behöver lite hjälp

[gangsterflickan]

ja de är så här att jag funderar över hur man vet om ens barn har damp eller adhd...
börjar allvarligt fundera på om Alvina har de.
Händer nämligen allt oftare att hon blir helt galen och arg så hon skriker, grinar och kastar saker omkring sig.
De är när hon är trött och har även märkt att de oftast blir efter dagis och inte lika mycket när hon inte varit på dagis..

någon som vet hur damp och adhd visar sig och om de är vanligt?
kan de vara så att de blir för mycket på dagis för henne?
och vad ska jag göra i så fall, kan ju inte ta bort henne från dagis då on älskar de..
bör jag i så fall dra ner timmarna till endast 4 timmar/dag 3 dagar/vecka?

hoppas någon kan komma med förslag eller har en aning om vade kan vara.

[Taweret]

Det brukar vara svårt att se sånt så där tidigt. Oftast är det först i skolåldern som man ser avvikelser som är så stora att man fastställer diagnos. Vad säger fröknarna på dagis om hennes beteende? Skiljer det sig mycket från hur jämnåriga är. Jag tror nog att det kan vara så att hon är trött och sliten efter dagis och att hon avreagerar sig på det sättet. Eller så kan det vara en reaktion på att hon blivit storasyster med och hon nu börjat inse att hon måste dela mamma och pappa med någon annan. Jag tycker att du ska börja prata med dagis om dina tankar och om hur dom uppfattar henne och om du verkligen vill gå vidare så får du väl ta det med läkaren på bvc skulle jag tro.

[gangsterflickan]

ja de kanske inte är så farligt, de kanske bara har blivit för lite fokus på alvina bara... tack taweret

[shoegal]

Tror också det är väldigt svårt att sätta en diagnos på ett sånt litet barn. ADHD är ju en uppmärksamhets- och koncentrationssvårighetsstörning med hyperaktivitet. Har man DAMP har man liknande problematik men även motoriska och perceptuella svårigheter.

Att ha svårigheter att hantera sig själv och sin ilska tror jag är väldigt vanligt hos små barn. När en vuxen blir arg kan den vuxne förstå att "nu händer det här, och det är därför jag blivit arg" men ett litet barn fastnar i själva ilskekänslan, och det är en del av utveckligen och mognaden att lära sig kategorisera sina känslor.

En annan sak som jag tror är viktigt att tänka på att även om ens barn får en diagnos kommer själav diagnosen i själv inte förändra något; barnet kommer fortfarande ha samma problematik oavsett. Givetvis kan det vara skönt att veta vad det beror på, att beteendet fått en förklaring, och man kan få tips och knep på hur man ska förhålla sig till barnet. Men dessa knep kan man få även om barnet inte får en diagnos. Jag vet inte om jag får fram det jag menar, men jag menar nog att har man ett barn som blir arg måste man lära sig att hantera detta oavsett om barnet har en diagnos eller inte, för att få en diagnos förändrar ju inte hur barnet är. Hoppas ni fattar vad jag försöker få fram

Hur som helst. Elis var också otroligt arg en period och är det fortfarande, men jag tror det är mycket trots, för den börjar ju redan i 2-års åldern. Desto strörre barnen blir, desto mer vill de och desto argare blir de när vi vuxna sätter gränser.

Trötthet tror jag också påverkar, och du har ju märkt att de dagar hon varit på dagis så har hon svårare med humöret. Dagis ÄR jobbigt för de små; de ska dela uppmärksamheten med en massa andra barn, de kanske blir störda på vilan, volymen är hög osv. Hur mycket är hon på dagis nu?

[moia]

Vincent är en riktig humörapa. Han kan vara strålande som en sol eller arg som ett helt åskoväder. Han kastar sig på golvet och skriker och är i princip okontaktbar, vill ingenting och det enda ord han får fram är "inte... inte...". Det händer oftast när han är trött eller har varit med om mycket, och jag är inte orolig för honom alls. Det jag vill säga är att jag inte tror Alvina är det minsta ovanlig. Hon är ett barn som blir trött, frustrerad... som alla barn. Men självklart är det jobbigt att hantera, och händer det ofta så blir man allt mer orkeslös som förälder. Jag förstår verkligen om du behöver stöd och uppbackning. Lite sympati från mig i alla fall. Kramar!

[gangsterflickan]

hon har tid 15 timmar i veckan så de blir 5 timmar utslaget på 3 dagar.. har funderat på att dra ner de till endast 4 timmar per dag.

I dag fick hon vara hemma då hon vaknade föera gånger i natt och hon inte ville till dagis.

Jag förstår precis vad du menar och har börjat tänkt att de nog itne är någon fara, de var nog jag so överreagerade. de är nog helt normalt att hon gör så ibland.

får se om hon är lugnare i dag då hon är hemma.
hemma brukar hon sova ca 2 timmar på fm och på dagis blir de oftast bara runt 30 min.

tack för era svar iaf!