Att lämna bebisen

[Karin jo]

Jag skulle vilja höra er kloka kvinnors åsikter och erfarenheter angående att lämna bebisen till ex mor eller farföräldrar. Vid vilken ålder gjorde ni det första gången? Hur mycket hade barnet träffat den personen då?

Min son är nu 6 månader och jag har absolut ingen brådska att lämna honom men har börjat oroa mig för hur det kommer bli när vi hälsar på svärmor i sommar. Jag har en känsla av att både hon och min man förväntar sig att hon ska passa vår son medan vi sticker iväg några timmar el. en kväll. Jag tycker hon kan vara rätt jobbig och gå på lite väl mycket men jag är ändå mån om att ha en bra relation med henne och vill inte att hon ska tycka att jag inte bjuder till. Min man och hans familj kommer från Spanien och bor där och jag kan förstå att de tänker lite annorlunda. I Sverige är vi ju väldigt priviligerade med föräldraledighet t ex. I många andra länder i Europa har ju kvinnan inget annat val än att börja jobba efter några månader och det leder kanske till att farföräldrar och annan släkt släpps in mer tidigare, mormor kanske passar bebisen medan mamma jobbar osv. Min son kommer vara 8 månader och då går ju många spanska bebisar redan på dagis. De har en annan tradition helt enkelt och det är väl inte så stor grej att mamma inte kan vara med bebisen hela tiden. Och det vet ju jag också att inte alla bebisar i Frankrike, Spanien, Belgien etc växer upp till otrygga individer.

Till saken hör också att jag kommer åka ensam med min son till Sverige i sommar, vi bor i ett tredje land. Så när vi kommer till Spanien kommer han inte att ha sett sin pappa på 5 veckor. Det blir så mycket på en gång och jag vet inte om jag kommer vara redo att lämna honom. Han har bara träffat farföräldrarna under 10 dagar när han var 6 veckor gammal. Då stack vi iväg någon timme då och då men det var annorlunda, då var han nöjd med en varm famn att sova i om han var mätt.

Vill mest höra era funderingar runt hur man gör för att det ska bli en bra upplevelse när man lämnar barnet första gången. Hur mycket måste barnet ha träffat den personen för att det ska känna sig tryggt? Förstår ju att det är individuellt och beror på barnets personlighet också. Väldigt tacksam för svar!
Mvh

[che]

Du har ju redan rätt bra koll på dina tankar.

Först tänker jag på vilket barn jag har, en känslig individ eller ett väldigt framåt icke-avvaktande barn? Stor skillnad tycker jag på vad olika barn klarar.
För mig känns det oerhört viktigt att känna in engagemanget o kärleken hos våra föräldrar. Jag skulle inte vara helt tillfreds med att mitt barn var ensam med min pappa tex då han inte varit lika engagerad som mamma. Så här har vi tänkt. Några nätter kommer det inte bli tal om än på länge men en kväll här o var börjar vi få behov av. Våra föräldrar har haft kontinuerlig kontakt med sitt barnbarn sen födseln o det är sällsynt att ngn egentligen passar barnet. Några timmar på sin höjd, nån gång i bland. Mitt barn är drygt femton månader.

I din situation tänker jag att du kan avvakta till sommaren. Antingen så känner du o sin man för att slira till det själva eller inte. Kanske känner du för att sticka själv en kväll o lämna med pappa o hans släkt bara. Men du behöver inte gå med på ngt som inte känns helt bra. Jag skulle aldrig utsätta mitt barn för en kontakt som jag intye kände mig säker på. Trots att mitt barn finner sig med typ alla, inte är mammigt direkt o är väldigt lätt att avleda om ngt händer är det ändå bara min närmaste familj som passar/kan tänkas få passa mitt barn. Det skulle ju heller inte bli bra om inte jag var bekväm med det.



Jag tycker inte man lämnar ett barn till en person som inte har hunnit etablera en kontakt. Jag tycker heller inte att det är att föredra att lämna sitt barn över natten tidigt eller långa stunder heller för den delen. Upplever du att ditt barn blir väldigt förtjust i din mans släkt o det känns bra att göra ngt själv i några timmar så kör på. Annars är det faktiskt inget fel på att du bara befinner dig lite i bakgrunden o att de passar på att umgås med ert barn då.

[Kali]

gå på din magkänsla! ni kommer ju säkert umgås intensivt hela dagarna så det kan ändå gå rätt fort att etablera en kontakt mellan ditt barn och släktingarna och jag tänker att du kommer märka om din svärmor svarar på ditt barns signaler på ett bra sätt eller inte.

när jakob var 5-6 månader var vi i tunisien första gången, han hade då aldrig träffat sin släkt där. jag lämnade honom nog aldrig någon kväll för vi umgicks allihop hela tiden men jag passade på att njuta av "ledigheten" när min sambos mamma o syster lekte med honom. med hans syster, som jag inte kan prata med alls för vi har inga gemensamma språk, så är det som att vi ändå kan prata ordlöst. hon gör och gjorde från början allt rätt med lilleman. hon läste av mig så otroligt bra. hon blev aldrig invaderande utan bara underbart avlastande. det hade jag inte kunnat gissa mig till innan, jag gillade henne även innan men jag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle bli så bra när jag hade fått barn!

några timmar här och där hos välkända personer har jag lämnat tidigt. jag tror att det är otroligt värdefullt att ha flera trygga vuxna omkring sig. men jag tror mer på barnvakt lite och ofta här och där och vi båda har inte varit borta en hel natt från honom. första gången vi lämnade en kväll var han nog 4-5 månader o då var vi på 20 minuters bil-avstånd hemifrån.

det viktigaste tror jag är att du känner dig lugn o trygg med att lämna, om det blir efter några dagar eller aldrig spelar ingen roll, det är ju poänglöst med en "ledig" kväll om man inte kan njuta ändå. och vad de förväntar sig är ju faktiskt inte intressant, inte med en sån liten bebis, bara stå på dig o lita på din magkänsla!

[Ralphie]

Jag är en människa med stor separationsångest. Att lämna bort Eddy tycker jag är väldigt jobbigt. Men när jag har varit tvungen till det så har det gått över förväntan.

Jag hade samma dilemma som dig nu i april. Mina svärföräldrar bor i Spanien och de har bara träffat Eddy en gång när han var några dagar gammal. Eftersom de själva (mina svärföräldrar) har varit mindre bra föräldrar var detta något som oroade mig väldigt mycket. Jag misstänkte att de skulle vilja vara barnvakt. Vi var där i två veckor så de hann ju bygga upp en relation till varann, om än inte så djup. Men han kände sig någorlunda trygg med dem, så en gång åkte jag och mannen för att storhandla och var borta ungefär en dryg timme. Det hade gått bra, han pratade lite om mig då och då dock, men inget gråt. Han och hans farmor hade städat tillsammans (hans favoritsyssla).

Men som sagt, du kan ju känna av läget när ni väl är där.

Ang. nätter så har jag fortfarande inte lämnat honom någon natt. Men det var bara någon månad sedan som jag slutade amma på nätterna.
Om några veckor ska vi på bröllop där barn inte är välkomna Då kommer jag kanske vara "tvungen" att lämna honom hos min mamma (som han har en bra kontakt med) över natten eftersom bröllopet är i en annan stad där vi inte känner någon väl som kan vara barnvakt bara över kvällen.
Så det blir en prövning för mig..

Ursäkta mitt babbel, det blev långt och inget speciellt bra sagt.

[Karin jo]

Tack för era tänkvärda svar. Plötsligt kändes det mycket lättare. Man kanske inte ska göra det så himla komplicerat, liksom skapa ett problem som inte finns. Det kanske faller sig helt naturligt när jag väl är där och ser hur kontakten utvecklar sig mellan dem. Och som ni skrev lita på sin magkänsla. Jag tror eg att svärmor kommer vara bra med honom för hon är väldigt engagerad. Någon kväll blir nog inte aktuellt men kanske någon timme om det känns bra. Jag vet ju inte heller än hur min son kommer vara vid det laget, mycket kan ju hända på två månader. Och som du skrev che, annars är det ju faktiskt inte fel att jag håller mig lite i bakgrunden bara.

Kali: Jag håller absolut med om att det är jätteviktigt för barnet att få etablera nära kontakt med andra vuxna. Tänk om det skulle hända något med en själv t ex. Det känns nästan lite sorgligt här att vi är så mycket ensamma så Isak träffar nästan bara oss. Ja ,det blir ju ändring på det i sommar då det blir total overload av släkt men det ska bli kul också.

Tack igen och ha det bra!

[Dannie]

Knepigt! Förstår absolut din oro men var lyhörd bara så ska du se att det går bra! Om du/ ni känner att ert barn inte är redo eller att ni inte är bekväma med att lämna honom med släktingarna så tycker jag inte att ni ska göra det.

Annars kan ni ju börja smått och lämna honom en kort stund bara och sedan komma tillbaka. Det kommer säkert gå bra men alla barn och alla situationer är ju olika.

Lycka till!