Att ge sej

[acko]

Ger du dej ofta? Om du först sagt Nej men barnet envisas, ger du med dej då?

Jag ger mej rätt ofta om det inte är så allvarliga saker. Men inte om det gäller att vilja leka i rulltrappan å sånt.

[Xena66]

Precist jag håller med Dr Phil "det gäller att välja sina bataljer med sina barn och verkligen tänka,är det här viktigt eller inte",fast att erkännas det är påfrestande i bland och man har verlkigen lust att säga ja bara för att få lungn och ro för tillfället.

[acko]

Jo som t.ex när hon vill leka med våtservettpaketet, så säger jag nej inte dra ut alla servetterna, och lägger den i skåpet då kan hon gå runt och illvråla hur länge som helst så tillslut brukar jag ge henne paketet och offra att hon drar ut allihopa och brer ut dem överallt

[mal]

Om jag har sagt nej en gång så står jag för det. Väljer dock att inte alltid säga nej...

[acko]

Om jag har sagt nej en gång så står jag för det. Väljer dock att inte alltid säga nej...

Jag måste kanske se över vad jag säger nej till då... igår t.ex skulle jag ju på släktkalas och så märkte jag på tunnelbanan att jag glömt ryggsäcken med blöjor och sånt hemma, så då skulle jag kila in på ica i närheten av dit jag skulle.
Då sa hon innan vi hann in i affären GÅ SJÄLV HANDLA SJÄLV HANDLA SJÄLV så sa jag "nej vi har bråttom du måste sitta i vagnen", så höll vi på så lite fram o tillbaka men det slutade ju självklart med att hon fick gå själv inne i affären
Kanske får jag lära mej läsa av vilka strider jag kan vinna och inte, och säga Ja redan från början till t.ex sånt här.

[mal]

Det viktiga är ju inte nej-et utan som du säger att bara säga nej till sånt man tänker hålla fast vid. Om du vet att du t.ex. inte kommer att stå ut med att ha ett skrikande barn i kundvagen så är det ju dumt att säga att hon ska det = välj dina strider!
En annan grej jag brukar säga till trötta föräldrar på jobbet (är förskollärare) är att inte hota om man inte verkställer det...typ: Om du inte slutar nu så åker vi hem (å sen stannar de kvar), eller : Nu måste du klä på dig annars får du inte åka pulka (å så går de ändå å åker pulka)...du fattar va?
Var konskekvent å stå för det du säger...

Allt detta är ju lätt för mig att säga, Tilda må vara viljestark men har ju inte kommit in i riktiga trotsåldern än På jobbet är det ju inte heller så svårt - har ju ingen moderskärlek för de barnen...

[HelenaS]

Jag håller helt med mal; det gäller att välja sina strider och tänka efter INNAN man automatiskt säger nej. Jag försöker också tänka efter innan jag fattar ett beslut - det är väldigt lätt att säga nej av bara farten.

MEN - har jag väl sagt nej så ändrar jag mig INTE! Det har hänt många gånger att jag har TÄNKT att "Ojdå, varför sa jag nej till en glass, han skulle egentligen kunna få en...." men jag ändrar mig inte i alla fall. Då lär man bara barnen att om man tjatar tillräckligt mycket ger mamma med sig. Man gör sig själv en björntjänst då.

[ashe2]

Jag ger nog efter lite för ofta men det kan ju vara sånt som HelenaS säger här om glassen t.ex. Men om det gäller sånt som verkligen är NEJ så ger jag inte upp! Men jag måste nog kanske också tänka efter lite INNAN jag säger nej till sånt som kanske egentligen kan vara ja

[sprallos]

Ett "Nej" ska inte vara förhandlingsbart när barnet är litet. Sen när det blir större är det däremot viktigt att låta barnet argumentera sig till en vinst lite då och då. Att lära dom stå upp för sig själva bara dom har ett bra argument och visa att man som vuxen faktiskt kan ändra sig bara man får alla fakta liksom. Nu snackar jag om lägre tonåren...typ 11år och uppåt och givetvis inte "Men jag vill sova över hos Fia, jag lovar att inte supa".

Ett litet barn behöver dom fasta regler och ramar. Så har man sagt "Nej" måste det gälla. Känner man att man inte orkar ta fighten, så säg "Ja" på en gång. Jag har jobbat på skola och förskola i 10 år och har alltid levt efter den tesen, nu vet jag att det är en helt annan sak med egna barn....har 4 syskonbarn som lindar mig runt fingret då och då...

[veronica82]

jag är väldigt bestämde på vissa saker..men min dotter har lärt sig nu när jag sitter i sängen och ammar så springer hon och tar en glass fast jag har sagt nej..sen när man kommer på henne blir hon jätte arg och springer in i rummet och skriker..." du älskar inte mig"..men ibland kan jag ge med mig bara för att hon ska sluta tjata...

[Kali]

blir hon jätte arg och springer in i rummet och skriker..." du älskar inte mig"...

dom är sannerligen inte dumma barn! shit, det är hårt att höra!

ska bli intressant att se i framtiden, som andra har skrivit, på jobbet är det inte ett dugg svårt men undrar just hur det blir i verkligheten!

[Johanna H]

Jag är ganska "sträng" med regler...har jag sagt nej är det nej... när mina barn var små så var dem alltid lugna i affären och borta men kunde få "utbrott" hemma och det ska barn kunna få i sin hemmiljö... men om man inte står för sitt nej så lär sig barnet att det kan bråka sig till saker och det blir jättejobbigt i längden för alla.. barn mår bra av förhållningsregler men måste ju också ibland få göra bus eller få ngt dem önskar så man ska inte säga nej varje gång....allt handlar ju om att barnet vill testa hur långt dem kan gå... ibland är det inte saken i sig som är viktig utan om mamma eller pappa ger sig... ungar är underbara!! hihi

[veronica82]

Kali... jag det är tufft att höra hon vet att vi älskar henne jätte mycket men hon känner att hon kommer lite i andra hand..men hon förstår att man inte kan vara på två ställen samtidigt..det är i stundens hetta hon skriker så men sen går det över...