Bara min karl eller alla karlar??

[sunbeam]

Ovetenskaplig undersökning...
Bli rmäkta irriterad varje gång det inträffar, senast inatt, en lördagnatt, jag och min sambo är bägge lediga och vår 3-åriga dotter hade fått förkylning och feber under dagen. Hon vaknar 2 gånger under natten med en jobbig hosta och stekhet -jag kliver upp och SAMBON SOVER GOTT VIDARE!
Dottern är som sagt 3 år och har haft sin del av sjukdomar och vaken-nätter, karln vaknar ALDRIG före mig och går upp och tar hand om situationen. I så fall får jag nästan sparka honom ur sängen och då är jag ändå vaken och arg. Nu vet jag att jag är lättväckt av mig i vanliga fall också men jag tycker ju att det finns ju 2 föräldrar som ska vårda barnet, inte bara mamman - eller?
Det stör mig mer än vanligt nu för jag är gravid i 7:e mån med vårt andra barn och sover redan skitdåligt om nätterna pga av grav och sen snarkar han oftast om nätterna.

Har karlar nåt fel i huvet som inte hör sina barn om nätterna???????????? Vad är det för jävla orättvisa som gör kvinnor så lättväckta??? Har hört mig för bland vänner och bekanta och det verkar inte bara vara hemma hos oss...
Vad har ni för erfarenheter där ute?

Undran från irriterad mamma på tjocken

[Nelia]

Jag får väl våga mig på att skriva att hos mig är det inte alls så, nästan tvärtom. Redan från start har R för det mesta tagit nätter/tidiga mornar. Det har fallit sig naturligt hos oss då han inte har lika stort behov av att sova som jag har.

Första året turades vi om mycket, mest för att jag ammade, men efter jag slutat amma så blev det mer och mer R som tog över. Jag har alltid jobbat efter schema där helger är inkluderade så han blev ändå van att ta det. Och nu jobbar jag dessutom tvåskift och har ett större behov av att få sova nätter/mornar.

Vi har alltid haft en bra kommunikation, känt av hos varandra vem som är tröttast/piggast osv. Om min sambo vill sova ut en söndagmorgon så tvekar jag ju inte en sekund att kliva upp innan eftersom han oftast annars gör det.

Jag vet att många av er känner irritation över era karlar, och jag försvarar inte alla män, men min sambo kan jag inte säga ett enda ont ord om för vi har alltid hjälpts åt och tagit lika ansvar för Joel.

[grodan]

Måste skriva som Nelia, tre barn senare så är det fortfarande gubben som går upp oftast, men vi har också alltid gått i skift hemma så det har blivit naturligt att båda tar barnen.

[LineMor]

Här är det samma som för dig Sunbeam. Jag vaknar jätte lätt medans sambon sover djupt. Men när jag känner att jag inte orkar gå upp så väcker jag sambon och även fast jag är vaken så tar han över. Nu hamnar hon oftast i våran säng då jag tycker det är jobbigt att bli väckt när man är gravid och ska orka jobba hela dagen.

[ToToRo]

hihihi... det e som o läsa min egen berättelse
Jag löste det med att sova på en annan våning! då måste han gå upp och då slipper jag hinna bli flyförbannad! När Leiha kom sov vi med varsitt barn i olika rum bara för att jag inte rokade ha båda. Nu sover vi allihop i vår säng o jag vaknar o tar hand om småskitarna när de vaknar, som tur e sover de hyffsat bra. förutom att minstingen envisas om så tidiga morgonar

[Ki27]

Min karl skulle inte vakna om så huset rasade ner i underjorden... har svurit mååånga ggr.... (som tur är har Leon sovit bra om nätterna sen jag slutade amma, o visst har han hjälpt till om Leon varit sjuk på natten.)
Däremot önskar jag mej fri från barngöra på helgmornarna ibland...! *grrr*

Smart att sova på olika plan, hoppas på att flytta härifrån snart, eftersom det är svårt att vara ifred på 48 kvm....

Och Nelia, du måste ju drömkillen! Jag tror dock det är bara för han inte är svensk...

[Aurora]

Sunbeam; du är INTE ensam! Julian sover dåligt och har alltid gjort, och för många gånger känner jag det som att jag måste väcka karln för att han ska gå upp. Vi har haft våra diskussioner, men det är ju inte så att han inte VILL gå upp (eller vem fan vill det egentligen), men sover man så sover man ju. Han går snällt upp om jag väcker honomnär det är "hans tur" så det är inte det som är problemet, han vaknar bara inte!

[Strumpan]

Vi har det också så här hemma, men jag är inte irriterad på min man för det faktiskt. Jo ibland kan jag tänka på hur det skulle vara om jag var borta någon gång och ungarna blev sjuka, skulle han märka det då? Annars är det inga problem, han går mer än gärna upp och fixar om det behövs och jag får sovmorgon båda helgdagarna om jag vill och har haft det jobbigt på natten.
Dessutom har han möjlighet att flexa lite med tiden på sitt jobb så han kan lämna Bellis på dagis om jag har varit uppe mycket. För jag tar gärna nätterna, så mycket jag orkar.

Ni kan inte ha det som ToToRo här ovan då? Skilda sovrum en stund?

[sprallos]

Här finns en till...ibland misstänker jag starkt att dom fejksover....i alla fall min för visa saker skulle han aldrig missa...typ ett sms eller att katterna låter. Men en hysteriskt vrålande unge kan man sova förbi...mytiskt!
Jag går alltid upp här....om än förbannad, speciellt nu eftersom jag inte vill väcka Ebba.

[Ki27]

Sprallos, ja just det! Jag misstänker oxå fejksovning här! många ggr...! *ggrr*

[hellokitty]

jag tror helt enkelt att det är så för dom "behöver" inte vakna för vi gör de... man vill ju upp så fort som möjligt så dom helst inte honner vakna ordentligt o även om ja väcker min man så e han så jävla slö o långsam så de e de kört ändå ibland känner ja också han gör de med mening för de e så jäkla mycket skönare om ja gör de..

[mymlemamma]

Jag hör också till de lyckligt lottade som har en man som går upp på natten. Vi gjorde en överenskommelse genast då jag slutade amma och C flyttade i eget rum att han tar nätterna (eftersom han ändå vaknar och sedan inte kan somna om förrän C somnat), så får jag sova då (eftersom jag sover genom det mesta om jag vet att allt är ok) och sedan stiger jag upp på morgonen. Efter att E föddes i juli har vi också sovit med var sitt barn. Funkar för oss, men visst ser jag fram emot att få vår säng för oss igen sen när det går

[Tossy]

Jag vaknar alltid! Men när Ida vaknar så vaknar för det mesta sambon också och det är oftast han som går in till henne. Har blivit så efter graviditeten då jag inte kom upp så snabbt pga. fogarna och att jag var rätt otymplig. Nu tar jag Gustav och han Ida och eftersom Gustav nästan alltid sover hela nätterna och har gjort sen han var 2-3 månader så är det inte särskilt betungande för mig. Fast de senaste veckorna har ju Ida haft jobbiga nätter och då har bara jag dugt, men det känns som om det börjar ge sig nu, igår fick sambon lov att ta henne igen, trots att hon först ville att jag skulle komma.

[Sinus]

Här finns också en man som inte vaknar men jag tror att det beror mkt på att han vet att jag kliver upp så han kan slappna av. Han erkände dock igår att det hänt att han "fejksovit" för att slippa kliva upp Han kan dock vakna av att jag kliver upp.

Skulle många gånger vilja att han klev upp och han har sagt många gånger att det gör han bara jag säger till men när jag väl blivit väckt är jag lagom irriterad och vill upp snabbt innan L vaknar alltför mkt. Och då har jag inte "tid" att vänta på honom. Vilket jag ju själv får lida för.
Sen vet jag (än om han iofs måste få en chans att prova och ändra sig) att han inte har tålamod att sitta tyst och göra allt för att få henne att somna om. Än om det tar en timme eller två. Av att sitta på en trästol eller sitta oskönt i soffan. För det är ju bara när man själv sitter i de konstigaste ställningarna som de små behagar sova om de inte velat göra det tidigare...

Jag har dock många gånger önskat att jag kunde få ett eget rum så att jag slapp bli störd av man och barn. Älskar att sova själv. Bävar inför den dag som kommer inom kort när L får en ny säng och kan röra sig fritt...

[sprallos]

Jag tror att dom vet att det är så....att vi vaknar snabbare och att vi vill få ett "resultat" snabbt. Ligger man och fejksover så kommer man undan, sen kan man alltid säga "Jag hörde inget, jag sov så hårt" hur ska man motbevisa?
Jag ska fan ta och lägga mig i nåt annat rum med Ebba nån helg och få 2 hela nätter i lugn och ro. Synd jag är så mörkrädd att jag inte törs sova ute i vår boda...