit kanalen.

Hoppas verkligen att du får den hjälp du söker, ge inte upp!

Att du inte har stödet av "s" är inte så svårt att förstå.
Min syster har under ett par månader lidit av Panik ångest, och jag har mitt i min skit fått vara hennes stöd. Att förstå vad hon går igenom är otänkbart för mig, ibland kan jag känna, "men vad fan, sluta tramsa" men det är en kroppslig låsning hon inte kan besegra, bara så där. När hon går som värsta narkisen och håller i skyltfönstrena, eller kastar sig över Valles vagn, för att hon är rädd för att trilla omkull, tror ingen kan förstå dig, mer än de som suttit i "båten". "Vi" kan förstå att du har det jobbigt, och jag hoppas att du kommer ur detta!

Kram ifrån oss!

[MinisMamma]

Tack för ert stöd! Jag läser era kommentarer lite då och då när jag behöver lite peppning och styrka.

Jag blev bättre av medicinen, paniken lugnade ner sig och jag kunde ta Noel igen för 2 ½ veckor sedan. Väldigt skönt!

Träffade psykologen för 2 veckor sedan. Vet inte riktigt om hon kan hjälpa mig. Hon tyckte mest att jag skulle försöka "hitta" minnen skriva ner dom och bearbeta dom på det sättet. Men det känns som om att det är svårt att göra det ensam.

Inatt som var så sov Noel jätte oroligt. Vaknade 2.30 och vägrade somna om. Först efter att han fått välling vid 3.30 så kunde jag lägga honom igen för att sova.

Under hela dagen har han varit trött och så men jag har tolkat det som att han inte sov ordentligt inatt. Så jag tog med honom för första gången hem till en av mina bästa vänner. Hinner inte vara där mer än 2 minuter så kräks han på hennes golv. Jag är så glad att hon fanns där för då fick jag inte sån jätte panik. Värre var det när jag åkte hem då jag ringde S och berättade vad som hänt och bad honom komma hem som han lovat om det skulle hända. Han skulle aldrig mer lämna mig i sticket när det händer har han sagt.

Men tror ni att han kom hem? Nä, så nu sitter jag i hans lägenhet och har värsta ångesten och jag bara gråter. Noel har inte kräkts mer och somnade precis i soffan. Men jag känner mig så ensam, jag hade verkligen behövt S stöd och hjälp igenom det här.... känns som om jag går "sönder" inombords.... F*N att han inte kan ställa upp när jag behöver det som mest!

[Kali]

kan inte skriva för Alma vägrar sova själv o ligger i min famn men två korta:

1, stå på dig i att du har rätt att få hjälp! givetvis är detta inte något du kan göra själv - då hade du ju redan gjort det!

2, du glömde berömma dig själv för vad du klarade idag! du fick inte total panik, du tog dig därifrån o hem, du fick Noel att somna o du har bett om hjälp (sen är det jävligt dåligt att han inte kommer men det är en annan sak). Det är ju kanon!